Skip to main content

Full text of "Anteckningar om frihetstidens politiska ekonomi"

See other formats


m 




C,l;iss HC.375 

.Af 
Book 



FHKSENTKI) 15Y 



ANTECKNINGAR 



OM 



FRIHETSTIDENS POLITISKA EKONOMI 



AF 



J. W. ARNBERa, 

DOCKNT YID DPSALA UNIVERSITET. 



HANDELN och NÄRINGARNA. 





UPSALA, 

W. SCHULTZ' rÖRLAG. 



ANTECKNINGAR 



OM 



FRIHETSTIDENS POLITISKA EKONOMI 



AF 



J. W. ARNBERG, 

DOCKXT TID UPSALA UNIVERSITET. 




I. 

HANDELN och NÄRINGARNA. 



UPSALA, 

W. SCHULTZ' FÖRLAG. 1868. 



HC3T5- 



^0 Aléj^^^^Q^kjnL 



U P S A L A , 

W. SCHULTZ' BOKTRYCKERI. 1868. 



Förord. 

Författaren af detta arbete har sedan flera år med förlxirleh 
sysselsatt sig med studiet af Politiska Ekonomiens historia inom vårt 
land, och af detta studium hafva småningom alstrats en mängd an- 
teckningar , utan någon direkt afsigt att offentliggöra dem genom, pres- 
sen. Tid närmare genomseende har dock författaren tyckt sig finna ^ 
att dessa anteckningar, särdeles de som beröra Frihetstiden, böra 
kunna vara af något allmännare intresse, såsom ett, om, äfven ringa 
bidrag till kännedomen af denna märkvärdiga rastlösa tids idéer och 
sträfvanden, såsom bidrag till en klar bild af Svenska Folkets uf- 
^-ecklings arbete under denna tid. Innan dessa anteckningar öfverlem- 
nas till allmänheten, vill dock författaren hafva klart uttalat, att de 
icke afse att lemna någon genomförd historia om eller statistik öfver 
denna tids handel och näringar, men väl en öfver sigt af Politiska 
Ekonomiens utveckling, af de åsigter, som låg o till grund för och 
framgingo ur det ifriga sträfvandet att göra fäderneslandet rikt och 
dermed äfven mägtigt och äradt. Författaren har sökt spåra denna 
utveckling i riksdagarnas förhandlingar, i embetsverkens yttranden 
och betänkanden, i literaturens alster och till någon del äfven i lag- 
stiftningen, och då han klart inser de många brister och ofullstän- 
digheter, som vidlåda hans arbete, önskar han få vördsamt erinra, 
att detta material är oerhördt stort och föga ordnadt, samt att något 
arbete i denna riktning icke, så vidt han känner , förut finnes inom 
vår literatur. 

Anteckningarna om Frihetstidens mynt- och finansväsende åro till 
större delen redan redigerade, och skola möjligen inom kort utgifvas 
såsom andra och senare häftet. 



Innehåll: 



FÖRSTA KAPITLET. 



Rikets ställning vid Carls död. — Åtgärder för att förekomma hungersnöd. — 
Förslag till handelns och näringarnas frigörande. — Frimästerskapet. — Commerce- 
Collegii planer för industriens pånyttfödande. — Landets upphlomstring. — Han- 
dels-Balansheräkningarna. — Planer för att göra balansen för riket gynsam. — 
Inkallande af utländska industriarbetare. — Frimästerskapets utvidgande. — Pro- 
dukt-plakatet Sidd. 1—20. 



ANDRA KAPITLET. 

1726 års riksdags omsorg för ordnandet af rikets ekonomiska system och han- 
delsbalansens förbättring. — Landshjelpen. — Förbud mot införsel af fabriks- och 
handtverksvaror. — Uppkomsten af Alingsås manufakturverk. — Regeringens be- 
kymmer för verkställandet af ständernas beslut. — Borgareståndets protest år 1731 
mot den s k. 5-procents-afgiften. — Den beviljas dock fortfarande af ständerna. — 
Frimästerskapets upphäfvande. — Åtgärder för publicerande af förordningarna an- 
gående 8-procents-afgiften , införselsförbuden och öfverflödsförfattningarna. — Lands- 
hjelps-deputationens berättelse angående fördelningen fabrikerna emellan af de 
offentliga understöden. — Svårigheter för fabrikerna att afsätta sina tillverkningar 
och förslag att afhjelpa desamma. — Borgareståndets förnyade protest mot 5-pro- 
cents-afgiften , understödd af England. — Sekretessen i afseende å industriens och 
handelsbalansens ställning. — Åtgärder för fabrikernas och sjöfartens utvidgande. 
— De olika åsigterna om Ost-Indiska Compagniets inflytande pa rikets hushålls- 
system. — Levantiska Compagniet. — Östersjöfarten. — Några ord om den eko- 
nomiska literaturen under perioden till 1738 Sidd. 21 — 76. 



TREDJE KAPITLET. 

Hattpartiets ekonomiska program. — Handelns och näringarnas tillväxt till 
1738 års riksdag. — Riksdagens beslut att kraftigt taga fabrikerna under armar- 
na. — Manufaktur-Contoiret och Manufakturfonden. — Prohibitiv-systemets sank- 
tion. — Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputationens berättelse år 1741 om fa- 
brikernas tiUständ och medlen för deras upphlomstring. — Manufaktur-Contoirets 
förvaltning. — Stridigheter mellan de handlande och industriidkarne. — 1742 års 
S. H. o. M. Deputations berättelse. — Fabrikernas förlägenhet i följd af afsättnin- 
gens svårigheter och af lurendrägeriemas tilltagande. — Åtgärder för att lätta af- 
sättningen. — 1747 års S. H. o. M. Deputations berättelse. — Fabrikanternas yr- 
kande på indragning af en del fabriker. — Manufaktur-Contoirets åsigter om vil- 
koren för fabrikernas bestånd. — Åtgärder mot kramhandeln. — Exportpremier. — 



Anfallen mot husfliten. — Nya agitationer för att inskränka och ordna fabrikernas 
inbördes konkurrens. — Manufaktur-Contoirets berättelse år 1751. — Fabrikemas 
fortfarande klagomal öfver bristande afsättning Sidd. 77—133. 

FJEEDE KAPITLET. 

Striden inom literaturen om arbetets frihet. — A. Berch. — E. Salander. — 
J. F. Kryger. — C. F. Scheffer m. fl. — Manufaktur-Contoirets och fabrikantemas 
fortsatta yrkande pa indragning af en mängd fabriker. — Sekr. H. och M. Depu- 
tationens berättelse 1756. — Åtgärder för att lätta afsättningen , såsom reglemen- 
ten för varornas qvalitet, exportpremier, reformer i kreditbruken, diskonterings- 
fonden m. m, — Handels-undervigfcen. — Nya införselsförbud; förbud mot brän- 
vinsbränning , samt mot öfverflöd och lyx. — Åtgärder för att befrämja jernföräd- 
lingen, spanmalsproduktionen, fiskerierna, schäferierna m. m. — Industriens ställ- 
ning till 1760 års riksdag. — Eegeringens proposition om utvidgad näringsfrihet. 

— Vederbörandes yttranden derom. — Åtgärder för att flytta fabrikerna från 
Stockholm till landsortsstäderna och Finland. — Upphäfvande af en del af inför- 
sels- och öfverflödsförbuden Sidd. 134 — 179. 

FEMTE KAPITLET. 

Merkantilsystemets uppfattning af jordbrukets betydelse. — Eeaktionen derimot. 

— Tvisten om näringarnes rang. — Asigterna om vilkoren för och betydelsen af 
befolkningens raskare tillväxt. — Oppositionen mot lagarna angående iiemmans- 
klyfning och jordafsöndring mot tjenstehjonsförfattningarna m. fl. — Klagomålen 
öfver folkbristen och medlen att afhjelpa densamma. — Förslag och åtgärder för 
att öka jordbrukets produktion. — Fortsättning af diskussionen om folkbristen i 

^^.^H-^f^i ^»fä^-^fi sammanhang med en växande opposition mot inskränkningarna i närings- och han- 
delsfriheten och slutligen mot hela den ekonomiska lagstiftningens grunder . . . 
Sidd. 180—215. 

SJETTE KAPITLET. 

Industriens ställning till 1768 års riksdag. — Eiksdagens förhållande till det 
störtade Hattpartiets ekonomiska system. — Eäfsten med och upphäfvandet af 
Manufaktur- Contoiret. — Manufaktur-fondens ställning. — Alingsås-verken. — 
Planer och åtgärder för vidgande af näringsfriheten. — Dylika äfven för handelns 
och sjöfartens större frihet. — Inrättande af nya stapelstäder och vidgad rätt till 
sjöfart i allmänhet. — Några ord om författningarna för indragning af sedelmyn- 
tet och deras inverkan på landets välstånd. — Slutord .... Sidd. 216—248. 



Första Kapitlet. 

1719—1726. 

Wär Carl den tolfte föll, lem nade han efter sig ett rike djupt nedböjdt 
af många års blodiga strider och hårda motgångar. Fordom rikt på 
män och vapen var det nn nästan vanmägtigt, och aldrig likväl hade 
det bättre behöft all sin kraft, omhvärfdt, som det var, af rofgiriga 
fiender. Ej hade dock dess kronas glans så förbleknat, att hon ej 
fanns värd att eftersträfva. Rådet och rikets framstående män be- 
gagnade då denna tronkandidaternas täflan att sjelfva bestämma kro- 
nans pris, och detta blef upphäfvandet af den förhatade suveräni- 
teten, återlemnandet åt nationens representanter af deras andel i 
länkandet af statens öden. Och tunga voro i sanning de pligter, 
som ålågo de nu åter, efter så många och pröfvande år, med full 
rätt sammanträdande Eikets Ständer, hopplös nästan hvarje deras 
sträfvan, att bereda fäderneslandet en tryggad och ärofull framtid. 
I första rummet hade de att ordna samhällsskicket, rubbadt, för 
att ej säga upplöst, af enväldets öfverdrifter, att afvärja de mång- 
taliga fienderna, eller tillfredsställa deras rofgirighet, att återställa 
rikets finanser och det allmänna förtroendet, båda krossade af de- 
spotismens våldsförfattningar, samt slutligen att återlifva en till- 
intetgjord handel och pånyttföda näringar, så ruinerade, att de ej 
förmådde tillfredsställa innevånarnes enklaste behof ')• 

"Att förse riket med innevånarnes nödtorft" var dock den 
närmaste omsorgen, för hvilken såväl ekonomiska principer som 
välfångna privilegier för denna gång måste vika. Bristen var så 
tryckande, att den närmade sig till hungersnöd, dels i följd deraf 
att den inrikes produktionen mycket minskats genom kriget och 
förvirringen i penningeväsendet, dels äfven emedan nästan all 
tillförsel från främmande länder var hämmad. Handeln i Yestersjön 
var fullständigt tillintetgjord efter det senare fredsbrottet med Dan- 



1) Jfr. Kgl. M:ts Sekr. Prop. till 1719 års Ständer. K. H. A. 



mark, och sedan Eyssarne bemägtigat sig Liff- och Estländska ham- 
narne, hade äfven den i Östersjön mycket lidit *)• Redan tidigt 
hade Carl deraf funnit sig nödsakad att upphäfva den gamla skil- 
naden i tullen till förmån för svenska flaggan, men icke desto 
mindre aftog alltmera den utländska skeppsfarten på Sverige, och 
dermed tilltog i samma mån bristen på de nödvändigaste varor, så- 
som sill och salt, och, efter förlusten af kornbodarne på andra sidan 
Östersjön, äfven på spanmål. Ar 1718 blef bristen så känbar, att 
en allmän skatt af 6:te penningen af alla redbara kapitaler måste 
påläggas, för att dermed inköpa och bilda magasiner af spanmål och 
salt, hvarjemte en förordning påbjöd, att alla enskilda förråd af 
spanmål skulle utlemnas för att derefter så jemt som möjligt för- 
delas, emedan endast sålunda någon utväg fanns att draga sig fram 
öfver vintern Landet var, enligt Görtz' uttryck, att betrakta såsom 
en belägrad och nära uthungrad fästning, der hvar och en måste 
underkasta sig en gemensam förknappningsrégime , och der hvarje 
enskild eganderätt måste upphöra, för att möjliggöra det allmännas 
bestånd. Att nöden och stockningen i allmänna rörelsen betydligt 
stegrades genom de bekanta tvångsåtgärder, hvarmedelst Carl åsyf- 
tade att för krigets behof lägga beslag på rikets förnämsta export- 
varor, såsom jern och koppar, är naturligt, emedan bergslagernas 
produktion derigenom dels afstannade, dels äfven de färdiga produk- 
terna undangömdes till bättre tider. 

En af Ständernas första åtgärder blef således att öppna riket för 
handeln, för att tillbakadrifva den hungersnöd, som redan trädt 
öfver dess tröskel, och att för detta ändamål lemna så vidt möjligt 
fritt rum åt den enskilda företagsamheten. De begärde fördenskuld 
att allt tvång och alla förbud, som under senare tiden hade hindrat 
den in- och utländska handeln, måtte upphäfvas, samt att ej alle- 
nast bruks- och bergsfolk, utan äfven alla andra handlande måtte 
fritt få disponera sin egendom, utan hinder af regeringen och utan 
andra taxor och pålagor, än de af gammalt gällande ^). För att 



1) Jfr. Commerce-Collegii Eiksdags-Eelation 1719. R H. A. 

2) Kiks. St. bref 15 April 1719. E. A. Upphäfvandet af tvångsförfattnin- 
garne frän Carls tid hade väl i aUmänhet tillstyrkts af CoUegierne, likväl med 
det vilkor, att tiUatelse till utförande af kopparplåtar endast borde medgifvas mot 
förbindelse att derimot införa nödiga varor. Borgareståndet protesterade ifrigt 
mot denna inskränkning, emedan den skulle störa krediten, "det enda vi nu hade 
att handla med." I Kgl. förordningen säges också endast i aUmänhet, att tillå- 
telsen blifvit gifven för nödiga varors iaskaffande i riket, men utan att caution 
eller revers derför må fordras. Jfr Modée 1: 57, 



dessutom lätta tillförseln förunnades äfven utländska fartyg att tills 
vidare, och så länge svenska skeppsfarten var spärrad, njuta hel- 
friheten, men den gamla skilnaden mellan fii och ofri tull bibe- 
hölls dock i 1719 års tulltaxa, för att, när omständigheterna med- 
gåfvo, åter göras gällande. 

Att äfven industrien under den föregående tiden ytterst förfallit, 
behöfver knapt nämnas. De under Carl XI med så mycken omsorg 
och kostnad uppdragna och vårdade industriella verk voro fullkomligt 
förstörda, och utan framgång hade man under Görtz sökt återlifva 
dem genom införskrifvande af arbetare från Frankrike. Äfven de 
gamla, lokala handtverkerierna hade lidit mj^cket och förmådde ej 
uppfylla förbrukningens billigaste anspråk, hvarföre redan under Carls 
senare år bittra klagomål fördes öfver såväl den dåliga beskaffen- 
heten, som isynnerhet den orimliga dyrheten af deras tillverkningar. 
Dessa klagomål upprepades nu med mycken skärpa, och ehuru väl 
nödmyntets vanvärde erkändes vara en medverkande orsak till dyr- 
heten, ville man likväl finna den förnämsta i sjelfva skråembetenas 
organisation, samt det deraf alstrade monopol. Commerce-Collegium 
beskyllde öppet skråmästarne att begagna sig deraf, för att nu fordra 
lika höga pris i reda mynt, som förut i mynttecken. För att ge- 
nast genom en friare konkurrens i möjligaste måtto afhjelpa dyr- 
heten medgafs nu i tysthet och enligt Commerce-Collegii förslag en 
fri minuthandel, så att främmande handlande så väl hemma i husen, 
som annorstädes skulle få utan hinder utminutera till kläder och föda 
nödiga varor. Medgifvandet är ett bevis på rikets verkliga brist på 
dylika varor, emedan en sådan frihandel ännu ansågs i sin princip 
ytterst skadlig för rikets välförstådda ekonomiska intresse, hvarför 
äfven såväl Sekreta Utskottet som Commerce-Deputationen funno sig 
böra afstyrka densamma, såsom ruinerande för de inhemska handt- 
verkerierna. Det var dock blott en tillfällighetsåtgärd, betingad 
af nöden, och som sedermera borde upphöra', utan att för framtiden 
på något sätt reformera skråsystemet. Samtidigt begärde likväl Se- 
kreta^ Utskottet hos regeringen att ett förslag till större näringsfrihet 
måtte utarbetas. Kedan föregående år hade Commerce-Collegium, 
under erkännande af de svårigheter och onödiga omkostnader, som 
nu lades i vägen för nyttiga och skickliga arbetares inträdande i 
skråna, samt att den afstannade produktionen borde ökas genom en 
friare täflan , till Carl inlemnat ett förslag till plakat om frimästare ')• 



1) Commerce-Collegii Eiksdags-Eel. 1719. 



Konungens död hade hindrat fullföljandet af detta förslag, men det 
återupptogs nu, och medan ännu Stånden öfverlade derom, samt 
Borgare- och sedermera äfven Presteståndet protesterade derimot, 
publicerades det af regeringen såsom lag 26 Maj 1719. Den nä- 
ringsfrihet, som dermed beviljades, torde dock ej varit af någon sär- 
deles betydenhet , och om den äfven kan kallas ett ingrepp i borger- 
skapets privilegier, tyckes den dock föga berättiga dess häftiga klago- 
mål. Förordningen beviljar hvar och en, som lärt handtverk och 
"här i landet tänker besutten blifva" fullkomlig frihet och rätt att 
utan förbindelse till skrå och embete idka. sitt handtverk under namn 
af Frimästare . endast mot vilkor att dera vinna bur skåp. Man har 
antagit, att förordningen medgaf lika rätt till frimästerskap åt såväl 
inhemske som inflyttande utländske arbetare *)i och att sålunda 
skråsystemets väsendtligaste princip derigenom blifvit tillintetgjord. 
Medgifvas bör äfven, att tillåtelsen för skråmästare att träda ur 
embetet och i frimästerskap, gifver stöd åt denna åsigt, men det 
tyckes likväl, som om regeringens mening ej varit att sträcka fri- 
heten längre än till inflyttande främlingar, som i landet ville bofasta 
blifva. Förordningen utgafs nemligen i sammanhang med åtskilliga 
planer att till förökande af rikets arbetskrafter inlocka utländska 
arbetare, och förordningen säger sig sjelf vara tillkommen i afsigt 
att befordra dessa planer. Den nya skråordningen af följande år 
medgifver äfven rättigheten till frimästerskap endast åt de manu- 
fakturister och mästare, som från., främmande orter hit inflytta, utan 
att på något sätt häntyda på att derigenom 1719 års förordning i 
någon mån inskränkes. Först genom förordn. 2 Juni 1724, och då i 
anledning af nästföregående riksdags bittra klagomål öfver skrånas 
sammansättningar till prisens uppdyrkande, utsträcktes rättigheten 
till frimästerskap till hvar och en utan åtskilnad, vare sig främmande 
eller infödd, som något handtverk lärt och här i landet tänker 
besutten blifva. Långt ifrån slutligen att denna förordning, enligt 
Lundeils uttryck, till alla delar upplifvar den af 1719, förklarar den 
uttryckligen sig sålunda ändra och förklara såväl 1719 års förord- 
ning som 1720 års skråordning. Huru som helst, vanns dock 
den medgifna friheten endast genom en äfverumpling och trots bor- 
gareståndets protest , hvilket stånd dock åtgärden närmast rörde , och 
den skulle derför ej heller länge förblifva gällande. 



1) Jfr. Lundeli: Om Handtyerksskrån, m. m. pag. 117. 



Nu , då i afseende på allmänna hushållningen allt var i djupaste 
förfall, då allt följaktligen var att liksom börja på nytt, var ett 
gynnsamt tillfälle, att utan hinder af något bestående grunda rikets 
ekonomiska utveckling på verkligen goda och sunda grunder O- Vis- 
serligen var riket ännu omgifvet af många fiender, äfvensom "kapi- 
taler, goda lagar, och förfarne män felade", men man borde dock 
redan nu besinna sig på ett ordentligt hushållssystem, på det efter 
återvunnen fred man genast måtte vara i ordning dermed, och ut- 
ländingar ej få tid att alltför mycket skörda vinst af vår okunnighet 
och oförmåga. Också var Commerce-Collegium, enligt regeringsfor- 
men handelns och näringarnes sjelfskrifne målsman, fullt af för- 
slag för detta ändamål. I sin riksdagsrelation framställer det sina 
åsigter om medlen att grunda en ny industri i landet. Anlednin^gen 
hvarföre de under Carl XI anlagde manufakturer af kläde , siden och 
lärfter ej lyckats, ehuru man genom stränga införselförbud eller hög 
tull på dylika varor, genom reglementen mellan förläggarne och väf- 
varne, samt tvång på krämarne att förlägga sidenväfstolar och mera 
dylikt sökt hjelpa dem, finner Collegium vara helt enkelt den, att 
"slike verk sig ej med tvång och förbud inrätta låta, ej heller uppe- 
hållas." Eedan 1711 och 1712 hade det derföre föreslagit, att dessa 
förbud och höga tullar måtte upphäfvas , emedan både "publicum och 
private" ledo deraf, hvilket äfven hade skett. Att tullen likväl är 
ett niägtigt verkande medel till handelns välstånd eller förtryck, er- 
känner- Collegium, och det hade med så mycken mera omsorg ut- 
arbetat 1719 års sjötulltaxa, som tullen väl kan kallas den utländska 
handelns ror och styre. Det hade dervid rättat sig efter skilnaden 
mellan råvaror, samt hälft- eller helt fabricerade varor, och lämpat 
tullen derefter. Sålunda hade inkommande råämnen blifvit belagda 
med ringa _ tull, men utgående derimot med högre för att erhålla 
deras qvarblifvande och förarbetande i landet. Efter samma grund 
hade äfven utländska fabriksvaror blifvit med hög tull belastade, men 
utgående inhemska med ringa. På detta sätt skulle landets manu- 
fakturer och handarbeten uppmuntras och landet sjelft vinna den 
arbetslön, som tillförene utgått. Det hade dock alltid iakttagit, att 
ej sätta tullen på inkommande varor så högt, att lurendrägerierna 
deraf finge någon uppmuntran -). Sjelfva den så motiverade tulltaxan 
är särdeles liberal. Alla införselförbud äro b orttagne, och afgifterne för 



1) Clason: Tal om Sveriges handels omskiften 1751. Vet. Akad:s liandl. 

2) Commerce-CoUegii relation till 1719 års riksdag. E. H. A. 



inkommande varor 6—12 % af inköpspriset äfven för finare fabriks- 
och öfverflödsvaror. Trots denna moderation och den ådagalagda 
motviljan för alla förbud, återfinnas dock lätt i detta betänkande en 
god del af det rådande merkantilsystemets grundsatser, hvilka Com- 
merce-Collegium snart skulle verksamt bidraga att i all sin öfver- 
drift göra gällande, dervid glömmande såväl sin förut visade omsorg 
om förbrukningens bebof, som sin lielsosamma fruktan för all pro- 
hibitions osvikliga korrektiv, lurendrägeriet. 

För att upphjelpa städerna genom manufakturer och handel, 
samt förmå dem att öfvergifva det lumpna åkerbruk, hvaraf de nu 
mest lefde, hade äfven ett betänkande afgifvits af Commerce-Colle- 
gium, hvilket dock stannade hos Sekreta-XJtskottet, emedan Collegium 
förklarat sig vilja vidare utveckla detsamma, sedan en mängd erfor- 
derliga upplysningar blifvit inhämtade. Genom ett cirkulär till samt- 
lige landshöfdingar bestämde det sedermera närmare de upplysningar 
det behöfde för att befrämja regeringens afsigt att inrätta allehanda 
nyttiga manufakturer och förbättra städernas speciela privilegier. 
Dessa uppgifter voro 1) angående landets och jordmånens beskaffen- 
het och kultur i hvarje landshöfdingedöme; hvad metaller och mine- 
ralier samt jordväxter som finnas; till hvilka plantager det är be- 
qvämt; om stuterier och schäferier der kunna inrättas o. s. v. 
2) Hvilka strömmar och bäckar der äro eller kunna göras segelbara, 
hvilka fall i dem äro, samt hvilka verk äro eller kunna anläggas 
vid dem. 3) Hvilka manufakturverk i städerne och på landet äro 
upprättade, samt huru de hållas i gång; till hvad slag af indu- 
stri hvarje ort är tjenligast, och om nyttige, men nu utgångne, 
manufakturverk der förut funnits m. m. 4) Hvad tillgång på skog 
finnes , samt hvad som kan göras för att spara densamma eller åter 
ersätta den förstörda. .5) Städernas tillstånd så till handel som 
handtverk, till hvilka slag deraf hvar och en är beqvämast belägen, 
såsom närmare eller fjermare till hafvet, strömmar och sjöar, samt 
omgifvande landskaps tillgång på tjenliga råvaror; pä hvilka slag af 
nödiga arbeten största bristen i hvarje stad är, hvilka handtverkerier der 
finnas eller med största förhoppning kunna drifvas, hvilka retourvaror 
hvarje stapelstad eger, och deras värde; samt slutligen, hvilka städer 
äro af den beskaffenhet, att man endast kan göra sig föga hopp det de 
framdeles genom stadsnäringar kunna bestå. Om allt detta borde 
landshöfdingarne inhämta magistraters och kronobetjentes , samt andre 
länets förståndige mäns tankar, och derefter insända sina betänkan- 



den till Collegium *). Detta cirkulär bevisar visserligen omfånget af 
det initiativ regeringen ansåg tillkomma sig vid reorganisationen af 
landets ekonomiska förhållanden, men äfven att hon kände behofvet 
af så vidt möjligt fullständig kännedom om landets tillstånd och 
tillgångar, innan reformåtgärder vidtogos, som utan en sådan kun- 
skap lika litet kunnat rättfärdigas, som lyckas. Man ville ej gå 
slumpvis tillväga, utan efter en viss på förhand uppgjord plan, och 
efter denna reglera arten af hvarje läns och orts ekonomiska utveck- 
ling. Hvad regeringen för detta ändamål begär är ej mindre än en 
temligen fullständig ekonomisk statistik öfver riket, och redan denna 
begäran i sig sjelf är hedrande i en tid, då hvarje sådan forskning 
vanligen ansågs såsom alster af en otidig nyfikenhet eller af en 
upprorisk och illasinnad ande, hvarpå t. ex. Vauban's och Boisguille- 
berfs öde i Frankrike utgöra bevis. Cirkuläret förblef tillsvidare utan 
följd och lades på de flesta orter ad acta, dels i följd af landshöf- 
dingarnes och deras underlydandes tröghet, dels äfven i följd af den 
motvilja det väckte. Denna alstrades dock mindre af regeringens 
sträfvan att sjelf taga en storartad ekonomisk reform om hand, än 
af den genomskinliga afsigten att utdömma en mängd städer, som ej 
ausågos ega någon framtid, hvilken afsigt senare gaf borgareståndet 
anledning till starka anklagelser mot Commerce- Collegium. 

Riksdagen 1720 upptogs till stor del af ståndens strider om deras 
ömsesidiga privilegier, och de ekonomiska författningarne dikterades 
egentligen af borgareståndet ur synpunkten af dess gamla rättigheter 
och privilegier. Så klagade det nu häftigt öfver Commerce-Collegii 
förslag till d3Thetens hämmande, såsom kränkande ståndets privile- 
gier och alltför mycket afvikande från de af ålder fastställda grund- 
satser för befordran af rikets näringar. Visserligen lyckades det ej ännu 
att få fullständigt tillintetgjord den genom förordningen om frimäster- 
skapet knoppande näringsfriheten, men derimot upphäfdes tillåtelsen 
till fri minutering af nödiga varor. Sekreta Utskottet begärde, att 
regeringen skulle hålla hand öfver de gamla stadgandena i detta afseende, 
dock ej genom utfärdande af något nytt förbud, men väl genom att 
i tysthet söka hindra denna handel. Detta senare förbehåll tyckes väl 
bevisa, att man ännu kände behofvet af en fri och riklig tillförsel, 
och derföre ej ville uppenbarligen hindra den, men regeringen 
brydde sig ej om att iakttaga den försigtighet Utskottet förordat ^). 



1) Commerce-Collegii cirkulär 22 Sept. 1719, samt detsammas riksdagsrel. 
1720. K H. A. 

2) Kgl. Plakaten 11 Oktober och 9 Nov. 1720. 



Äfven inomstäderne sjelfva återvaknade de gamla tvistigheterna om 
deras gamla privilegier, då Österbottens städer på nytt framkommo med 
sin under 17:de seklet så ofta upprepade begäran att, för afsättande 
af sina produkter, få segla äfven på andra orter än Stockholm. Com- 
merce-Collegii infordrade betänkande afspisade likväl denna begäran 
med det yttrande, att den "var en ^X) tidig, nyhet, stridande mot 1617 

^'"^ års handelsordinåntie, som bör betraktas som en fundamentallag för 
rikets comm er cie" O- Frågan var dermed för denna gång afgjord, men 
ej likväl för framtiden , ty vid livarje riksdag återkom den med allt 
större styrka, till dess den slutligen ej mera lät sig afvisas. 

Kiksdagens snara slut, samt omsorgerna om försvars- och freds- 
verket hindrade hvarje allvarligare och mera vidtomfattande bemö- 
dande för hushållningens bästa. Då ständerna i januari 1723 åter 
sammanträdde var förhållandet likväl annorlunda. Riket hade nu 
öfver ett år njutit full fred, de offer den kostat voro definitivt be- 
stämda, och uppgiften måste blifva att så använda den, att den 
snart måtte hela de djupa sår, som kriget hade slagit. Uppriktigt ön- 
skade äfven ständerna, och allvarligt sträfvade de, att finna medel, 
hvarigenom nationen i stilla inre lycka och blomstrande välstånd 
kunde vinna ersättning för förlorad glans och storhet. Märkvärdigt 
— nog är likväl, att landet redan nu tycktes på god väg att återupp- 
blomstra, trots så många års ruinerande krig och djupa omstört- 
ningar i alla ekonomiska förhållanden. Anledningarne dertill torde 
dock i någon mån kunna återfinnas. Sverige hade redan länge varit 
ett mycket fördelaktigt torg för utländingen, och landets metaller, 

^i jern- och koppar, voro honom snart sagdt oumbärliga. Under kriget 
hade denna marknad nästan varit stängd , och de dyrbara metallerna 
hade endast i någon mån och till högt uppstegrade pris kunnat, 
förnämligast genom Holländarnes mellanhand, erhållas. Föga under 
då, att efter freden utländingen med ifver skyndade att åter upp- 
söka sin gamla marknad och förse sig med dess varor. Yår pro- 
duktion hade visserligen mycket lidit under de senare åren , men Carls 
tvångsförfattningar hade äfven verkat, att mycket jern låg osåldt och 
undangömdt, väntande på bättre tider. Och sådana hade nu kommit, 
ty den starka konkurrensen mellan främlingarne , som alla efterfikade 
vårt jern och koppar, uppdref priset på dessa varor till en hittills 
okänd höjd ^). Utländska kapitaler strömmade äfven villigt hit för att 



1) Comraerce-CoUegii bref 10 Maj 1720. R. A. 

2) Den korta tid Sverige behöfde för att besiima sig på tillämnade mått och 
steg efter återvunnen fred begagnade utlänningarne för att göra en god skörd. De 



^ 9 

förlägga våra bergverk, som penningebristen hade låtit afstanna, och 
kredit erbjöds i öfverflöd , mot löfte om betalning i våra dyrbara ex- 
porter. Äfven varor erbjödos på samma sätt på kredit. Städerna 
voro fulla af främmande expediter, som gjorde sin flit att förse minut- 
handlanden, hvilken äfven ofta sjelf reste ut och återkom fullastad 
med kramvaror, köpta på kredit. Såväl derigenom, som medelst de 
nu återvändande, af fruktan för Carls konfiskationer utsända, kapita- 
lerna, samt de genom fredssluten erhållna penningarne , lättades rörel- 
sen, och landet fylldes till låga priser med varor, så mj^cket begär- 
ligare efter så långt umbärande. "Godt pris var på allt ätligt och 
slitligt", våra gamla näringar uppblomstrade, och allt gaf tillkänna, 
att det var en god tid, alstrad i främsta rummet af den ovanligt lif- 
liga handel, som den medgifna skeppsfriheten hade framkallat O- 

Denna goda tid var dock för riket föga fördelaktig, var blott 
en vanmagtens välmåga mena alla samtida författare, och så tyckas 
äfven ständerna hafva bedömt den, då de nu i fred och ro började 
besinna hvad rikets väl kräfde. Den starka exporten af våra redbara 
effekter, särdeles kopparplåtar, fruktade de skulle alldeles ruinera ri- 
ket, särdeles som i utbyte erhöllos till större delen mindre nödiga 
och lätt förgängliga varor, och dessutom dessa varors mängd med 
skäl lät förmoda, att exporten ej kunde förslå att betala dem. Denna 
öfverflödande import af varor till lågt pris hindrade äfven uppblom- 
stringen af våra egna manufakturer, på samma gång, som den af ut- 
ländingen idkade sjöfart hotade att för alltid qväfva utvecklingen af 
vår egen. Den närvarande goda tiden var derföre endast att betrakta 
såsom det behagliga mattighetstillståndet hos den tillfrisknande sjuke, 
var endast en bedräglig villa, köpt på bekostnad af vår verkliga 
välfärd. Huru behagligt detta tillstånd än var, måste det sålunda 
likväl upphöra och landet gripa sig an med att söka undvara ut- 
ländingens försåtliga vänskap, så framt det ville undvika att se hela 
sin ekonomiska framtid slukas i underbalansens gapande afgrund. 
Främst till en början var nödigt att lära känna sin verkliga ställ- 
ning genom att uppgöra en handelsbalans , och Emanuel Svedenborg , 
bland andra, framhöll för ständerna vigten deraf. För att visa huru 

utförde vårt hopsamlade förråd af jern och koppar, och införde en sådan myckenhet 
af utländska varor, att öfverflöd och godt pris hade så när gjort ända på hvad 
som fanns qvar efter kriget. Clasons tal 1751. Vet. A. Handl. 

1) Med de främmande skeppen inkommo utländska varor till öfverflöd och 
af brist på penningar hlef godt pris på dem. Clason : Tal om orsakerna till Sv. 
handelns omskiften 1769. Vet. A. Handl. 



10 ' 

ruinerande den redan nu gestaltade sig hade han uppgjort en balans- 
räkning för år 1722, enligt hvilken riket var i undervigt för 3,260,000 
Holländska gyllen. Importen utgjorde nemligen, lurendrägerierna obe- 
räknade, ett värde af 9,650,000 och exporten blott 6,390,000 gyllen. 
En sådan tafla kunde ej annat än förskräcka, och på det man ej vi- 
dare måtte af okunnighet fela, begärde ständerna att Commerce- 
Collegium måtte få årligen uppgöra en grundlig relation öfver ut- 
och ingående varor, så att deraf handelsbalansen kunde klarligen 
pröfvas. En sådan årlig relation blef äfven såsom en skyldighet Col- 
legium ålagd i dess år 1723 utfärdade instruktion ')• 

Sedan det onda nu var kändt, återstod att skaffa bot derför, och 
ständerna rekommenderade således till regeringens ömmaste omvård- 
nad sin för detta ändamål uppgjorda hushållsplan , såsom af den 
hufvudsakligaste vigt för rikets bestånd. Eikets Ständer hafva funnit, 
heter det, att detta rikets välstånd, välfärd och förkofran beror der- 
på, att främmande varors införsel genom en god ekonomi förminskas , 
och derimot de inrikes produkter och manufakturer genom plantager 
och andra goda anstalters författande ökas och utvidgas till balansens 
erhållande ^). Derhän syftade äfven de föreslagna författningarne. För 
att 1! inska införseln genom att omöjliggöra bruket af en mängd ut- 
ländska väfnader och åtskilligt annat öfverflöd, hade redan 1720 en 
förordning fastställt en viss modell för såväl qvinno- som mansklä- 
der, och förbjudit begagnande af flere slags dyrbara tyger, broderier 
och dylikt, samt särskildt förbjudit tjenstefolk och annat gement och 
löst folk att bära siden, balfsiden, holländska lärfter m. m. Denna 
förordning skulle väl från 1 Maj 1722 strängeligen tillämpas ^), men 
dels lät sig detta ej göra, dels kunde den endast lemna landet en 
indirekt vinst. Den direkta åter måste erhållas genom att återlifva 
industrien, och dertill borde man med all ifver sträfva. Åtskilliga 



1) Redan tidigt hade Commerce-Collegium varit betänkt på medel att kunna 
formera en handelsbalansräkning, och beslöt derföre vid sitt första sammanträde 
21 Nov. 1651 att infordra förteckning på hvad slags och huru mycket varor ut- 
och infördes i Sverige, Finland och underlydande länder. Någon balansräkning 
tyckes likväl ej hafva blifvit uppgjord, och hvarken i 1687, 1693 eller 1714 års 
relationer finner man någon dylik. Ar 1714 infordrade CoUegium tullpersedel- 
extrakterna, för att på grund af dem uppgöra en balans, hvilken dock i följd af 
mellankommande hinder ej blef fullbordad. 1720 års ständer ansago en sådan han- 
delsbalans ytterst angelägen, och 1723 framställdes, såsom nämn dt är, formligen 
och i uttryckliga ord begäran derom. Jfr. Sef ströms handelsbibliothek. 2: dra stycket. 

2) R. St. bref 16 Oktober 1723. R. A. 

3) Förordn. 3 Juni 1720 och publikation 3 April 1722. 



11 

svårigheter' mötte dock dervid, och i främsta rummet bristen på 
skickliga arbetare. Främmande sådane borde derföre inlockas , och man 
hade redan under närmast föregående år varit allvarsamt betänkt derpå. 
Sålunda hade Commerce-Collegium derom korresponderat med mini- 
strarne vid de utländska hofven, samt äfven lyckats förmå åtskilliga 
"goda och snälla arbetare" att inkomma och här bosätta sig ')• Ett 
väsendtligt hinder för hvarje betydligare resultat af dessa bemödanden 
hade dock mött i den religiösa ofördragsamheten, som ej medgaf 
främmande religionsbekännare att här nedsätta sig, och det förslag 
att bevilja någon ringa religionsfrihet åt utländska industriarbetare , 
som diskuterades vid 1720 års riksdag, hade sålunda strandat på 
presterskapets motvilja. Då man nu likväl besinnade allt hvad Eng- 
land, Tyskland, Holland och flere länder hade vunnit genom att gäst- 
fritt^ emottaga de från Frankrike flyktande hugenotterna, äfvensom vår 
egen förkofran under 1600-talet genom de ifrån Nederländerna inflyttade 
arbetare, kunde man ej annat än känna sig starkt frestad till en för- 
dragsamhet, som redan här på jorden i så rikt mått medförde sin 
belöning. I följd af de fortsatta underhandlingarne i utlandet hade 
man äfven förmått flera goda manufakturister, som på grund af sin 
reformerta bekännelse förföljdes i de catholska länderna, att vilja hit 
inflytta, samt att hos regeringen petitionera om tillflj^d här och fri 
religionsöfning i privata hus och med egna prester, mot förbindelse 
å deras sida, att ej komma någon förargelse åstad. Öfver denna 
ansökan hade samtlige Coliegierne blifvit hörda, och förenat sig i den 
åsigt, att det vore kristligt att bevilja de af de påfviske förföljde en 
sådan fristad, samt äfven ekonomiskt fördelaktigt, emedan de flesta 
famillerna voro förmögna, och ville på egen bekostnad hitflytta och 
anlägga manufakturer. Kgl. Maj:t hade äfven redan gifvit sitt bifall 
och ordres om privilegiers utfärdande, då några betänkligheter mel- 
lankommo, och man beslöt ytterligare inhämta ministrarnes besked 
om hvad slags folk de petitionerande egentligen voro, deras förmö- 
genhetsvilkor, antal och dylikt. Förmodligen ville man äfven rådfråga 
de snart sammanträdande ständerna, hvarför alla handlingarne öf- 
verlemnades till Commerce-Deputationen, som efter mogen pröfning 
hemställde, om ej ständerna kunde bevilja det "ömkansvärda folket" 
den begärda fristaden -). Samtlige deputerade af presteståndet hade 
dock reserverat sig, och det visade sig snart, att dessa deputerades 



1) Egl. Maj:ts Sekr. till prop. 1723 års riksdag. R. H. A. 

2) Com. Dep:s bet. 26 Juli 1723. E. H. A. 



12 

uppfattning af den kristliga kärlekens pligter delades af presteståndet 
i sin helhet. Det menade, att då vi hade den lyckan sitta i ro i ett 
rike, som endast hade en religion, så vore det dåraktigt öppna dör- 
rarne och bjuda andra hitin. För öfrigt anropade det Konungens 
ömhet för religionen, för att af böja dylika oroväckande förslag. 
Bönderna förenade sig slutligen om denna åsigt, då derimot de båda 
öfriga stånden ifrigt omfattade deputationens förslag. Då likväl alla 
erkände nödvändigheten af manufakturers snara anläggande , och enda 
medlet dertill var anskaffande af utländska arbetare, så förenade man 
sig slutligen om, att åt regeringen uppdraga ordnandet af detta ären- 
de, så att någon inskränkt religionsfrihet medgafs de reformerta ')• 
I rådet föranledde detta förtroende många och bekymmersamma öfver- 
läggningar, men slutligen beslöts dock att någon ringa religionsfrihet 
skulle beviljas, och då ärendet ansågs alltför vigtigt att uppskjutas 
till nästa riksdag , borde den genast medgifvas , sedan Collegierna in- 
kommit med betänkande huru denna frihet borde förstås och tilläm- 
pas ^). Någon förordning derom har jag dock ej kunnat finna. Tro- 
ligen ansågs det bäst att ej utfärda någon sådan, utan låta den fria 
religionsöfningen komma an på ett tyst medgifvande. Säkert är äfven, 
att man ej inskränkte sig till att under löfte om religionsfrihet in- 
locka reformerta arbetare, utan att sedermera manufakturkontorets 
agenter under dylika löften hit indrogo en mängd katholiker, särdeles 
ylleväfvare från Aachen, hvilka dock i detta afseende snart funno sig 
bittert bedragna. 

En af anledningarne till den skyndsamhet, hvarmed man önskade 
afgöra frågan om religionsfriheten, var att man hoppades genast få 
röna en gynnsam verkan deraf för manufakturerna. Från Paris hade 
nemligen Ahlström hemskickat plan till ett strump- och ylleväfveri 
i Alingsås jemte ansökan om privilegier dertill, och till dessa hörde 
fri religionsöfning för de reformerta arbetare han ämnade hemföra. 
Dessa privilegier äro för öfrigt af särdeles anspråkslös natur, jem- 
förelsevis med hvad som sedan fordrades. Ahlström begärde nemligen 
endast tull- och accisfrihet för alla viktualier, spanmål, kol, ved och 
materialier för manufakturverket, som han för öfrigt på egen bekost- 
nad ville anlägga, samt frihet från kontributioner och bätsmanshåll. 
Commerce-Collegium tillstyrkte allt detta, dels emedan statens in- 
komst af dessa skattetitlar i Alingsås endast utgjorde 240 daler smt, 
dels äfven på grund af den stora vinst hela landet borde skörda af 

1) E. St. bref 16 Oktober 1723. K. A. 

2) Eådsprot. 28 Jan., 11 Febr. och 10 April 1724. R. A. 



13 

ett sådant verk. Det beräknades nemligen, att vid strumpväfveriet 
arbetslönerna utgjorde 8 gånger råvarans värde, och vid "yllemanu- 
faktnren i proportion derefter", hvarför rikets vinst genom att be- 
hålla dessa arbetslöner inom landet långt mera än uppvägde upp- 
offringarne '). Privilegierna utfärdades äfven följande år. 

De gamla yllefabrikerna, under Carl XI:s tid nog kraftiga att 
"bekläda 40 regimenten och ändock kunna utskeppa", hade nu så för- 
fallit, att arbetarne deri drefvo omkring såsom tiggare och ingingo 
till Commerce-Collegium med begäran att få lifnära sig såsom de 
bäst kunde, emedan några förläggare numera ej stodo att få. Col- 
legium hade visserligen sökt förmå några "faktorer" i Stockholm att 
förlägga klädesväfveri , och då desse förklarade sig frukta den ut- 
länska konkurrensen, hade de af regeringen erhållit privilegium, att 
få leverera allt kouimisskläde till regimenterna, till sådant pris som 
de kunde komma ut med -). Då likväl tillgång på garn ej fanns 
hade regeringen föreslagit ständerna, att på Långholmen i Stock- 
holm inrätta ett spinn- och rasphus, hvartill medlen skulle sam- 
manskjutas dels af industriidkarne sjelfve, dels äfven af staden, som 
derigenom skulle slippa att öfverlöpas af tiggare, dels slutligen ge- 
nom afgifter på "Comedianter och lindansare", böter för spel och 
dobbel 0. s. v. Ständerna funno detta särdeles ändamålsenligt och 
tilläto äfven att medel skulle få samlas genom stamböcker öfver he- 
la riket, hvarjemte vederbörande kronobetjente skulle erhålla ordres, 
att fasttaga och till spinnhuset föra alla tiggare och tjenstlöse, samt 
lösa qvinnspersoner ^). Derjemte skulle så fort omständigheterna 
medgåfvo dylika hus inrättas äfven i andra städer och dertill an- 
vändas isynnei'het konfiskationsmedel, allt "på det att sålunda priset 
på inhemska manufakturvaror måtte blifva lindrigt och någorlunda 
balanceras med de utländske". Dessa verk ställdes, likasom vården 
om industrien i sin helhet, under öfverinseende af Commerce-Colle- 
gium, hvilket i allmänhet ålades att göra sin högsta flit, det ej 
allenast inrikes råvaror här nobiliterades , utan äfven att manufaktur- 
verk anlades för bearbetande af utrikes ifrån komna varor, emedan 
äfven vid sådana stor vinst tillfölle riket genom arbetet, som 
mångdubbelt öfverstiger råvaran i värde. CoUegium skulle äfven 
med all flit vinnlägga sig om, att så väl duglige arbetare, som de, 
hvilka sina kapitaler till manufakturer vilja använda, uppmuntrades 



1) Commerce-CoUegii bet. 8 Oktober 1723. R. H. A. 

2) Kongl. Maj:ts Sekr. Prop. 1723. 

3) Hofrätteus bref 30 Mars 1724, Öfverståtliållare-embetets publ. 12 och 25 
Sept. 1724, samt 21 Juh 1725. 



14 

med tjenliga privilegier, lindringar i tullen, frihet från borgerligt 
besvär och tunga, samt från ..kxououtskylder och dylikt, samt der- 
jemte anskaffa resestipendier åt unga söner af industriidkare , på det 
desse måtte utomlands få studera de rätta methoderna och lära sig 
nya handgrepp ')■ 

Dikterade af samma patriotiska ifver för reformerandet af rikets 
hushållning och förbättrandet af handelsbalansen, vidtogos äfven en 
mängd andra åtgärder, för att låta landet sjelft i fullständigare mån 
direkte tillfredsställa sina behof. Sålunda , då man fann att artikeln 
tobak alltför mycket nedtyngde handelsvågen, beslöt man att söka 
införa dess odlande i Sverige. Då man redan genom anställda rön 
fått visshet, att denna planta godt trifdes i Skåne, borde den äfven 
i flera andra delar af landet kunna drifvas, hvarföre Commerce- 
Collegium fick befallning att dels införskrifva och utdela godt tobaksfrö, 
dels äfven genom skrifter sprida kunskap huru detta bäst borde an- 
vändas^). Kedan följande året utkom också Collegii "publikation och 
undervisning till alla delar" etc, äfvensom ett kungligt plakat, som 
uppmanar hvar och en att beflita sig om denna kultur, emedan den 
tjenar till att minska importen af utländska varor, samt således till 
både allmän och enskild nytta ^). Äfven fiskerierna, så i Öster- som 
Westersjön, borde åter uppmuntras, och privilegier beviljas dem, 
som egnade sig deråt O ; skogarne borde vårdas , och de under kriget 
nedhuggna ek- och bokskogarne åter planteras, hvarför äfven bön- 
derne ålades att på hvarje hemman plantera och vårda ett visst an- 
tal sådana träd; för att gifva fart åt eftersökande och bearbetande 
af nya malmstreck beviljades frihetsår och andra privilegier ^). 

Ifvern att på allt sätt söka uppmuntra en lifvad och kraftig 
inhemsk produktion hade dock ej ännu åstadkommit ett fullkomligt 
förnekande af konsumtionens berättigade fordran på billigt och godt 
arbete; ännu funnos många, som ansågo bästa medlet dertill vara 
idkarenas egen täflan. De gamla klagomålen mot skråna för deras 
dyrhet på alla tillverkningar upprepades sålunda äfven nu , och betona- 
des isynnerhet af bondeståndet, så mycket naturligare , som denna dyr- 
het framträdde skarpt i jemförelse med billigheten af dylika utländ- 
ska varor. Kedan före riksdagen hade man sökt undanröja denna 
anledning till missnöje, och Commerce-Collegium hade inkallat och 



1) Commerce-CoUegii instruktion 16 Oktober 1723, §§ 3, 4. 

2) R. St. bref 16 Oktober 1723. E. A. 

3) Plakat 29 Febr. 1724. 

4) R. St. bref 4 Oktober 1723. R. A. 

5) Kongl. Förord. 13 Febr. 1725 och 27 Aug. 1723. 



15 

duktigt lexat upp embetena i Stockholm, hvarjemte magistraten ut- 
färdat taxor för flere af dem såsom skomakare, skräddare, garfvare 
m. fl. Ingen förbättring hade dock deraf följt, och Commerce-Col- 
legium förklarade det vara alldeles solklart, att dyrheten endast här- 
ledde sig från skrånas tillfällen att sammansätta sig och öfverens- 
komma om hvad pris de behaga, och att följaktligen endast anta- 
gandet af frimästerskapet i den utsträckning som förut föreslagits, 
kunde bringa hjelp. Då frågan bragtes inför riksdagen instäm- 
de äfven Commerce-Deputationnen i denna åsigt'). Borgarestån- 
det stridde väl såsom pro aris et focis för skrånas fortfarande 
monopol, men då riksdagen öfverlemnade åt regeringen att afgöra 
frågan, medgafs följande år åt både infödde och främmande utan åt- 
skilnad rätt till frimästerskap i städerne, utan att idkarena kunde 
bindas till skrå, mästerstycke eller dylikt^). Deripaot förvisades på 
nytt industrien till städerna, och den gamla skilnaden mellan stads- 
och landtmannanäringar , som den långa krigsperioden hade till ej 
ringa del utplånat, återupplifvades. Alla handtverkare och hand- 
lande, utom de som genom förra förordningar erhållit rätt att sitta 
på landet, skola flytta till städerna och der drifva sin handtering 
och njuta skydd, heter det^). Såväl 1719 som 1720 hade städerna 
bittert klagat öfver den kränkning af deras privilegier, som åstadkoms 
genom slappheten i de gamla författningarnes tillämpande, men stä- 
dernas egen oförmåga att tillfredsställa landsbygdens ringa behof af 
industriella produkter hade dock tvungit att till ej ringa del låta den 
genom omständigheternas tvång vunna friheten bestå. Nu deremot, 
och i trots af landsbygdens protester, ansåg man skäligt att åter- 
taga denna gamla grundsats i hushållslagstiftningen , dels för att så- 
lunda tillfredsställa städerna, dels äfven för att bringa större ord- , 
ning i och bättre concentrera den industri, man ville nästan ny- 
skapa. 

Vigtigast af alla öfverläggningar vid denna riksdag var dock 
den om svenska sjöfartens befrämjande, af hvilken det s. k. Produkt- 
Plakatet blef en följd. Det gällde att åter öppna en inkomstkälla, 
som kriget nästan totalt hade tillintetgjort, och man var temligen 
allmänt ense derom, att den för all framtid skulle förblifva oss be- 
röfvad, om ej den utländska konkurrensen i detta afseende undan- 
röjdes. Commerce-Deputationen, som vid öfvervägande af Svenska 

1) Commerce-CoUegii bet. 12 Nov. 1723. E. A. 

2) Kongl. Förord. 2 Juni 1724. 

3) Resol. på städernas besvär 16 Oktober 1723, § 10. 



16 

handelns ocli skeppsfartens tillstånd fann båda dessa näringsfång på 
ett betänkligt sätt ligga under, föreslog på Commerce-Collegii be- 
gäran, att Sverige efter andra länders exempel skulle göra en för- 
ordning, det inga andra varor eller effekter fingo af främmande på 
deras skepp Mtföras , än de "som föllo och tillverkades" i deras egna 
länder. Följden deraf skulle blifva att farten på Portugal och Spa- 
nien öppnades för oss, och att vårt behof af salt således hämtades 
ur .första hand. Farkoster för detta ändamål kunde Stockholm, Göte- 
borg, samt äfven andra städer i riket till en början köpa utifrån, 
h varefter snart många, uppmuntrade af vinsten, skulle vända sig 
till skeppsbyggeri och sjöfart. Commerce-Collegium borde derföre få 
befallning att uppsätta en sådan förordning när tiden dertill vore 
kommen, det vill säga, när vi egde tillräckligt antal fartyg att in- 
föra 100 till 120,000 tunnor salt. Likväl borde tidpunkten väljas med 
mycken försigtighet, så att förordningen ej komm^e för tidigt och 
derigenom saltet stegrades i pris , men ej heller så sent, att skeppsre- 
derierna deraf ledo ^). Ständerna emottogo förslaget med m5^cket in- 
tresse och välvilja, och funno det väl egnadt att spara de kapitaler, 
som nu för frakter gingo ur riket, samt att understödja skeppsbyg- 
geriet och sjöfarten, och dermed äfven bilda ett godt och härdadt 
sjöfolk. De hyste likväl betänkligheter, emedan vi ännu egde alltför 
få fartyg, och handeln sålunda kunde komma att monopoliseras och 
varorna uppstegras. Särdeles framhöllo representanterna för de min- 
dre stapelstäderna farorna af en så genomgripande åtgärd, anförde 
att utlänningen dels skulle kunna hämnas genom repressalier, dels 
äfven ovilkorligen skulle mindre besöka våra hamnar, då han endast 
fick komma med eget lands produkter. Trots dessa protester anto- 
go likväl ständerna förslaget, men med förbudets utfärdande skulle 
dröjas till dess vi egde ett tillräckligt antal skepp, hvilket åter be- 
rodde på undersåtarnes flit och förmåga, hvarföre någon viss tid- 
punkt ej kunde på förhand bestämmas. Åt Kongl. Maj:t lemnades vis- 
serligen att, när denna lägliga tidpunkt kunde, enligt Commerce-Collegii 
uppgift, anses vara kommen, utfärda förbudet, men på samma gång 
ålades Collegium "vid drygt ansvar, att tillse det tillräckligt antal 
fartyg fannos, snarare för många än för få"-). Denna försigtighet 
passade dock alltför föga Stockholms handlande, hvilka redan under 
öfverläggningarna om förbudet hade börjat förse sig med fartyg och 
nu voro ifriga att begagna den gynnsamma konjunkturen till han- 

1) Com. Dep:s bet. i E. H. A. 

2) E. St. bref 27 Juli 1723. E. A. 



17 

delns monopoliserande för egen räkning. Borgerskapet föll derföre 
öfver Collegium med påminnelser, och förklarade att skeppsfarten 
alldeles ginge under, om ej förbudet snart utkom, samt att de in- 
köpta fartygen snart måste åter försäljas och landet lemnas i främ- 
lingarnes hand och godtycke. Collegium dröjde likväl, men då det 
fann att antalet svenska fartyg, större och mindre, hade vuxit från 
177 år 1723 till 348 på hösten 1724, och att bland dessa funnos så 
många af 100—300 lästers drägtighet, att 60,000 tunnor salt årligen 
kunde dermed från Spanien och Portugal införas, så förklarade det 
för regeringen att tiden nu var inne '). Om skeppsredarne samman- 
satte sig kunde man ju dessutom hota dem med förbudets återupp- 
häfvande, ehuruväl det vore en småsak, om saltet skulle komma att 
stiga några daler på tunnan. Kegeringen tvekade visserligen, men 
då snart derefter Collegium insände fullsändigt förslag till förord- 
ning med begäran om dess omedelbara utfärdande, fingo betänklig- 
heterna vika och Produkt-plakatet publicerades ^). Derigenom förbjöds 
h varje främmande nation att hitföra andra produkter än som ''falla, växa 
och tillverkas" i dess eget land eller kolonier och plantager. Snart 
derefter skärptes förbudet ytterligare, då genom en s. k. förklaring stad- 
gades, att främmande ej få gå för frakt mellan rikets hamnar med 
svenska produkter, samt att rikets egna undersåtare ej få med främ- 
mande skepp låta införa andra varor, än som falla och växa i det 
land, som skeppet tillhör^). Idéen till Produkt-plakatet är tydli- 
gen lånad af Englands navigationsakter från Cromvells och Carl II:s 
tid, af hvilka det utgör en temligen trogen copia. De grundsatser, 
hvarpå det hvilar, äro äfven desamma, som då voro gällande i nä- 
stan all Europeisk handelslagstiftning, nemligen starkt skydd för den 
inhemska sjöfarten, i trots af alla de hinder detta skydd kunde lägga 
på det internationella utbytet, och i trots af alla de offer derigenom på- 
lades den allmänna produktionen. Likväl har Sverige, jemte England, 
af alla Europas stater strängast utvecklat och tillämpat dessa grund- 
satser, och om äfven omständigheterna någon gång tvungit till efter- 
gifter deri, för att derigenom för tillfället lätta tillförseln, så har 
man dock alltid genast skyndat att återtaga dem, och det är först 
medlet af detta sekel, som sett dem fullständigt förkastade och ut- 
strukna ur vår handelslagstiftning. Mycket länge ansågs äfven af de 
fleste författare dessa förbud hafva utgjort sjelfva grundvalen för vår 



1) Commerce-Collegii bref 30 Oktober 1724. C. C. A. 

2) EådsProt. 3 och 10 Nov. 1724. Kongl. Förord. 10 NoY. 1724. 

3) Kongl. förklaring 28 Febr. 1726. 

2 



18 

ekonomiska förkofran. Modéer och Flintberg finna gemensamt, att 
genom ingen åtgärd har Svenska sjöfarten mera befordrats, och att 
just plakatets egen nytta, såsom en tygel på det gamla sjelfsvåldet 
och dolskheten, förklarar bäst alla de svårigheter det haft att bryta 
sig igenom. Palmblad säger, att vår handel haft denna förordning 
att tacka för sin blomstring, då Agardh deremot anser att den vis- 
serligen skadade afsättningen , men uppmuntrade skeppsbyggerierna 
och sjöfarten. Att Produkt-plakatet under frihetstiden måste högt 
uppbäras är redan klart deraf, att det utgör en så vigtig del af det 
under denna period enväldigt herrskande merkantilsystemet, till hvars 
axiomer bland andra satser äfven räknades den, att det är bättre 
för ett land att importera råa än förädlade varor, emedan de förra 
såsom tyngre och mera skrymmande fordra för sin transport kanske 
tio gånger mera skepp och sjöfolk än de senare, sålunda gifva stör- 
re uppmuntran åt en af rikets vigtigaste näringskällor '). Emot slu- 
tet af denna tid, då den ekonomiska kunskapen började växa ur mer- 
kantilismens trånga synkrets, hade det likväl att uthärda flera svå- 
ra anfall, särdeles under förra hälften af 1760-talet, då produktpla- 
katet angreps såsom en väsendtlig länk i det handels- och närings- 
tvång, som sänkte landet i elände. Att plakatet verkat lika skadligt 
på vår export som import, är sjelf klart (finner då en författare) 
af tvenne enkla sanningar, hvilka likväl hela Europas handelssystem 
har sökt att bortfuska: den ena nemligen, att ju flere köpare finnas 
på en marknad, desto bättre betalning får säljaren, och den andra, 
att den vara kostar mindre, som bjudes ut, än den, som köparen 
nödgas fråga efter. Deraf kom det, att när genom denna olyckliga 
förordning Holländare och Engelsmän hindrades att med fördel fara 
hit och hämta vårt jern, så föll det i pris flera riksdaler mot före 
1725, emedan vi nu nödgades resa och bjuda ut det. Derimot steg 
salt, jemte andra importvaror, högt öfver hvad det gällde när Hol- 
ländarne hitförde det såsom barlast i sina fartyg. Detta, fortfor 
han, var dock hvad man med förbudet åsyftat, ty våra större stapel- 
städers handlande insågo ganska väl huru utländingen gick dem i 
vägen genom att undersälja dem i salthandeln och öfverbjuda dem 
på jernet och andra exportvaror, hvarför det var dem omöjligt att 
monopolisera rikets handel. Dessutom ville desse handlande göra 
de små städerne absolut af sig beroende, emedan dessa ej kunde då 
skaffa sig några skepp att segla till Portugal och Spanien, och så- 



1) Jfr Backmanson: Arcana OeconomisB et Commercii, tryckt 1730. 



19 

lunda både för sin in- och utförsel underkastades de störres monopol 
och beröfvades all egen utländsk handel. Hvad våra handlande möj- 
ligen kunna hafva vunnit genom plakatet har sålunda vunnits på 
bekostnad af hela riket, men alldeles ej på de utländske handlande, 
såsom man brukat upprepa, och hvad beträffar skeppsrederierna , torde 
deras tillväxt snarare böra tillräknas freden än några förbud '). Slut- 
ligen förklarar författaren, att han föga hoppas det någon skall låta 
öfvertyga sig af hans ord, ty de strida alltför mycket mot tidens 
både smak och tänkesätt, och denna hans farhåga blef äfven full- 
ständigt bekräftad. Ty den lilla skriften framkallade en hel S3'nda- 
flod af motskrifter, i hvilka förf. vanligen förklaras för en opatrio- 
tisk_ medborgare och rent af en förrädare, som ville undergräfva 
rikets välstånd genom att göra förhatlig den förträffligaste och mest 
gagnande af dess ekonomiska grundlagar. Hvad denne författare 
sålunda först vid frihetstidens slut klart och bestämdt uttalade , hade 
likväl våra smärre städer redan vid tiden för förbudets utfärdande 
instinktlikt känt. Sedan de förgäfves sökt motsätta sig förbudets 
antagande, klagade de utan uppehåll, att de, ruinerade och öde- 
lagda genom kriget, ej förmådde skaffa sig egna fartyg och sålunda 
utan nåd klafbundos vid de stora städerna, och när deras klagomål 
lemnades utan afseende tröttnade de ej att genom flerfaldiga under- 
slef söka gäcka förbudets stadganden. Från Finland insände äfven 
både bönder och torpare skarpa klagomål, att de för dem nödvändi- 
gaste varor stegrades mycket i pris , under det deras egna produkter 
vanvördades ^). 

I sammanhang med Produkt-plakatet bör äfven omnämnas frå- 
gan om den så kallade ^half- och helfriheten för Svenska fartyg, 
hvilken vid riksdagen var föremål för många öfverläggningar. Det 
är bekant, att under nästan hela 17:de seklet eftergifter så i in- 
som utgående tullen brukat medgifvas svenska fartyg och skep- 
pare, för att dermedels förmå dem ur första hand hämta rikets be- 
höfliga varor och till aflägsnare länder sjelfva utföra våra produkter, 
och derigenom kunna undvara särdeles Holländarnes dyrbara hjelp 
såsom mellanhand. Denna lindring i tullafgifter, kallades dels hel- 
dels halffrihet efter dess större eller mindre belopp , och var beroende 
af antingen fartj^gets värbarhet eller dess storlek, och deraf följande 
förmåga att besegla aflägsnare haf, eller slutligen af de länder och 



1) Jfr skriften: Källan till rikets vanmagt, tiyckt 1765. 

2) Eådsprot. 2, 6 Okt. 1725. R. A. 



20 

hamnar, som det besökte. Efter„ Carls död bortföll hvarje sådan 
skilnad, emedan vår aktiva sjöfart var fullständigt tillintetgjord, 
men, såsom förut nämndt är, detta skedde endast af nödtvång och 
under reservation, att vid första tillfälle återgifva svenska flaggan 
dess gamla privilegium. Kedan året efter återvunnen fred ansåg 
äfven regeringen tiden dertill vara inne, och förordnade att alla 
svenska fartyg bj^ggda på kravel, men utan all skilnad till storleken 
skulle erhålla en tredjedel lindring i tullen eller helfrihet för såväl 
export, som import af varor hämtade utom Engelska kanalen, äfven- 
som alla svenska skepp af 50 läster eller deröfver för varor hämtade 
ur andra eller tredje hand i Östersjön eller Vestersjön hitom kana- 
len O- Genom denna skilnad mellan skepp af öfver eller under 50 
läster fördyrades naturligen varorna för alla de städer, som ännu 
endast egde smärre fartyg, och gjordes all konkurrens med de större 
rent omöjlig. Också klagade vid riksdagen de mindre stapel- 
städerna bittert öfver denna orättvisa, och förklarade att den till- 
intetgjorde hvarje möjlighet för dem att åter uppblomstra , hvarför de 
begärde upphäfvandet af detta de större fartygens privilegium, Stock- 
holm och Göteborg förenade sig dock ej i denna begäran, emedan de 
naturligen drogo förnämsta fördelen af privilegiet, och Collegierna, 
hvilkas betänkande af regeringen begärdes, förklarade sig äfven ej 
finna något skäl att ändra en förordning, som var "efter tidens 
omständigheter väl grundad, samt mycket borde bidraga att upp- 
muntra sjöfarten och skeppsbyggerierna". Dervid förblef det, och 
1727 års ständer godkände fullkomligt denna åsigt, i det de begärde 
att förordningen måtte få förblifva orubbad^). 



1) Kgl. bref tOl Commerce-CoUegium 3 Juli 1722. 

2) E. St. bref 11 Febr. 1727 R. A. 



21 



Andra Kapitlet 

1726—1738. 

Vi hafva sett af det föregående huru efter vunnen fred regering 
och ständer gemensamt började med allvar betänka medlen att 
återupprätta rikets djupt sjunkna välstånd, huru åsigter och för- 
slag dervid korsade hvarandra, och bland dessa de tidehvarfvet 
tillhörande merkantilistiska vunno seger, i det handelsbalansens spöke 
föresväfvade enhvar, förebådande ruin och undergång, och så blef 
hufvudpunkten i det ekonomiska system, som nu skulle med all flit 
göras gällande. Hittills hade detta system dock endast föga lyckats 
förskaffa sig plats i sjelfva lagstiftningen, och, om man förbiser 
Produkt-plakatet, kan man säga, att denna visade sig särdeles liberal, 
och ådagalade en omsorg om konsumtionens behof , hvilken uppen- 
barade sig såväl i tulltaxorna , som i lossandet af flere den inhemska 
produktionens bojor. Industrien var ännu öfverlemnad åt den enskilda 
företagsamheten, åtnjöt endast nationens moraliska understöd, samt 
några obetydliga friheter i afseende på beskattning och dylikt, men 
var ej genom höga tullsatser och förbud skyddad för den utländska 
konkurrensen , som man snarare en och annan gång hör påkallas 
såsom ett nödvändigt vilkor för de inhemska tillverkningarnes billig- 
het och godhet. Från denna tid åter vidtager en kraftigare tillämp- 
ning af merkantilsystemets alla medel, importförbud och exportprae- 
mier, statsbidrag i form af lån och gåfvor, privilegier och regle- 
menten med mera , allt i ändamål att uppamma en inhemsk in- 
dustri, som skulle göra oss oberoende af utlandet och komma 
handelsvågen att slå till vår fördel. Anledningen dertill är lätt att 
inse. Under de jemförelsevis lyckliga år nationen nu njutit hade 
nemligen dess välstånd ej obetydligt förkofrats; förhållandena hade 
åter ordnat sig efter de gamla formerna, och de en tid rubbade 
privilegierna börjat åter uttaga sin rätt och göra sina fordringar 
gällande. Med den stigande välmågan blef begäret starkare, lika- 
som äfven förmågan, att kraftigt tillämpa de grundsatser, som an- 



-c^ 



22 

sågos direkte egnade att ytterligare höja denna välmåga. Känslan 
af "beroendet af utländingen" blef mera förödmjukande, och fruktan 
för ruin genom en skadlig import mera eggande i samma mån man 
började känna sig ega något att förlora. 

Således, ehuru väl de politiska planerna, frågan om allianser 
och om krig eller fred , var den tidens omständighet , som föranledde 
ständernas kallande till 1726 års urtima riksdag, förklarade dock 
dervid Borgareståndet, att omsorgen om rikets ekonomiska systems 
ordnande och undervigtens afhjelpande, borde vara det för landet 
angelägnaste, och uppmanade lifligt de öfriga stånden att utan hin- 
der af andra frågor antaga sig detta ärende '). Närmaste anledningen 
till detta bekymmer var den af Commerce-Collegium, till åtlydnad 
af såväl förra riksdagens begäran som dess egen instruktion, utarbe- 
tade handelsbalansen , som af regeringen öfverlemnades till ständer- 
nas bepröfvande. Den hade väl endast för år 1724 hunnit utarbetas, 
men för detta år hade dock persedelextrakterne för alla genom tullen 
in- och utgående varor blifvit genomgångna, och på grund af dessa 
balansen uträknad. Collegium hade dervid begagnat den methoden, 
att beräkna hvarje importerad artikels pris efter det i utlandet gäl- 
lande, samt dertill lägga 15 procent för transportkostnader, utrikes 
tullar och andra kostnader, samt ytterligare 6 procents ränta , "emedan 
det mesta togs på kredit". Enligt denna beräkning hade man funnit 
importen utgöra ett värde af ISYa millioner daler kmt, då 1 Rdr 
H. Bco beräknades till 34 mark, samt exporten i det närmaste 18 
mill. d. kmt. För den åsigten, att riket således haft öfvervigt borde 
man dock, trots dessa siffror, noga akta sig, ty en mycket vigtig 
post hade ej blifvit i räkningen upptagen, nemligen lurendrägerierna. 
Ej heller kunde man för visso uppgifva deras värde, men mycket 
sannolikt ansågs dock, att de öfverstego 12 mill, d. kmt^). Den 
olofliga importen skulle således hafva uppgått till nära lika mycket 
som den lofliga, ett förhållande som synes föga antagligt när man 
besinnar, att tullarne i allmänhet voro låga, samt att importen till 
stor del utgjordes af mycket skrymmande varor, således svåra att olof- 
ligen införa, såsom spanmål, salt, fisk och dylikt. Emellertid stod 



1) Borgarest:s mem. 1 Juli 1727. E. H. A. 

2) Commerce-CoU. ber. om H. Balansen 14 Mars 1726. R. H. A. Värdet af 
lurendrägerierna hade Collegium funnit genom den beräkning, att borgerskapet 
hade erbjudit sig gifva för tullarne 324,000 d. smt mera än de inbragt. Antoges 
nu denna summa utgöra endast 8 7o af de lurendrägade varornas värde, sa fick 
man sädana för ett belopp af öfver 12 mill. d. kmt. 



23 

nu der den rysliga siffi^an af 9 mill. såsom betecknande undervigten , 
och ständerna förskräcktes så deraf, att de funno "att aldrig rikets 
invärtes hushållning och Commercie varit sin undergång så nära, 
och den sista olyckan och yttersta fattigdom stod för dörren" ^). 
Det återstod nu att finna bot mot denna undervigt, och ju förr de- 
sto heldre, emedan riket ej länge skulle kunna uthärda med en så 
täraude sjukdom. Commerce-Collegium såsom allmänna hushållnin- 
gens målsman hade, sin pligt likmätigt, ej nöjt sig med att endast 
gifva en nedslående öfversigt af denna hushållnings resultat, utan 
äfven bifogat en fullständig plan till dess reformerande och upp- 
hjelpande. Främsta medlet dertill var, "att hålla rikets återstående 
produkter vid en stadig och fördelaktig debit". Detta var så mycket 
nödvändigare, som rikets gamla och herrliga exportprodukter mycket 
förminskats. Så hade koppartillverkningen fallit till 2000 skeppund, 
mot 2 å 3 gånger så stort belopp förut. Silfververket förmådde nu 
mera icke bära sig sjelft, och skogarne voro så medtagne, att inga 
mineralier i jorden kunde bearbetas, att endast föga kunde räknas 
på export af skogens alster, och att af tjära producerades endast 
3—4000 läster i stället för de förr vanliga 8— 9000"). Jerntill- 
verkningen hade visserligen stigit i både pris och mängd, men genom 
bergslagernas egenvillighet hade jernet här hemma blifvit så dyrt, 
att det ej kunde med fördel afsättas^). En ledsam följd deraf var 
att de utländska jernverkens uppkomst befordrades, särdeles de Ky- 
ska, med hvilka vi dessutom ej kunde hålla pris, emedan regeringen 
derstädes tagit så många åtgärder, att jernet der föga kostade O- 
Efter allt detta skulle man hafva väntat förslag för att höja och lifva 
produktionen af rikets exportvaror. Men sådan var dock ej Collegii 
afsigt, ty att öka produktionen af särdeles sådana varor, hvarpå 
Sverige egde liksom ett "naturligt monopol", skulle endast tjena till 
att ytterligare sänka deras pris och sålunda minska rikets behållning. 
Också blef länge handelspolitikens främsta mål att hålla varorna 
vid en "stadig debit" och att för detta ändamål ordna och be- 



1 Borgarestrs ofvananf. memorial. 

2) EnHgt H. Bal. hade år 1724 utskeppats koppar, messing och metallstycken 
för 1,682,000 d. kmt, hvilket efter 540 d. kmt per skeppund koppar skulle göra 
ett belopp af öfver 3,100. EnHgt Pahnblad (Skandia V. pag. 43) gaf Stora Kop- 
parberget åren 1720—29 i medeltal 5,791 skeppund. Åtskilliga uppgifter ang. 
tillverkningen af silfver, tjära, jern m. m. se äfven Palmblad pag. 32, 41, 49 o. s. v. 

3) 1724 exporterades för öfver 12 mill. d. kmt, hvilket, då jernet gäUde 54 
d. kmt per skeppund, utvisar en exporterad qvantitet af öfver 220,000 skeppund. 

4) Commerce-Collegii ber. om Hand. Bal. 



24 

gränsa produktionen samt hindra allt "kladdande i handeln". Nu 
hade visserligen t. ex. jernet stigit betydligt utomlands, men ej till 
bruksegarnes fromma, emedan tackjernet i riket var uppstegradt i 
pris ända till tredubbelt mot förr, hvarigenom på stångjernet mindre 
vanns än då detta endast gällde 30 d. kmt. Detta berodde derpå, 
att bruksegarena måste taga tackjernet ur andra eller tredje hand, 
emedan bergs- och uppstäder enligt gamla privilegier förlade bergs- 
lagerna och togo tackjern i betalning. Derför föreslogs nu af Colle- 
gium, att slika städer skulle upphäfvas och ej längre få förlägga 
bergslagerna, eller åtminstone förbjudas att taga tackjern i betal- 
ning för sina fordringar. Endast bruksegaren skulle få köpa tack- 
jern, och endast så mycket han behöfde för sitt verk, men ej att 
handla med. Den förra delen af detta förslag förkastades väl på 
grund af städernas motstånd, och bergsstäderna bibehöllos vid sin 
gamla rätt och fria handel i bergslagen, men Hammarpatronerne 
derimot ålades att hädanefter som förr endast köpa tackjern ur egen 
bergslag eller der de af ålder varit vane, samt att lämpa sitt smide 
efter det förråd , som i samma orter kan tillverkas ') , hvarigenom 
sålunda den uttalade principen om förekommande af "kladdandet i 
handeln" erhöll sanktion. För reglerandet af tjäruhandeln föreslogs 
äfven att inrätta ett Compagni, men ständerna, besinnande allt det 
missnöje och de klagomål, h vartill dylika Compagnier under förra 
århundradet gifvit anledning, tvekade om dess lämplighet, och be- 
gärde att före nästa riksdag ingen sådan åtgärd måtte vidtagas , ehuru 
väl den kunde vara nyttig för handelns och prisens stegrande^). 

Det andra medlet, att återvinna en fördelaktig handelsbalans, var 
naturligen att minska importen genom att anlägga manufakturer, 
och sjelfva förädla så de in- som utländska råvarorne. Att ej långt 
förut så skett berodde, enligt Commerce-Collegii åsigt, visserligen till 
en del derpå, att riket haft öfvervigt endast genom sina herrliga 
produkter, och sålunda ej behöft dylika manufakturer, men främsta 
anledningen var dock lika mj^cket brist på lust, anlag och vilja, som 
på kunskap och kapital. Äfvenledes var det en sanning, att kapi- 
talerna så använda ej gåfvo till en början så stor profit, som en 
köpman kunde erhålla med hjelp af utländsk kredit. Den föreställ- 
ningen var dessutom^ allmän, att klimatet, lifsmedlens dyrhet och 
nationens egenskaper voro oöfvervinneliga hinder för att hålla mark- 



1) Jfr Res. på städernas besvär 28 Aug. 1727. § 7. 

2) R. St. bref 4 Aug. 1727. R. A. 



25 

nad med utländingen, hvilken föreställning Holländare, Engelsniän 
och Tyskar på allt sätt sökte utsprida inom riket, deri troget under- 
stödda af dem, hvilkas fåfänga fann behag i de utländska varornas 
utseende och goda pris. Erfarenheten hade likväl lärt att detta allt 
var blott inbillning, emedan den svenska nationen ofta funnits öf- 
verträffa andra i fint och nätt arbete, och det var fullkomligt sä- 
kert, att lifsmedlen voro dyrare i Holland och England än här'). 
Borgareståndet instämde i Collegii goda tanke om nationens dug- 
lighet, men ansåg orsaken, hvarför alla hittills gjorda försök att 
inrätta manufakturer haft så ringa framgång, vara det förvända 
sättet att gå tillväga. Den naturliga ordningen vore nemligen, att 
begynna med sådana fabriker, hvartill landet sjelft producerar råva- 
ror, eller sådana som skattas oundgängliga och sålunda hafva att 
påräkna en säker och hastig afsättning. Så var det en obotlig skada, 
att man här försummat jern- och stålfabriker, så mycket mera, som 
andra nationers idoghet nu mera gjort afsättningen utom riket af 
dessa varor mycket svår. Genom att ringakta denna naturliga ord- 
ning och anlägga fabriker för mindre nödiga varor, hade dessas af- 
sättning försvårats och verken lättare blifvit komprometterade. En 
annan orsak var visserligen äfven bristen på rörliga kapital, som 
gjorde nödvändiga stora intressentskaper och stora privilegier'). 
Riksens Ständer delade å sin sida fullkomligt den åsigten, att ej 
några nationens, klimatets eller lefnadssättets brister och felaktig- 
heter lade hinder i vägen för industriens framtid, endast försigtiga 
och kloka anstalter vidtogos. Dock vore intet att hoppas så vida 
ej staten gjorde början, emedan erfarenheten mera än tillräckligt 
lärde, att sådana verk aldrig immediate af sig sjelfva kunde upp- 
komma, samt att "alla nyttiga manufakturverk straxt i sin början 
gå under och ödeläggas, så framt de ej af publicum i tid under- 
stödjas och förses med sådana förmåner och friheter, som kunna un- 
danröja svårigheterna, hvarpå de flesta utomlands florerande manu- 
fakturer äro bevis, emedan de till större delen genom publika fonds 
och ansenliga friheter bragt sig opp till den fullkomlighet, att 
mångdubbelt ersätta, hvad de skulle tyckas hafva kostat publicum 
i dess inkomster"^). 



1) Commerce-Collegii ofvananf. bet. om Hand. Bal. 

2) Borgarest. memorial 1 Juli 1727. 

3) R. St. bref om privilegier för Alingsås 3 Juni 1727. R. A. 



26 

Med sådan uppfattning af industriens behof kunde ej ständerna 
göra många invändningar, då Commerce-Collegium begärde att efter 
andra länders exempel här skulle göras begynnelse ocli läggas grund- 
val till manufakturer genom anslag af publika medel. Collegium 
tillade likväl, att, om ej denna dess begäran bifölls, det skulle sin 
pligt likmätigt nog ändå veta att finna medel hvarigenom ändamålet 
kunde vinnas, ehuru det visserligen ej vore hågadt för tvångsåt- 
gärder. Lyckligtvis behöfdes ej för tillfället några sådana, ty stän- 
derna förklarade sig, på borgareståndets hemställan, genast färdiga 
att bevilja nödiga anslag. Rikets fattigdom kunde ej anses böra 
afskräcka från denna helsosamma afsigt, då den endast borde kraf- 
tigare mana att lägga sig vinn derom. Den svårigheten mötte lik- 
väl, att man ej visste hvarifrån de nödiga fonderna skulle tagas, 
men borgareståndet, som serdeles intresserade sig för frågans lyck- 
liga lösning, hade vetat finna utvägar, hvarigenom tillgångar kunde 
"med minsta gravation för riket erhållas, på samma gång som med 
största fördel disponeras". Enligt dess förslag borde medlen samlas 
dels genom direkt beskattning , dels äfven genom afgifter på han- 
deln. En allmän personell afgift, så billig att äfven den fattigaste 
kunde betala den, vore den rättvisaste, emedan hela landet hade 
fördel af manufakturerna, sålunda äfven borde i sin helhet bidraga 
till dem. Afgiften borde upptagas på samma sätt och efter samma 
grunder som lön- och betalningsafgiften , utgå med en åttondedel af 
dennas belopp och under fem år till en början. Genom en kalkyl, 
som dock ej är utförd, fann borgerskapet att genom ett dylikt för- 
skott till manufakturerna af endast 100,000 Rdr skulle landet inom 
10 år hafva vunnit 5 millioner. Huru rättvis och nyttig denna 
skatt nu än var, trodde man sig dock ej derigenom kunna vinna en 
för det stora ändamålet tillräcklig fond, och den borde derföre un- 
derstödjas genom en annan afgift, som hade den fördelen att äfven 
indirekte bidraga till manufakturernas uppkomst, genom att i nå- 
gon mån skydda dem för den utländska konkurrensen. En särskild 
tullafgift skulle således läggas på alla sådana utländska varor, som 
här hemma kunde tillverkas, dock ej högre än 5 procent af värdet 
till en början och till dess fabrikerna så tilltagit, att de kunde 
förse riket med varor. De genom såväl denna tull som den perso- 
nella afgiften inflytande medlen skulle förenas och tillsammans för- 
valtas såsom en stadigvarande fond af ständernas egna deputerade, 
hvartill borde utses de, som hade kunskap om näringarnes och all- 
männa hushållningens väsende O- 

1) Borgarest. 1 Juli 1727. E. H. A. 



27 

Eikets Ständer, som erkände, att manufakturer voro för under- 
vigtens afhjelpande nödigare än allt annat, biföllo alla dessa förslag 
och förordnade att såväl den ena, som den andra afgiften skulle ut- 
göras på föreslaget sätt, och under gemensamt namn af "Lands- 
hjelp", för att ej genom ett namn, direkte häntydande på ändamålet, 
väcka utländingens uppmärksamhet. Landshjelpsfonden skulle förval- 
tas af Ständernas deputerade, 6 af Eidderskapet och Adeln och 3 
från hvardera af Preste- och Borgarestånden. För sjelfva förvaltnin- 
gen lemnades noggranna föreskrifter, visserligen vittnande om stor 
kärlek för den inhemska industrien, men äfven om önskan att före- 
komma, det de lemnade understöden bortslösades på omogna och 
obetänkta företag. På det sålunda ej manufakturverk måtte anläggas 
utan stöd af enskilda kapital och endast i beräkning af hjelp från 
fonden, skulle denna blott få användas till understöd åt sådane 
verk, som redan voro påbörjade, samt dessutom genom läge, stora 
intressentskaper och direktörernes aflagda prof på kunskaper och erfaren- 
het, gåfvo en säker borgen för företagets framgång och att det med 
tiden skulle kunna af egna krafter bestå. Ej heller skulle något af 
fonden få bortskänkas, utan endast på vissa år utlånas räntefritt, 
samt derefter på 4 — 5 år återbetalas, och till fondens säkerhet dels 
samtlige intressenterne garantera återbetalningen, dels äfven inteck- 
ning tagas i manufakturverkets fasta egendom Sålunda betryggad 
borde fonden alltjemt bestå, och småningom hjelpa allt flere och flere 
verk. till dess hela riket vore försedt med en rik och blomstrande 
industri. På det ej denna vackra framtidsplan måtte rubbas genom 
några försök att förrj^cka landshjelpens sålunda fastställda verksamhet, 
belades slutligen b varje förslag i denna syftning med böter af 1000 daler 
srat. I afseende på 5-procents-afgiften föreskrefs uttryckligen, att den 
endast borde drabba sådana varor, för hvilkas tillverkande fabriker 
här voro inrättade, på det ej allmänheten måtte onödigtvis betungas 
med drygare pris på behöfliga produkter ')• Den var således egent- 
ligen att betrakta såsom ett skydd mot den fruktade utländska kon- 
kurrensen, men utgjorde äfven allt hvad man i detta afseende ansåg sig 
kunna medgifva, åtminstone tills vidare. Ty, sade Borgareståndet, alltför 
tidiga förbud eller höga tullsatser på varor, som ej i tillräcklig 
mängd inom landet tillverkas, tjena endast att uppmuntra lurendräge- 
rier, till fabrikernas skada , men ej till deras gagn. När man en gång 



1) R. St. bref 4 Aug. 1727. R. A. Kgl. Maj:ts publikation om en allmän 
landshjelp 30 Sept. 1727. 



28 

hunnit så långt, att rikets hela behof kunde af den inhemska indu- 
strien fyllas, då först borde förbud naot vidare införsel utfärdas. 

Sedan sålunda bristen på nödigt kapital för industrien i någon, 
om äfven ringa, mån blifvit undanröjd, återstod dock att dels förmå 
medborgarne öfvergifva sin opatriotiska kärlek till utländska yaror, 
dels äfven afskaka sin håglöshet och med kraft arbeta på egen , lika- 
som på rikets förkofran. Commerce-Collegium var outtömligt på för- 
slag dertill och tycktes visserligen dervid ofta glömma sin utta- 
lade motvilja mot "tvångsåtgärder." Sålunda var det t. ex. nödigt att 
inrätta sidenfabriker, emedan sidenvaror infördes till belopp af 659,000 
daler kmt årligen, men dervid mötte dock den svårigheten, att de 
utländska tygerna voro såsom finare mycket begärliga , hvartill äfven 
bidrog det skiftande modet. Det var derför nödigt att först förbjuda 
bruk af andra tyger än släta eller på visst föreskrifvet sätt fa9one- 
rade, äfvensom att för rättighet till handel med dylika varor stad- 
ga skyldighet för de handlande i stapelstäderna att förlägga siden- 
väfstolar. Derigenom skulle naturligen deras eget intresse förbjuda 
dem att taga del i den befarade olofliga införseln, samt förmå dem 
att i stället på allt sätt uppmuntra afsättningen af den inhemska 
tillverkningens alster. Ehuruväl ett dylikt stadgande varit gällande 
under Carl XI, ville dock ständerna ej nu tyssna till detta Collegii- 
förslag, lika litet som till ett annat, att klädesfabrikanterne skulle 
åläggas underhålla en väfstol för fina kläden för hvarje 1000 man af 
regimenterne, de hade privilegium att bekläda. Derigenom skulle likväl 
lätt nog, "enär 80 — 100 väfstolar kunde fylla hela rikets behof, be- 
sparas tre^erdedelar af de stora kapital, som nu för denna vara utgå 
ur riket." För att inom landet frambringa råvaran för linneväfverier 
borde hvarje hel bondgård åläggas utså 6 kannor linfrö årligen, samt 
städerna i Norrland, Finland, Halland, Westergötland m. fl. provin- 
ser inkalla utländska linneväfvare och -spinnare för att undervisa 
qvinfolken. Då tvenne års erfarenhet hade lärt, att tobak här i landet 
godt trifdes och tobaksspinnerier här redan funnos anlagda , så borde 
planteringen af denna vara ytterligare uppmuntras, och för detta 
ändamål småstäderna åläggas egna sig deråt, samt derimot införsel 
af spunnen tobak förbjudas '). Allt detta funno dock ständerna föga 
förenligt med sunda grundsatser, ty de ville ej något tvång. Visser- 
ligen, sade de, vore det nj^ttigt om tillräckligt lin här kunde odlas, 
men om man drefve denna odling alltför brådstörtadt, måste det vanliga 



1) Commerce-Collegii ber. om Handels-Balansen. 



29 

åkerbruket lida och spanmålsbristen tilltaga. Derför borde ej någon 
förordning derom utfärdas, ej heller något visst qvantum utsättas, 
utan det lemnas åt landshöfdingarne att finna lämpliga utvägar för 
ändamålets vinnande. Att ålägga småstäderna öfvergifva sitt lilla landt- 
brukföratt odla tobak, ansågo de särskildt vara ett alltför betänkligt 
ingrepp i eganderätten , för att kunna tillstyrkas. Som dock under- 
balansen fordrade några åtgärders vidtagande, och särdeles i afseende 
på tobaksindustrien, emedan konsumtionen af denna vara beräknades 
utgöra ett värde af 23 tunnor guld årligen '),så skulle landshöfdin- 
garne uppmanas att med understöd och goda råd söka förmå för- 
mögne personer, att i stora societeter anlägga tobaksplantager, så att 
redan nästa år i hvarje län, som dertill fanns tjenligt, kunde finnas 
åtminstone 20 tunnland sådane. Inom 4 år skulle man på det sättet 
hafva kommit derhän, att all tillverkad tobak kunde till införsel 
förbjudas, och sålunda detta ruinerande aflopp för landets pennin- 
gar tillstoppas ^). Åt Ahlström , som redan anlagt en tobaksplantage 
vid Alingsås, lemnades äfven bekräftelse och förlängning för 6 år 
på ett årligt anslag af 2000 daler smt, med vilkor att införskrifva 
utifrån ytterligare en tobaksplanterare , för att jemte de förutvarande 
undervisa svenska drängar i denna konst, som sålunda skulle spridas 
öfver landet ^). 

Om alla de anstalter vidtogos, som Commerce-Collegium hade 
föreslagit, så beräknade det, att undervigten i handeln skulle redu- 
ceras till 2j million daler kmt, hvilken åter borde kunna stoppas 
genom landtbrukets upphjelpande. Kedan före riksdagen hade Kam- 
mar-Collegium fästat regeringens uppmärksamhet derpå, att 1723 
och 1724 hade årligen införts 3 å 400,000 tunnor spanmål till ett 
värde af 2 millioner daler smt , och dervid andragit , att då man af 
erfarenhet visste, att detta förhållande endast berodde af dålig hus- 
hållning och slätt jordbruk, så borde åtgärder vidtagas för att af- 
hjelpa denna sädesbrist , som så mycket nedtryckte handelsbalansen % 
Kegeringen tillsatte då en ekonomi-kommission af några riksråd och 
andra kunnige personer, för att gemensamt öfverlägga, men den tyckes 
vid riksdagens början, då regeringen rekommenderade frågan åt stän- 
dernas synnerliga uppmä ksamhet ^) , ej hafva medhunnit mera än att 



1) Enligt Commerce-Collegii Hand.-Bal. -räkning infördes år 1724 tobak allenast 
för omkring 3 Va t. guld. 

2) Jfr. E. St. bref ang. linsåendet och tobaksplanteringen 4 Aug. 1727. R. A. 

3) R. St. bref 3 Juni 1727. R. A. 

4) Rådsprot. 8 Juni 1725. R. A. 

5) Sekr. prop. om inrikes ärenden 1726. R. H. A. 



30 

infordra uppgifter från landshöfdingarne. Ständerna fastade sig egent- 
ligen vid den redan nu alltför långt drifna bran vinsbränningen, så- 
som en väsendtlig orsak till sädesbristen, och yttrade den åsigt, att 
bränning till afsalu endast borde medgifvas större, privilegierade verk, 
O^k och husbehofsbränningen inskränkas till besutne innehafvare af åt- 
minstone Vs hemman. Någon åtgärd med anledning deraf är mig 
dock ej bekant, och under hela frihetstiden sträfvade lagstiftningen 
förgäfves att förekomma eller undertrycka denna tillväxande kräft- 
skada på nationens hushållning likasom på dess sedlighet. 

Commerce-Collegii hushållsplan hade, såsom vi sett, i allmänhet 
emottagits ganska gynnsamt af ständerna och i sina flesta delar ge- 
nom deras beslut blifvit godkänd. En väsendtlig princip i denna 
plan stötte dock på ett starkt och oöfvervinneligt motstånd, emedan 
den berörde ett stånds privilegier. Collegium hade nemligen före- 
slagit, på det att industrien så mycket säkrare och hastigare måtte 
i riket taga fart, det "alla städer borde förpligtas, att endast idka 
borgerlig näring, som är handel och handtverkerier, så att de, som 
efter viss förelagd tid ej förmå bevisa sig deraf allena kunna bestå, 
blifva deras stadsrättigheter förlustiga; men som det är att frukta, 
det större delen af städerna ej detta mäkta, borde de till en början 
understödjas af publike medel." Vid 1723 års riksdag hade ett dylikt 
förslag äfven varit å bane, men ej kommit att öfvervägas af stän- 
derna, utan af regeringen blifvit undertryckt. Nu förnyades det dock 
och genomgick såväl Collegierna, som äfven Commerce- och Ekonomi- 
Deputationen. Då Collegiernas betänkande derom föredrogs i rådet 
förklarade dock konungen, att han gjort en ed att behålla städerna 
vid deras privilegier och att ingen ändring i dem skulle ske, så 
framt ej ständerna sjelfva kommo derom öfverens '). I borgareståndet 
väckte förslaget stor oro, och det protesterade der på det skarpaste mot 
ett sådant utdömande af vissa städer, såsom stridande mot både re- 
geringsformen och ståndets privilegier. Det hemställde äfven, om ej 
ständerna gemensamt borde söka utfinna medel, att ej mellan riks- 
dagarne förslag göras af Collegier eller Landshöfdingar, som åsyfta 
intrång i det ena eller andra ståndets privilegier, och som således 
borde vid hårdt ansvar förbjudas ^). Emot denna protest strandade 
förslaget , sä mycket lyckligare , som det, väl utan gagn för den tryckta 
landsbygden, endast skulle ytterligare hafva befästat den konstlade 



1) Eådsprot. 14 Febr. 1727. R. A. 

2) Borg.ståndets mem. 27 Mars 1727. E. H. A. 



31 

och hämmande ai betsfördelning, som 16:de och 17:de seklernas poli- 
tiska ekonomi så skarpt utpräglat. 

Städerna lyckades sålunda att värja sina hotade privilegier. De 
fingo behålla sitt lilla landtbruk, och sin rätt att med uteslutande 
af landsbygden drifva allehanda så kallade stadsnäringar. Ej nöjda 
dermed ville de äfven behålla dessa näringar i skydd för den ut- 
ländska konkurrensen, och begärde derföre, att, enär de inrikes 
handtverkerierna nu mera hunnit till den fullkomlighet, att de af 
här i landet fallande rudimaterier tillverka lika goda varor, som nå- 
gorstädes i utlandet, samt äfven i tillräcklig myckenhet för rikets 
behof, all införsel måtte af sådant främmande arbete förbjudas. 
Ständerna funno väl denna begäran temligen vådlig att utan in- 
skränkning bevilja, men som de dock måste medgifva, att ett dylikt 
förbud skulle minska underbalansen och hindra penningarnes utgå- 
ende ur landet, så begärde de, att regeringen måtte vidtaga åtgär- 
der, att på tjenligt sätt utestänga sådana varor, som manufakturer 
och handtverkerier i riket kunde tillverka i för landet tillräcklig 
qvantitet. Dock skulle först vederbörande höras deröfver samt äfven 
noga tillses, att ej derigenom de inrikes gjorda och till införsel 
förbjudna varorna stegrades i pris ') , ett problem , som frihetsti- 
dens hela hushållskonst ej förmådde lösa. 

Derimot misslyckades denna gång våra hedervärda skråembetens 
fordran att befrias äfven från all inhemsk konkurrens, hvarigenom 
visserligen riket skulle hafva gifvit "sine handtverkare genom skråna 
i våld att disponera det aldraväsendtligaste af hela hushåldnings- 
verket, efter deras eget godtycke och enskilda intresse"-). Ehuru 
väl genom ett cirkulär året förut frimästerskapet blifvit så till vida 
inskränkt, att för dess åtnjutande fordrades 3—4 års regelmässig 
.tjenst och arbete såsom gesäll, så sökte likväl handtverkarne nu, 
anförda af Stockholms samtlige skråembeten, att få denna förhatade 
institution fullständigt upphäfd. De anförde såsom skäl dertill, 
att ungdomen, utan att vara bunden vid skråordningarne, ej kunde 
hållas till lydnad och erhålla någon rätt undervisning, att i följd 
deraf konster och vetenskaper förföllo och tillverkningarna blefvo 
sämre. Äfven, förklarade de, måste den öfverklagade dyrheten ge- ^ ( 
nom frimästerskapet stegras, emedan när flera mästare skola dela 
samma belopp arbete, måste hvar och en taga större ersättning der- 



1) R. St. bref 4 Ang. 1737. R. A. 

2) Nordenkrantz "Arcana oeconomise et commercii" etc. 



32 

för för att kunna lefva. Petitionen remitterades till Ekonomi- och 
Commerce-Deputationen, hvilken sedan Commerce-Collegii betän- 
kande blifvit inhämtadt, afstyrkte densamma i sådana ordalag och 
på så väl motiverade grunder, att det är svårt att förstå, huru skråna 
redan ~vid följande riksdag kunde lyckas genomdrifva sin begäran. 
Deputationen förklarade, att de svårigheter och omkostnader, som 
skråna lade i vägen för erhållande af mästerskap, alldeles ej tj enade 
att höja arbetsskickligheten och säkerheten för godt arbete, utan 
tvärtom tillintetgjorde all täflan och dermed äfven det bästa medlet 
att erhålla en öfverflödig tillverkning till lågt pris. Ungdomen , långt 
ifrån att genom skrået vänjas till flit och goda seder, lärde endast 
lättja och olust för ett lönlöst arbete, hvarvid den för många år 
fastkedjades , samt att längta efter gesälltiden, endast för att njuta 
dess fröjder och frihet, men ej för arbetets och yrkets skuld. Att 
ej handtverkerierna bättre förkofrades under skrå än under friheten 
bevisades af Hollands, Englands och flere länders exempel, och de 
nånga formerna och ceremonierna voro endast narrspel, som förtogo 
håg och tid för ett nyttigare arbete. Den fruktan, att en mängd 
okunnigt folk skulle skynda att blifva frimästare, vore fullkomligt 
ogrundad, emedan allmänheten snart skulle upphöra att anlita den 
okunnige, som då måste återgå under skrået. Derimot måste flit, 
omsorg och en växande skicklighet blifva följden deraf, att hvar och 
en endast kunde lita på sig sjelf och på det förtroende han för- 
mådde ingifva allmänheten. Frimästerskapets bibehållande tillstyrk- 
tes sålunda såsom enda medlet att häfva skrånas skadliga monopol, 
men man borde dock ej derför förbise en mängd andra medel till 
industriens kraftiga hjelp. Deribland ställde deputationen främst 
ungdomens uppfostran till praktisk duglighet, "så att all ungdom 
och barn af sämre vilkor, kunde fu en sådan undervisning, som se-^ 
dan blefve dem nyttig i alla andra professioner, då de intet ville 
eller kunde fortfara med studierna" •) 

Sedan 1723 års riksdag hade Alingsås manufakturverk blifvit 
anlagdt. Ahlström hade till riket infört dels utländske arbetare, dels 
en mängd olika redskap och maskiner, så att redan nu 7 olika slags 
industrigrenar drefvos, nemligen siden-, klädes-, strump- och band- 
väfveri, tobaksspinneri med flera. Företaget var grundlagdt dels 
på de kapital Ahlström medfört, dels äfven på aktier, hvilka 
tecknats af konungen, flera medlemmar af rådet och andra högt 



1) Ek. och Com. Dep. bet. 21 April 1727. Hos Backmanson; Are. oec. 
et som. 



33 

uppsatte män , samt särdeles brukspatroner i Wermland. Det unga in- 
dustriföretaget hade dock att kämpa med en mängd svårigheter, som 
dess egna krafter ej voro tillräckliga att undanrödja, hvarför Ahlström 
begärde ständernas mellankomst och dijelp. Dessa visade sig dertill 
särdeles villiga, på samma gång de erkände otvunget, att Ahlström 
genom sina inrättningar gjort sig väl förtjent om fåderneslandet , 
och borde på allt sätt uppmuntras och hjelpas. Nj^a och förbättrade 
prixilegier beviljades derför, hvarigenom flere intressenter borde 
kunna erhållas och de svåraste stötestenarne undanrödjas. Sålunda, 
då beständiga tvister yppats mellan manufakturverket och staden 
Alingsås, förenades de båda på det sätt, att staden förlorade sina 
privilegier och fick.derimot tillgodonjuta manufakturverkets. Detta 
åter tillerkändes alla stadens hus, egor och inkomster, ja äfven 
dess . riksdagsmannarätt , mot skyldighet att fullgöra stadens för- 
pligtelser, med frihet likväl för kontributioner och borgerliga besvär. 
Alingsås' borgerskap hade sjelft begärt en sådan förändring, hvari- 
genom det hoppades vinna "förbättring i sin usla belägenhet och 
näringslösa tillstånd". Denna manufakturstad skulle dessutom styras 
enligt fullkomligt särskilda grundsatser, ty på Ahlströms enträgna 
begäran medgafs, att den fick "benådas med en egen jurisdiktion 
och embetsrätt, att under manufakturiets hufvud- eller styresmän, 
samt med skicklige handtverksmästare och andra personer till bi- 
sittare, upptaga och afgöra alla de mål, som höra till verkets och 
ortens stj^else, ekonomi och politi, efter de reglor, som nyttiga 
pröfvas, och hvarom en särskild handtverkslag till Kongl. Maj:ts 
approbation kunde framdeles projekteras". Ahlström ansåg en sådan 
jurisdiktion alldeles oundgänglig för att förekomma en för arbetarne 
och verket outhärdlig tidspillan genom alla måls dragande inför 
vanligt forum, och huru mycket han höll derpå, samt med hvad 
skäl, synes af hans under följande år oupphörligt återkommande 
yrkande, att genom Commerce-Collegium erhålla den begärda handt- 
verkslagen 0. För att undgå de svårigheter, hvaröfver industrien 
och handeln såväl nu, som under 17:de seklet, bittert klagade, och 
som härledde sig från exekutionsprocessens långsamhet och de många 
undflykter, som med framgång brukades af gäldenärer, beviljades 
Ahlström att utan vidare rättegång genast erhålla handräckning för 



1) En sådan särskild lagskipning stadgades till en del i 27 § af 1668 års privi- 
legier för handtverkshusen , äfvensom det är bekant, att Carl XI hade varit all- 
varsamt betänkt på att här göra gällande en allmän handelsjurisdiktion , lånad 
väsendtligast från de fransyska institutionerna. 



34 

verkets klara fordringars utsökande, samt äfven förmånsrätt framför 
ej prioriterade fordringsegare. Dessutom medgafs äfven privilegium 
exclusivum under vissa år för ett bandväfveri, hvartill dyrbara, hit- 
tills i landet okända, maskiner blifvit införda, penningunderstöd för 
tobaksplantering, för korrespondenser m. m Genom alla dessa pri- 
vilegier hoppades ständerna, att deita manufakturverk skulle föda af 
sig ett långt större och ymnigare antal, som derifrån skulle sprida 
sig i riket, såsom från ett "seminarium och handtverksskola"'). Väl- 
viljan stannade dock ej dervid, utan anslogs äfven hela inkomsten 
af.laridshjelpen intill nästa riksdag till detta verk, att under 10 år 
åtnjutas räntefritt såsom lån och förskott. Derigenom blef Alingsås 
verkligen i ej ringa mån, hvad man sedermera ofta hör det kallas, 
ett Riksens Ständers verk, en modell och bildningsskola för fabriks- 
industrien ^). 

Eegeringen, såsom verkställare af ständernas vilja, fann sig der- 
vid öfverhopad af flerahanda oförutsedda svårigheter, dels i följd af 
tvetydigheten i ständernas egna föreskrifter, dels äfven i följd af de 
protester, som mötte de derpå grundade förordningarna. För att 
verkställa beslutet om 5-procents-afgiften hade sålunda Commerce- 
Collegium erhållit uppdrag att utarbeta förteckning på de varor, som 
borde med denna extra tullafgift belastas, äfvensom projekt till de- 
ras värdering. Då dessa handligar inkommit gillades de omedelbart 
af regeringen, som äfven genast derefter utfärdade en publikation, 
utan aning, tyckes det, om alla de svårigheter, som deraf skulle följa^). 
Vid påföljande vårs import förnummos likväl häftiga klagomål öfver 
taxan, såsom godt5^cklig och förtryckande, och en deputation af 
Stockholms handlande framförde till rådet dessa klagomål, i hvilka 
äfven tullarrendesocieteten instämde. Vid närmare besinnande er- 
kände då rådet, att en mängd varor verkligen blifvit taxerade, 
hvaraf så ringa i riket tillverkades, att derpå vore stor brist, och 
att det allvarsamt kunde sättas i fråga, om ständernas afsigt sålunda 
kunde vinnas O- Det i ämnet rådfrågade Commerce-Collegium för- 
klarade dock, att i taxan intet borde ändras, och att det med nit 
och skicklighet nog skulle veta sköta affären i enlighet med stän- 
dernas önskan. Sålunda förhalades tiden till dess sjöfarten stängdes, 

1) Eiks. St. bref 3 Juni 1727. R. A. 

2) Riks St. bref ang. bevilln. för Manuf. uppbjelpande 4 Ang. 1727. R. A. 

3) Rådsprot. 4 Juni 1728. R. A. Förordning dat. samma år och dag att 
gälla från 1 Aug. Förteckningen å de taxerade varorna upptager öfver 500 sär- 
skilda industriartiklar af snart sagdt alla möjliga slag. 

4) R. Prot. 24 Mars 1729. R. A. 



35 

men följande år återkommo klagomålen med mera kraft. En ny 
deputation gick denna gång direkt till Konungen, och då han remit- 
terade besvären till rådet beslöt detta taga dem i allvarsamt öfver- 
vägande. Man kunde då ej undgå att inse, att enär ständerna noga 
föreskrifvit , det endast sådana varor, som vid våra manufakturer 
tUlverkades fingo taxeras, samt 5 § regeringsformen förbjöd att ut- 
sträcka någon tullafgift öfver ständernas tydliga mening, så vore 
allt skäl att gå försigtigt tillväga vid taxans författande. A andra 
sidan åter tyckte man. att hela 5 procents-afgiften föga lönade mö- 
dan att tvista om , enär den ej gaf mera än 40,000 d. smt årligen , 
hvilken summa onekligen var en småsak i jemförelse med hvad 
t. ex. Frankrike kostade på sina manufakturer. Dessutom var äfven 
ständernas ändamål med beslutet tillräckligt tydligt, nemligen under- 
vigtens upphörande, och om detta skulle vinnas, borde man hålla 
sträng hand öfver förordningarna och ej gifva efter. Slutligen be- 
slöt man utarbeta en ny taxa, som ej skulle gå längre än stän- 
derna afsett, men för att ändock söka förekomma en skadlig och 
öfverdrifven import af kramvaror och dylikt, skulle projekt uppsättas 
till införselförbud af allt öfverflödigt och umbärligt. Detta vore 
bättre, än att för några enskilda manufakturers fördel beskatta så- 
dana varor, som äro nödiga, det vill säga, som publicum dagligen 
efterfrågar och förbrukar *)• 

Ej mindre bekymmer åstadkom ständernas begäran, att sådana 
manufaktur- och handtverksvaror, som i riket tillräckligt för he- 
Jiofvet af inrikes råämnen tillverkades, måtte alldeles till införsel 
förbjudas. Olöslig i sig sjelf befanns svårigheten, att skilja mellan 
varor, som "tillverkades i riket" och sålunda borde med 5 procents - 
afgift beläggas, och de, som "tillverkades tillräckligt för behofvet" 
och sålunda borde absolut förbjudas att införa, och den blef det 
ännu mera genom de stridiga åsigterna hos å ena sidan de hand- 
lande, som ville så vidt möjligt skärpa betydelsen af denna åtskilnad, 
och å andra hos handtverkarne , som ville öfver höfvan inskränka 
den^). Efter upprepade påminnelser af regeringen afgåfvo dock Col- 
legierna ett betänkande, deri de öfverensstämde i förslaget att lägga 
till grund för förbudet 19 punkten i borgerskapets besvär, samt att 
utestängningen borde verkställas genom en förhöjd tull af 25 pro- 
cent. I afseende på tiden för förbudets tillämpande rådde derimot 



1) KådsProt. 9 Sept. och 7 Okt. 1730. R. A. 

2) Commerce-CoUegii bref 24 Okt. 1730. C. C. Å. 



36 

stor meningsskilnad. Kansli- och Bergs -Collegierna ville, att dernied 
skulle dröjas till dess handtverkarne visat prof på sin förmåga att 
sörja för rikets behof, emedan deras blotta försäkran derom ej vore 
någon garanti, och den dessutom motsades af det allmänt kända 
faktum, att stor brist rådde både på kapital och arbetare Kam- 
mar- och Commerce- Collegierna åter ville hafva förbudet gällande 
från seglationstidens början "emedan handtverkarne ej kunde för- 
skaffa sig kapital och arbetare förrän de voro säkra om debiten" ; och 
endast om de främmandes varor först utestängdes kunde man vara 
säker att ernå ändamålet, nemligen rikets förseende med inhemska 
tillverkningar för godt pris. Skulle äfven, menade de, varorna något 
fördyras, betydde sådant föga mot fördelen att minska importen och 
låta penningarne cirkulera inom landet. Regeringen fann för sin 
del, att det vore vanhederligt för riket, att ej kunna sjelft förfär- 
diga en mängd enkla förnödenhetsartiklar, hvarför införselförbud ovil- 
korligen borde utfärdas , men på samma gång äfven taxor författas för 
att reglera försäljningen af den inhemska tillverkningen. På Com- 
merce- Collegii enträgna begäran eftergafs dock äfven detta vilkor, 
emedan taxor ingenting kunde uträtta, och skulle i stället magi- 
straterne åläggas att hålla uppsigt öfver handtverkarne. Osäker äf- 
ven om verkan deraf, beslöt likväl regeringen, att förbudet endast 
skulle utfärdas för ett år och på försök O- Äfven detta beslut blef 
dock tillsvidare hvilande, troligen emedan regeringen önskade råd- 
föra sig med de snart sammanträdande ständerna 

Den af båda statsmagterna ådagalagda ömhet och omvårdnad 
för industrien, och det hopp de gifvit om penningeunderstöd och 
skydd för utländsk konkurrens, hade redan nu börjat visa sig verk- 
samma. Flere plantager hade blifvit anlagda och nya fabriker kom- 
mit i gång. Tobaksplanteringen hade erhållit en betydlig spridning, 
sedan Kgl. brefvet 1724 med uppmaning till sådana plantagers an- 
läggande blifvit upprepadt 1728, och Commerce- Collegium kringspridt 
sin afhandling huru dervid borde tillgå. Sedan äfven tobakstjelkar 
blifvit förbjudna till införsel, och löfte gifvits om tullförhöjning på 
bladen, skickades allt flere ynglingar från landsorterna till Alingsås 
för att lära konsten. Tobakspiunerierna tilltogo både i antal och 
betydenhet, och dermed äfven deras pockande fordringar på privile- 
gier och skydd. Humle planterades flerestädes, sedan genom en 



1) Jfr Commerce-Collegii bet. 18 Dec. 1730. C. C. A. Eådsprot. 13 Jan. 
Qch la Febr. 1731. B. A, 



37 

särskild förordning den blifvit belagd med hög tull , hvilken enligt stän- 
dernas beslut år 1727 efter några år skulle efterträdas af förbud. 
Om potatisodling derimot hade visserligen utgifvits uppmuntrande 
och lärorika beskrifningar, som äfven blifvit öfversatta på Finska, 
men något särdeles resultat deraf hade dock ej ännu vunnits. Ylle- 
fabriker hade anlagts flerestädes, deribland en betydlig vid Barn- 
ängen i Stockholm, dit ett "vackert antal" arbetare utifrån hade in- 
förskrifvits , äfvensom en nedlagd dylik i Malmö hade blifvit återupp- 
tagen, och dervid använda barnhusbarn, som sålunda uppfostrades till 
nyttiga arbetare. Linneväfveri drefs i Helsingland och i Eksjö, samt 
trakten deromkring. Flere pappersbruk hade fått sig tilldelade hvar 
sitt distrikt för upphandlande af lumpor, för att sålunda ej behöfva 
komma i tvist om råvaran och utklädda hvarandra ur handteringen. 
Marm^orbruket på Kolmården var återupptaget och drefs med sådan 
fart, att det dels försett slottsbyggnaden med dess behof af denna 
vara, dels äfven exporterat. Ett porslinsbruk i Stockholm hade fått 
20 års exklusivt privilegium, och glasbruken hade gynnats med 
införselförbud mot skyldighet att besörja flera sådana inrättnin- 
gar. Nästan alla dessa fabriker voro visserligen anlagde i intressen t- 
skaper, deri flera förenat sina kapital, men icke desto mindre ledo 
de stor brist derpå, kunde endast med stor svårighet bestå, och 
"väntade med oro Eiksens ständers understöd, så med privilegier, 
som med penningar" ')• 

Ständerna voro äfven sinnade att bevilja sådana penningeunder- 
stöd, och diskuterade utvägarne dertill. Hela Landshjelpen till 1730 
års slut utgjorde 310,000 daler smt, och hade såsom räntefritt lån 
på 10 års tid lemnats åt Alingsås, som skulle uppbära densamma 
äfven för 1731. Såsom säkerhet hade inteckning tagits i verkets hela 
egendom, och 3 af landshjelpsfondens deputerade hade besigtigat fa- 
briken, och funnit dess inventarier af löst och fast, uppgå till ett 
värde af 21,000 daler smt mera än hela förskottet, hvarigenom så- 
ledes staten kunde anse sig tryggad för all förlust ^). Detta befanns 
visserligen mycket uppmuntrande att fortgå och utsträcka understö- 
den äfven till andra lofvande industrianläggningar, men då de in- 
flutne medlen redan voro disponerade för 10 år, måste man anskaffa 
nya, och sålunda låta de för detta ändamål beviljade afgifterna fort- 
lefva. Förslag till fördelning mellan fabrikerna af inkomsten deraf 



1) Commerce-Collegii relation till 1731 års riksdag 19 Dec. 1730. R. A. 

2) Handels- och Manuf.-Dep:s bet. 14 Maj 1731. E. H. A. 



38 

var redan uppgjordt och under öfverläggning hos Handels- och Manu- 
fakturdeputationen, då helt oväntadt sjelfva "quaestio an", eller om 
afgifterna skulle ännu en gång beviljas, sattes i fråga. Landshjelpen 
i egentlig mening tyckes af bondeståndet aldrig hafva blifvit bifal- 
len, och af de öfriga stånden endast för en tid af 5 år. Då derför 
bönderna nu yrkade att den skulle upphäfvas, med så mycket större 
skäl, som lön- och betalningsafgiften , vid hvilken landshjelpen var 
"vidhängd", nu upphörde att betalas, så fanns detta skäligt äfven af 
de öfriga stånden. 5-procents-afgiften åter hade man tydligen ämnat 
bibehålla och så småningom stegra, för att derefter förvandla den 
till införselförbud, när industrien hunnit växa till i krafter och slå 
fast rot. Erfarenheten under de förflutna åren och Stockholms bor- 
gerskaps häftiga klagomål hade dock nu låtit Borgareståndet komma 
på andra tankar, och då man i handels- och manufaktur- deputationen 
voterade, om det vore nyttigt att afgiften fortfore, öfverraskades man 
af att finna meningarne ytterligt delade, och särskildt deraf, att 
större delen af borgerskapets deputerade röstade derimot. För ytter- 
mera visso hade dessa deputerade uppsatt en formlig protest mot 
ständernas rätt att derom besluta, emedan denna afgift vore en 
borgerskapets egen enskilda och fria bevillning, hvilken det således 
äfven kunde efter behag åter upphäfva. Nu ville det ej dermed fort- 
fara, emedan det funnit den så betungande, att till och med de 
svåra krigsåren ej värre plågat det, och enär afgiften drabbade en- 
dast ett stånd, vore den i sig sjelf orättvis och blefve det ännu mera, 
då de öfriga, sedan egentliga landshjelpen blifvit upphäfd, ej ville 
till ändamålet bidraga. Ville ej ständerna i detta fall vara billiga, 
så tvangs borgareståndet att söka andra mått och steg till jemnvig- 
tens bibehållande. Främsta skälet till borgareståndets ovilja mot 
5-procents-afgiften var dock, att den vid förra riksdagen blifvit be- 
viljad utan "de hemmavarande principalers ringaste vetskap och öfver 
all deras förmodan", och att dessa ej funno sig lägligt att nu längre 
dermed continuera. Detta var en åsigt i statsrätten, som, ehuru 
sedermera flera gånger återkommande , dock nu ej ett ögonblick lyckades 
vinna erkännande. Ty de öfriga ledamöterna af handels- och manufaktur- 
deputationen genmälde, att Kiksens Ständer sammankallas, på det de 
skola bedrifva sådana saker, som till Kiksens allmänna välfärd lända, 
samt äro för detta endast Gud och sitt samvete undergifne. Äfven de 
öfriga borgerskapets skäl och besvär bemöttes kraftigt. Så läto klago- 
målen, att de handlande ruinerades af 5-procents-afgiften, mera illa 



39 

än de voro verkligt grundade, ty ingen kunde tro, att dessa försum- 
made af köparena taga ersättning derför, och det vore dessa senare , som 
egentligen hade skäl att klaga, emedan de säkerligen mången gång 
fått betala sina varor 20 procent dyrare under prsetext af den öfver- 
klagade afgiften. Dermed förfölle äfven påståendet om borgerskapets 
enskilda skatt och bevillning , ty den vore hela rikets och kunde endast 
af ständerna upphäfvas. Men dessa åter borde besinna , att de vid förra 
riksdagen upptäckta sår i vår hushållning ännu ej voro helade , hvil- 
ket till öfverflöd bevisades af den tryckande penningebristen, af 
mängden af näringslösa och lättjefulla personer, af den försvagade 
krediten och höga vexelkursen, af den tilltagande införseln af kram- 
varor och af den ännu fortfarande undervigten. Allt detta kunde botas 
endast genom 5 -procents -afgiften, emedan många verk ännu behöfde 
understöd, och slutligen borde ej heller förglömmas, att om de vid 
förra riksdagarne tagna dispositionerna redan nu rubbades, så vore 
detta ett mycket betänkligt prsejudikat, som måste nedsätta förtro- 
endet till allvaret med ansträngningarne för hushållningens reforme- 
rande O- Sekreta Utskottet gillade i alla delar dessa åsigter och 
framhöll för ständerna hushållningens behof af vård och hjelp, samt 
att den ifrågasatta afgiften vore den dertill mest lämpliga, emedan 
den understödde direkt genom att bilda en stadigvarande fond , samt 
äfven indirekt genom att fördyra de utländska varorna, sålunda för- 
svårade deras införsel och befrämjade afsättningen af våra egna. 
Förnämsta elementet i en väl ordnad statskropps organisation och 
hushållning vore ju dessutom manufakturer, och dessa måste derföre 
med alla medel inrättas och bibehållas. Ständernas beslut föll i 
öfverensstämmelse dermed^), och den förväntade inkomsten af afgiften 
fördelades af Sekreta Utskottet mellan åtskilliga fabriker, efter i det 
närmastesamma grunder som för Alingsås, hvarjemte 8000 daler smt 
årligen skulle användas till respenningar för utländska manufakturar- 
betare, som ville flytta hit i landet. 

Borgareståndet var således besegradt i den vigtiga frågan om 
särskilda tullafgifter till fabrikernas skydd och uppmuntran, och 
man måste söka utvägar att bereda det ersättning, såvida det ej 
skulle göra allvar af sin hotelse, att tänka på andra medel till 
jemnvigtens bibehållande. En sådan utväg erhöll man genom att 
uppoffra frimästerskapet , mot hvilket naturligtvis äfven vid denna 



1) Handels- och Manuf.-Dep:s bet. 11 Maj 1731. E. H. A. 

2) R. St. bref 17 Juni 7731. R. A. 



40 

riksdag hade anförts besvär. Trots de kraftiga skäl, som vid förra 
riksdagen anfördes mot skråna af Commerce- och Ekonomi- Deputa- 
tionen, och som då af ständerna erkändes vara ett uttryck af deras 
egna tankar, anförde de dock nu, "att städerna mycket lida af det 
tillåtna frimästerbkapet , eftersom det förhindrar embetenas och handt- 
verkeriernas uppkomst, men deremot befrämjar bönhaseri och odug- 
lige arbetare, samt sätter ungdomen i alltför stort sjelfsvåld." För- 
denskull hade de beslutat, att ingen frimästare hädanefter skulle få 
finnas i städerna *)• ^är man betraktar den inom få år så skiftande 
lagstiftningen angående näringsfriheten, tyckes det, som i verklig- 
heten ganska ringa vigt fåstades vid den nyss förut så mycket om- 
ordade "stabiliteten" i beslut och åtgärder, och man frestas tro, att 
hushållslagstiftningen mindre bestämdes af åsigterna om näringarnes 
behof , än af pnskan att tillfredsställa partierna och förlika deras in- 
tressen. I ett afseende står dock upphäfvandet af frimästerskapet i 
full harmoni med de öfriga åtgärderna. Det dikterades nemligeu 
till stor del af det allt annat öfvervägande begäret, att emancipera 
landet från allt beroende i ekonomiskt afseende af utländingen, och 
för detta ändamål uppdrifva industrien till den höjd, att kunna af 
egna krafter sörja för landets behof. Skråna begagnade sig med för- 
del af denna ständernas önskan, och de klagade utan uppehåll, att 
frimästarne förtogo dem afsättningen, samt derigeuom hindrade hvarje 
deras bemödande att förskaffa sig arbetare och verktyg och sålunda 
fullkomna sin tillverkning. Till en del af denna orsak offrades nu den 
sista återstoden af näringsfriheten; hvarje tanke på att söka i någon 
mån vidga och lätta den nödställda konsumtionen öfvergafs, och för 
^'^ handelsbalansens skull lemnades den fullständigt i skråembetenas våld. 
Dessas monopol stärktes dessutom ännu mera redan vid nästa riks- 
dag, då skråna åter gjordes slutna-), samt slutligen 1739, då äfven 
rättigheten för utländska, hit inflyttade arbetare att idka handtverk 
såsom frimästare upphäfdes ^). 

Efter riksdagens slut återfann regeringen sina gamla bekymmer 
för verkställandet af ständernas beslut och önskningar. 5-procents- 
taxan borde omarbetas , och likaledes förbudet mot införande af åt- 



1) E. St. bref 17 Juni 1731. K. A. Egl. förordn. 20 Juli 1731. 

2) Jfr. § 23 res. på städernas besvär 12 Dec. 1734. 

3) Jfr. § 33 res. på städernas besvär 12 April 1739, deri säges, att sådane in- 
kommande arbetare, som arbeta i de professioner, hvilka icke bestridas af något 
visst embete , fa ej af skråna hindras i deras arbetes fortsättande. 



41 

skilliga slags handtverksvaror, hvarvid svårigheterna äfven mångfal- 
digades genom den beslutade nya öfverflödsförordningen. För att ej 
genom regeringens tveksamhet och betänkligheter blottställa det vig- 
tiga beslutet om införselförbuden för vidare uppskof , hade ständerna 
sjelfva försökt utarbeta listorna öfver de artiklar, som borde förbju- 
das, men funnit ärendet alltför vidlyftigt, och sålunda nödgats ännu 
en gång anförtro det åt regeringens omsorg. Commerce-Collegium, 
utan tvifvel för att undgå de alltid återkommande klagomålen och 
protesterna af borgerskapet i Stockholm, uppsatte nu på en gång 
förslag till både afgifter och förbud, utan att dervid höra magistra- 
ten och borgerskapet, hvilket likväl uttryckligen var det ålagdt såväl 
i regeringsformen, som ock i dess instruktion. Följden blef, att när 
förslaget inkom till regeringen, var det åtföljdt af en protest från 
borgerskapet öfver det olagliga förfarandet, samt en supplik , attblifva 
från dessa taxeringar befriadt, hvaraf åter följden för Collegium blef 
en skrapa jemte befallning att åter och i vederbörlig ordning utar- 
beta sina förslag ')• Dermed förblef frågan hvilande till långt fram 
på följande året, då de la Gardie i rådet anmälde, att manufakturerna 
hade endast föga framgång, och med en mun påstodo sin nära under- 
gång, om ej snar hjelp erhölls ^), med anledning hvaraf Collegium 
erhöll uppdrag, att inkomma med berättelse om deras tillstånd, samt 
hvad som borde göras. I början af år 1733 tillsattes derefter en 
kommission af några riksråd för att taga kännedom om dessa frågors 
hela behandling, om de föreslagna taxorna och förordningarna med 
mera, samt gifva betänkande derom till rådet. Utan att likväl in- 
vänta resultatet af denna kommissions verksamhet, företog sig derefter 
rådet att utarbeta förordningen om förbud mot införsel af handtverks- 
artiklar. Med stor omsorg och noggrannhet genomgick man dervid hela 
listan på dylika menskliga förnödenheter af alla slag, från guldur och 
fransyska handskar ända ned till målade trädskor. Konungen var der- 
vid nästan den ende, som ej vid hvarje artikel röstade för förbud, 
och jemte honom Grefve Bonde, som, trogen sina ofta uttalade libe- 
rala åsigter, förklarade, att följden af dylika förbud vanligen blefve, 
att varan stegrades öfver alterum tantum, utan att likväl i någon 
mån förbättras. Endast vid sådane artiklar, som för kronans be- 
hof voro oundgänglige, såsom t. ex. flaggduk för flottan, gjordes nå- 
gra svårigheter, emedan, sanningen till ära, man måste erkänna, att 



1) Eådsprot. 15 Dec. 1731. 

2) Eådsprot. 1 Aug. 1732. 



m 

de ej kunde inom landet erhållas af duglig beskaffenhet, men sedan 
man kommit öfverens , att förbuden ej kunde blifva gällande för kro- 
nan, försvann hvarje betänklighet. Vid en mängd varor upplj^stes äf- 
ven, att de dels ej tillverkades inom landet, dels voro i jemförelse 
med de utländska orimligt dyra, men icke desto mindre blefvo de 
nästan alltid hänförda under förbudet. Angående tiden, när förbuden 
skulle träda i verksamhet, kunde man dock ej komma öfverens, utan 
lemnades det tillsvidare oafgjordt, hvarimot, på yrkande af Grefve 
Bonde, ett vite skulle utfästas af 200 daler smt för de skråembeten, 
som stegrade priset på sina tillverkningar. Innan förbudet publicera- 
des borde äfven ordres afgå till landshöfdingarne , att med all flit 
söka beveka städernas innevånare till anläggande af manufakturer, 
emedan de flesta städer ännu ej hade annan näring än åkerbruk och 
krögeri, hvilka ej kunde kallas stadsnäringar O- 

På samma gång återupptogs äfven frågan om 5-procents-afgiften, 
dervid genast åter yppade sig den gamla meningsskilnaden. Den ena 
delen af rådet, med Grefve Gyllenborg i spetsen, ansåg att stän- 
derna velat hafva afgiften utsträckt till alla varor, som här kunde 
och följaktligen borde komma att tillverkas; den andra delen åter, 
att, enligt 1727 års beslut, den endast skulle drabba de utländska 
artiklar, som här verkligen tillverkades. Grefve Bonde fastade dess- 
utom uppmärksamheten på en vigtig omständighet, som vid denna 
frågas afgörande ej fick lemnas ur sigte, nemligen förhållandet till 
utrikes magter, särdeles till England, af hvilket land vi drogo stor 
vinst genom vår jernhandel, den enda, som gaf oss något kontant 
öfverskott. Enär nu § 12 af fredstraktaten med detta land hade stad- 
gat, att hvardera nationens varor och manufakturer ej skulle beläg- 
gas med andra eller högre införselafgifter, än de vid fredsslutet 
gällande, intilldess att genom en speciell handelstraktat denna 
angelägenhet blifvit närmare reglerad, så vore en brytning med detta 
land i följd af de nya pålagorna att befara Den stode till och med 
redan för dörren, emedan Engelska parlamentet var i begrepp att 
fatta åtskilliga för oss mycket skadliga beslut , och uppskjutit dermed 
endast i väntan på resultatet af de gjorda föreställningarne mot dessa 
traktatsbrott. Bonde, jemte några ledamöter af Collegierne, hade af 
denna anledning redan blifvit förordnad att med Engelske ministern 
konferera; och att nu midt under konferensen låta utfärda en förord- 
ning, som ytterligare utsträckte de öfverklagade afgifterne, skulle 



1) Rådsprot. 5, 20, 22 och 27 Febr. 1733. R A. 



43 

endast vara att gifva England ett länge efterfikadt tillfälle att ute- 
stänga jårt. jern , för att sålunda uppmuntra sina coloniers jerntill- 
verkning, samt vänja sina undersåtar från en handel med oss, som 
endast kostade dem penningar, utan att gifva tillfälle till betalning 
genom retourvaror. Man borde äfven besinna, att vår enda ansen- 
liga exportvara blifvit sedan flere år allt svårare att afsätta, och att 
derimot den ryska jerntillverkningen mycket tilltagit, allt i följd 
af dyrheten här hos oss , och af de hvarjehanda svårigheter i han- 
deln, som gjort seglationen på Sverige tung och dyr för utländingen 
och likasom tvungit honom att upparbeta den r3^ska handeln. Ge- 
nom det nu föreslagna försöket med afgiftens ytterligare utsträck- 
ning, skulle rikets välfärd, som beror på metallernas fördelak- 
tiga afsättning, sättas på spel. Detta anförande, som skarpt kri- 
ticerade hela det konstlade ekonomiska systemet, gjorde sådant 
intryck, att regeringen resolverade, det afgiften skulle tillsvidare 
utgå efter förra sättet och taxan, samt förordningen om förbudet 
förblifva hvilande. Såväl taxorna, som förbuden skulle dock utar- 
betas, så att de vid tillfälle förefunnos komplett färdiga, och dervid 
antagas såsom ledande grundsatser: 1) att handtverksvaror, som här 
göras tillräckligt för konsumtionen, förbjudas till införsel; 2) att de, 
som i någon, ehuru otillräcklig, mängd tillverkas vid våra fabriker 
och manufakturer, beläggas med 5 procents-afgift, och 3) att de, 
som ej i landet tillverkas, men anses nödvändiga, betala endast van- 
lig tull '). 

Regeringen, oviss huru ständerna skulle upptaga dröjsmålet 
med verkställandet af deras "välbetänkta rådslag", hade låtit till 
riksdagen utarbeta en vidlyftig berättelse om alla de skäl, som 
förmått till sådant uppskof, i hopp att derigenom lättare kunna 
vinna sitt urskuldande, samt äfven medverka till större moderation 
och försigtighet i besluten. Detta senare visade sig dock vara en 
tom illusion, emedan ständerna genast vid sitt sammanträde 1734 
från alla håll bestormades med böneskrifter om enskilda införselför- 
bud, och med föreställningar om den inhemska industriens under- 
gång i följd af bristande afsättning, hvarigenom sjelfva moderverket 
Alingsås nu hotade att ruineras. Särskildt hade alla handtverkare 
under skrå förenat sig i begäran om förbud af sådana varor, som 
af dem kunde tillräckligt tillverkas, och detta så, att varorna ej 
allenast belades med högre tullsatser, emedan sådant ej kunde anses 



1) EådsProt. 27 Febr. 1733. 



44 

tillräckligt, utan genom absoluta förbud hindrades att inkomma'). 
På grund af alla dessa klagomål och petitioner tillstyrkte Sekreta 
Utskottet och förordnade ständerna, att alla varor, som här göras 
tillräckligt för behofvet både i mängd och godhet, samt äfven de, 
som egentligen- till öfverflöd och yppighet tjenade , skulle ovilkorligen 
från l:sta Januari följande år förbjudas till införsel, och detta så 
mycket heldre som största hindret för vår industri bestått just deri, 
att den ej fått tillgodonjuta det skydd för utländsk medtäflan, som 
dock redan 1727 och 1731 blifvit den förespegladt. För att nu 
beslutet utan hinder och dröjsmål måtte blifva tillämpadt, uppsatte 
Sekreta Utskottet sjelft lista på alla artiklar, som borde förbjudas, 
och öfversände den till regeringen med en enkel begäran , att få 
denna lista inom utsatt tid tryckt och publicerad^). Hade regerin- 
gen förut tvekat och dröjt, så gick den nu derimot så mycket mera 
hänsynslöst tillväga. Förordningen om förbuden är daterad samma 
dag, som Sekreta Utskottets skrif velse, den 11 December, att gälla 
från lista Januari följande år. Den publicerades dock ej förrän långt 
fram på våren, och föga underligt var i sanning, att den då fram- 
kallade den häftigaste ovilja. Genom Öfverståthållaren i Stockholm 
inlemnade borgerskapet till regeringen en supplik, hvari det skarpt 
framhöll sin oundvikliga ruin, om med deras inkomna varor nu 
skulle förfaras efter förordningen, enär största delen af de varor, 
som denna förbjöd till införsel, var antingen redan inkommen eller 
inskrifven innan förbudet blef bekant. Borgerskapet fordrade derför 
såsom billigt och rättvist, att dessa varor måtte få förtullas på van- 
ligt sätt. Deri instämde äfven Konungen, som för öfrigt anmärkte, 
att man utomlands inrättat fabriker utan att behöfva förbjuda in- 
förseln, och att ständernas mening ej hade varit att ruinera de hand- 
lande, hvilka väl likasom andre gode medborgare borde billigt be- 
handlas. Följden blef, att tiden för förbudens tillämpande framfl3^t- 
tades till slutet af Maj , hvilket uppskof dock snart måste ytterligare 
förlängas för alla dem, som kunde styrka, att deras varor voro in- 
komna eller inskrifna innan publikationen utfårdades^). 

Angående inkomsten af 5 procents -afgiften och huru de influtne 
medlen blifvit disponerade, hade landshjelpsdeputationen redan vid 



1) Extr. af Borgarest:s allm. besv. vid 1734 års riksdag, 31 punkten. R. H. A. 

2) S. U. bref 11 Dec. 1734. R. A. Jemte Kongl. brefvet tiH Commerce- 
CoUegium 10 Febr. 1735. C. C. A. 

3) RådsProt. 17 April, 3 Maj och 19 Juni 1735. R. A. Förordn. 11 Dec. 
1734. Förordningen förbjuder införsel i riket af 3 — 400 särskilda artiklar. 



45 

riksdagens början afgifvit berättelse. Deraf befanns att hela inkom- 
sten sedan förra riksdagen utgjort 231,000 d smt, hvilken summa 
blifvit så fördelad, att ett jern- och ett stålverk, Wedevågoch Qvarn- 
backa, erhållit nära 100,000, yllefabriken Barnängen 62,000, Floors 
linneväfveri i Helsingland 25,000, Eörstrands porslinsfabrik 30,000 
och kattunstryckeriet i Stockholm 16,000 hvarjemte Alingsås er- 
hållit hela inkomsten för år 1731, så att dess erhållna förskott 
nu uppgick till omkring 400,000, allt d. smt. Trots alla dessa un- 
derstöd ledo dock samtlige fabrikerna mycket i följd af brist på 
afsättning. De hade liggande hopade lager af färdiga varor, och 
det var lätt att förutse, att det inom kort skulle blifva dem omöj- 
ligt att städse förnya sitt förlagskapital, enär endast mycket litet 
penningar för försålda varor inflöt. Nödvändigheten att söka undan - 
rödja denna svårighet insåg man genast, och i sin plan för upprätt- 
hållandet af industrien fastade sig Sekreta Utskottet företrädesvis der- 
vid. Såsom särdeles tjenliga dertill rekommenderade det åt stän- 
derna åtskilliga medel, nemligen 1) att de nämnde verken, som 
ännu ej kunna bestå af sig sjelfva , fortfarande uppmuntras med för- 
skott ^.ojchjinderstöd, för hvilket ändamål 5-procents-afgiften fort- 
farande borde utgå; 2) att de redan ofta föreslagna förbuden utan 
dröjsmål göras gällande, emedan en af anledningarne till afsättnin- 
gens tröghet var den oskäliga och opatriotiska smaken för utländskt 
kram; 3i samt att de varor, som ännu få införas, må så belastas 
med afgifter, att våra egna manufakturer kunna mot dem arbeta, 
hvarför i den af ständerna gillade procenttaxan ej någon minskning 
eller undantag skulle få ske. Den af manufakturisterne och handt- 
verkarne framställda begäran, att de varor, som hittills i stor mängd 
brukat införas från de tyska orterna, skulle till införsel förbjudas, eme- 
dan de, såsom dåliga och följaktligen billiga, samt lemnade på lång 
kredit, med mycken .begärlighet köptes, hvarimot de engelska, såsom 
görande vår industri mindre af bräck, kunde tillsvidare få i riket 
införas, hade dock Utskottet funnit allt för vågadt att ännu full- 
ständigt bifalla. Den befanns likväl i många afseenden hafva skäl 
för sig, hvarför man borde höja afgiften till 7 a 10 procent för 
de varor, som kommo från Östersjöhamnar ända till och med Elbe, 
under det att de från andra orter fortfarande endast skulle betala 
den förra afgiften, eller 5 procent af värdet. 4) Dernäst borde man 
äfven med allvar betänka, huru svenska sjöfarten så kunde inrättas, 
att innevånarne genom en vidsträckt handel med egna skepp måtte 
afsättaåe produkter, somredan funnes eller framdeles kunde komma att 



46 

tillverkas. Detta vore så mycket nödvändigare, som man redan nu 
kunde inse, att den inrikes konsumtionen ej vore tillräcklig för våra 
manufakturer, och att detta måste i framtiden ännu mera blifva för- 
hållandet. Det vore dessutom allmänt kändt, att i en väl inrättad 
hushållning handel och manufakturer måste räcka hvarandra handen , 
och liksom komplettera hvarandra. Eör att vinna detta ändamål 
borde så väl den Ost-Indiska som West-Indiska, men framför allt 
den Levantiska, handeln mycket uppmuntras, emedan de alla voro 
tjenliga att bidraga till afsättningen af våra manufakturers tillverk- 
ningar. Kongl. Maj:t borde äfven fördenskull fästa särdeles afseende 
derpå, att vid allianseis afslutande med främmande magter händerna 
ej bundos på Sverige, utan det bibehöll frihet att reglera sin handel 
och sjöfart. 5) Slutligen borde äfven alla kronans stater och korpser 
taga gina behöfliga varor af inhemska manufakturer och embeten , så 
att dessa fingo förtjensten, och aldrig någon persedel, som här kunde 
göras , toges utifrån '). Ständerna antogo de af Sekreta Utskottet 
uppsatta förbudslistorna och proceuttaxan med föreslagna förhöjnin- 
gar^), äfvensom gillade i allmänhet dess hushållsplan. De uttryckte 
derjemte den önskan, att ej genom några sällsamma förtydningar de 
nu beslutade åtgärderna måtte göras ofruktbara , samt att inga sådana 
invändningar, som vid och mellan riksdagarne till öfverflöd blifvit 
gjorda och alldeles ej kunnat förutses, hädanefter finge på något sätt 
inverka på beslutens verkställande , hvilket allt de för öfrigt med fullt 
förtroende lemnade åt regeringens ömma sorgfällighet. Likväl borde 
alla åtgärder vidtagas, för att sådana varor, som antingen till inför- 
sel förbjödos eller belades med högre afgifter, blefvo inom riket i 
tillräcklig mängd förfärdigade, så att hvarken brist eller dyrhet 
yppades, emedan i annat fall ständerna vore sinnade, att förbuden 
eller tullförhöjningen åter upphäfva. I afseende på tullarne skulle noga 
iakttagas , att ej någon förändring gjordes, hvarigenom lurendrägerierna 
finge likasom öppen dörr; att inga missbruk finge föröfvas genom 



1) Jfr Dep. öfver 5 proc.-afg. bet. 6 Dec. 1734. E. H. A. ; Sekr. Utsk. bref 
tm Kongl. Majtt 11 Dec. 1734. R. A. 

2) "Förteckning och taxa på de varor, för hvilka landshjelpen kommer att er- 
läggas från den 1 Januari 1735" utfärdades med dato af 11 December 1734. Li- 
stan uppräknar öfver 260 särskilda industriartiklar, hvilka borde erlägga 10 procent 
af det i taxan för hvar och en utsatta värdet , då de hämtades från orter och ham- 
nar vid Östersjön ända till och med Elbe , men annorstädes ifrån endast 5 procent. 
Hvita, ofärgade och oberedda yllevaror, såsom endast halffärdigt fabrikat, erlade 
dock endast 7 procent , hvarimot gröfre kläden belastades , jemte vanlig tull och 
landshjelp , med en extra afgift af 10 procent af värdet. 



47 

uppfinning af nya namn på tyger eller genom obetydliga förändringar 
i tillverkningen , i afsigt att införa hvad som borde vara förbju- 
det eller högre beskattadt. Äfven skulle noga uppsigt hållas öfver 
tillämpningen af Produkt-plakatet, på det att ej de tyska varorna 
måtte sändas in i riket från hamnar vid Norr- och Vestersjön '). 

Trots denna skenbara omsorg om den inrikes konsumtionen, 
samt den fruktan för en oloflig handels tilltagande, som ständerna 
i sitt beslut uttalade , voro de dock alltför fast öfvertygade om visheten 
af sin prohibitiva lagstiftning, för att några protester derimot skulle 
kunnat göra sig gällande. En sådan kom dock , likasom vid förra riks- 
dagen, från borgareståndet, grundad förnämligast derpå, att 5-pro- 
cents-afgiften såsom endast ett bihang till landshjelpen bort på samma 
gång som denna upphöra, och att den olagligt, samt på borgarstån- 
dets bekostnad, sedan 1731 fortfarit. Ej nöjdt endast med att pro- 
testera mot afgiftens vidare erläggande, begärde ståndet äfven er- 
sättning för hvad af detsamma öfver ständernas bevillning sålunda 
blifvit uppburet, samt att Alingsås och de andra verken måtte åläg- 
gas visa, huru de äro istånd satta, hvad säkerhet för denna ersätt- 
ning de kunna lemna, samt hvad fördel i allmänhet de tro sig kunna 
tillskynda riket. Deputationen öfver 5-procents-afgiften upptog och 
besvarade dessa påståenden, samt sökte till en början bevisa, att den 
klagande delen af borgareståndet endast vore en mycket ringa mino- 
ritet , emedan alla handtverkare , manufakturister och handlande med 
utrikes råämnen nog aktade sig att instämma i besvären. Ständer- 
nas rätt att ålägga denna bevillning, och att den ej drabbade det 
klagande ståndet ensamt, vore redan förut alltför vidlyftigt bevisadt 
för att nu behöfva återupptagas, och nyttan för staten af denna be- 
villning vore äfven lika uppenbar, som de djupa sår i vår hushåll- 
ning, den i främsta rummet var ämnad att bota. Ty ännu var lan- 
det fullt af näringslöse och tärande, af tiggare och lättingar, ännu 
voro utländingarne mästare af handeln och lemnade oss endast en 
ringa profit på hvarandra, under det vårt fädernesland hotades af 
fattigdom, penningebrist, förfallen kredit och alla näringars afstan- 
nande. Att allt detta utmärkte en mindre riktig hushållning, samt 
försummad, illa skött och förfallen handel, det hade ständerna vid 
de förra riksdagarne klarligen insett, och derför hade de äfven sökt 
hjelpa våra manufakturer och vår handel, hvartill afgifterna för ut- 



1) Kongl. bref\'et till Commerce-CoUegium 10 Febr. 1735 och Commerce- 
Collegii riksd. rel 21 Mars 1738. C. C. A. 



48 

ländska varor, befunnits bäst egnade, emedan dessa näringars hufvud- 
svårigheter just voro brist på kapital och på afsättning. Ständerna 
kunde naturligen ej annat än gilla dessa så både talande och beve- 
kande skäl, samt således fullständigt ogilla borgareståndets påstå- 
enden '). 

En annan protest kom, såsom regeringen hade fruktat, från 
England, och på det ej ständerna måtte förbise denna vigtiga om- 
ständighet, afgafs till Sekreta Utskottet en fullständig berättelse om 
denna magts klagomål och hotelser, framställda genom dess Envoyé, 
Finch'-) Farhågorna ökades ytterligare genom en rapport af Bergs- 
Collegium, att England mycket ogillade 5-procents-afgiften, som ge- 
nerade dess handel , hvarföre det torde vara nödigt att tänka på kon- 
ser vation af vår jernhandel, som hotade att snart stoppa^). Eng- 
land var då vår bästa, nästan vår enda, afsättningsort för jern och 
dessutom det enda land, hvarmed vi, enligt tidens åsigt, gjorde en 
fördelaktig handel, och fruktan att se denna marknad tillstängd må- 
ste derföre helt naturligt förorsaka många bekymmer. Utskottet er- 
kände äfven farans vidd och betydenhet, men dels höll det alltför 
mycket på det antagna tullsystemet för att nu gifva efter, dels så- 
rades äfven dess stolthet af att sålunda liksom tvingas dertill. Det 
förklarade derför, att emedan Sverige var ett fritt rike, och de 
fastställda tullafgifterna alldeles ej stredo mot 1720 års traktat, så 
kunde ej några eftergifter göras åt England. Man hoppades dock, 
att detta land skulle inse och erkänna den välvilja, som låg deri, 
att dess varor endast betalade 5 procent, då andra nationers erlade 
7—10. Omsorgen om våra bergslager och deras näring låg dock, 
såsom billigt var. Utskottet äfven om hjertat, och derför tillade 
det, att om vår jernhandtering skulle genom detta beslut lida någon 
ögonskenlig fara, så må afgiften för de engelska varorna eftergifvas ")• 
Ständerna begärde dessutom särskildt, att ett par kunniga personer 
måtte skickas till Ryssland för att noga studera detta lands jern- 
handtering, qvaliteten, priset och qvantiteten af dess tillverkning, 
emedan den ryska jernproduktionen tilltog årligen , så att den hotade 
blifva vår farligaste konkurrent '^). 



1) Dep. öfver 5-proc.-afgiften bet., af S. U. approberadt och i dess namn till 
St. plena afsändt 11 Okt. 1734. R. H. A. 

2) Sekr. Prop. § 19. R. H. A. 

3) RådsProt. 8 Okt. 1734. R. A. 

4) S. U. bref tiU Kongl. Maj:t 12 Dec. 1734. R. A. 

5) R. St. bref 12 Dec. 1734. R. A. 



49 

Hemlighetsmakeriet, och dermed koncentrerandet af magten hos 
Sekreta Utskottet, sträckte sig från och med denna riksdag äfveii 
till de flesta ekonomiska förhållanden och åtgärder. Eedan tidigt 
diskuterades hos stånden ett förslag om tillsättande af en Sekret 
Handels-Deputation för att utarbeta de betänkanden angående han- 
deln, som voro af natur att ej böra komma till allmänhetens kän- 
nedom. Sådana ansågos isynnerhet alla frågor, som rörde förbät- 
trandet . af handelsbalansen , åtgärderna för iståndsättandet af jern- 
handteringen och jernhandeln, samt den Vest-Indiska- och Medel- 
hafshandeln, helst här på alla sidor voro främmande ministrar när- 
varande, som. ej underläto att kontrariera alla anstalter för rikets 
bästa, om de fingo kunskap om dem innan de kommit till verkställig- 
het" *). Flera ärenden utarbetades redan vid denna riksdag sålunda 
af Sekreta Utskottet och remitterades direkte till regeringen, se- 
dan ständerna. endast i allmänna ordalag erhållit meddelande derom," 
och regeringen anmodades gifva Commerce-Collegium ordres, att 
hädanefter vid utarbetande af sina riksdagsrelationer om handeln, 
skilja emellan dem, som hörde till sekret deliberation , och dem, som 
ej fordrade någon särdeles tysthet^). På samma sätt skedde äfven 
i de vigtigaste frågorna rörande industrien. Deputerades berättelse 
öfver användandet af de genom 5 -procents -afgiften influtna medlen 
hade endast "i generella ordalag remitterats till ständerna", eme- 
dan man ansett betänkligt, att låta fördelningen af procentmed- 
len blifva allmänt känd, och derigenom för allas, jemväl de ut- 
ländskes, ögon lägga de svenska manufakturernas ringa antal och 
späda tillstånd, samt huru små och oansenliga de medel vore, som 
vi förmådde förskjuta dem. Dermed följde äfven begäran, att stän- 
derna måtte hädanefter med förtroende lemna fördelningen af med- 
len åt Sekreta Utskottet, mot dess löfte att dervid iakttaga de af 
ständerna fastställda grunder och noga sörja för fondens säkerhet*). 
Så skedde äfven, och från denna stund undandrogs användandet af 
denna, bevillning ständernas kontroll, och blef sålunda ett mägtigt 
medel för partiintrigernas befrämjande. 

Äfven en mängd andra åtgärder för fabrikernas bästa vidtogos 
såsom komplementer till systemet, af hvilka några såsom karakteri- 
ska kunna anföras. Då sålunda yllefabrikanterna beklagade sig, att 

1) Handels Dep. mem. 24 Aug. 1734. K. H. A. 

2) Commerce-CoUegii rel. 21 Mars 1738. C. C. A. 

3) Dep. öfver 5 proc.-afg. ber. och förslag 6 Dec. 1734, af S. U. antagen och 
i generella ordalag till R. St. remitterad. B. H. A. 



50 

de mycket ledo af svårigheten att erhålla garn till sina väfnader, 
beslöto ständerna att barnhusbarnen skulle, lära finare yllespånad och 
st rump stickeri, på det riket skulle kunna direkt draga nytta af dessa 
späda plantor, och manufakturerna af dem kunna i framtiden hoppas 
en vacker hjelp 0. Af samma anledning , samt visserligen äfven för 
att undanrödja de handlandes i Stockholm klagomål öfver den extra 
tunga de buro genom afgiften till spinnhusinrättningen i denna stad , 
beslöts att denna afgift skulle utgöras i alla städer, samt inkomsten 
i Göta rike anslås till ett spinnhus i Göteborg, och den i Finland 
till ett dylikt i Åbo^). "Förhoppningen att sålunda erhålla gode in - 
hemske arbetare hindrade dock ej, att man fortfarande sökte under- 
lätta främmande sådanes inflyttande till riket. 8000 d. smt årligen 
förblefvo anslagna till resehjelp åt dem, och dessutom beviljades så 
väl inkomne utländske arbetare, som kunde anses för skicklige, som 
äfven de svenske, som utomlands lärt, 10 års frihet från alla per- 
sonelie utskylder. Manufakturisterne hade visserligen petitionerat , 
att ständerna ej allenast måtte fullständigt bekosta de af dem in- 
skrifne arbetares resa , utan äfven anslå medel till några års aflö- 
ning åt dem, men denna begäran hade dock ej kunnat beviljas^). 
För att befrämja produktionen af ull inom landet hade ständerna 
mycket tänkt på medel att inrätta schäferier. För detta ändamål 
beslöts nu, att premier skulle gifvas för införsel af får, dock endast 
under vilkor, att fåren verkligen användes till anläggande af schä- 
feriO- Under det ständerna sålunda med ena handen sökte upp- 
bygga, nedrefvo de dock ej mindre med den andra. Ty när fabri- 
kanterna, med anledning af stegrade ullpriser utomlands, begärde 
att Pomern skulle förbjudas sälja sin ull till annat land än Sverige, 
så kunde väl detta ej beviljas, såsom stridande mot Pomerns privi- 



1) R St. bref 15 Oktober 1734. E. A.. 

2) R. St. bret 10 Dec. 1734. E. A. Taxa för spinnhusfonden 22 Juli 1735. 
Afgiften utgick genom en mängd olika slags taxeringar. Så skuUe vid köp af fa- 
stighet i stad betalas V4 7o af köpeskillingen; af allt hvad publikt köptes på ban- 
ken Vs %. Öl- och bränvinskrogar, värds- och kaffehus betalade en årlig afgift; 
komedianter, lindansare och dylika en viss summa för hvar gång de agerade. Stör- 
sta inkomsten påräknade man dock af handeln genom särskilda tuUafgifter på en 
mängd varor, såsom osfron, the, kaffe, tobak, skor, stenkol, krita, ur o. s. v. 
Flera af dessa extra tullafgifter voro ganska betydliga, såsom för fickur af guld 
60 d. kmt stycket, utländska nipper 12 7o af värdet 0. s. v. 

3) E. St bref 28 Oktober 1734. R. A. 

4) Jfr RådsProt. 25 Maj 1736. R. A. 



51 

legier, men för Ölaud och Gotland derimot skulle ett dylikt förbud 
utfärdas ')• 

Det kunde ej undvikas att omsorgen för de svenska fabrikernas 
afsättning skulle komma i konflikt med de stränga öfverflödsförord- 
ningarne. Öfver 100 år hade ömsom ständer och regering klagat 
öfver nationens böjelse för fåfänglighet och öfverflöd och derimot 
gifvit förordningar. Vid början af frihetstiden, 1720, hade äfven 
utfärdats en dylik, som bort åtföljas af en gemensam modell till 
klädnad för alla stånd och klasser. I följd af åtskilliga regeringens 
betänkligheter hade dock denna modell aldrig blifvit publicerad, då 
derimot öfverflödsförordningen redan 1722 upprepades. Denna urakt- 
låtenhet funno dock 1731 års ständer hafva varit mycket skadlig, 
och begärde fördenskull att en modell nu måtte fastställas, gemen- 
sam för alla rikets undersåtare, dock så att tygernas kostbarhet 
lämpades efter de olika stånden. Derjemte borde för alla förbjudas 
allehanda dyrbara utländska nipper och grannlåter, såsom pelsverk, 
solfjädrar, hårpungar, dyrbara sidentyger o. s. v. Öfverflödet i kläd- 
naden ansågs visserligen såsom det förhatligaste och skadligaste, 
och borde derföre i första rummet utrotas, men äfven det i lefnads- 
sättet_.vxir_ ruinerande både för rikets hushållning och moral, hvar- 
för en ny förordning skulle utfärdas, som till hämmande deraf be- 
stämde ..antalet och beskaffenhet af rätter och viner, så väl vid gä- 
stabud, som i hvardagslag. På detta sätt hoppades man skulle na- 
tionen återföras till de enkla sader, det kraftiga och härdande lef- 
nadssätt, som förut gjort den både välmående och stor, samt äfven 
undervigten afskaffas^). Eedan denna förordning medgaf någon 
större frihet i bruket af inhemska varor, men 1734 års Sekreta Ut- 
skott begärde äfven uttryckligen hos regeringen, att till förmån för 
den inrikes industrien någon vidare eftergift skulle beviljas i öfver- 
flödsförordningen, så att äfven finare tyger och dylikt kunde af de 
ringai"_e, klasserna få bäras, blott det noga tillsågs, att de voro af 
inrikes tillverkning. Det var således egentligen lyxen i utländska 
varor, som var för sederna skadlig. Prohibitismen och sedoläran 
slöto förbund med hvarandra, och derur utgick den sats, som man 
sedermera så ofta hört uttalas, att hvarje lyx, så allmän som en- 
skild, är för ett land både nyttig och naturlig, när den hemtar sina 
medel direkt ur landets egna tillverkningar. Deraf följde äfven, att 



1) R. St. bref 29 Nov. 1734. R. A. 

2) R. St. bref 17 Juni 1731. R. A. Kongl. Förordn. 8 Nov. 1731. 



52 

man under följande period med lika mj^cket nit och omvårdnad 
sörjde för tillverkning af gyllenläder, fina sidentyger, tobakspipor 
och hvita handskar, som för förbättring af jern, koppar och span- 
målsproduktionen. 



Gynnad af freden och af landets växande välstånd hade den ut- 
rikes handeln under denna period ej obetydligt vunnit både i liflig- 
het och utsträckning till aflägsnare länder. Detta senare var äfven 
framförallt handelslagstiftningens ändamål, då en vidsträckt aktiv 
handel allmänt ansågs såsom den förnämsta grundpelaren för en 
stats ekonomiska välstånd, och dess innerliga samverkan med indu- 
strien var vilkoret för hvarje högre kultur, liksom för all rikare ma- 
teriell utveckling Man höll derföre strängt fast vid Produkt-plaka- 
tet, som var direkte ämnad t att tvinga den svenska sjöfarten till en 
mera energisk utveckling och djerfvare fart på aflägsna haf. Den 
uppblomstring handeln redan vunnit räknades äfven gerna detta pla- 
kat till godo, och man vägrade följaktligen att lyssna till klago- 
målen öfver det tvång och de hinder i rörelsen det förorsakade, på 
samma gång man strängt straffade hvarje försök att gäcka dess 
stadganden. Sådana försök förekommo dock af flerahanda olika beskaf- 
fenhet. Bland andra hade man länge brukat det sätt, att de utländ- 
ska fartygen gingo så nära som möjligt intill svenska kusten och 
möttes der af våra egna fartyg, som införde varorna under sken af 
att komma direkte från produktionsorten. På begäran af Göteborg 
utfärdades strängt vitesförbud derimot. Stockholm åter förde be- 
ständiga klagomål öfver den lifliga salthandel, som de smärre stapel- 
städerna bedrefvo med de tyska hamnarne, och begärde att införsel 
af salt från andra nederlagsorter än Holland måtte strängeligen för- 
bjudas. De små städerna protesterade af alla krafter mot ett sådant 
förbud, emedan de ej egde några spaniefarare , och sålunda hela landet 
måste derigenom blifva för denna första nödvändighetsvara beroende af 
Göteborg och Stockholm. Commerce-Collegium föreslog följaktligen en 
medelväg, nemligen att när salt ej togs ur första handen, så skulle 
införseltullen ökas med 30—45 procent, på det att städerna på ett 
lindrigare sätt måtte förmås, att antingen skaffa sig stora fartyg 
eller taga sitt salt af de svenska städer, som direkte hemtade det 
från Spanien och Portugal. Dessa borde väl äfven hafva kunnat ut- 
härda en sådan konkurrens, då saltet taget ur första hand kostade 
5 d. kmt tunnan, men från nederlag derimot ända till 12 d. kmt. 



63 

Men Sekreta Utskottet fann dock detta förslag alldeles för lindrigt, 
emedan det var bekant att Stockholm utkladdades ur sin salthandel 
genom det brukliga införandet från Danzig, Ltibeck, Danmark och 
andra orter, och den omnämnda prisskilnaden bevisade endast hvad 
förlust riket hade på detta kladdande. Ständerna slutligen funno 
äfven denna handel mycket skadlig, "såsom den kanal, hvarigenom 
rikets penningar utgingo", och begärde en förordning, att endast 
de svenska fartyg, som utförde våra varor, fingo från Holland och 
Östersjöhamnar återföra salt, nemligen såsom barlast och till en 
tredjedel af fartygets lästetal ')• 

När lagstiftningen så fullkomligt hänsynslöst ansåg sig böra 
tvinga handeln att ur första hand hämta våra behof, skulle man 
väl vänta, att den vid denna tid börjande direkta svenska sjöfarten 
på Ost- Indien äfven bort helsas med allmänt och jublande bifall. 
Detta var dock långt ifrån förhållandet. Här såsom annorstädes , 
t. ex. i Holland och England, emottogs den med mycken tvekan och 
många klagomål. I Holland hade förbittrade strider förts om for- 
men för denna handel, om den borde föras genom ett eller flera 
privilegierade compagnier eller alldeles frigifvas. Om dess nytta i 
och för sig sjelf hyste man dock der föga tvifvel, då man derimot 
hos oss, liksom i England och Frankrike, stridde om sjelfva gagne- 
ligheten af en Ost-Indisk handel, om dess fördelar kunde anses upp- 
väga alla de olägenheter, som måste uppkomma af dess oundvikliga 
konflikt med införselförbuden och öfverflödsförfattningarne. Att så- 
lunda handeln med alla länder på andra sidan Goda Hoppsudden 
under 15 år lemnades uteslutande åt ett Handels-Compagni, att detta 
befriades^ irån erläggande af vanliga tullafgifter för de varor det in- 
förde, och i stället endast betalade en bestämd måttlig afgift till 
kronan för hvarje skeppslast, allt detta betydde föga. Men så myc- 
ket mera derimot , att privilegiet medgaf compagniet full frihet , att 
i Indien lasta sina fart3^g med alla slags varor utan undantag, samt 
dem hitföra och i Göteborg på öppen auktion försälja^), ty derige- 
nom blef det i ej obetj^dlig grad oberoende af de många införselför- 
bud, som förnämligast ur synpunkten af industriens fördel hade utfär- 
dats. Ständerna sjelfva hade äfven mycket tvekat angående nyttan för 
riket af denna handel, ty otvifvelaktigt var, att den dels kunde skada 
våra späda fabriker, dels äfven måste draga mycket penningar ur 



1) K. St. bref 16 Jimi 1731. R. A. Kongl. Förordn. 27 JuH 1731. 

2) Priv. för O.-I. Comp. 14 Juni 1731. § 7. 



54 

riket, då defc var ett kändt faktum, att silfver var nästan den enda 
retourvara, hvarnied denne handel knnde drifvas. Mot denna senare 
fara hade man väl sökt skj^dda sig genom att förbjuda compagniet 
att utföra svenskt mynt, men den förstnämnda qvarstod dock lika 
hotande. A andra sidan åter hade man i Holland och England ha- 
sande exempel på denna handels förmåga att skapa rikedom, och 
man kunde ej undgå att finna det alla länder, som sysselsatt sig 
dermed, "otroligt ökat sina penningar", på samma gång äfveUf som 
af sjelfva den afundyuka och förargelse, dessa länder vittnade mot 
hvarje ny konkurrent, man trodde sig kunna sluta, att den måtte 
vara vinstgifvande Trots dessa förledande utsigter skulle man kan- 
ske dock hafva afstått från denna handel, om nemligen man med 
något hopp om framgång kunnat förbjuda landet de så kallade Ost- 
Indiska varorna. Detta lät sig dock ej gerna göra, ty genom mång- 
årig vana hade de, ehuru i sig sjelfva öfverflödiga, nästan blifvit 
nödvändiga och oumbärliga. Sverige liksom hela Europa var, sade 
man, i den olyckliga belägenhet, att genom den fåfängliga lusten 
efter dylika varor tvingas att betala skatt till Ost-Indien och China. 
Handeln med dessa länder var sålunda för d_en Europeiska statskrop- 
pen en svår börda, men några kloka nationer hade likväl förstått, att 
ej allenast afvälta denna börda från sig och låta den tynga på ensamt 
de öfriga, utan äfven draga vinst deraf. Ehuru nemligen mjcket 
penningar drogos ur Holland och England af denna handel, togo de 
likväl ännu mera igen af Spanien, de Nordiska nationerna och an- 
dra, till hvilka de med stor fördel sålde en del af de varor, de in- 
fört, och sålunda samlade sig hos dem allt det öfverskott af de 
West-Indiska silfverskördarne , som i Europa qvarstannade. Sverige 
borde nu äfven göra på samma sätt, och sjelf hämta från Ost-In- 
dien så mycket, att vinsten på försäljningen af en del deraf kunde 
betala allt, hvad det sjelft af dylikt öfverflöd förbrukade*). 

Den n\^ handeln kom sålunda verkligen i gång, och emot mån- 
gas förväntan inträffade det första utskickade skeppet åter i Göteborg 
på hösten 1733. Det hemförde en rik laddning, särdeles af siden- 
varor, théer, porslin, arrack, kaffe, solfjädrar, lackerade artiklar och 
dylikt, till ett värde af 15 tunnor guld'). Det starka rop, som då 
genast uppstod, mot allt detta öfverflöd blef ännu starkare då man 

1) Jfr t. ex. : Ett let ang. Handeln på O-I. 1734. Öfversättning från En- 
gelskan. Tydligen af Davenanfs arbete: "An Essay on the East-India-Trade" 1697. 

2) Enl. Commerce-Collegii ber. till 1738 års riksdag. Palmblad, som citerar 
Modéer, beräknar det till 900,000 d. smt. 



55 

fann, att verkligen en stor del deraf såldes i Göteborg för inrikes 
konsumtion '). Främst i oppositionen stodo fabrikanterne i siden , 
ylle och linne. De klagade, att "genom compagniet införes en så- 
dan mängd dåliga och billiga sidenvaror, att snart alla andra blifva 
förkastade, och att äfven tjenstepigor och det slättaste folk anse 
gement kläda sig med annat." Dermed tillintetgjordes äfven afsätt- 
ningen för ylle- och linnefabrikerna, emedan deras dyrare tillverk- 
ningar nu af ingen köptes. Att riket deraf ruinerades var lika sol- 
klart, som att det stod i rak strid med ständernas afsigter, som 
varit att grunda manufakturer såsom bästa medlet till rikets upp- 
komst och styrka. Denna handel underminerade sålunda alla de 
späda inrikes manufakturerna, tog dermed födan från tusentals fat- 
tiga menniskor, och införde i landet sådant, som endast tjenade till 
öfverflöd och ond retelse. Och till råga på allt hade man uppmun- 
trat den genom befrielse från tull, landshjelp och andra afgifter, 
likasom den vore af den aldra förträffligaste beskaffenhet ^). Dess- 
utom ruinerade denne handel, såsom den nu fördes, riket genom att 
införa en mängd onyttiga varor och således öka undervigten, så 
mycket mera som den ej använde några retourvaror utan endast 
silfver i tackor eller mynt. Visserligen sade man, att den gagnade 
sjöfarten och skeppsbyggerierna , men detta var blott ett misstag, 
ty med ett enda skepp hade nu införts så mycket färdiga varor, 
att det tillintetgjort trafiken för en mängd, som annars skulle in- 
fört råämnen. Man hade äfven sagt, att vi på detta sätt kunde 
undgå att köpa af Holländare och Engelsmän med dubbel kostnad, 
men sanningen var dock den, att vi nu införde 3 gånger så myc- 
ket, så att detta öfverflöd ändock kostade landet mera än förut. 
Compagniet fann likväl en försvarare^), som äfven sökte fritaga det 
frän beskyllningen att skada industrien. Ty de sidenvaror det in- 
förde voro endast sådana, som dels mycket ringa, dels alldeles ej 
här gjordes, och som förut vanligen togos från Holland. Genom 
att nu hämta dem ur första hand sparades dervid 2 — 3 kapital, 
och det vore orättvist plåga undersåtarne med de orimligt dyra 
pris, som de fina sidentygerna annars kosta. Yllefabrikerna borde 
denna handel kunna gagna, ty mycket af deras tillverkningar kon- 



1) Enligt samma berättelse såldes härstädes från de 3:ne första resorna för 
ett värde af 4 Va ^^iU- d. kmt. 

2) Fri tanka eller votum öfver Ost-Indiska Compagniet, af en medlem vid riks- 
dagen 1734. 

3) Hushållsråd: Månadsskrift 1734—1735. Af C. Carleson. 



56 

sumprades i China och Ost-Indien , och om compagniet kunde förmås 
taga sina ylletyger här i stället för i England, så vore allt väl be- 
stäldt. Dessutom vore denna handel nj^ttig för Sverige, så väl som 
för hvarje land, som kunde förse andra länder med Chinesiska varor, 
och emedan vi nu utskeppat för 5 å 6 tunnor guld dj^lika varor, må- 
ste vi hafva förtjenat derpå. Ehuru väl författaren med mycken ifver 
slutligen försäkrade sin ömhet för de inrikes manufakturerna, och 
att, om han trodde dem verkligen lida någon skada, han utan tve- 
kan skulle offra compagniet, undgick han dock ej, att för sina vå- 
gade satser skarpt anfallas i flera ströskrifter. Man frågade honom, 
om det ej vore klokare och försigtigare , att betala dyrt de främ- 
mandes lyxvaror, på det våra egna tillverkningar deraf måtte vinna 
bättre afsättning? Om det ej vore sjelf klart, att det höga priset 
på inhemska varor ej gjorde nationen i sin helhet någon skada, utan 
tvärtom en ofelbar nytta, emedan hela kapitalet stannade qvar ilan- 
det och bidrog till dess vidare uppkomst och rörelsens ökande? 
Om ej följaktligen nationens verkliga nytta och fördel säkrare erhöl- 
les genom manufakturernas bestånd, än genom den Ost-Indiska han- 
delns fortfarande bedrifvande? Af allt detta var visserligen klart, 
slöt man, att compagniets privilegium borde upphäfvas, ty "salus 
reipublicse suprema lex", och det hade dessutom erhållit sitt privile- 
gium genom bedrägliga löften och förespeglingar '). 

Andre åter angrepo Ost-Indiska handeln äfven från en allmän- 
nare synpunkt, såsom i sig sjelft oundvikligen för landet ruine- 
rande. Visserligen kunde man ej neka, att compagniet förtjenade 
stora summor, men om , såsom man misstänkte , större delen af in- 
tressenterna var utland in gar, så gick äfven större delen af denna 
vinst ur riket, släpande med sig våra redbara exportvaror och qvar- 
lemnande endast yppighet och flärd. Man beräknade, att så myc- 
ket Ost-Indiska varor i landet försåldes, att, sedan de svenske del- 
egarnes vinst blifvit afräknad, måste 750,000 d. smt årligen gå ut 
för att betala de utländske intressenterna. På detta sätt skulle inom 
12 år rikets hela förmögenhet vara bortsopad, och intet annat åter- 
stå än utslitna sidentyger, sönderslaget porslin och urdrucket thé. 
Det låg dessutom i sjelfva denna handels natur att vara ruinerande, 
emedan den exporterade redbara effekter och importerade sådant, som 



1) Sentiment öf\''er den O.-I. handeln 1734. "En väns svar utur Stockholm 
till sin gode vän uti Göteborg, hvarjemte auctoren till Hushalls-rådet behörigen 
afvisas" etc. 1734 af anonym (J. Archenholtz). Bihang till en väns svar utur 
Stockholm till sin gode vän i Göteborg etc. 1735 af anonjnii (Densamme). 



57 

till intet dngde, sålunda gjorde raka motsatsen mot hvad en god och 
nyttig handel borde göra. Ej mindre ruinerande var den ur moralisk 
synpunkt. Ty äfven om vi kunde byta oss till porslin för gråberg, 
thé för enbär och siden för blaggarn eller annat, vi hade öfverflöd 
af, så borde vi ändock ångra detta byte, ty vi afvändes derigenom 
från arbete och slöjder, samt förlorade helsa, krafter och håg, genom 
att begagna varma klimats produkter. För att finna huru compag- 
niet skadade riket genom att hindra manufakturernas utveckling, be- 
höfdes blott ett enda exempel. Antag, att compagniet inför 1000 
stycken fina näsdukar, som här säljas för 4 daler stycket. Alla 
skynda att köpa och finna priset otroligt billigt. Men råvaran var 
värd endast 1,800 daler, och om näsdukarne gjorts här hemma skulle 
de hafva kostat riket endast denna summa, hvadan riket skulle hafva 
vunnit 2,200 daler, om det vetat förbjuda införseln O- 

Kegeringen sjelf oroades af den mängd nya varor, som Compa- 
gniet införde i landet , och hänsköt till Ständerna omsorgen att före- 
komma allt skadligt inflytande deraf på våra manufakturer ^). Bor- 
gareståndet vid riksdagen upptog ärendet och gaf i sina besvär ett 
klart uttryck af hvad man befarade af och tadlade hos compagniets 
verksamhet. Glädjen , heter det , öfver handelns utsträckande till Ost- 
Indien, der aldrig förr svensk flagga varit sedd, måste betydligt för- 
minskas, då man besinnade den mängd onödiga varor, som med det 
första skeppet inkommit och nu uppfyllde landet. Bland dessa hade 
varit mycket brokigu siden- och sammetstyger, som annars voro till 
införsel förbjudna, hvarigenom således dessa förbud blefvo utan ver- 
kan. Att de handlande och manufakturisterne i gemen måste rui- 
neras af den ymniga och nästan otroliga införseln af dylika varor, 
och att i kronans inkomster den gjorde stor minskning, emedan det 
första skeppet efter tullförfattningarne bort betala några tunnor guld , 
men efter privilegierne endast några tusen daler ^) , var så mycket 
obilligare, som de flesta intressenterna voro utländingar, hvilka så- 
ledes njöto fördelen att få i riket införa dels förbjudna, dels onödiga 
och onyttiga varor, samt äfven dervid erhöllo eftergift i tullen. Stån- 
det begärde fördenskull, att de allmänna förbuden måtte göras gäl- 



1) En väns bref från Stockholm till sin gode vän i Göteborg ang. Ost-Indiska 
Compagniet 1734, af anonym (J. Arkenholtz). En väns svar ur Göteborg på sin 
gode väns bref utur Stockholm 1734. 

2) Sekr. Prop. 1734 § 11. E. H. A. 

3) Enligt privilegiets § 3 erlades till kronan för hvarje hemkommande fartyg 
100 d. smt per läst, samt till städerna 2 d. smt enligt samma beräkningsgrund. 



58 

lande äfven för den Ost-Indiska handeln , och att de varor, som finge 
införas, skulle betala tull efter vanlig taxa ')• Att ständerna der- 
imot ansågo denna handel böra uppmuntras, i hopp att derigenom 
befrämja afsättningen på utrikes ort af våra manufakturvaror, är re- 
dan nämndt, men de önskade dock äfven, att compagniet skulle för- 
mås till några bestämda löften i detta afseende, äfvensom att i all- 
mänhet söka. vara industrien till hjelp, men ej till skada -). I följd af 
derpå öppnade underhandlingar med compagniet, erbjöd sig detta 
betala till sidenfabrikanterna en skatt af 4— 10,000 daler smt för 
hvarje resa, men vägrade bestämdt att ens försöka exportera våra 
egna siden- och ylletillverkningar, förrän de blefvo i pris och godhet 
jemförliga med de utländska. Ej heller ville det lofva att ej införa 
och här försälja vissa varor, enär privilegiets § 7 gaf det öppen rätt 
i detta afseende, men måste dock snart gifva efter för det allmänna 
ropet och förbinda sig att reexportera såväl åtskilliga sidenvaror, 
som äfven andra, som kunde förnärma våra fabriker. Commerce- 
Collegium fick befallning att öfvervaka detta löftes helgd, äfvensom 
att söka förmå compagniet, att heldre införa nyttiga råämnen, 
än färdiga och öfverflödiga varor. Trots dessa medgifvanden åter- 
vaknade likväl de gamla klagomålen och stridigheterna, när åren 
1736 och 1737 tvenne fartyg anlände från Ost-Indien fullastade med 
samma slags produkter, som de föregående. Ehuruväl compagniet 
nu äfven nödgats förbinda sig att utföra svenska fabriksvaror, så 
ansågs dock detta ej vara tillräckligt, emedan alla bodar voro 
genom dess försorg så uppfyllda af brokiga och förbudna tyger, att 
våra inhemska manufakturer måste gå totalt förlorade. Fördenskull 
begärde Commerce-Collegium redan 1736, det compagniet skulle åläg- 
gas, att dels rätta sig efter öfverflöds- och tullförbuden, hvarför alla 
varor, som till införsel i riket voro i allmänhet förbjudna, ej heller 
af compagniet borde få införas och försäljas på andra vilkor, än att 
genast åter utföras, dels äfven att låta bevaka sina skepp af den 
vanliga tullbetjeningen samt dessutom betala såväl vanliga tull- 
afgifter som en särskild konsumtionsaccis för de varor, som fingo i 
landet qvarblifva, emedan de till största delen voro skadliga och en- 
dast tjenande till öfverflöd. Eegeringen tvekade likväl att göra nå- 
gon inskränkning i oktroyen , men ålade Collegium att på vänlig väg 
söka förmå compagniet att ej införa tiU öfverflöd tjenande varor, ej 
heller sådana, som kunde anses skada den inhemska industrien. År 



1) Borgarest. besvär 1734 § 6. R. H. 

2) K St. bref 12 Dec. 1734. R. A. 



59 

1737 hemkom likväl åter ett fartyg med en rik laddning af de van- 
liga varorna, i följd hvaraf klagomålen åter fingo fart och Collegium 
upprepade sina förslag, under förmenande, att först när dessa antoges 
blefve denna handel rätt ordnad. När compagniet utförde våra ef- 
fekter, köpte svenska fartyg och till andra länder försålde de varor, 
som öfverflödsförordningarna ej här kunde tillåta, då hade man af 
den Ost-Indiska handeln gjort en transporthandel, som ej kunde an- 
nat än vara riket gagnelig, ehuruväl den vore för Europa i allmän- 
het ruinerande, såsom utförande allt det silfver och kanske mera till, 
som vanns af Vest-Indien '). Eegeringen ville dock ej lyssna till 
dessa förslag, hvarigenom det meddelade privilegiet alltför uppenbart 
skulle kränkas, och frågan upptogs derföre åter vid 1738 års riks- 
dag, samt äfven flera gånger derefter. 

För att uppmuntra till en direkt handel på länderna kring me- 
delhafvet, från hvilka med fördel kunde hämtas salt, silke, camel- 
garn och andra råvaror, hade genom ett kungligt bref 1733 blif- 
vit beviljade såväl vissa lindringar i införseltullen för de varor, 
hvilka med svenskt skepp och för svensk räkning hämtades direkte 
derifrån, som sedermera exportfrihet för 1500 skeppund stångjern och 
100 skeppund garkoppar årligen , som på samma sätt dit utfördes. Kedan 
de första åren derefter började denna s.k.Levantiska handel uppblomstra. 
Jern utfördes med fördel, och salt återfördes i sådan mängd, att 
dess pris här hemma föll nära 50 procent. Genom traktater med 
Algier, Tunis och Tripolis sökte man äfven freda denna sjöfart för 
dessa staters röfverier, samt ordna den efter allmänna folkrättsliga 
grunder, hvarjemte man tillsatte konsuler i Tunis , Smyrna och flere- 
städes för att råda och hjelpa de handlande. Genom en handelstraktat 
med Turkiet 10 Januari 1737 erhöll Sverige fri fart på alla dess 
länder på samma vilkor som andra de mest gynnade nationer, äfven- 
som en viss garanti för helgden af de med Algier och Tunis slutna 
fördragen. Äfven med flere andra stater, såsom Franrike , Spanien och 
Båda Sicilierna underhandlades eller afslötos snart derefter liknande 
traktater. Med Venedig fördes länge lifliga underhandlingar, fö att 
direkte få ditföra tjära, jern och trävaror, och redan 1735 afsändes 
Sveriges minister i Wien dit för att afsluta fördraget. Ännu 1738 
hade likväl ej något sådant kommit till stånd, "emedan republiken, 
ehuruväl i allmänhet väl disponerad, dock ej ville medgifva mot- 



1) Com. C:ii riksdagsrel. 1738. C. A. Fullständig underrättelse om den 0st- 
Lidiska handelns rätta beskaffenhet. Mem., insinueradt till R. St. vid 1738 års 
riksdag. 



60 

svarande förmåner." För att gifva mera styrka och lif åt handeln på 
Levanten, öfverlemnades den dock snart åt ett privilegieradt compa- 
gnie. Privilegiet var dock ej exklusivt, utan medgafs äfven icke in- 
trassenter att idka direkt handel och sjöfart på Levanten, mot en 
af gift till compagniet af 12 procent af hvarje dit exporterad skepps- 
laddnings värde. Compagniet beviljades tullfrihet för direkt till Le- 
vanten exporterade svenska varor, särskildt för stångjern och gar- 
koppar till ofvannämnda belopp, samt vissa lindringar i tullen för 
de direkt införda. Varnad af de många klagomålen angående Ost- 
Indiska compagniets handel, föreskref dock nu regeringen uttryckligt, 
att alla eljest till införsel förbjudna varor skulle från nederlaget re- 
exporteras, samt tull- och andra afgifter erläggas för alla sådana, 
som på något sätt rörde fabrikernas uppkomst. Den 1748 förnyade 
och förbättrade oktroyen förlänade compagniet uteslutande handelsrätt 
på Levanten, samt vidgade tullfriheten för exporteradt stångjern till 
3000 skeppund årligen. Troligen ämnadt i ej ringa mån till ersätt- 
ning åt Stockholm för de fördelar Göteborg skördade såsom stapel- 
ort för den Ost-Indiska handeln, blef dock detta compagnie, trots 
alla privilegier, till lika liten vinst för hufvudstaden , som för Sverige 
i sin helhet. Compagniets hela grundfond uppgick endast till 200,000 
daler smt, och dels denna kapitalsvaghet, dels äfven det ringa vär- 
det af de tunga, råa och oförädlade varor det utförde, dels slutligen 
Stockholms ofördelaktiga läge och de derpå beroende dryga frakterna 
vid den direkta ut- och inskeppningen , tilläto denna sålunda privi- 
legierade handel endast att föra ett tynande lif. Så förmådde com- 
pagniet under hela sin fortvaro endast utskeppa 19,000 skeppund 
stångjern och 10 skeppund garkoppar, samt en obetydlig qvantitet 
kanoner, ankaren, spik och annat smide. Lika ringa var införseln, 
bestående mest af torkade sydfrukter, samt bomull och ull. På grund 
af denna dess ringa framgång och af de öfriga städernas klagomål 
begärde Sekreta Utskottet vid 1756 års riksdag compagniets upphäf- 
vande, hvilket äfven skedde genom en kungörelse följande år. Som 
likväl det för tio år beviljade privilegiet då ännu icke var utlupet, 
och compagniet bevisade sig hafva på handeln förlorat öfver 85,000 
daler kmt, blef denna förlust det af convoymedlen ersatt, ehuruväl 
staten å sin sida kunde visa sig hafva förlorat 700,000 daler kmt 
genom de compagniet medgifna eftergifter i tullen ')• 



1) Tal om Sveriges utrikes handel etc. 1770 af J. Westerman. Jfr. Kiksdags 
Tid. 1756 N:o 47. 



61 

Sjöfarten i Östersjön hade visserligen så tilltagit, att' Commerce- 
Colleginm kunde försäkra ständerna, att de utländske ej voro oss deri 
öfverlägsne , men den led dock fortfarande af mycket tvång och många 
hinder. Främst deribland räkna vi de bekanta författningar och 
navigationsordningar från 16 och 17 seklerna, som dels i allmänhet 
frånkände en del städer sjelfständig navigationsrätt, dels äfven sär- 
skildt beröfvade de Norrländska städerna hvarje sådan till för- 
mån för hufvudstaden, h vilken skulle vara stapelorten för deras 
produkter. Alltmera otåligt buro likväl dessa städer sitt ok, och 
i samma mån de började känna sin framtid bero af rättigheten till 
en fri och obehindrad sjöfart, yrkade de äfven allt skarpare att 
åtminstone till en del befrias derifrån. Vid 1734 års riksdag fram- 
ställdes denna fordran mera bestämd än någonsin förut. Torneå, 
Umeå, Luleå och Piteå begärde att få segla med åtminstone hvar- 
dera ett skepp på alla Östersjöhamnar, eller att en ny stapel- 
stad måtte v Norrland anläggas, hvartill föreslogs Kåtan. Utan 
en sådan frihet, förklarade de, kunde ej de stora rikedomar, som 
denna så styfmoderligt behandlade provins inneslöt, gifva någon frukt, 
och såsom bevis på i hvad hög grad den skadades af handelstvånget 
anfördes, att Holländare velat derstädes anlägga sågverk osh pels- 
verkshandel, samt införa betydliga kapital endast mot erhållande af 
en navigationsrätt, som dock blifvit dem förnekad. Ständerna hunno 
ej afgöra frågan, utan lemnade den åt regeringen, som naturligen 
begärde Commerce-Collegii yttrande. Detta yttrande visar huru föga 
kännedomen om produktionens och handelns behof hade utvecklats 
sedan Carl IX afgaf sitt ryktbara betänkande om "Städernas Inrätt- 
ning." Visserligen, säger Collegium, kunde det vara sant, att Norr- 
land torde hafva nytta af en stapelstad, men vid en sådan fråga 
måste rikshushållningen betraktas i sin helhet. Denna åter fordrar, 
att den stad, som är välbelägen för seglats, men ej har tillräckliga 
produkter att segla med, erhåller sådana från andra orter, hvilka 
derför ej sjelfva böra få segla utrikes. Stapelstädernas antal bör 
sålunda vara beräknadt efter rikets situation, styrka och samman- 
slagna produkter, hvarför några nya ej böra inrättas utan mycket 
vigtiga skäl. Men alla de skäl, som förmått förre regenter att in- 
skränka de Norrländska städernas seglation till fördel för Stockholm, 
existera ännu i oförminskad styrka, enär denna senare stad ännu är 
lika välbelägen att förse bergslagerna och provinserna med utrikes 
varor, samt för detta ändamål behöfver exportvaror, som ej böra ge- 
nom nya stapelstäder bortkladdas. I detta yttrande instämde natur- 
ligen Stockholms borgerskap, likasom Gefles, och båda reserverade 



62 

sig mot all ändring af 1617 års handelsordinantie , samt sökte vid- 
lyftigt bevisa, att den begärda friheten lika mycket stred emot alla 
gamla privilegier, som emot de fastställda grunderna för rikets han- 
del och sjöfart. De petitionerande städerna, med hvilka allmogen 
förenat sig, bestredo visserligen ej detta, men förklarade ordinantierna 
orättvisa, emedan de höllo dem i fattigdom och betryck, och for- 
drade således deras iipphäfvande , likasom för öfrig äfven af allt annat 
tvång på handeln. Ingen lagstiftning, tillade de, och minst den 
ekonomiska, borde anses vara för evigheten, utan snarare lämpas 
efter omständigheterna, emedan för den menskliga verksamheten intet 
stillastående fauns, och gamla, orubbliga och obilliga lagar måste 
sålunda endast hindra utvecklingen. Kegeringens beslut blef likväl i 
öfverensstämmelse med Collegii mening, hvilken understöddes på en 
gång af hufvudstadens mägtiga intresse och gammal häfd. Det väckte 
dock stort missnöje i Norrland, och landshöfdingarne höllo stämmor 
med socknar och städer, hvaraf följde nya petitioner och ny skrift- 
vexling med Collegierna, dock ännu utan framgång. Hela denna 
rörelse antydde dock ett snart slut på de otaliga uppoffringar, som 
under århundraden flere svenska provinser fått underkasta sig för att 
göra hufvudstaden till en stor handelsstad '). 

Att förekomma allt oregelbundet "kladdande", och att för detta 
ändamål strängt skilja de olika yrkena och hierarkiskt ordna de olika 
graderna af deras idkare, sådan var hufvudtanken i lagstiftningen, 
så för handeln som industrien. Sträng ordning var lösen, och när 
med denna, såsom oftast, friheten befanns oförenlig, så fick denna 
senare vika. Deraf föddes nu äfven för handeln en slags skråordning, 
som för hvarje blifvande handlande föreskref 7 års tjenst såsom 
lärogosse och 4 års såsom köpsven. Först derefter egde han begära 
examen inför 2:ne erfarne och gode män, och på grund af deras 
skriftliga godkännande begära burskap, hvars beviljande dock af 
stadens borgerskap ytterligare berodde, och ej fick medgifvas för id- 
kande af annan handel än sådan, hvarpå sökanden behörigen lärt och 
tjent. Bland andra goda kunskaper, som i en sådan handelslärling 
skulle noga inplantas, var äfven den "kärlek till fäderneslandet, som 
förpliktar köpmän att befordra afsättningen af inrikes produkter och 
tillverkningar, så in- som utrikes, framför främmande gods, hvilken 
senare handel mestadels på en för riket skadlig credit beror, och 
utländingen den fördel tillskyndar, som inom riket stanna bör" ^). 



1) Com. C:ii riksd. rel. 21 Mars 1737. Kgl. M:ts res. 24 JuU 1735. 

2) Jfr. Förordn. 19 Dec. 1734. 



63 

Den vårdande omsorg, som regering och ständer gemensamt 
egnade landets ekonomiska förkofran , kallade under denna period till 
lif en ovanligt rik literatur, hvilkens uppgift blef, att hos nationen 
i sin helhet väcka samma varma nit för hushållningens reformerande, 
samt allmängöra och utveckla kunskapen om medlen dertill. Med 
ett sålunda företrädesvis praktiskt ändamål, sökte denna literatur 
mindre att vetenskapligt behandla och lösa samhällshushållningens 
problem, än att belysa enskilda praktiska delar deraf, att lära na- 
tionen förstå och begagna medlen och vägarne till rikedom. På 
samma gång derföre den bittert klagar öfver nationens flärd och 
lättja, tröghet och vårdslöshet, samt dess förakt eller olust för bor- 
gerliga yrken, framhåller den starkt betydelsen af just dessa för- 
aktade näringar, och uppmanar samhället, att i eget välförstådt in- 
tresse ej sky någon uppoffring eller möda för att uppmuntra dem, 
och att fi'amförallt låta det borgerliga elementet snart intaga den 
hedrade plats i samhället, som det med så mycket skäl kräfde. Att 
literaturen i allmänhet följde samma väg, som lagstiftningen redan 
beträdt, att den uttalade samma åsigter och förordade samma åtgärder, 
som vi redan sett denna tillämpa, är helt naturligt, emedan dessa 
åsigter och åtgärder voro tidehvarfvets egna, tillsammans bildade det 
system, som snart sagdt hela Europa redan hade antagit, såsom den 
enda säkra grundval, hvarpå en stat kunde uppföra sin ekonomiska 
storhet. Denna literatur är sålunda väsendtligen rent merkantilistisk, 
med detta systems alla fel och förtjenster. Den bekänner samma 
obetingade penningedyrkan, och fattar sålunda förvärfvande af pen- 
ningar såsom produktionens och bytets yttersta mål. Den betonar lika 
omåttligt förädlingsarbetets och handelns förmåga att företrädesvis 
skapa rikedom, och framhåller följaktligen samhällets skyldighet, att 
ej allenast skj^dda och vårda, utan äfven styra och leda dessa näringar 
i enlighet med detta den allmänna hushållningens ändamål. Men å 
andra sidan yrkar den äfven samma vördnad för det fredliga arbetet, 
såsom den enda verkliga rikedomskällan, och dess främsta drag är 
den trägna, om äfven missledda, omsorgen för fosterlandets välgång, 
i hvars namn den dekreterar hvarje inskränkning i den enskilda fri- 
heten, hvarje afgift och pålaga, samt hvarje afsägelse af enskilda 
böjelser och njutningar. "Salus reipublicse suprema lex" är svaret på 
hvarje invändning eller enskild klagan öfver onödigt tvång och tunga 
bojor på den ekonomiska friheten, och inför detta merkantilsystemets 
hufvudargument tystnar vördnadsfullt hvarje hälft uttalad protest. 

Det första större, uteslutande åt statsekonomiska spekulationer 



64 

egnade, arbete, som vi ega, är "Arcana oeconomise et commercii eller 
Handelns och Hushåldnings-Wärkets Hemligheter" af Andreas Back- 
manson, tryckt år 1730. Redan såsom sådant bör det ega ett stort 
intresse, men detta stegras dock ytterligare, då man vet, att författa- 
ren under hela frihetstiden af ett stort parti betraktades såsom ett 
orakel i ekonomiska och finansiella frågor, och i följd deraf äf- 
ven öfvade ett inflytande på den ekonomiska lagstiftningen. Ar- 
betet kan visserligen i någon mån sägas vara en vetenskaplig fram- 
ställning af lagarne för det samhälleliga välståndets utveckling och 
förkofran , och det undersöker sålunda produktionens och bytets natur 
samt vilkoren för deras trefnad och förmåga att skapa rikedom. Men 
det är dock i främsta rummet en praktisk afhandling om sättet att 
göra samhället rikt och mägtigt, och är sålunda späckadt med en 
mängd anvisningar, huru alla de gifna reglorna och föreskrifterna 
skola bäst användas, eller "om hvad hörer till ett borgerligt- och 
landtmannaväsendes befrämjande." Genom all oreda, grumlighet och 
pedanteri, hvaraf boken i hög grad lider, framlyser dock klart förfat- 
tarens afsigt, nemligen att i sin mån söka bidraga till spridande af 
ekonomiska kunskaper, om hvilkas oskattbara värde för samhällets lycka 
han på det lifligaste är öfvertygad. Ty utan sådana, säger han, kan 
aldrig en rätt hushållning och ekonomi blifva gällande, och derpå 
beror likväl hela menniskoslägtets välfärd. Af hela historiens vittnes- 
börd är nemligen kunnigt, att andra studier och vetenskaper, samt 
högre bildning och civilisation först dä uppkommit hos ett folk, när 
det blifvit välmående och sålunda i någon mån befriadt från de ma- 
teriella omsorgerna. Derför bör högsta vigt läggas derpå, att ekono- 
miska studier och kunskaper excoleras , emedan endast de kunna göra 
ett folk rikt, och dermed äfven bildadt. Ekonomiska studier hafva 
till uppgift, heter det vidare, att rätteligen lära hvad det mennisko- 
könet mycket plågande meum och tuum är, att bringa många tusende 
fördelade lemmar till inbördes och innerlig kärlek, vänskap och för- 
trolighet, samt att sätta allas görande och låtande i den rätta cir- 
kulation, så att samhällets hela kropp, dess hufvud, händer och fötter 
tillbörligen styrkas och näres. Till dessa studier bör äfven komma en 
mera praktisk uppfostran, och undervisningen i skolorna så ordnas, 
att barn af fattigare vilkor bibringas kunskaper, som kunna blifva 
dem nyttiga i andra professioner, när de ej med studierna längre 
kunna fortfara. Särdeles böra mathematik, mekanik och fysik blifva 
undervisningsämnen, och derigenom motverkas det hos oss allmänna 
begäret "att blifva lärd och förnäm, att regera och defendera", hvar- 



65 

igenom alltför många blifva tärande i proportion till de närande i 
samhället. 

Författaren framställer främst den frågan, hvad med rikedom 
förstås, om något annat än penningar kan och bör kallas en nations 
rikedom Svaret derpå är, att ehuru allt kan fas för penningar sådana 
dock äro långt ifrån att utgöra ett lands enda eller ädlaste rikedom. 
Ett lands förnämsta skatt består i dess egen afvel, förfarne konst- 
närer till dess bearbetande och köpmän till dess förkofran och afsät- 
tande genom utländsk handel. Utan allt detta kunna ej silfver och 
guld i ett land förvärfvas eller qvarhållas, men det land, som eger 
alla dessa förmåner, skall aldrig lida brist på de ädla metallerna. 
Exempel derpå är å ena sidan Spanien. Det har outösliga grufvor, 
men dock är eländet der större än hos de flesta andra nationer, 
hvilka väl ej ega några silfvergrufvor, men derimot en god afvel 
och förstånd att arbeta den. Så kan en handtverkare i Holland eller 
England på åtta dagar göra så mycket arbete, som i värde mot- 
svarar allt , hvad en Spanior kan ur sin grufva uppgräfva på en må- 
nad. De förre få således i utbyte hvad den senare gräfver upp , och hos 
dem förökas folk , arbete och välstånd under det den senare alltmera 
försjunker i fattigdom. Sålunda har allt silfver och guld stannat 
hos England och Holland, emedan dessa länder hafva arbetat för 
alla andra, och derigenom blifvit mästare af all verldens handel och 
köpenskap. Guld och silfver äro således ej ett lands förnämsta 
skatt, utan dess situation, manufakturer, handel och konster, ty ge- 
nom dessa kan ett fattigt folk, allenast det blifver väl anfördt, för- 
värfva allt det, som andra folk ega. Arbete, slöjd och konst äro 
således rikedomens källa, eller rättare, äro rikedomen sjelf enligt 
författarens mening. Men ej derför, att arbetet frambringar allt, 
som tjenar att tillfredsställa menskliga behof, utan derför, att det 
gifver medel att förvärfva och behålla penningar. Ty "dessa äro 
såsom blodet i menniskokroppen , de äro styrkan och lifvet, utan 
dem kunna ej slöjderna och handeln lefva", och allt arbete måste 
derför i första hand riktas på att förvärfva dylika. Att bespara 
penningarue i landet är således af största vigt, ty om dessa få cir- 
kulera hos nationen, företagas dermed stora ting, men om de fa föras 
ut , dö lifvet och rörelsen , likasom när blodet förrinner. Det är der- 
för som utländska krig äro så förderfliga, emedan de föra ut pen- 
ningar till att aflöna folk, köpa krut, kulor och dylikt. Derimot 
må man gerna föra krig inom landet, äta och dricka läckert, kläda 
sig präktikt, bygga ståtliga palatser o. s. v., endast dervid iakttages, 



66 

att ej penningarne föras ut , och man skall då kunna fortfara dermed 
i evighet och i städse ökad grad, ty det gör rikskroppen mera godt 
än ondt, emedan sålunda penningarne hållas i roullance. 

Detta missförstånd af produktionens natur och ändamål och 
denna förvexling af begreppen rikedom och penningar, hvaraf för- 
fattaren så käckt antager konsequenserna, framgå tydligare af hans 
betraktelser öfver handeln. Handeln är af två slag: inländsk och 
utländsk. Med den förra förstås en sådan, "som föres af och mel- 
lan innebyggarne i ett land, hvarigenom rikets kapital ej förökes, 
huru mycket än innevånarne schackra med hvarandra". Den är såsom 
en penninge- eller varuvexling i ett privat hushåll , der allt köpande, 
säljande och bytande endast gör den ena fattigare och den andra 
rikare, men hufvudsumman likväl förblifver såsom förut. Den ut- 
ländska handeln derimot afsätter, hvad vi ej behöfva, der det gäller 
högst, hvarigenom således nationens kapital förökas, och den får nya 
varor att förarbeta, antingen till eget behof eller att åter utföra, 
äfvensom tusentals handtverkare, köpmän och sjömän erhålla syssel- 
sättning. Yid beräkningen af rikets vinst på den utländska handeln 
får dock ej köpmannens vinst tagas till grund , ty denne senare kan 
förlora derpå, men riket ändock vinna. Om t. ex. en köpman ut- 
sänder en laddning stål eller jern, så kan hans förlust derpå blifva 
ganska stor, men konungen vinner dock sin tull, skeppare och sjö- 
män sin hyra, arbetare och handtverkare sitt uppehälle, och allt 
detta är nationens vinst, som styrker dess kraft och ökar dess kapi- 
tal. Deraf, säger författaren, kan äfven lätt inses, huru mycket en 
nation måste vinna när handtverk drifvas i mångahanda materialer, 
hvaraf konung, adelsman, köpman, handtverkare och bonde hafva 
sin ärliga vinst och ofelbara uppehälle, samt huru mycket å andra 
sidan förloras, då, såsom hos oss, utländingen får bemägtiga sig ri- 
kets redbaraste råa effekter, utan att den inhemska kunnat förtjena 
en daler derpå. 

Enär den utrikes handeln gifver ett folk så många förmåner, 
såsom varande för de flesta nationer enda medlet att erhålla pennin- 
gar, hvilka åter äro "verkande orsaken till ett lands upphjelpande 
och förkofran", så företager förf. en undersökning, hvarför vår han- 
del är så ringa och våra köpmän så både få och oförmögne. Förnäm- 
sta anledningen dertill finner han då vara den, att allt anseende 
och ära hos oss tillfallit embetsmannaståndet, att endast detta blif- 
vit utmärkt, och de andra ansetts såsom lägre och hälft ovärdiga, 
ehuru väl i verkligheten de äro långt nyttigare. Deraf har alstrats 



67 

den sorgliga vana, att de stora handelscontoiren aldrig bibehållits, 
ntan så snart en köpman samlat någon förmögenhet traktar han från 
sitt yrke för någon onyttig titels skuld. Och alltid gå hans söner 
från handeln, för att i statens tjenst söka ära och rykte. Sålunda 
skingras kapitalen och dragas från handeln, så att den alltid 
blifver med okunnighet, fattigdom och utländsk kredit drifven och 
underhållen. Redan 1726 hade författaren i följd af dessa betrak- 
telser föreslagit Eiksens Ständer, dels att utmärkelser ej skulle spa- 
ras för utmärkte handlande, såsom t. ex. deras upphöjande i adligt 
stånd, dels att handlandes och manufakturisters barn, som begåfvo 
sig från yrket till annat stånd, skulle genom en lag förklaras arf- 
lösa. Han fann visserligen sjelf, att detta senare kunde betraktas 
såsom ett tvång, men det vore dock lindrigt i jemförelse med de 
stora fördelarne deraf för riket, till hvilka i första rummet kunde 
räknas, att adeln, som ofta beblandade sig med köpmansfamiljerna, 
blefve uppfostrad och inkorporerad i den stora, utländska handeln. 
Derigenom "skulle ärones väg vändas från den martialiske till den 
borgerlige håg, och folket i sin helhet vänjas till handel och manu- 
fakturer, samt riket blifva rikt, lyckligt och mägtigt". Stapelstä- 
dernas fullmägtige vid ofvannämnde riksdag instämde fullkomligt i 
båda förslagen, men då dervid den faderliga kärleken kom i strid 
med omsorgen för yrket begärde de, att barnen ej skulle göras all- 
deles arflösa, utan få slippa med att "något ansenligt afstå". 

Särdeles nyttiga för den utländska handeln äro stora compag- 
nier, emedan de äro ämnade att drifva en sådan handel, som hvar- 
ken regeringen eller den enskilda företagsamheten kunna bedrifva, 
såsom t. ex. den Ost-Indiska. De äro dock å andra sidan bestämdt 
skadliga, om de inrättas till vissa personers fördel med uteslutande 
af andra, emedan de då hindra handelns utvidgande. För att gifva 
nytt lif och storhet åt vår handel föreslår författaren, att i hvarje 
stapelstad skola inrättas några compagnier, samt åt dem all landets 
handel anförtros. Då skola nemligen personer, som ej sjelfva kunna 
drifva handel, likväl deri insticka sina nu sofvande kapital, vi så- 
lunda sjelfva ega våra effekter, jemte skepp att utföra dem och medel 
att återinföra utländska varor, utan att behöfva bero af de främman- 
des kredit. För att ej dessa associationer skola förfela sitt ändamål 
fordras dock ovilkorligt, att de förblifva öppna för alla medborgare 
utan undantag och utan afseende på deras stånd och yrke. Alla dessa 
compagnier borde derefter associera sig för att utsända en koloni 
till Antillerna , hvarigenom våra egna händer skulle vänjas vid planta- 



68 

gers anläggande, skepp och folk erhålla sysselsättning vid hemfö- 
randet af dessa colonialvaror ur första hand, våra manufakturer er- 
hålla nya marknader, och vi slutligen smyga oss in i de spanskas 
amerikanska handel, såsom förut Engelsmän och Holländare med så 
mycken fördel hade gjort. På detta sätt skulle äfven vi erhålla 
verkliga köpmän, hvilka noga borde skiljas från krämare, af hvilka 
senare vi ega mer än nog. Krämare är nemligen den, som har 
lärt handeln i bod med alnen och vigtskålarne. Han förstår ej den 
utländska handeln, men importerar utländsk grannlåt och förderfvar 
dermed nationen. Han hatar de inhemska manufakturerna, emedan 
han vill ockra på landets innevånare med utprånglande af utländska 
varor, och han ruinerar riket för en lumpen vinst såsom kommissio- 
när åt de främmande och med hjelp af deras kredit. En köpman 
derimot egei kunskap om främmande länders hemligheter, han bringar 
penningar i landet genom sin kännedom om eget lands tillgångar 
och främmande länders behof, han inser, att hans egen och hans 
lands framgång betinga hvarandra, och söker derföre på allt sätt 
befrämja dess produktion och bespara dess penningar. Lyckligast är 
derför det land, som tager köpmän upp i sitt råd. Vi derimot 
hafva försummat detta, och derigenom förlorat många millioner i 
kommissionsarfvoden åt utländingar. Ju förr desto heldre borde der- 
före ständerna skicka till hvarje förnämlig handelsort några förstån- 
diga köpmän, att der residera såsom konsuler och rikets kommis- 
sionärer, samt emottaga våra exporter, och låta sina betjenter upp- 
fostras till kunniga och företagsamma köpmän hemma i landet. 

Näst handeln äro manufakturer ne det borgerliga samhällets själ. 
De länder och folk, som nöja sig med den "naturliga egendomen" 
äro fattiga och att anse såsom barbariska, ty endast genom arbete och 
konst bildas den "artificiella egendomen", som gör verlden så mång- 
faldigt rikare och dyrbarare. Manufakturerna äro oskiljaktiga från 
ett lands välgång, och utan dem kan det aldrig vinna sin förnämsta 
styrka, en talrik befolkning, emedan, der de ej finnas, endast en 
ringa folkmängd kan erhålla sysselsättnig och uppehälle. De äro 
äfven nödvändiga såsom enda medlet att behålla penningarne i 
landet, ty de förskaffa oss hvad vi behöfva, och utan dem måste vi 
köpa utifrån, blifva utfattiga och falla i barbari. Särdeles ange- 
lägna äro de för ett folk, som fått smak för öfverflöd och \yx, och 
för oss bör detta vara så sjelf klart, att hvar och en, som talar mot 
manufakturerna, utan fara kan stämplas såsom en okunnig eller fä- 
derneslandets förrädare, och derför bör förbjudas att yttra sig. Detta 



69 

är vigtigare till och med, än att förfölja och straffa en mördare, ty 
genom vrånghet i detta förra afseende kunna många tusenden be- 
röfvas sitt uppehälle och dödas. Men lika angelägna som manu- 
fakturerna äro, lika svåra och konstiga äro de äfven, och man må- 
ste derföre inrätta skolor och akademier för att undervisa deri, så 
mj^cket heldre, som vår okunnighet hittills utgjort den främsta svå- 
righeten för landets utveckling till rikedom och l3^cka 

Mångahanda andra hinder möta dessutom hos oss det borger- 
liga väsendets uppblomstring, och verka att detsamma ännu är 
oordentligt och föga utbildadt. Bland dessa äro de många taxor och 
besvär, hvarmed handeln är öfverlastad. Visserligen säger man, att 
en del af dessa, såsom till exempel tullen, drabbar hela nationen, 
emedan borgaren tager den igen af köparen, men detta påstående 
vittnar endast om den största enfald, ty tullen är klarligen en rent 
borgerlig kontribution och bör äfven vara den enda. Ett annat 
och ännu svårare hinder är bristen på en fullständig arbetsfördelning. 
I våra handtverkerier söker man ej bespara den ädla tiden, emedan 
den ovanan råder, att en man tillätes utöfva flera yrken, än honom 
tillhöra och han kan sköta. Hvad hos oss är ett handtverk, är i 
England deladt i 10 — 12, och följden deraf är, att genom löpande 
från en syssla till en annan tiden förspilles, och intet kan bringas 
till den fullkomlighet, som om man arbetade endast i ett yrke Och 
likasom dermed ej vore nog, måste en handtverkare här i landet 
äfven vara köpman , och flacka kring landet med sina varor för att 
vinna en klen afsättning. Samma kladdande och beblandelse mellan 
näringarne råda äfven i stort, som i smått. Hvarje uppstad vill 
hafva alla möjliga handtverkerier, i stället att, såsom i England, 
hvarje uppstad bör hafva sin särskilda näring och handtering, hvar- 
igenom födes en otrolig rörelse. Värst af allt är dock confusionen 
mellan det borgerliga- och landtmannaväsendet. Bonden är på 
samma gång handtverkare och köpman, ehuruväl, om han höl- 
les till en näring, en borgare kunde samla och föra till torgs tu- 
sen bönders afvel, hvaraf alla skulle finna sig väl och en dyr- 
bar tid besparas. För att bota all denna oreda kunna väl många- 
handa medel förefinnas, men deraf kan dock endast föga hoppas i 
ett land , der bristen på allmän anda är så stor, att om t. ex. skån- 
ska bonden ålägges att upphöra med sin oxhandel och i stället pro- 
ducera ull, samt att gifva sina mulbetesängar åt städerna, genast 
ett högt skri höjes på brott mot friheten .... Ett af de svåraste kräft- 
sår för vårt land är slutligen den utländska krediten. Utländingen 



70 

lemnar kramvaror på kredit och finner alltid villiga händer att dem 
här utprångla. Dessa utprånglare förtjena visserligen ofta penningar, 
men när en sådan förtjenat 50,000 Rdr, har han merendels kostat 
landet en million. Det är på detta sätt, som riket blifver allt mera 
ntarmadt och den ruinerande krediten allt nödvändigare, så att vi 
redan nu äro bragta derhän att nödgas anlita den, för att få medel 
till våra egna verks drifvande och förläggande. 

Öfverraskande är att finna en författare, som så starkt påyrkar 
nödvändigheten af statens ordnande ingripande i alla ekonomiska 
förhållanden, likväl i viss mån fatta fördelen af arbetets frihet. Åt- 
minstone yrkar han dess oberoende af alla slags monopol och skrån. 
Dessa senare anser han byggda på felaktig grund, och att de, under 
pretext af att bringa ordning och säkerhet inom industrien, för- 
qväfva allt framåtskridande. De äro visserligen skadliga för pro- 
duktionen genom sin exklusiva anda, genom det slags slafveri, som 
skapas af de lönlösa läroåren, genom den långa gesälltiden samt 
omkostnaderne och hindren för mästerskaps erhållande, men dock i 
ännu högre grad skadliga för konsumtionen, som betungas af den 
d3Thet, som de få idkarenas sammansättningar framkallar. Bästa 
sättet att få goda varor och godt pris är fri täflan mellan mästarena, 
och denna åter kan endast vinnas genom handtverkens frigörande 
från skråstadganden och dylikt. Äfven i afseende på manufakturerna 
finner han näringsfriheten god i princip, men emedan dessa ännu 
äro mycket späda, så böra de skyddas genom privilegier och för- 
måner, tilldess de kommit i fullgodt stånd. Handelsfriheten derimot 
kan han ej fatta i följd af sin uppfattning af produktionens natur 
och ändamål. Emedan manufakturerna ej kunna bestå, om de få 
öfverfallas af utländska varor, emedan vidare dy likas införande åstad- 
kommer underbalans i handeln och ruinerar riket genom pennin- 
garnes utförande, så är det klart, att så vidt möjligt omfattande 
införselförbud måste utgöra en nödvändig del af det ekonomiska sy- 
stemet. När alla de varor, som förut brukat införas, produceras i 
riket, så ej allenast besparas det en utgift och ökas dess kapital, 
utan fa äfven många innevånare arbete och föda. Kunde man sedan 
en gång komma derhän att exportera manufakturvaror, så vore det 
ytterligare en stor vinst, ty ett rent kapital bragtes då in i riket, 
lika stort med det pris, hvartill varan i utlandet såldes, med afdrag 
endast för första inköpet af råvaran. Vore åter råvaran inhemsk, 
så är hela försäljningssumman rikets nettovinst, och deraf följer 
klart, att i främsta rummet sådana manufakturer böra uppmuntras, 



71 

som förarbeta rikets produkter. Endast genom att sjelft tillverka 
allting blifver det möjligt för ett land att föda mycket folk på en 
trång rymd, hvilket är rikedomens vilkor, ty då blifva alla varor 
dyra, och alla tvingas att arbeta och spara. Om hela Sveriges be- 
folkning kunde tvingas att nedsätta sig i Skåne, skulle der snart 
allt blifva dyrt; hus och mat skulle stiga i värde, och dermed den 
enskildtes liksom det helas rikedom. Der, liksom i Holland, skulle 
då kanaler gräfvas, all möjlig industri drifvas, flit och sparsamhet 
råda, ty nöden är uppfinningarnes moder. Ehuru sålunda införsel- 
förbud äro lika principielt riktiga, som faktiskt nödvändiga för att 
förtaga olusten och okunnigheten , så böra de dock ej tillämpas förrän 
manufakturerna kommit till den styrka, att kunna sjelfva förse riket 
med dess behof. Men derefter böra de alltid finnas, såsom en 
uppmuntran för den inhemska industrien och en tygel på fåfängan 
och det vränga begäret efter utländska varor och moder. 

Ett annat arbete af samma år tillhör samma ekonomiska skola, 
men fastar sig mera uteslutande vid att framhålla manufakturernas 
betydelse för ett samhälle och medlen att erhålla blomstrande sådana. 
Det bär namn af "Systematiske Nödhjelpstankar" ') och utgafs af E. 
Salander, h vilken sedermera såsom kommissarie i Manufaktur- Con- 
toiret länge var^ en af svenska industriens förnämste målsmän. 
Dessa nödhjelpstankar låta oss veta till en början, att "främsta 
anledningen till ett lands fattigdom är arbetets lägervall, ty detta 
lägervall har lättja och öfverflöd till systrar, gudlöshet och odygd 
till fränder". Arbete och idoghet äro enda medlet till rikedom och 
välgång för en nation, detta är politikens första grundsats. Arbetet 
delas i 4 hufvudklasser, nemligen jordbruk, bergsbruk, handtverk 
och manufakturer, samt handel. Af dessa äro de två senare de vig- 
tigaste, ty de hafva naturen till sin tjenstepiga och öfverträffa de 
andra vida i myckenhet af slöjder, arbete, snille och förmåga, så att 
de länder äro rika, som deraf ega god tillgång, men de andra fattiga. 
Politikens uppgift är sålunda att efterforska huru dessa olika slag af 
arbete befrämjas, samt att dervid i främsta rummet fästa afseende vid 
manufakturerna, såsom hufvudgrunden för en stats uppkomst. Först 
och främst är då nödigt att hafva en klok politik och goda politici, 
som i rattan tid förordna passande läkemedel för en sjuk stat. Ty 
innevånarne kunna ej af sig sjelfva företaga sig och uträtta hvad 

1) Fullständiga titeln är: Systematiska Nödhjelpstankar eller okuUstöteliga 
grundsatser till välgång för höga och låga i ett fattigt land, der penningen har 
rymt, näringen ligger öde och vinsten är försvunnen. 1730. 



72 

allmänna välfärden fordrar, enär somliga ej förstå det, andra finna 
det stridande mot sitt intresse, ocli åter andra ej vårda sig derom. 
Sedan författaren derefter utvecklat de förnämsta medel, som en 
klok politik bör använda för att vinna en blomstrande industri, för- 
klarar han, att vinsten af en flitig och väl använd näring är pen- 
ningen. Den är själen i ett land, utan hvilken intet kan uträttas, 
men den är lika svår att behålla som att förvärfva och kan ej vin- 
nas utan genom andra länders förlust. Deraf följer, att det är af 
yttersta vigt för en stat att noga iakttaga handelsbalansen, emedan 
penningen annars rymmer sin väg. Ej låter sig likväl detta hindra 
genom förbud mot utförsel af penningar, utan endast genom spar- 
samhet, enighet, idoghet och snille öfverallt, hos hög och låg. En- 
dast öfvervigten i handel kan förorsaka en stats uppkomst, men 
det är att noga observera, att hvad som vinnes af en, förloras af de 
andra till jemnt så stort belopp, som de bidragit till denna öfver- 
vigt. Öfverallt är derföre handelsöfvervigten "infallibile politicorum 
centrum, hvarpå all deras sträfvan går ut". Den vinnes genom spar- 
samhet, det vill säga förminskande af utländska varors konsumtion 
och förökande af den inhemska produktionen. 

Ej alldeles utan invändningar likväl fick denna lära gå fram 
till väldet. En författare uppträdde med "Påminnelser vid de syste- 
matiska nödhjelpstankarne", men gendrefs af Salander med hela öf- 
vermodet af representanten för en theori, som står på höjden af 
sin magtO- "Påminnelsernas" anmärkning, att handelns frihet för- 
tryckes och köpmannen går under genom tillämpningen af systemets 
grundsatser, besvaras sålunda dermed, att endast den ruinerande 
importhandeln och den skadlige krämaren duka under, och det vore 
väl förtjent. Att tala om fördyrandet af utländska varor är en- 
faldigt, ty hvarje sådant är ju till rikets nytta såsom förminskande 
flärden och försvårande införseln. Den invändningen, att de inhem- 
ska varorna äro dyra och dåliga, finner han både narraktig och opa- 
triotisk , ty ingen sann medborgare bryr sig om några styfvers högre 
pris, när han får veta, att riket vinner på t. ex. några yllemanu- 
fakturer 3 — 400 procent, samt att dyrheten ej skadar landet i sin 
helhet, "emedan penningen blifver qvar i landet, näringen grön 
skar och föder en lefvande cirkulation, fluxus och refluxus". Andra 
anmärkningar, såsom att landets natur och klimat, samt folkets 



1) Gensagor och upplysningar öfver Systematiske nödhjelpstankar, af E. Sa- 
lander. 1731. 



73 

lynne och fallenhet böra rådfrågas; att ett land har förmåner, som 
ett annat saknar, samt att följaktligen hvar och en bör sköta och 
förkofra sitt; att manufakturerna ej böra grundas på omogna inrätt- 
ningar, utan noga efterses , om de enligt natur, anlag och dylikt kunna 
med verklig nytta i längden bestå; alla dessa invändningar afsnäsas 
på liknande sätt. Och om äfven författaren ej vill hafva anmärka- 
ren förklarad för fäderneslandets förrädare, så finner han dock "på- 
minnelserna" endast härleda sig af okunnighet och egennytta, af hög- 
mod och afund, eller af lättja och sjelf klokhet, och att alla dessa 
mindre goda egenskaper förqväfvas , likasom att de redliga afsigterna 
vinna framgång, tillhör öfverheten att besörja. 

Ett annat arbete söker att genom siffror visa rikets herrliga 
vinst af manufakturer '). Genom åtskilliga kalkj^ler kommer förfat- 
taren till det resultat, att för hvar tunna guld i råvaror, som in- 
skrifvas och upparbetas, vinner riket 3 tunnor guld. Men emedan 
vi äro fattige, så kunna vi börja med endast ringa, såsom t. ex. 
20 --40 fabriker med hvardera Va tunna guld i förlagskapital till 
inköp af råämnen. Enligt förenämnda beräkning bör nu hvarje 
fabrik förtjena 1 tunna guld på sitt första förlagskapital, och om 
den ökar detta kapital med Va för hvardera af de 10 första åren, 
med Ya för hvardera af de derpå följande 10, och så vidare i pro- 
portion, så skall på 59 år rikets vinst af en så ringa början utgöra 
4,568 tunnor guld. För att riket skall kunna erhålla denna stora 
och herrliga vinst, fordras dock privilegier och friheter af öfverheten 
för att uppmuntra ett och annat verk , samt kunnige män att förena 
till ett manufakturembete eller societet, att tjena idkarena med råd 
och hjelp, förslag och författningar med mera dylikt. Dertill for- 
dras äfven en kraftigare arbetsdrift; endast våra 90 sön- och helg- 
dagar, samt 52 frimåndagar stjäla nu från riket många millioner 
om året. I en senare skrift'^), adresserad till Kikets Ständers manu- 
faktur- deputation år 1739, föreslog förf. att utdela och jemka fabri- 
kerna till de särskilda landsorterna enligt hvarje sådans natur och 
produktion , så att industrien blefve jemnt och passande fördelad öfver 
hela riket. Äfvenledes borde manufakturfonden användas att hjelpa 
privata vid anläggandet af fabriker, ty ehuruväl "de stora, publika 
verken" brutit isen, kunde de dock ej fylla ändamålet, ej heller kunde 



1) Manufakturspegeln eller manufakturers och fabrikers rätta art och beskaf- 
fenhet, samt oskattbara nytta genom försigtig anläggning. 1731. Af 01. Hamre'en. 

2) Om Svenska manufakturernas utvidgning. 1739. Af O. Hamre'en. 



74 

fabrikerna bestå annorlunda än i privata personers händer. Skulle 
manufakturfonden ej återfå sina förskotter, så återflöto de dock hun- 
drafaldigt i den allmänna rikskassan. 

Hos oss, likasom i allmänhet i hela Europa, utgjorde Hol- 
lands rikedom och medlen att vinna en sådan ett vigtigt föremål 
för den ekonomiska spekulationen, och flera skrifter voro särskildt 
egnade att framställa detta lands underbara uppblomstring, dess 
manufakturer, handel, fiskerier, samt stats- och folklif O- Af vida 
högre intresse likväl äro de flera vecko- och månadsskrifter, som 
under denna tid utgåfvos och mera eller mindre uteslutande be 
handlade ekonomiska ämnen. På samma gång nemligen de söka rikta 
nationens kunskap och erfarenhet genom att samla och publicera 
allehanda nyttiga hushållsrön, samt genom vexlande förslag till han- 
delns och näringarnes bättre ordnande och rikare förkofran, sprida 
de äfven ett lifligt ljus såväl öfver det samhälleliga lifvet i allmän- 
het, som särskildt de borgerliga klassernas förhållanden och vilkor. 
Sådane äro "Sedelärande Merkurius", samt veckoskriften "Svenske 
Argus"^). Särdeles den senare sysselsätter sig mycket med ekono- 
miska ämnen, hvilka han anser böra i främsta rummet intressera och 
gagna allmänheten. Ett thema, som der ofta återkommer, är det 
djupa förfallet inom våra handels- och kreditförhållanden. "Öfver- 
flöd och lyx, men i botten fattigdom och vingleri, äro karakteren 
hos det svenska borgarståndet". Vi lefva på utländsk kredit genom 
att taga vexlar på kredit och betala dem genom eviga omsättningar 
från en ort till en annan, utan att gifva någon valuta, och ofta äf- 
ven utan att få någon annan än gammalt, förlegadt gods, som ut- 
ländingen utan skada finner sig kunna förlora, om, såsom ofta hän- 
der, gäldenärerna skulle bedraga honom. Såsom bevis på rättvisan 
af dessa förebråelser gifves derefter en beskrifning på krämarehandeln. 
En pojke upptages såsom bodbetjent, lärer handeln med alla dess 
konstigheter, och skickas derefter till Hamburg, Amsterdam eller 
London, försedd med herrliga rekommendationer Derigenom erhål- 
ler han god kredit och nyttjar den till att införskrifva ett stort lager 
af utländska kramvaror. Nu tilltager han genast i öfverflöd och hög- 
färd, lefver stort och tager hem nya partier, som betalas med nya 
vexlar. Så fortfar han att under allehanda sken lura och bedraga 



1) Jfr t. ex. Hollands Stats- och Commerciespegel af Sahlmoon. 1731. Hol- 
lands guldgrufva af anonym (Mårten Triewald) 1746. 

2) Den förra utkom åren 1730, 31, anonym (af C. Carleson), den senare 1733 
och 1734, anonym (af Olof v. Dalin). 



75 

sina utländska patroner, samt liirendräga och plundra de inhemska 
manufakturidkarne, till dess slutligen utländingen börjar märka oråd. 
Nu blifver det en storartad bankrutt, dervid den inhemske fordrings- 
egaren får något, den utländske intet, och krämaren sjelf stundom 
blifver utfattig, men oftare rik. Lika uselt är äfven det inhemska 
kreditväsendet i följd af bristande redlighet och krångliga process- 
ordningar, som omöjliggöra all verklig kredit. Detta onda kan en- 
dast botas genom en "snabb exekution och allvarsamt förfarande i 
fallissementer, så att kapitalisten kan våga träda i samband med 
köpmannen och industriidkaren". I sammanhang med dessa klago- 
mål uttrycker skriften äfven skarpt det allmänna missnöjet med ban- 
kens fortfarande tillstängande, och påjTkar strängt dess skyldighet 
att med sina sofvande kapital understödja det nationella arbetet. En 
tillsluten bank är lik en jude i ett land, men en öppen, der alla 
både in- och utländska kunna sätta in sina medel för att få dem 
utlånade, är lik en förmögen och öppenhjertig undersåte, som dag- 
ligen tilltager i välmåga och kan med sin stundliga tillväxt hjelpa 

och understödja de andra Månadsskriften "Hushållsråd'") innehåller 

till en del mera theoretiska afhandlingar, som framställa huru väl in- 
rättade städer i ett land böra vara beskaffade , och huru alla de olika 
slagen af borgerlig näring böra vara mellan dem fördelade; huru han- 
deln bör drifvas och manufakturer inrättas , samt staten dervid bör in- 
gripa med alla lofliga medel. Den är dock äfven i ej ringa mån egnad 
åt Ost-Indiska handelns försvar, men råkar dervid snart i strid med 
sig sjelf och sin ifver för de inhemska manufakturernas bestånd. 
Veckoskriften "Tankar öfver den Svenska Oeconomien", af Laur. Sal- 
vius, utg. 1738, söker derimot mera att från ekonomisk synpunkt 
reformera sederna och tänkesätten, på samma gång den äfven häf- 
tigt angriper flera af de gällande författningarna. I samtal mellan 
fruarne Svea och Oeconomia , samt den senares söner Flit och Spar- 
sam , förehåller han svenskarne deras dåliga hushållning , öfverdådiga 
lefverne på kredit och kärlek till krig , samt deras förakt för en för- 
ståndig ekonomi, handel och industri. Heldre, säger han, vill Sven- 
sken snugga sig till någon publik tjenst, än lära ekonomiska kon- 
ster och vetenskaper, genom hvilka han dock skulle kunna vinna ett 
både rikare och hederligare bröd. Anledningen dertill var dock vä- 
sendtligast den riktning, som genom de offentliga skolorna gafs åt 
hågen och lifvet. De gjorde en yngling lärd efter de Grekers och 




1) Utgifven 1734 och 1735 anonym (af C. Carleson). 



p 



76 

Eomares sätt, men när han kom ut i lifvet fann han sig oduglig 
eller måste lära allt på nytt De proppade ungdomen full med latin , 
som endast förderfvade tiden och hågen, i stället för att lära dem 
historia och geografi, mathematik och ekonomi, hvaraf man skulle 
kunna vänta en helt annan frukt. Till motviljan for borgerliga yr- 
ken bidrog äfven i ej ringa mån de många privilegier och monopol, 
skråtvång och andra författningar, som endast tjenade att förslappa 
viljan och kraften och förminska vinsten af arbetet. Ej borde man 
göra vägen svår för den , som ville egna sig åt dessa yrken ; ej borde 
man tvingas att löpa och söka privilegier och tillståndsbref för att 
få anlägga industrier, af hvilka landet alltid hade nytta, utan må- 
ste hvar och en, hög eller låg, rik eller fattig ega full frihet i detta 
afseende. Särskildt anföll han Produkt- plakatet, som hämmade han- 
deln och fördyrade allt hvad vi behöfde köpa. Ville man göra en 
beräkning öfver resultatet för landet af detta plakat, så skulle man 
finna att det endast gifvit förluster. Ty mot vinsten af frakterna med 
egna skepp måste man sätta, hvad våra varor, särdeles jernet, för- 
lorat i värde genom den minskade efterfrågan, hvad man kunnat 
erhålla för alla våra skepp , som nu nötas och rötas under blott en enda 
resa om året, äfvensom arbetet af sjöfolket, användt till andra yr- 
ken, samt slutligen hela den oberäkneliga förlusten på alla de in- 
hemska och utländska varor, som måst dyrare betalas. Lägger man 
tillsammans det ena med det andra, menar författaren, så är det 
föga undransvärdt om fru Oeconomia och hennes kära söner Flit och 
Sparsam anse sig hafva föga framtid här i landet, så framt ej en 
grundlig reform, så i lagar som seder, blifver genomförd. 



77 



Tredje Kapitlet. 

1738—1756. 

Vi hafva hunnit till den period, från hvilken med hattpartiets 
definitifva öfvervälde äfven vanligen dateras den högre och mera ut- 
vecklade verksamhet inom det ekonomiska området, som utmärker 
frihetstiden. Sant är också, att denna omflyttning af magten från 
rådet till ständerna , genom det herrskande partiets ekonomiska sy- 
stem och dess utsväfningar i mynt- och kreditväsendet, i hög grad 
inverkade på folkets både välstånd och moraliska halt, och man har 
temligen allmänt räknat hattpartiet detta system till förtjenst. Man 
har velat likasom öfverskyla och försona dess många misstag i po- 
litiskt afseendö, samt den partisöndring, som af hvarje stor plan 
endast skapade ett nesligt resultat, med att hänvisa på allt hvad 
det uträttat för svenska folkets ekonomiska välstånd. Mössornas 
grundsats var, att låta tiden läka rikets djupa sår; deras system att 
Sverige borde finna sig i sin nedsatta ställning och hushålla med 
det lilla , det hade qvar, säger Agardh i sin korta skizz af frihetstiden. 
Hattarne derimot, tillägger harf, upplysta genom Ahlströms exempel 
och hans manufakturanläggningar i Alingsås , insågo , att det var på 
denna väg, som Sverige skulle göra sina säkraste eröfringar, och 
knapt hade de vid 1738 års riksdag kommit till styret, förrän denna 
tanke blef klar, på en gång begreps af nationen och omfattades med 
utomordentlig liflighet. För att uppmuntra produktionen och närin- 
garne användes dels understöd ur Manufaktur- Contoiret för nya före- 
tag, dels lån ur rikets bank på fastigheter och tillverkade produkter, 
dels införselförbud, premier, privilegier och dylikt. Huru föga den 
tvetydiga äran af iniativet till alla dessa åtgärder tillkommer hatt- 
partiet, kunna vi redan bedöma, enär vi sett dess föregångare med 
stor ifver egna sig åt hushållningens reformerande efter i det vä- 
sendtligaste samma mönster. Och om man ej ännu hört bestämdt 
uttalas det sedermera i hattarnes program så ofta förekommande ut- 
trycket "rikets handels- och näringssystem", så är det dock redan i 



78 

praktiken nästan fullbildadt. Betraktadt från ståndpunkten af vår 
tids ekonomiska bildning kan systemet ej annat än fördömas, såsom 
rent improduktivt förspillande en stor del af landets arbetskraft och 
kapital, då det, i ändamål att bespara penningarne i landet, sträf- 
vade att realisera gyckelbilden af sjelftillräcklighet. Men den fulla 
öfvertygelse, hvarmed äfven mösspartiet arbetade på systemets genom- 
förande, och den omsorg, hvarmed det sökte bevara detsamma för "opa- 
triotiska" anfall , bevisa dock tillräckligt , att äfven det hyste stor kärlek 
till de borgerliga näringarne och full förtröstan till deras förmåga 
att göra landet mägtigt och nationen välmående. Med mycken om- 
sorg och stora uppoffringar sökte det också att hos nationen väcka 
håg och sinne för det fredliga arbetet och göra det fruktbärande för 
den enskilde som för landet. När likväl någon gång begäret efter 
ett hastigare uppblomstrande förmådde ständerna att glömma den 
kloka moderation och långsamhet, med hvilka man vanligen ville gå 
tillväga, så fanns en behöflig motvigt i regeringen, som belastad 
med förslagens verkställande bäst kände deras svårigheter och såg 
längre deras verkningar. Emot de alltför omogna besluten satte den 
derföre ofta tröghetens passiva motstånd, sålunda åtminstone fördrö- 
jande hvad den ej kunde hindra, men ofta protesterade den äfven 
bestämdt mot de alltmera tilltagande förbuden och inskränkningarne 
i arbetets och omsättningens frihet. 

Hattarne ärfde således egentligen det störtade partiets ekono- 
miska system, och blott det utsväfvande och besinningslösa kredit- 
systemet kan anses såsom deras eget. De emottogo det dock såsom 
arf och eget med alla dess fel och alla de frön till felslagna 
förhoppningar och slutlig upplösning, som lågo deri. För denna 
upplösning gjorde de sig sålunda äfven ansvarige, men efterverl- 
den har dock ej velat påbörda dem detta ansvar, utan mera älskat 
att kasta det på efterträdarnes skuldror. Man har ej velat finna 
främsta anledningen till den nyskapade industriens undergång i 
systemets egen ohållbarhet, ehuru visserligen påskyndad af oredan 
i penningeväsendet, utan i den derpå följande reaktion, som likväl 
blef oundviklig, då utländska varors införsel och bruk alltmera be- 
tungades eller rent af förbjödos till fromma för inhemska fabriker, 
hvilkas produktion hvarken i pris eller beskaffenhet tillfredsställde 
konsumtionens fordringar, och dessutom uppehöllos endast genom allt 
strängare inskränkande af andras rätt att fritt disponera sitt arbetes 
vinst. Systemet drefs nemligen småningom ända till absurdidet 
genom styrkan af sina egna falska principer, och genom den derpå 



79 

beroende nödvändigheten att städse upprätthålla en falsk och skadlig 
konseqvens genom en ny, ännu sorgligare. Så växte de restriktiva 
och prohibitiva författningarne ända till ett ganska betänkligt inqvi- 
sitoriskt system, till våldförande af det enskildta lifvets mest frid- 
lysta förhållanden samt till ingrepp i de enklaste och naturligaste 
medborgerliga fri- och rättigheter. I samma mån växte likväl äfven 
reaktionen, och det är just dennas framträdande, striden och sön- 
dringen äfven inom det ekonomiska området, midt under en skenbar 
endrägt, samt betraktandet huru ur denna strid allt klarare framgå 
sundare åsigter om medlen till samhällsvälståndets höjande, hvilka 
bebåda en ny dag inom politiska ekonomien , som framför allt gifver 
betraktelsen af arbetets tysta, så ofta obemärkta, men dock djupt 
verkande historia under denna tid sitt förnämsta intresse. 

Under de år af djupt och ostördt lugn, Sverige fått njuta sedan 
Nystadska freden, hade handeln och näringarne ej obetydligt vuxit. 
Importen beräknades för åren 1734—1736 till 20 å 23 millioner 
daler kmt årligen, och exporten för samma år till 12 '/o å 14 mil- 
lioner '). Handelsrörelsens värde skulle sålunda i det hela hafva 
ganska föga vuxit sedan 1724, äfvensom undervigten på ett förfä- 
rande sätt hafva tilltagit. Men, säger Commerce-Collegium, som de 
inkommande varorna stå till högre pris uppförda, än de verkligen 
kostat vid inköpet, och de utgående deremot äro till långt mindre 
beräknade än för dem erhållits , så torde väl denna balans något böra 
jemkas. En så noggrann och riktig sådan som möjligt skulle utvisa 
för år 1736 en import af 24 Vj och en export af 22 V2 millioner d. 
kmt, hvarigenom således undervigten reducerades till omkring 2 mil- 
lioner. Den förnämsta exportvaran var naturligen jern, som utförts till 
ett värde af 10 millioner enligt den mindre noggranna beräkningen, 
hvilket belopp sålunda torde böra betydligt höjas. Dernäst kommo 
koppar och andra metaller, samt trävaror jemte beck och tjära, till- 
sammans för 2 Vo millioner enligt samma beräkningssätt. Af impor- 
ten tyngde spanmål mest på handelsvågen, för ett värde af 7, der- 
näst tobak för öfver 2, specerier för 272, salt för 1, samt diverse 
manufakturvaror för 4, allt millioner daler kmt. Sveriges sjöfart hade 
äfven betydligt vuxit, så att år 1736 hade inklarerat inhemska far- 
tyg till ett antal af 1,758 stycken med en bärighet af tillsammans 
nära 39,000 läster, samt utklarerat 1,844 stycken af 40,000 lä- 
ster. De svenska fartygens både antal och bärighet öfverstego ej 



1) Commerce-Collegii ber. om handelsbalansen till 1738 års riksdag, 



80 

obet)^dligt de utländskas för samma tid, så att regeringens vid 1734 
års riksdag gifua försäkran, "att de utländskes sjöfart i Östersjön ej 
numera öfverträffade vår egen", t3"ckes vara verkligen grundad. 

Denna vår växande aktiva handel hade , försäkrar Collegium , med 
mycket oblida ögon betraktats af de utländska magter, som varit 
vana att tillföra oss alla våra förnödenheter och att sjelfva godtyck- 
ligt bestämma deras pris Denna deras ovilja borde dock endast 
ytterligare uppmuntra oss att fortgå på den så lyckligt beträdda 
banan, och framför allt borde vi akta oss att lyssna till de försåt- 
liga påståenden, som utländingen sökte göra gällande, att nemligen 
vårt klimat, vårt läge och en mängd andra missförhållanden gjorde 
all vår sträfvan för hushållningens förbättrande redan i sig sjelf och 
på förhand misslyckad. Likväl fick man ej förbise vissa farliga följ- 
der af detta utländingens missnöje. Så t. ex. sökte_ nu England att 
göra sig oberoende af vår jerntillverkning genom att uppmuntra dels 
Eysslands, dels äfven sina Amerikanska coloniers. Huru farlig än 
denna dess sträfvan för oss kunde blifva, var den dock helt naturlig, 
ty detta land befann sig i handeln med oss i alltför stor undervigt, 
och måste således söka inskränka den. England var nemligen det 
enda land, med hvilket vi handlade med vinst, emedan under de 3 
åren 1735—1737 hade vi dit exporterat för 9 millioner mera, än vi 
derifrån importerat. På handeln med alla de andra länderna hade 
vi derimot under samma tid förlorat, med Holland 10, Ltibeck 5, 
Eyssland öfver 4 millioner, emedan vi derifrån köpt så mycket mera, 
än vi dit sålt. Af allt detta följde äfven klart, att vår handelspo- 
litik borde riktas just derhän, att minska transaktionerna med de 
länder mot hvilka vi voro i undervigt, samt äfven att i nödfall göra 
oss oberoende af England, huru fördelaktigt än detta land var för 
vår handel. Medlen dertill voro naturligen att utvidga våra förbin- 
delser med de aflägsna länder, som kunde mottaga våra jern- och 
trävaror, och af hvilka vi kunde ur första hand taga våra behof 
af såväl råämnen för manufakturerna, som andra nödiga varor. Dessa 
skäl voro äfven afgörande för värdet af den Ost-Indiska och Levan- 
tiska handeln, trots alla klagomål derimot, och borde äfven förmå 
oss, att med all kraft fortfarande arbeta på anknytandet af direkta 
förbindelser med södra Europa. 

Landets inre produktion hade otvifvelaktigt under dessa fredsår 
äfven tilltagit, ehuru det nu kan vara svårt att bestämma i hvad 
mån. Så hade väl äfven jordbrukets af kastning, ehuruväl införseln 
af spanmål ännu alltjemnt steg , och utgjorde i allmänhet under denna 



81 

period mellan 150,000—300,000 tunnor. Anledningarne till den 
otillräckliga inhemska produktionen af denna nödvändighetsvara 
torde väl varit mångahanda, men främst likväl utbytets svårig- 
het de svenska provinserna emellan. Med mindre osäkerhet och 
kostnad infördes spanmålen sjöledes utifrån, än köptes från aflägs- 
nare orter inom landet, och den naturliga följden deraf var, att de 
provinser, hvilkas jord och naturförhållanden medgåfvo en rikare 
spanmålsproduktion , ej dervid funno någon uträkning, utan produ- 
cerade endast för eget och närmaste omgifnings behof. Eegering 
och ständer, fångna i merkantilsystemets villfarelse, satte äfven ännu 
jordbruket sist på arbetets rangrulla , och hade sålunda gjort endast 
föga för att lätta kommunikationerna emellan landets olika delar 
och uppmuntra den inrikes afsättningen. Man insåg likväl, att de 
starka vexlingarne i spanmålens värde, från hungernödspris till verk- 
liga vrakpris , i hög grad hindrade produktionen , och att de väsendt- 
ligen härledde sig från de hinder för handeln, som bildades af bland 
annat de talrika utförselförbuden. Man hade äfven gjort några för- 
sök att lindra detta onda genom att i någon mån lätta både ut- och 
införseln, eller, såsom man sade, hålla medelvägen mellan Sully och 
Colbert, och man hade till och med sökt försäkra jordbrukaren om 
ett visst bestämdt pris för hans spanmål genom antagande af en 
tulltaxa för importen , enligt hvilken tullafgiften höjdes eller sänktes 
i proportion af de inrikes prisernas förändringar ')• Denna lagstift- 
ning upphäfdes dock snart åter, då Kiksens Ständer begärde att 
sjelfva få förordna om spanmålstullarne, sedan likväl adeln fåfängt 
yrkat på absoluta införselförbud för att förekomma den inhemska 
varans vanpris^). Otvifvelaktigt var äfven denna afsättningens svå- 
righet och ojemnhet en anledning till den starka utvecklingen af 
bran vinsbränningen , af hvilken vara konsumtionen nu så började till- 
taga, att den blef en verklig nationaldryck, och från denna tid i 
100 år utgjorde så våra ekonomisters som moralisters förtviflan. 
Lägger man dertill, att de barbariska lagarne om försvarslösa, de 



1) Kongl. Förord. 18 Dec. 1733. När rag, kom och malt gällde endast 3 Va 
d. smt för tunnan var den helfria tullen 40 7o af värdet. I samma mån, som 
priset steg högre minskades tullen, till dess priset blef 5 d. smt, då 1730 års 
tulltaxa borde tillämpas, hvilken dock nedsattes till hälften när priset steg till 6 
daler eller deröfver. För hvete var tullen hälften högre än för rag, och när det 
gällde från 6 till 9 daler tillämpades 1730 års taxa, reducerad till hälften när pri- 
set steg deröfver. 

2) Kongl. brefvet till Kam.- och Com.-Coll. och Stats-Cont. 12 Januari 1740 
och Riks. St. bref 18 April 1739. R. A. 

6 



82 

stränga tjenstehjonsförfattningarne , förbuden mot hernmansklyfning , 
backstugusittande och upptagande af torp i all sin skärpa ännu voro 
gällande, sä inses lätt svårigheten för jordbruket att höja sin produk- 
tion till motsvarighet mot landets behof och att ersätta de förlorade 
Östersjöprovinserna, samt att de upprepade påbuden om bildande af 
spanmålsmagasiner, skattefriheter och premier för ödeshemmans upp- 
tagande, nybyggen och nyodling föga kunde mot alla dessa miss- 
förhållanden uträtta. Dessutom undandrogs jordbruket mycket både 
kapital och arbetskraft genom de nya "planteringar", som man nu af 
alla krafter sökte uppdrifva och göra inhemska. Särdeles gäller 
detta om tobaksodlingen, hvilken, först börjad omkring 1720, snart 
från Alingsås spriddes vida omkring i rikets södra och mellersta de- 
lar, och ännu ej blifvit såsom egentligen borgerlig näring förvisad 
till städerna. 

Produktionen af jern visade redan de första åren efter freden en 
stark böjelse att tilltaga, gynnad af så väl de utländska kapital, som 
hitströmmade att förlägga bergverken, som af de stigande prisen. 
Det ovanligt stegrade jernpriset, som 1720—1724 gått öfver 60 d. 
kmt per skeppund, föll dock snart åter till 50 daler och på 1730- 
talet gällde det oftast derunder. Anledningen till detta prisfall an- 
sågs vara i främsta rummet en alltför öfverflödig tillverkning, och 
man vidtog följaktligen redan tidigt åtgärder att inskränka den- 
samma, i enlighet med åsigten om Sveriges naturliga monopol på 
denna vara och den gifna regeln , att tillverka litet för att få myc- 
ket betalt. Flera förordningar förekommo sålunda äfven nu med för- 
bud för bruksegare att köpa malm eller tackjern från andra orter, 
än de af gammalt privilegierade, äfvensom förbud mot öfversmide och 
anläggande af nya hamrar, under det att samtidigt skärptes förbuden 
mot utförande af tack- och osmundsjern samt jernmalm , såsom "allt- 
för mycket stridande mot hvad en god hushållning i dessa upp- 
lysta tider föreskref. Följden deraf, af så väl vårt eget lands 
inbillade, som våra brukspatroners verkliga monopol, blef att pro- 
duktionen hämmades och tillverkningskostnaderna stego, och att 
man redan började skönja den dag, då vårt jern skulle utträngas af 
andra länders sämre, men billigare vara. Medlet att förekomma en 
sådan olycka förblef dock fortfarande att inskränka den inre kon- 
kurrensen så vid tillverkning som försäljning, hvilken man ansåg 
endast fördyra produktionspriset, och för detta ändamål framträdde 
redan tidigt planer och förslag till bildande af ett stort jerncom- 
pagni, som i sin hand skulle concentrera hela Sveriges jernpro- 
duktion och handel, och efter behag bestämma priserna på ut- 



83 

landets torg V). Endast Commerce-Collegmm varnade för att söka 
öfver höfvan stegra priserna, emedan endast det hittillsvarande låga 
priset på svenskt jern hindrat de Engelska jernverken att vinna den 
utveckling, hvartill de sträfvade^). För en bättre vård om skogarne 
och deras produkter, för fiskeriers bedrifvande i större skala och på 
mera aflägsna vatten, samt flera andra näringars utveckling hade 
väl många förslag förehafts, men man hade i det hela stannat der- 
vid, i följd af den nästan uteslutande omsorg, som egnades åt fa- 
briksindustrien, eller hvad som egentligen kallades manufakturerna. 
Dessa ansågos nemligen såsom det främsta medlet att göra landet 
rikt genom att förekomma den ruinerande underbalansen, och behöfde 
dessutom, såsom ännu unga, mera hjelp och stöd än de gamla, re- 
dan rotfästade näringarne. Följden af denna omsorg hade äfven blif- 
vit anläggande af en mängd fabriker af allehanda slag, såsom siden-, 
linne-, klädes- och andra ylleväfverier, flera slags stål- och metall- 
förädlingsverk, glas-, porslin- och spegelfabriker, sockerbruk o. s. v. 
Antalet af mellan 1719 — 1737 privilegierade fabriker beräknades till 
149') och tillverkningsvärdet från och med 1727 till 1 Oktober 1739 
till 6 Va mill. daler smt ')• Hela summan af landshjelps- ocb 5-pro- 
cents-afgifterna till 1737 års slut utgjorde något öfver 1 mill. d. smt, 
hvaraf Alingsås hade erhållit den betj^dligaste delen eller öfver 400,000 
d. smt. Yid 1734 års riksdag hade af Sekreta Utskottet dispone- 
rats betydliga medel till förnämligast siden- och yllefabriker, äfven- 
som 66,000 d. smt hade användts till resekostnaders betalande för 
inflyttade utländske arbetare och mästare i flerahanda manufaktur- 
grenar, särdeles j^lle-, siden- och linneväfveri , engelskt garfveri och 
lackmakeri, stenpolerare , skinnberedare, finare skomakeri o. s. v. De 
flesta af dessa arbetare hade dock inkommit utan något kapital, och 
bekymret att skaifa dem förlag var derföre ofta ganska stort '^). 

Sekreta Utskottet hade således utan synnerlig förkärlek för något 



1) Jfr t. ex. Tankar om Sv. Oeconomien af Salvius, tr. 1738, hvari diskuteras 
en plan till ett jerncompagni , hvarigenom "de utländska förlagerna skulle utköras 
och compagniet efter egen taxa få sälja sitt jern, likasom Ost-Indiska compagniet 
i Holland sålde sina varor". 

2) Commerce-CoUegii riksdags relation 21 Mars 1738. 

3) Mode'er: Försök till en allmän historia om Svea rikes handel pag. 201. 

4) Handels- och Manuf.-Dep:s ber. E. H. A. 29 Juli 1766. Uppgiften säges 
dock vara grundad på Commissarien Salanders vid 1751 års riksdag, hvilken "allt 
sådan blifvit hallen för god, ehuru ingen kontroll kunnat uppgifvas". 

5) Sekr. Hand.- och Manuf.-Dep:s ber. till 1738 års riksdag. E. H. A. 



84 

visst yrke utdelat sina gåfvor, ehuruväl man ofta hörde sägas, att 
egentligen och i första rummet borde sådana verk uppmuntras, som 
arbetade af inhemskt råämne, emedan då alldeles inga penningar be- 
höfde gå utur riket, utan produktens hela värde vore rikets behållna 
vinst. Dernäst borde sådana verk komma i fråga, som genom ar- 
betet gåfvo råvaran det högsta värdet. Frågade man hvad nytta ri- 
ket hade af alla dessa manufakturer, af alla de summor och det be- 
kymmersamma arbete, som på dem blifvit slösade, såsom t. ex. 
Borgareståndet plägat göra i sina protester mot 5 - procents -afgiften, 
så hänvisade såväl Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputationen , 
som Sekreta Utskottet triumferande på den summa, som värdet af 
dessa fabrikers produktion representerade. Särdeles sedan 1734 års 
riksdag ansåg man sig hafva vunnit ett vackert resultat, emedan 
tillverkningsvärdet , endast vid de verk , som erhållit offentligt under- 
stöd, med 5 Va tunnor guld öfversteg samtliga förskotterna , och, 
sade man, om äfven detta värde skulle blifvit för högt uppskattadt, 
så måste dock alltid en vacker summa återstå. Af tillverknings- 
värdet ansågs nemligen trefjerdedelar utgöra rikets behållna vinst, 
emedan så stor del representerades af arbetslönerna, och sålunda hade 
blifvit i riket besparad , under det att endast en fjerdedel hade behöft 
utgå för inköp af råämnen. Lade man dertill, förklarade Deputa- 
tionen, att de offentliga förskotterna ej voro förlorade utan endast 
mot fullgod säkerhet utlånade, och för all framtid skulle bilda en 
lika fruktbärande fond, så borde sannerligen Kikets Ständers upp- 
lysta omsorger om rikets förkofran tacksamt erkännas ')• 

Vid granskningen af de olika riksdagsberättelserna fann visser- 
ligen Sekreta Utskottet med glädje, att handelsbalansen hade betyd- 
ligt förbättrats, men vågade dock ej tro den så fördelaktig, som den 
enligt Commerce-Collegii berättelse skulle vara. Ty våra många, 
visserligen förbjudna, men obevakade hamnar, de utländska varornas 
dyrbarhet och ringa volym, samt slutligen den eggelse som låg i 
sjelfva förbuden, allt detta måste betydligt öka den olofliga inför- 
seln. Ej heller den lofliga införseln kunde med mathematisk viss- 
het beräknas, men besinnade man vår stora och allmänt öfverkla- 
gade penningebrist, så tycktes det, som undervigten vore af mera 
graverande betydelse, än som blifvit uppgifvet. Slutsatsen blef, att 
man ej fick stanna på reformernas väg, utan borde oförtrutet 
fortgå, och dervid i främsta rummet tillse det våra skogar så vår- 



1) S. H. och M. Dep:s ofvan anf. berättelse. 



85 

dades, att de förslogo för bergverkens behof, att med egna skepp 
våra produkter utfördes och slutligen, att manufakturerna uppmun- 
trades, så att endast råämnen behöfde införas och många hundra 
procent vinnas på deras förädling. Sekreta handels- och manufak- 
tur- depntationen detaljerade mera de åtgärder, som borde vidtagas 
för att bota den "frätande sjukdomen, af hvilken äfven andra länder 
hade lidit men likväl vetat bota genom visserligen mycket bittra, 
men^. helsosamma botemedel". Vi måste nu göra på samma sätt, 
tillsluta öronen för deras klagomål, som funno läkemedlet alltför 
osmakligt, afsäga oss vår böjelse för lyx och öfverflöd, vår smak för 
utländska moder och vårt förakt för det inhemska arbetet, och för 
att rädda framtiden fatta det patriotiska beslut, "att ingen Svensk 
man eller qvinna får kläda sig med annat än hvad här hemma till- 
verkas". Depntationen, som sade sig ej utan mogen öfverläggning 
vågat föreslå ständerna en så radikal åtgärd, förutsåg likväl flera 
invändningar derimot. En sådan vore, att våra manufakturer ännu 
voro alltför ringa för att kunna förse riket med dess behof så till nöd- 
torft som prydnad, och att en dylik författning således skulle nöd- 
vändigt leda antingen till brist eller underslef. Dermed vore dock 
ingen fara, ty vår industri skulle nog hastigt uppblomstra, blott 
den finge en välbehöflig afsättning för sina produkter, och det var 
just derhän förslaget syftade. Skulle detta förslag vinna bifall, slu- 
tade Depntationen, så vore bästa medlet till dess framgång, att söka 
förmå Kongl. Maj:t att gifva ett godt exempel, emedan det är ofel- 
bart, att en klädnad tillverkad af trogna undersåtares händer, huru 
slätt och enfaldigt den äfven efter deras ringa konst må vara åstad- 
kommen, dock buren af så höga och dyra personer vore oskattbarare 
än de aldrastörsta rikedomar, genom det bevis, som låge deri, om 
öfverhetens ömma och faderliga hjerta för undersåta renas trefnad och 
uppkomst. Derigenom skulle äfven denna välvilja sprida sig till 
hofvet, derifrån till landet, och sålunda vinnas en nödig och nyttig 
reform af seder och bruk O- Förslaget bifölls genast af alla stånden , 
af de båda första med särdeles välbehag, och hos regeringen begär- 
des, att med snaraste måtte utfärdas förbud mot införsel af kläden, 
siden och annat till öfverflöd tjenande, emedan annars de handlande 
vid ryktet om ett dylikt beslut skulle införskrifva tillräckligt med 
sådana varor att förse riket för flera år, och sålunda gäcka ständer- 
nas goda mening^). 

1) S. H. och M. Dep:s bet. 20 Nov. 1738. R. H. A. 

2) E. St. bref 21 Dec. 1738. R. A. 



86 

Ett så fermt och kraftigt beslut, som att kläda oss af egna 
tillverkningar, hade aldrig förr blifvit fattadt, ehuru väl vid före- 
gående riksdagar, särdeles den af 1734, kraftiga åtgärder blifvit vid- 
tagna till rikets uppkomst, utbrast derefter sekreta handels- och 
manufaktur- deputationen i glädjen öfver antagandet af sitt moget 
öfvervägda förslag 0. Dess nytta och framgång berodde dock på ett 
kraftigt och allvarsamt verkställande , ty i annat fall kunde det komma 
att göra mera skada än gagn. Derjemte fordrades äfven åtskilliga an- 
dra anstalter för att befordra industrien , ty om fabrikerna lemnades 
i samma vanmagt som hittills, men dubbelt så mycket af dem for- 
drades, så skulle de illviljare, som förut sökt störta ständernas visa 
författningar, få fältet fritt, samt bättre tänkande afskräckas från 
att insätta sina penningar i nya företag. Fabrikerna måste derföre 
allt fullständigare organiseras och hindren för deras trefnad undan- 
rödjas, till hvilket allt deputationen uppgjort en fullständig plan med 
projekt till författningar, i den förhoppning, att då ständerna velat 
ändamålet, de ej skulle tveka för medlen. De förnämsta af dessa 
medel voro: 

1) En snar förordning huru länge utländska siden- och ylle- 
varor fingo i riket säljas och köpas till kläder, hvarvid vore angeläget 
att den tillåtna tiden förkortades så mycket som möjligt, utan att 
dock försäljningen genast förbjöds , på det ej de handlande måtte allt 
för mycket stötas för hufvudet-). 

2) De svenska manufakturvarornas befriande från lilla tullen, 
för att lätta deras cirkulation inom landet Enligt 1666 års ordi- 
nantie skulle alla inrikes tillverkningar, då de fördes städerna emel- 
lan af andra än tillverkaren sjelf, erlägga lilla tullen, hvarimot ut- 
ländska varor, som en gång betalt stora sjötullen fingo utan vidare 
afgift föras kring land och rike. Följden deraf var, att de inhemska 
varorna blefvo dyra, och att uppstädernas borgare sålunda föredrogo 
de utländska. Öfver denna orättvisa hade äfven mångfaldiga gånger 
bittert klagats, och i början af denna riksdag hade ständerna begärt 



1) S. H. och M. Dep:s plan till manufakt. upphjelpande 29 Mars 1739. R. H. A. 

2) Jfr R. St bref 18 April 1739. R. A. Förordningen 21 Maj s. å. bestämde 
förbudets trädande i verksamhet för allt sådant tyg, som i 1731 års öfverflöds- 
förordning var till nyttjande förbudet, tiU 18 April 1740, och utsatte ett vite af 
1000 d. smt för försäljning af dylika tyger efter denna tid, samt af 500 d. smt 
för de skräddare, som deraf arbetade. Redan nu borde äfven allt förbudet ut- 
ländskt gods stämplas, och vid inventering af krambodarne noga protokoU föras 
öfver tygernas färg , utseende , mode ocb värde. Till införsel lofgifvet och till klä- 
der tj enligt gods skulle derimot få försäljas till 18 April 1742. 



87 

tillsättande af en kommission för att förbättra lilla tulltaxan enligt 
de grunder, som en ordnad inrikes hushållning kräfde ^). Denna kom- 
mission hade äfven redan begynt sitt arbete, då med anledning af 
deputationens förslag ständerna sjelfva togo ärendet om hand, och 
förordnade, att alla sådana varor, som voro till införsel förbjudna, 
skulle betala lilla tullen en gång, men de, som voro till införsel lof- 
gifna, befrias alldeles från denna afgift Arbeten af jern, stål, mes- 
sing och andra metaller skulle förtullas efter vigt, "på det hvar och 
en måtte uppmuntras att dem genom snille och konst till finare och 
dyrbarare sorter . utarbeta". 

3) En förordning för att hämma de oförsynta lurendrägerierna. 
Ständerna insågo fullkomligt, hvilken svår fiende deras tilltänkta 
manufaktursystem måste erhålla i den olofliga införseln, emedan det 
uppenbart syftade att göra landets konsumtion absolut beroende af 
den inhemska industrien, hvilken de sjelfva erkände ännu var långt 
ifrån att kunna uppfylla äfven de anspråkslösaste fordringar. Någon 
åtgärd för bättre bevakning af våra kuster ansågs dock ej nu behöf- 
1ig, utan trodde man sig genom skärpta straffbestämmelser kunna 
afskräcka från brott mot tullförfattningarna. Karakteristisk är den 
skilnad, som förordningen-) gör i ansvaret för den hemliga inför- 
seln af lofgifvet, men tullpliktigt gods och för den af förbjudet, så 
att då den förstnämnda första gången endast straffas med böter, så 
anses derimot den senare lika med tjufnadsbrott och straffas redan 
andra gången med lifstids fästning, Principen var klar. Den förra 
förseelsen var endast försök till försnillning från kronan, den senare 
derimot ett angrepp på rikets ekonomiska system och dermed äfven- 
på hela dess välfärd. De konfiskerade varorna fingo visserligen här 
försäljas på auktion, men skulle derefter genast föras ur landet. 
Huru föga de stränga straffen förmådde afskräcka vinstbegäret skulle 
dock ständerna snart få erfara, och trots alla experimenter med nya 
författningar enligt nya principer, funno de dock alltid lurendräge- 
rierna vara deras patriotiska författningars oförsonligaste likasom 
farligaste fiende. 

4) En Hallordning och Manufakturrätt. Vid 1734 års riksdag 
hade manufakturisterne begärt, att de gamla reglementena, såsom 
t. ex. det för j^lleväfverierna 1670 och för sidenväfverierna 1702 samt 
1722 års Hallordning, måtte öfverses samt tillökas med en manu- 
fakturrätt, efter hvilken de vid sådana verk sysselsatta skulle lefva, 

1) E. St. bref 8 Augusti 1738. R. A. 

2) 21 Maj 1739. 



88 

och alla ekonomi- och politimål, äfvensom mindre kriminella och 
civila mål mellan förläggare och mästare, betjente och arbetare utan 
vidlyftig process afgöras. Sedan regeringen erhållit ständernas upp- 
drag att låta författa projekt till en dylik förordning, hade ärendet 
afstannat , till dess det nu åter upptogs med anledning af en förnyad 
anhållan af industriidkarne. Huru angelägen en sådan särskild manu- 
fakturrätt ansågs, kan man äfven bedöma af den ifver och enträgen- 
het, hvarmed Ahlström vid 1727 års riksdag begärde en sådan för 
sina nj2i anläggningar i Alingsås, och att han undskyllde de oord- 
ningar, som vid dem inrotat sig, med omöjligheten att hålla arbe- 
tarne i tukt och ordning utan en sådan fristående jurisdiktion. Kam- 
mar-, Ekonomi- och Commerce-Deputationen vitsordade äfven nu utan 
betänkande nödvändigheten deraf, "på det vissa trätor och irringar, 
som vid de ordinarie domstolarne för mångahanda andra göromåls 
skuld ej fort nog kunde afgöras, måtte utan tidspillan regleras". 
Hvad man af Hallordningen samt Hall- eller Manufakturrätten vän- 
tat för industriens bästa framgår klart af sjelfva förordningen 0. 
Hallrätten skulle nemligen vara en skiljedomstol, som med på en 
gång hastighet och sakkunskap, samt följaktligen både billighet och 
rättvisa, borde afdöma tvister mellan de i verken intresserade och de 
dervid sysselsatte, utan att af dessa tvister arbetets jemna gång för- 
rycktes eller hämmades. Hallrätten, sammansatt af en prseses, som 
var lagkunnig ledamot af magistraten, samt af tvenne handlande 
och tvenne manufakturister, hade nemligen att afdöma alla uppkomna 
tvister mellan förläggaren och mästarne, samt mellan dessa och ar- 
betarne angående tillverkningarna och råämnena; vidare alla mål, 
som rörde god uppsigt, ordning och hushållning vid manufakturerna, 
samt åtskilliga skuldfordringsmål och dylika. Alla tvister afdömdes 
summario processu, och när de ej stego till 50 daler smt i värde i 
sista instansen. Appellationsdomstol i ekonomi- ock politimål var 
Commerce-Collegium, såsom industriens främste målsman och be- 
skyddare^). Vidare "ville man gynna fabrikernas uppkomst och ut- 



1) 21 Maj 1739. 

2) Hallrätten påminner i detta afseende lifligt om de fransyska Pruds'hommes , 
äfvensom den mycket liknar, och lätt bort kunna utveckla sig till jemngodhet 
med de rättsinstitutioner, som i Frankrike under namn af jaridictions consu- 
laires redan länge existerat. Dessa afdömde alla af handeln eller industrien 
födda tvister, och hade, sedan de af Colbert blifvit reformerade, gjort industrien i 
detta land högst väsendtliga tjenster. Olyckligtvis urartade hos oss Hallrätterna i 
följd af dessas öfriga åligganden snart till förmyndare för industrien och , stelnade i 
skråmässiga former, endast hindrade dess kraftigare utveckling. 



89 

bredning medelst den uppmuntran , som för förläggare och fabrikan- 
ter låg i säkerhet och god ordning hos handtverkarne, samt ge- 
nom att låta försvinna den vårdslöshet hvaröfver hittills vid vissa 
varors förfärdigande klagats" ')• Förordningen sökte derför omsorgs- 
fullt ordna förhållandena, så att förläggarne måtte med säkerhet 
kunna påräkna, att deras mästare uppfyllde sina förbindelser, äfven- 
som dessa senare "kunna, likasom skråmästarne, tillhålla sina arbe- 
tare att göra giltiga och goda varor, och sålunda undvika faran att 
få det åt dem anförtrodda förlaget förderfvadt". Man ville likväl 
äfven undvika det tvång, den kostnad och vidlyftighet, som voro 
med skråna förenade, och befunnits utgöra ett absolut hinder för 
fabrikernas förökande efter rikets behof och förläggarnes förmåga. 
Deputationen hade visserligen förutsett, att många stridigheter med 
de privilegierade skråna ej skulle kunna undvikas, och sökt i någon 
mån förebygga dem genom att förordna hvilka slag af industrien 
skulle lyda under Hallrätt, men detta dock så obestämdt, att ett 
temligen vidsträckt rum lemnades åt hallrätten att inkräkta på skrå- 
nas privilegier. Dit skulle nemligen höra alla silke-, ylle- och linne- 
väfverier, med alla de mångfaldiga verk och fabriksinrättningar, som 
till dem hörde, "tillika med andra fabriker och konstnärer, af hvad 
namn de vara måtte, som sig derunder begifva ville", och fingo de på 
intet vilkor tvingas att lyda under något skråembete, utan borde 
enligt hallordningen drifva sin handtering, samt hvar och en ega rätt 
att arbeta och föda sig vid dessa manufakturer. Så fick hvar och en , 
som in- eller utrikes arbetat, med godt vitsord om frejd och slöjd här 
arbeta såsom mästare antingen för egen räkning eller med andras förlag; 
men, om ej förlag kunde af honom erhållas, såsom gesäll, och skulle 
hallrätten förskaffa dem arbete, som ej annorlunda kunde få det. 
För mästerskaps erhållande fordrades dock af hallrätten godkändt 
prof, samt burskap såsom borgare. Från regimen af slutna skrån 
var denna förordning onekligen ett relativt stort steg till närings- 
frihet, särdeles om man fick tolka förordningen så vidsträckt, som 
flerestädes synes hafva varit meningen, att nemligen hvarje införd 
förbättring, hvarje ny arbetsmethod i ett gammalt under skrå ly- 
dande handtverk, skulle vara tillräckligt att låta det öfvergå från 
skråembetet till hallrätten. En sådan tolkning hade äfven varit 
i full öfverensstämmelse med det beryktade statutet af drottning 
Elisabeth, från hvilket England anses datera sin industriella öf- 



1) S. H. och M. Dep:s het. 30 Januari 1739. E. H. A. 



90 

verlägsenhet *). Slutligen ville man äfven genom hallrätten vinna 
den garanti för tillverkniugarnes godhet, som allmänheten otvif- 
velaktigt hade rätt att fordra, sedan förbudet mot införsel hade 
gjort den nästan absolut beroende af den inhemska industrien. En 
gång i månaden skulle derföre alla verkstäder besigtigas, samt alla 
varor, innan de till salu utlemnades, på hallen skärskådas , gillas och 
stämplas, hvarjemte äfven rätten borde tillse, att ej fabriksvaror 
åsattes för högt och oskäligt pris. Dessutom skulle äfven hallrätten 
föra noggranna tabeller öfver fabriksindustriens statistik, så att den 
noga kunde uppgifva alla manufakturer, fabriker, verkstäder och de- 
ras tillverkningssorter, idkare, betjente och andra dervid sysselsatte, 
samt varornas qvantitet och qvalitet. Öfver allt detta skulle ett 
generalförslag hvarje halfår sändas till Commerce-Collegium. 

Jemte skråna fanns äfven ett annat intresse, som fann sig ho- 
tadt af den ifver, hvarmed ständerna sökte göra industrien inhemsk 
och utbreda den öfver hela landet, nemligen städerna, hvilka fruk- 
tade att deras gamla monopol på drifvandet af konstens och slöjdens 
yrken skulle deraf lida något intrång. De begärde derföre, att inga 
maanufakturer och handtverk skulle få på landet anläggas , utan alle- 
nast i städerna för att i dessa stärka och befordra det borgerliga 
väsendet. Resolutionen derpå medgaf, att alla sådana manufakturer, 
som ej behöfde skog, mark eller strömmar, hvilket allt ej kunde i 
städerna erhållas, skulle i stad inrättas, så mycket heldre, som kro- 
nan sålunda genom tull och accis kunde erhålla någon ersättning för 
de många medgifna friheterna, på samma gång äfven åtskilliga till- 
fållen till landsköp härigenom borde kunna undanrödjas ^). Desamma 
år beviljade nya manufakturprivilegierna bekräftade äfven uttryckli- 
gen detta städernas monopol, och gaf sålunda ny helgd åt denna 



1) Det dröjde ej heller länge förrän tvister uppkommo hura förordningen i 
detta afseende borde tolkas. Redan 1739 resolverades, att skråna visserligen skulle 
behållas och njuta sina privilegier men att de manufakturister och inkommande 
arbetare, som utomlands lärt sådana professioner, hvilka ej här bestridas af något 
visst embete , dock ej fingo hindras , att utöfva sitt yrke (res på städ. besvär § 39 
12 April 1739). Vid 1741 och 1743 års riksdagar gaf svårigheten att bestämdt 
skilja mellan de skråna och hallrätten underlydande anledningar till tvister, och 
vid den senare yrkades då uttryckligt, att alla de industrier, som ej tiUförene lydt 
under skrå eller bergsrätt, skulle sortera under hallrätten och arbeta enligt haU- 
ordningen. Jfr S. H. och M. Dep:s extr. prot. 18 Juli 1743 och Commerce-Collegii 
svar derpå 9 Augusti 1743. R. H. A. 

2) Res. på städ. besvär § 33 12 April 1739. 



91 

olyckliga princip, som redan under sekler varit en af vår hushåll- 
nings grundvalar. Likväl fann man nödigt att påminna städerna 
om de skyldigheter, detta förnyade privilegium ålade dem, och stän- 
derna begärde derföre hos Kongl. Maj:t, att de måtte uppmanas än- 
dra sitt hittills rådande mindre passande näringssätt ')• Ty ej hade 
städerna blifvit anlagde för att uppfyllas med onyttiga ätare och för 
att drifva skadliga näringar, utan för att genom handtverk och fa- 
briker förädla landets produkter, samt förkofra rikets styrka genom 
en nödig och gagnelig handel. Förre svenske konungar hade sökt 
genom helsosamma författningar uppm^untra städerna, att med sådant 
gripa sig an, men med livad framgång, derom vittnade deras magt- 
lösa tillstånd. Nu vore det dock tid, att de tänkte på att nyttja 
freden och draga fördel af de gjorda anstalterna-). Slutligen ställ- 
des äfven en uppmaning till de kramhandlande, att till de många 
af dem redan gifna prof på kärlek och ömhet för fäderneslandet nu 
lägga det, att öfvergifva sin förra skadliga handel och inskränka den 
till nödiga eller nyttiga varor, samt använda sin förmögenhet för 
deras tillverkande i landet. De borde unna landets barn vinsten af 
det, som för rikets behof till främmande hittills måst utgå, heldre 
än att rikta dessa senare med vår afsaknad , och sedan af dem njuta 
den förebråelsen till belöning, att de svenske äro till slöjder mindre 
beqvämlige än annat folk, ehuruväl erfarenheten visat, att vi lika väl 
kunna umgås med väfspolen, som med kraft och mandom föra vär- 
jan. Efter dessa bevekande föreställningar följde dock hotelsen, att 
det vore godt, om de handlande förstodo göra umbärligt lagens tvång 
och de obehagliga påföljderna för dem sjelfva af en alltför hårdnac- 
kad motspänstighet. 

5) Genom Hallordningen voro till en del upphäfda de ännu 
gällande privilegierna för handtverkshusen af 1668, särdeles i hvad 
angår uppsigten öfver fabriksindustrien, arbetarne och deras till- 
verkningar, hvilken öfverflyttats på hallrätten. Då dessutom dessa 
gamla privilegier dels hade råkat i glömska, dels fallit ur bruk, 
dels äfven voro i många fall olämpliga, så begärde ständerna, att 
nya måtte utfärdas. De "förnyade allmänna Manufaktur- och Handt- 
verkeri-Privilegierna ^) påminna dock i mycket om de gamla handt- 



1) R. St. bref 18 April 1739. R. A. 

2) Kgl. M:ts nådiga förestäUning till samtliga Riksens Städers borgerskap etc. 
5 Juni 1739. 

3) 29 Maj 1739. 



92 

verkshusen. I nära likhet med dessa utlofva de fria byggningsplat- 
ser, och der så möjligt var äfven hus och lägenhet, eller fritt virke 
och byggningshjelp af manufakturfonden för sjelfva industrianlägg- 
ningen, samt frihet från kontributioner, båtsmanshåll, värfning med 
flera pålagor, dock ej tull och accis. Dock medgafs frihet från stora 
sjötullen, äfvensom till en del från lilla tullen för införda råvaror 
och maskiner, Yidare lofvades, att kronan ovillkorligen skulle taga 
sina förnödenheter af svensk tillverkning och kontant betala dem, 
samt förmånsrätt vid konkurser framför andra ej prioriterade for- 
dringsegare, och i allmänhet en prompt betalning af klara fordringar 
utan vidare rättegång och uppskof. Ny var derimot tillåtelsen för 
manufakturisterna att i städerna hålla öppna bodar och derur för- 
sälja i minut sina egna tillverkningar'), äfvensom den försäkran, att 
efter tvenne år ingen skulle medgifvas ur öppen bod försälja utrikes 
kramvaror, som ej sjelf underhöll och dref eller åtminstone var in- 
tressent i ett manufakturverk, eller till ansenlig del var afnämare 
af inrikes manufakturvaror^). Derjemte stadgades nu bestämdt, att 
för rätt till anläggande af manufakturer och handtverkerier en- 
dast behöfdes samtycke af hallrätt eller magistrat, samt anmälan 
hos Commerce-Collegium. Hvarje utländsk manufakturist eller ka- 
pitalegande person medgafs frihet att i riket inflytta och med sitt 
medförda eller här antagna arbetsfolk drifva fabrik enligt hallord- 
ningen och privilegierna, hvarjemte han sjelf, hans familj och med- 
förda arbetsfolk skulle erhålla ersättning för flyttnings- och resekost- 
nader, om han ville sig här bosätta, och dessutom en viss summa 
såsom publik skänk till 4 a 5 procent af hans medförda egendoms och 
verks värde. För alla införskrifne mästares och manufakturarbetares 
resekostnader skulle äfven ersättning gifvas af publika medel, då fa- 
brikanten inlemnade sin räkning derpå. I allmänhet synes klart af 
författningen, huru angelägen man var att inlocka utländska arbets- 
skickliga män, i bästa fall med egen förmögenhet, men i brist deraf 
äfven de, som endast egde det ypperliga kapitalet arbetskraft och 
konstskicklighet. Derför hade man äfven omsorg alt privilegierna 
öfv ersattes på Fransyska, Tyska och Engelska och utskickades till 



1) Detta var dem i 1668 års priv. uttryckligen förbjudet, utom i frimarkna- 
dema. 1731 resolverades, att denna rättighet skulle få bero på frivillig öfverens- 
kommelse meUan de handlande och manufakturisterna. Ees. på städ. besv. 12 Juli 
1731. 

2) Stadgandet förekommer dock redan under senare delen af Carl XI:s rege- 
ring, då prohibitivsystemet erhöll en kraftigare tillämpning. 



93 

rikets representanter i dessa länder för att genom dem till ar- 
betare utdelas. Slutligen försäkrades äfven dem , som med ömhet och 
sorgfällighet sökte befordra manufakturernas bästa, att företrädesvis 
erhålla befordran i rikets tjenst, såsom vid magistraterna eller an- 
norstädes, samt att i allmänhet alltid omfattas med särskildt hägn 
och välvilja. Att med alla dessa förmåner äfven skulle följa några 
inskränkningar, var temligen naturligt. Så fick ej hvar och en an- 
lägga manufakturverk der han sjelf dömde det fördelaktigt och pas- 
sande, utan det skulle noga undersökas till hvajl slags manufakturer 
vissa orter och städer i riket voro beqväma, samt vid nya fabrikers 
anläggande detta noga iaktagas af Commerce-Collegium och Konun- 
gens Befallningshafvande , så att den ena staden och orten icke måtte 
förqväfva den andra. 

5) Ett stort hinder för väfnadsindustriens uppkomst var den 
allmänna okunnigheten i spånadskonsten , och manufakturprivilegierna 
hade derföre utlofvat, att åtgärder skulle vidtagas för befordran 
af spinnerierna så i städerna som på landet. Kedan sedan flera år 
hade, såsom bekant, spinn- och rasphus varit inrättade och flera 
afgifter blifvit påbjudna till deras underhåll. De hade dock snart 
kommit på förfall, och afgifterne hade på flera ställen under åratal 
ej uppburits. De skulle nu åter sättas i stånd, men dessutom äfven 
spinnskolor inrättas och småningom utbredas öfver hela landet. Man 
egde i Stockholm en i spanad kunnig person , och denna skulle till- 
lära till en början 6 spinnerskor. Af dessa skulle 5 såsom lära- 
rinnor qvarstanna i Stockholm och 1 afsändas till Norrköping, samt 
hvar och en hålla skola för 20 qvinnor. Lärotiden beräknades till 
6 veckor, följaktligen skulle hvarje lärarinna årligen kunna meddela 
konsten åt 160 elever, och endast i Stockholm på ett år erhållas 
800 fullärda spinnerskor. Hvar och en af dessa borde sedermera i 
sin mån bidraga till denna nyttiga slöjds spridande, så att man snart 
kunde räkna på att endast i hufvudstaden ega 3000 personer kun- 
niga deri. Sedan skulle konsten spridas till landsorterna, derigenom 
att spinnmästarinnor "planterades" i angränsande städer, och derefter 
allt vidare, till dess hela menigheten så i stad, som på landet blif- 
vit inlärd '). Hela denna undervisning gällde dock egentligen endast 
regarnsspånaden , och man borde tillse, att den ej kom i någon led- 
sam kollision med linnegarnsspånaden, hvarför den förra ej skulle 



1) Modellen till denna storartade plan var hemtad från Danmark, der ett par 
år förut en dylik skola blifvit inrättad, såsom det sades med god framgång. 



94 

läras, der den senare varit brnklig. Omsorgen om verkställandet af 
detta projekt lemnades åt det nyskapade mannfakturcontoiret, som 
också lät till en början i Stockholm inrätta tvenne skolor, der för- 
nämligast barn undervisades, hvilka af skolan erhöllo verktyg samt 
efter fullbordad lärokurs derifrån försågos med arbete '). Då likväl 
spinnskolorna ej nog hastigt och lifligt af folket uppmärksammades, 
och bristen på garn sålunda fortfor, förfuskades snart äfven detta 
vackra försök att utveckla nationens arbetsskicklighet genom tvångs- 
åtgärder, som endast tjenade att göra näringen förhatlig och låta 
den betraktas såsom neslig. Så ålades hvarje krögerska och mångel- 
ska i Stockholm, att hvarje vecka spinna ett visst qvantum garn 
för fabrikernas räkning, och underlåtenhet deraf straffades dels med 
spinnhus, dels med förlust af krogrättigheten ^). Ehuruväl påbudet 
var i full öfverensstämmelse med ständernas patriotiska åsigter om 
rikets välfärd, kunde man dock ej öfvertyga hvarken krögerskor eller 
mångelskor om dess billighet och vishet, utan klagade de bittert, 
att de godtyckligt beröfvades sina borgerliga rättigheter. Då de slut- 
ligen vände sig med sina klagomål direkte till regeringen, utsatte 
denna en terminus ultimus, efter hvilkens förlopp påbudet ovilkor- 
ligen skulle tillämpas , och fann dertill lämplig nästkommande Pauli 
omvändelsedag, då de klagande borde noga besinna hvad deras frid 
tillhörde^). 

6) Nödvändigare än allt annat var dock att fabrikerna fortfa- 
rande erhöllo understöd af offentliga medel. Utan svårighet med- 
gåfvo äfven ständerna, att en särskildt afgift på utländska varor skulle 
för detta ändamål få upptagas och utgå allt framgent , till dess våra 
fabriker kommo i fullt jemförligt tillstånd med de utländska. Man 
var äfven redan sysselsatt med förslag till fördelning af de medel, 
som genom denna afgift beräknades skola inflyta, då borgareståndet 
förnyade sin gamla protest med den anmärkning, att en för ända- 
målet tillräcklig fond redan borde finnas, om nemligen, i enlighet 
med 1727 års beslut, de verk, som då blifvit med understöd be- 
gåfvade, nu återbetalade desamma. Att denna protest nu mindre 



1) Manuf. Cont. publ. 15 Oktober 1739 och 16 Oktober 1740. 

2) Öfverståth.-Emb. publ. 22 Febr. och 13 Mars 1740. 

3) Sekr. Prop. till 1741 års riksdag § 40. E. H. A. Vid denna riksdag upp- 
häfdes äfven påbudet, och leveranserna in natura af garn ersattes genom en skatt, 
som för krögarena i Stockholm utgjorde 10,000 d. snit om aret och skulle använ- 
das till spinnhusets utvidgande. Derimot skulle krögarenas antal i hufvudstadeu 
minskas från 800 till 600. 



95 

än någonsiiig skulle förmå göra sig hörd är lätt insedt. Man fann 
den så mycket orimligare, som den beslutade afgiften var i sig sjelf 
både nyttig och billig, emedan den endast drabbade dem, som med 
förakt för ständernas visa afsigter heldre togo utländska varor än 
nöjde sig med rikets egna tillverkningar. Att inskränka denna af- 
gift skulle dessutom endast vara att omstörta det med så mycken 
omsorg grundlaggda hushållningsverket, och ännu säkrare skulle detta 
blif va följden, om de lemnade förskotterna nu återfordrades'). Också 
fastställde ständerna ytterligare sitt beslut, samt utarbetade och lem- 
nade till regeringen taxa för upptagande af afgifterna, som hädan- 
efter skulle kallas manufakturfond, och utgå redan från 1 Juli 
1739^). På samma gång lemnades äfven förteckning på de utländ- 
ska varor, som borde förbjudas till införsel, och som regeringen en- 
dast hade att publicera. 

Manufakturfonden var dock ej genast disponibel, och likväl for- 
drades för flerahanda ändamål, särdeles för att befrämja afsättnin- 
gen, ett snart beredande af tillgångar, likasom äfven att alltid 
hafva en viss gifven fond , oberoende af de ojemt inflytande procent- 
medlen. Man föreslog derför att låta banken försträcka de be- 
höfliga medlen emot säkerhet af så väl manufakturfonden som 
den del staten egde i de intecknade fabrikerna, men utan att tillåta 
banken taga inteckning i något särskildt manufakturverk eller söka 
sin pant i tillverkade varor. Detta förslag stridde dock alltför myc- 
ket mot såväl bankens reglemente , som dess egna ännu så försigtiga 
vanor, för att ej väcka motstånd, och bankodeputationen fasade vid 
blotta tanken på , att banken skulle låna ut penningar utan bestämd 
pant. Dess motstånd tjenade dock endast till att få låuesumman 
nedsatt till 2 tunnor guld, för hvilket belopp man fann banken ega 
full säkerhet, när ständerna afstode till dess fördel sin förmånsrätt 
i de belånade industrianläggning arne. Man kunde dock ej annat än 
beklaga, att bankens hjelpsamhet var så ringa, emedan behofvet var 
stort, och många hade börjat fabriker utan egna medel , endast i hopp 
om hjelp från manufakturfonden ^). Lånerätten i banken beviljades i 
form af ett kreditiv för Manufaktur- Contoiret. Hvarje fabrikant skulle 
af denna fond få räntefritt och på högst 6 månader belåna sina fär- 
diga _varor af silke, florett, ull, linne och bomull, samt dylika 



1) S. H. och M. Dep. bet. 14 Nov. 1738. E. H. A. 

2) E. St. bref 18 April 1739. E. A. Taxa för manuf.-fonden 14 Maj 1739. 

3) Banko Dep:s bet. 22 Febr. 1739 och Sekr. Utsk. prot. 13 April 1739. E.H. A. 



96 

råvaror, till tre fjerdedelar af deras värde, då han lät värdera dem 
af hallrätten, upplade dem i dess magasin, samt afgaf sin förbin- 
delse för den lånesumma, hvartill han fått rätt. Attesten öfver allt 
detta lemnades derefter till Manufaktur-Contoiret, som utbetalade 
lånet och erlade räntan till banken, då derimot fabrikanten sjelf 
erlade endast en obetydlig af gift af från '/y till y^ procent af lånets 
belopp. Blef panten inom ett år ej återlöst, skulle den säljas på 
offentlig auktion , och den förlust dervid , som manufakturistens egen- 
dom ej räckte att betala, ersättas af hallrätten, om panten befanns 
hafva blifvit för högt värderad*). Att i följd af den städse ytterligt 
svåra afsättningen , en stor del af fabrikernas tillverkningar sålunda 
skulle komma att stanna på hallmagasinerna såsom pantgods, hade 
hade man ej förutsett, men snart blef likväl detta förhållandet i så 
bekymmersam grad, att ständerna sjelfva nödgades förklara detta 
pantsättningssystem hafva varit endast en olycklig nödfallsåtgärd. 

Törvaltningen af manufakturfonden borde lemnas åt en särskild 
myndighet, som äfven i allmänhet skulle hafva vård och uppsigt 
öfver fabrikernas angelägenheter, hvarför äfven den gamla landshjelps- 
deputationen erhöll decharge och afskedades, samt instruktion ut- 
färdades för "Manufaktur- Contoiret". Derjemte tillsattes äfven, en- 
ligt manufakturprivilegiernas löfte, en ständig ombudsman eller com- 
missarie att öfvervaka industriens intressen och vara dess närmaste 
målsman, samt att gå främmande manufakturister, som ville hit 
in%tta, tillhanda med råd och anvisningar m. m. Till denna syssla 
utsago ständerna den sedermera i skrift och handling mycket verk- 
samme Erik Salander. 

Kinga framtid, menade man, skulle dock de nyplanterade fa- 
brikerna kunna erhålla, så framt man ej lyckades att här i landet 
förvärfva dem talrika älskare, kännare och försvarare, för hvilket 
ändamål noga kunskap om deras för ett land ovärderliga nytta, 
samt om medlen och utvägarne att dem befästa, borde inplantas i 
ungdomen och öfverallt utbredas. Handels- och manufaktur-deputa- 
tionen, som tyckte sig finna, att vid skolor, gymnasier och akade- 
mier många mindre nödiga ämnen lärdes endast för att glömmas, 
och att bättre vore, det ungdomen anfördes till ekonomiska och 
andra reella vetenskaper, föreslog derföre tillsättande af en kommis- 
sion för att reformera skolordningen och de akademiska statuterna i 



1) Reglemente den 20 Maj 1739. 



97 

denna anda, och deroni framlägga plan till näst sammanträdande stän- 
der. För att äf ven kunna genast åstadkomma en beliöflig reform , be- 
gärde deputationen , att professionen i Romersk rätt måtte sammanslås 
med den andra juridiska professionen, och den derigenom lediga pro- 
fessorn åläggas att föreläsa "fundamenterna till manufaktur- och com- 
mercie-författningarne" '). Genom dylika föreläsningar skulle många 
ynglingars lust till nyttiga spekulationer kunna väckas, dessa använda 
sina resor till fäderneslandets större gagn, många kapital, som här 
nu lågo ofruktbara, komma att användas till rikets nytta och fördel, 
samt slutligen skickliga män erhållas, som vid riksdagarne förstodo 
att med mogenhet och förstånd umgås med dessa riksvårdande ären- 
der. Förslaget godkändes väl i allmänhet af ständerna, men ledde 
dock ej till något direkt resultat-). Derimot föranstaltades insam- 
lingar öfver hela riket, för att erhålla medel till en "oeconomise et 
commerciorum profession", och vid 1741 års riksdag lemnades åt Se- 
kreta handels- och manufaktur-deputationen att utnämna en ekono- 
mie-professor vid Upsala universitet, hvartill äfven på. detta sätt ut- 
sågs e. 0. notarien i Commerce-Collegium Anders Berch. Vid 1743 
års riksdag ansåg sig deputationen böra undersöka hvad nytta den 
nya professionen åstadkommit, och infordrade derföre Berchs skrift- 
liga föreläsningar, för att för framtiden ändra och rätta hvad i 
dessa mot de af ständerna antagna grundvalarna för rikets hushåls - 
system kunde befinnas stridande. Den nye professorn befanns väl 
dervid vara temligen renlärig, men derimot ej tillräckligt nitisk, 
dels emedan han ännu ej offentligen försvarat någon af handling, 
dels äfven det ekonomiska studiet endast tagit ringa fart, hvarför 
han strängeligen ålades att flitigt hålla muntliga disputationsöfnin- 
gar i ekonomiska ämnen med ungdomen^). 

Nödvändigheten af högre och allmännare undervisning i en sund 
statsekonomi bevisades äfven , menade man, af det motstånd och de för- 
smädelser, som vid och utom riksdagen mötte det nya systemet. Ej en- 
dast, klagade deputationen, hade den nödgats lida öppet hån och be- 
gabberi, utan äfven blifvit hotad , att man nog skulle veta tillintetgöra 
hvarje verkan af dess föreslagna författningar, och detta motstånd 
skulle naturligei; blifva ännn skarpare , då här såsom annorstädes man 
troligen ej skulle genast komma till fullkomlighet, utan i flera år 



1) S. H. och M. Dep:s bet. 29 Mars 1739. R. H. A. 

2) R. St:s bref 18 April 1739. E. A. 

3) S. H. och M. Dep:s handlingar vid 1743 års riksdag. R. H. A. 



98 

nödgas med ömhet och bekymmer vårda de späda manufakturerna. 
Från flera håll hade äfven uttalats farhågor, att de nu vidtagna för- 
fattningarna endast en kort tid skulle få ega kraft, och de i indu- 
strien insatta medlen sålunda snart gå förlorade, hvaraf blifvit en 
naturlig följd, att kapitalisterna mycket tvekade att intressera i in- 
dustriella anläggningar. Såsom en sista åtgärd och kronan på ver- 
ket borde derföre ständerna sjelfva föresätta sig att fast och orygg- 
ligt förblifva vid sina fattade beslut, och aldrig tillåta någon rubb- 
ning deri. För att öfvertyga nationen om denna sin allvarliga och 
fasta afsigt, borde de äfven stadga ett vite af 1000 daler smt för 
hvar och en , som vågade inkomma med något förslag , hvilket äfven 
oförmärkt stridde mot det fastställda systemet. Och ej kunde detta 
vite anses hårdt och obilligt, emedan industriens nytta för riket var 
så klar och obestridlig, att hvarje motsägelse endast kunde dikteras 
af okunnighet eller af en arghet, som kunde förderfva millioners 
välfärd O- Ständerna godkände förslaget, och i 1741 års riksdags- 
beslut intogs en högtidlig försäkran , att aldrig någon sådan ändring 
eller rubbning skulle få göras i de till manufakturernas bästa tagna 
författningar, hvarigenom de, som i dessa nyttiga verk insatt sina 
medel, kunde komma att lida-). 

Slutligen beslöts, att vid nästkommande riksdag genast i början 
utse en sekret handels- och manufaktur- deputation, såsom en af de 
aldra angelägnaste, och att dertill med omsorg välja sådane män, 
som i dit hörande ärender hade bästa kunskapen. 

Det nybildade Manufaktur- Contoiret började genast sin verk- 
samhet för att på allt sätt befrämja till verkställighet ständernas 
beslut och göra lefvande det antagna hushållssystemet. Ett svårt 
hinder dervid var dock bristen på skicklige arbetare, hvarföre det 
äfven lät på Tyska , Holländska och Fransyska öfversätta manufaktur- 
privilegierna och sökte sprida dem i utlandet. Ej nöjdt dermed, 
utsände det kommissarier att värfva och hit öfverföra arbetare, sär- 
deles för ylleindustrien, och lyckades äfven att från Aachen er- 
hålla 380 klädesarbetare, samt från Berlin, Königsberg, Mecklen- 
burg och Pomern ett "vackert antal". Det förde dessutom en vid- 
lyftig korrespondens med myndigheterna i landsorten för att påskynda 
indrifvandet af manufakturfonden, och med ministrarne vid de ut- 
ländska hofven angående införsel af arbetare och maskiner, samt in- 



1) S. H. och M. Dep:s bet. 29 Mars 1739. E. H. A. 

2) 1741 års riksd. besl. § 6. 



99 

förskref sjelf ull från Spanien och Polen, samt silke genom Ost-In- 
diska Compagniet, hvarigenom det, enligt sin egen försäkran, gjorde 
en för riket mycket god affär '). Spinnskolor inrättades enligt stän- 
dernas beslut i Stockholm , Norrköping och flere socknar af Helsing- 
land, och spriddes derifrån redan år 1740 äfven till Westerås , Sala, 
Arboga och flere städer. Folkets motvilja eller likgiltighet förmådde 
dock Contoiret ej öfvervinna, och då följaktligen spinnskolorna allt- 
för litet begagnades för att kunna motsvara afsigten med dem, nemli- 
gen spånadskonstens spridande öfver hela landet , förleddes det deraf 
att föreslå, det hvarje socken skulle åläggas på egen bekostnad skicka 
till närmaste stad några qvinspersoner att lära konsten, hvilka se- 
dermera skulle fördelas på byarne och sprida den vidare. Förslaget 
antogs af ständerna, likväl med den reservation, att tvång ej fick 
användas ^). Contoiret hade dessutom att kämpa mot en mängd pro- 
tester och egenvilligheter, härledande sig dels från flera genom ma- 
nufaktursystemet kränkta intressen, dels äfven från en allmän mot- 
vilja mot alla de dermed förenade reglementen och förbud. Så kla- 
gade man öfver de i lurendrägeriför ordningen medgifna hus visitatio - 
nerna, och de handlande besvärade sig öfver de svenska varornas 
dåliga beskaffenhet och ringa mängd, under det fabrikanterna åter 
försäkrade sig vara nära ruinerade af brist på afsättning. Skråna 
åter protesterade mot hallrätternas tilltag att gifva skydd ej endast 
åt enskilda handtverkare, utan äfven åt hela embeten, som ville un- 
dandraga sig så väl skråordningen som allmänna utskylder, och be- 
gärde att denna egenmägtighet måtte näpsas. 

Alla dessa klagomål förmådde dock ännu ej något uträtta mot 
de åsigter, som fostrat systemet. De ansågos äfven allmänt vara 
dikterade af egennytta och illvilja, samt understöddes alltför ringa af 
allmänna meningen, emedan, så länge utländska varor i mängd in- 
fördes och fingo försäljas, konsumtionen endast föga led af de många 
förbuden. Alla återstående betänkligheter fingo också vika, då han- 
dels- och manufaktur- deputationen framlade för ständerna en ly- 
sande tafla öfver rikets vinst af manufakturerna på endast den korta 
tiden från 1 Oktober 1739 till 1740 års slut. Tillverkningsvärdet 
vid de 49 fabriker, som under denna tid njutit understöd af manu- 
fakturfonden, steg nemligen enligt hallrätternas uppgifter till 719,114 
daler smt , och om derifrån afdrogs en tredjedel för inköp utifrån af 



1) S. H. och M. Dep:s ber. 31 Mars 1741. 

2) Mamif.-Cont. bref 20 Nov. 1741. K. St:s bref 22 Aug. 1741. R. A. 



100 

råvaror, så kunde med allt skäl återstoden betraktas såsom rikets 
nettovinst. Denna öfversteg således ej obetydligt summan af de of- 
fentliga understöden, hvilka under dessa 15 månader endast utgjort 
272,500 daler smt. Besinnade man dessutom, att riket hade full sä- 
kerhet för dessa understöd , samt att vid samtliga fabrikerna under- 
höllos 10 — 12,000 arbetare, så insågs lätt huru välsignelserikt det 
antagna manufaktursystemet i sjelfva verket var. Detta bevisades 
äfven till öfverflöd deraf, att tillverkningsvärdet vid samtliga de se- 
dan 1727 med offentliga förskotter understödda fabrikerna utgjorde 
under dessa 15 månader en summa af 2,200,000 d. smt, under det 
att hela understödet genom landshjelps- och manufakturfonderna en- 
endast utgjorde 1,202,000 samma mynt. Ville man nu enligt den 
antagna beräkningsgrunden från detta tillverkningsvärde draga en 
tredjedel för råvarorna, så hade likväl riket under denna korta tid 
af 7^ år vunnit 2 y^ tunnor guld mera, än på fabrikernas uppkomst 
hittills blifvit offradt. Ett sådant faktum, slutade Handels- och Ma- 
nufaktur-Deputationen, borde väl tysta alla anmärkningar från mot- 
ståndarne till fabrikerna 0. Ständerna å sin sin sida antogo de gjorda 
beräkningarne för goda, funno det började verket särdeles lofvande, 
och kunde sålunda ej annat än med all kraft önska arbeta på dess 
vidare befästande och utvidgande. De handlandes besvär affärdades 
således dermed, att de sjelfva buro skulden, om de nu hade en mängd 
utländska varor osålda, emedan de , långt ifrån att hörsamma den kung- 
liga uppmaningen att intressera i fabrikerna, endast varit betänkta 
på att inskrifva massor af onödigt kram. De hade äfven derigenom 
åsamkat manufakturisterna både skada och bitter bedröfvelse, då 
dessa nödgats finna sina tillverkningar föraktade och förkastade. Stä- 
dernas bevekliga anhållan, att, till undvikande af det handlande 
borgerskapets undergång, förbudet mot försäljning af åtskilliga ut- 
ländska varor måtte tillsvidare få hvila, äfvensom införselförbuden 
i någon mån mildras, till dess den inhemska produktionen förmådde 
någorlunda fylla behofvet^), kunde under dylika förhållanden natur- 
ligen ej vinna något afseende. Så mycket mindre som Commerce- 
Collegium, Manufaktur- Contoiret och Deputationen i förening på det 
skarpaste afstyrkte hvarje dylikt medgifvande, och derimot begärde 
att handeln med utrikes kram måtte ytterligare inskränkas , införsel- 
förbuden utsträckas till flere sorter väfverivaror af ylle , siden , linne , 



1) S. H. och M. Dep:s ber. 31 Mars 1741. R. H. A. 

2) §§ 16 och 17 städernas besvär. R. H. A. 



101 

bomull och kamelhår, och så väl dessa, förbud genast träda i kraft, 
som äfveii det mot försäljande af allt utländskt gods, som till klä- 
der kunde användas. I betraktande af, att den nödvändiga afsätt- 
ningen för den inhemska industrien felade, och att de handlande 
måste ju förr desto lieldre tvingas att göra beställningar hos och 
taga sina varor af de svenska fabrikanterna, funno ständerna alla 
dessa förslag särdeles välbetänkta, och begärde af regeringen ome- 
delbara förordningar derom *). 

Främst af allt behöfdes likväl kontanta understöd för fabrikerna, 
och fordringarne derpå voro ständigt i stigande. Manufakturfonden 
blef redan derigenom otillräcklig, men ej mindre äfven genom de 
mångfaldigade införselförbuden, enär hvarje nytt sådant beröfvade 
fonden en beskattningsartikel. Eedan nu fann man sig derföre nöd- 
sakad att höja taxan af år 1739, äfvensom att uppsöka nj^a beskatt- 
ningsföremål, och man tog då sin tillflykt till de' hittils befriade 
råvarorna för fabrikerna. Visserligen, sade Handels- och Manufak- 
tur-Deputationen, kunde man med skäl finna sådana afgifter stri- 
dande mot systemets principer, likasom mot manufakturprivilegierna, 
men dels fanns ej annat medel, dels betydde äfven denna beskatt- 
ning i verkligheten föga, emedan afgifterna voro ringa och endast 
skulle bestå till nästa riksdag^). Att konkurrensen för de med of- 
fentliga medel ej understödda fabrikerna ytterligare försvårades, då 
de sålunda fingo bidraga till bildande af en fond, hvaraf de ej drogo 
någon fördel, var en invändning, som visserligen redan nu gjordes, 
men dock ej lyckades att vinna afseende. Lilla tullen förhöjdes der- 
jemte med en fjerdedel till förmån för fonden, och banken ålades 
att, utan afseende på redan lemnade förskotter, inlösa alla sådana 
Manufaktur-Contoirets anvisningar, som härledde sig från belåning 
af i hallarne pantsatta inhemska väfverivaror ^). Slutligen började 
man äfven temligen allmänt åt skickliga manufakturister bevilja pri- 
vilegier för inrättande af lotterier mot Adlkor, att vinsten deraf an- 
vändes till att anlägga eller upprätthålla industriella verk O- i^ör- 
valtningen af manufakturfonden, samt fördelningen deraf mellan olika 
industrier och fabriker, lemnades för denna gång åt Manufaktur- Con- 
toiret, som visserligen ålades all möjlig sparsamhet, samt att i 



1) R. St:s bref 22 Augusti 1741. R. A. 

2) R. St:s bref 22 Augusti 1741. R. A. 

3) S. U:s bref tiU M. C. och BankofuUm. 21 Augusti 1741. R. A. 

4) Jfr M. C:s skrifvelser 12 Augusti 1740, 24 Februari 1743 m. fl. R. A. 



102 

främsta rummet sörja för bankens säkerhet, men föröfrigt försäkra- 
des om full ansvarsfrihet, såvidt det handlade efter bästa förstånd 
och utan egennytta ')• 

Äfven för den allmänna förvaltningen af industriens angelägen- 
heter lemnades åt Manufaktur- Contoiret lika öppen fuUmagt, så att 
det endast ålades se till, att manufakturerna leddes efter de af stän- 
derna uttalade åsigter. Likväl befunnes vissa åtgärder af den vigt 
för industriens utveckling, att de borde särskildt anbefallas till Con- 
toirets uppmärksamhet. Bland dessa sattes i främsta rummet, att 
med goda och lämpliga medel söka gifva_deii svenska ungdomen håg 
och skicklighet för handtverkerier, på det man måtte en gång blifva 
oberoende af de utländska arbetarena, hvilka voro både dyra och 
förargliga. I sin sträfvan att ställa sig denna föreskrift till efter- 
rättelse möttes dock Contoiret af flerahanda svårigheter, i främsta 
rummet de inföddes . okunnighet och "motvilja att låta bruka sig 
till nyttiga för landet tjenliga näringssätt, samt borgerskapets egen- 
villighet, hvilket endast i ringa mån låtit sig påverkas af Kongl. 
Maj:ts förmaningar". Contoiret fann sig deraf slutligen föranledt, 
att på eget bevåg bevilja åt mästarne ganska betydliga premier för 
utlärde gesäller, såsom 300 daler kmt för hvarje arbetare i fina ylle- 
väfnader och 120 daler i gröfre sådana, hvarigenom äfven verkligen 
någon större ifver hos mästarne till en början förspordes ^). Att denna 
åtgärd dock ej skulle förmå tillräckligt hastigt undanrödja behofvet 
af utländska arbetare, hade man insett, och derför äfven beslutat 
begagna den gynnsamma konjunktur, som det nyss utbrutna Österri- 
kiska successionskriget erbjöd, då detta väl borde förmå en mängd 
industriidkare , att gerna söka en tillflykt i lugnare och af kriget 
oberörda länder. På Sekreta Utskottets begäran kungjordes sålunda, 
att bekännare af engelska och reformerta kyrkorna skulle i landet 
få njuta fri religionsöfning och i alla sjöstäder, utom Carlskrona, 
bygga egna kyrkor^). 

Dernäst var det äfven af vigt, att söka förmå fabrikerna sprida 
sig öfver hela landet, hvar och en till den ort, som kunde finnas 
tjenlig, och särskilda åtgärder för vinnande af detta ändamål voro 
så mycket nödigare, som industrien synbarligen sträfvade att con- 
centrera sig i Stockholm. Så t. ex. voro af de 12 sidenfabriker, som 



1) S. U:s extr. prot. 21 Augusti 1741. R. A. 

2) M. Cont:s relation till 1743 års riksdag. R. H. A. 

3) S. U:s bref 21 Aug. 1741. R. A. - K. kung. 27 Aug. 1741. 



103 

1741 funnos i landet, ej mindre än 10 belägna i hufvudstaden, af 
46 yllefabriker ej mindre än 18, äfvensom samtliga skinn- ocb läder- 
samt segelduks- och buldanfabrikerna o. s. v.'). Så borde det likväl 
ej få förblifva, om nemligen de andra städernas arbetslösa, mest med 
krögeri sysselsatta, innevånare samt landsbygden der omkring nå- 
gonsin skulle komma att lära industriella konster och njuta fruk- 
terna deraf. Genom Manufaktur- Contoirets försorg och på fondens 
bekostnad flyttades också under de närmast följande åren flere smärre 
fabriker till Mariefred, Strengnäs, Nyköping och äfven till aflägs- 
nare städer, såsom Halmstad. Att likväl dessa utflyttningar måste 
vara af föga betydenhet och möta många svårigheter, är lätt insedt, 
dels i följd af fabrikanternas egen motvilja att lemna hufvudstaden, 
och närheten till de magtegande , af hvilka möjligheten att erhålla 
lån och understöd berodde, dels äfven i följd af deras ytterliga me- 
dellöshet. Denna var så stor, att ständerna år 1741 nästan upp- 
gäfvo hvarje förhoppning att kunna återindrifva något af de för- 
skotter, som sedan 1727 hade lemnats åt flera industriella verk. Sär- 
skildt klagade Alingsås, som dock längesedan borde hafva börjat 
amortera de högst betydliga räntefria lån det erhållit, att hvarje så- 
dan återbe-alning var det omxöjlig, och att det ovilkorligen skulle 
fullständigt gå under, om det ej erhölle ytterligare hjelp^). Lik- 
nande var äfven förhållandet med de öfriga, särdeles de före 1738 
anlagda, emedan "först från detta år en säker och rätt grund blifvit 
lagd till manufakturernas uppkomst". Ständerna funno äfven , att om 
man betänkte alla de otroliga svårigheter dessa äldre fabriker haft att 
kämpa med, såsom obanad väg, allmän okunnighet och bångstyriga 
arbetare, samt alla de förluster de lidit, under det de likväl förskaffat 
det allmänna betydliga vinster, så vore hvarje stränghet mot dem 
lika orättvis, som oklok, och att de följaktligen fordrade en "grann - 
och benägen consideration". I stället att återbetala förskotterna, fingo 
de derför tillstånd att arbeta af dem, så att 15 procent af deras 
årliga tillverkningsvärde tillades dem såsom premier och afskrefvos 
på deras, skuld till manufakturfonden 0. Fabrikanterna voro dock 
dermed föga hjelpta. Hvad de framför allt och genast behöfde, var 
penningar, emedan deras tillverkningar ej kunde realiseras, och de 



1) S. H. och M. Dep:s prot. 19 Augusti 1741. K. H. A. 

2) EådsProt. 8 Maj 1741. R. A. 

3) R. St:s bref 22 Augusti 1741. R. A. 



104 

klagade utan rast sin nöd, begärde understöd af Contoiret, och pant- 
satte sina varor på hallmagasinerna, som snart voro öfverfyllda. 
Skulden till detta missförhållande sköto de dels på lurendrägerierna, 
dels på Ost-Indiska Compagniet, dels slutligen på de handlande, 
hvilka fortforo i sin obefogade kärlek till det utländska krämet och 
öppet sträfvade att ruinera rikets hushållning '). Eegeringen tvangs 
äfven af dessa klagomål, likasom af ständernas uttryckliga begäran, 
att tillkännagifva , det förbudet mot försäljande af utländskt tyg till 
kläder ovilkorligen skulle komma att tillämpas vid den förut be- 
stämda tidpunkten, den 18 April 1742'-^). Den motvilja regeringen 
likväl ådagalade vid detta tillfälle, af fruktan att den inrikes till- 
verkningen ännu ej motsvarade behofvet, bevisade sig äfven snart 
vara fullt befogad, emedan förbudet redan i Oktober samma år åter 
måste upphäfvas, och de handlande medgifvas att ytterligare försälja 
de utländska varor, som de ännu hade liggande osålda ^), sedan lik- 
väl dessa blifvit med hallrätts eller magistrats sigill stämplade. Der- 
till bidrogo väl äfven de stackars krämarnes protester, hvilka med 
förargelse funno sig angifna såsom skadliga medborgare, ja rent af 
såsom landsförrädare, och med all rätt försäkrade sig vara tvungna att 
lyda konsumtionens fordringar, hvilka åter manufakturisterna tycktes 
alldeles försumma. Att emellertid ständernas fromma önskan , att 
förmå "handeln och näringarne räcka hvarandra handen till inbördes 
förkofran", ej på detta sätt kunde erhålla någon verklighet, behöfver 
knappt påpekas. Endast hat och bitterhet kunde uppkomma emellan 
dem, då den förra måste underkasta sig så många inskränkningar i 
sin frihet till förmån för de senare, och dessa åter ansågo orsaken 
till sitt svåra betryck endast vara de handlandes opatriotiska sinne- 
lag och brist på laglydnad. 

Båda parterna framburo sina klagomål för 1742 års ständer. 
Manufakturisterna försäkrade, att de anmärkningar, som mot dem 
gjordes, voro fullkomligt orättvisa, och att de ansträngde sig på 
allt sätt, på det ej riket måtte behöfva lida någon brist, h vilket 
de ansågo tillräckligt bevisadt deraf, att såväl hallrätternas som 
deras egna magasiner lågo fulla af osålda varor. Äfven voro deras 
tillverkningar tillräckligt dugliga, så framt nemligen den gamla re- 
geln, att svensk man bör bära svenskt hjerta och svenska kläder, 



1) M. Cont. till regeringen 18 Febr. 1742. K. A. 

2) Kgl. M:ts publ. 26 Febr. 1742. 

3) RådsProt. 25 Febr. 1742. R. A. — Kgl. kung. 8 Oktober 1742. 



lOS 

vore något annat än ett tomt ordstäf). De handlande åter för- 
klarade, att de flerfaldiga gånger hade förgäfves reqvirerat varor 
från fabrikerna, emedan dessa ej sökte tillveika sådana varor, som 
handeln önskade, och att för öfrigt fabrikernas nöd härledde sig från 
deras tillverkningars uselhet, höga pris och föga gångbarhet, behöfde 
ej bevisas, ty det vore allmänt bekant. Handels- och Manufaktur- 
Deputationen var i första hand skiljedomare mellan de olika intres- 
sena, och oväntadt nog fann handelsfriheten denna gång, om också 
blott till en början, hos henne ett villigt öra. Deputationen var 
visserligen af sin instruktion ålagd att noga undersöka anledningen 
till manufakturisternas fortfarande klagomål öfver brist på afsätt- 
ning, och att framförallt söka så lagstifta, att ej, i trots af alla 
omkostnader och omsorger, de svenska fabrikernas fiender måtte få 
den fägnaden att se dem ruinerade och tillintetgjorda. Under in- 
flytande af den starka opposition, som i början af riksdagen hotade 
att störta Hattarnes så ekonomiska som politiska system, visade 
den sig likväl föga böjd att blindt taga industriens parti, och be- 
gärde sålunda af Manufaktur- Contoiret noggrann redogörelse för anta- 
let af fabriker och väfstolar, beloppet af deras tillverkningar o. s. v. 
samt bestämd uppgift om de varor, med hvilka fabrikerna kunde 
förse riket i tillräcklig mängd, på det "att vederbörande måtte stå i 
ansvar i händelse med skäl kunde klagas öfver brist" ^). Först se- 
dan dylika uppgifter erhållits, afgaf deputationen sin berättelse till 
ständerna^), och uttalade deri åsigter, som så skarpt stredo mot de 
antagna grundsatserna för hushållningen, att de tycktes hota med 
en verklig omstörtning. Den lät äfven Contoirets förvaltning, och 
dess beräkningar för att förgylla opp resultaterna deraf, undergå en 
omfattande granskning, som föga lände till det nya embetsverkets 
heder. Så befanns uppgiften, att trefjerdedelar af fabrikernas till- 
verkningsvärde, sedan förra riksdagen eller 1 y^ år beräknadt i sin 
helhet till öfver 46 tunnor guld, kunde anses såsom rikets vinst, så 
mycket heldre böra noga undersökas , som på grund af en sådan ut- 
räkning de föregående ständerna fördubblat sin omvårdnad om både 
manufakturerna och contoiret. Så hade nu contoiret uppgifvit rikets 
vinst på de 5 Y^ åren sedan hallrätterna inrättades till öfver 59 tun- 
nor guld, under det att landshjelps- och manufakturfondsmedlen 



1) M. Cont. till H. och M. Dep:n 8 Augusti 1743. E. H. A. 

2) S. H. och M. Dep:s extr. prot. 25 April och 1 Augusti 1743. R. H. A. 

3) 31 Augusti 1743. 



106 

endast gjorde 13 '^ tunnor guld, samt lånen och försträckningarne 8 Va. 
Att beräkningen likväl måste vara opålitlig fann deputationen vara 
lätt insedt, t}^ den nationella besparingen "kunde endast sökas i den 
difference, som var mellan råvaran ograverad af umgälder och det 
pris, hvartill den färdiga varan kunnat köpas utomlands". Dernäst 
tadlades contoiret för dess till hälften oredliga förfarande, att ej noga 
skilja mellan de verk, som erhållit offentligt understöd, och de, 
som anlagts och drifvits helt och hållet på enskildas bekostnad, samt 
att ej uppvisa, i hvad mån de förra tillverkat bättre och billigare än 
de senare, ehuru endast genom en sådan skilnad nödig öfversigt 
kunnat vinnas af den nytta, riket haft af sina stora uppoffringar. I 
afseende på de svenska varornas så tillräcklighet som beskaffenhet, 
var deputationen fullkomligt af de handlandes mening, att deras egen 
uselhet, men ej deras öfverflöd, var orsaken till den bristande af- 
sättningen. Så t. ex. vore det lätt att bevisa, att j^lletillverkningen 
ej till hälften förmådde fylla rikets behof. Ty enligt tulljournalerne 
för åren 1724—34 hade i medeltal införts 769,000 alnar kläde, och 
hela svenska tillverkningen för år 1741 och första hälften af 1742 
var endast 409,000, hvari då äfven arméens beklädnad var inberäk- 
nad. Detta kunde med skäl kallas "en nationell brist i nötande 
yllevaror", hvilken måste fyllas af det Ost-Indiska krämet, hvaraf 
åter insågs , hvarest vinsten af införselförbuden stannade Följderna 
af hela systemet sammanfattas derefter i korthet sålunda, att kro- 
nans säkraste inkomst af tullarne förminskas; handeln med de euro- 
peiska nationer, som i utbj^te tagit våra varor, aftager; yppigheten 
derimot tilltager, då folket tvingas att begagna siden i stället för 
ylle, som ej kan erhållas; dyrhet, trångmål och fattigdom blifva 
allmännare i alla stånd, och slutligen ökas äfven lurendrägerierna, 
genom den ökade frestelsen dertill. 

Manufaktur- Contoiret sökte derimot på allt sätt att upprätthålla 
systemet, likasom att rättfärdiga sin förvaltning. För att dock ej 
gifva motpartiet ökade anledningar till klander, vågade det ej af 
ständerna begära nya anslag och understöd, utan besvor dem en- 
dast "att utfinna något säkert medel, hvarigenom både in- och ut- 
ländske kunde öfvertygas, att ingen ändring skulle komma att ske i 
de tagna författningarna". Visserligen hade man kunnat förutse, att 
en mängd vidriga omdömen skulle framföras om de svenska manufak- 
turerna, att odugliga utländska varor skulle utgifvas för inhemska, 
för att göra dessa senare förhatliga, och att åtskilliga andra konster 
skulle försökas i dylik afsigt, men allt detta, hoppades contoiret, skulle 



107 

dock befinnas overksamt mot ständernas visa och ädelmodiga ömhet ' 
om såväl rikets bästa som egen heder '). Ej heller vidblef deputa- 
tionen strängt sina påståenden emot förbudssystemet. Man skulle 
visserligen med allt skäl väntat af henne bestämda förslag i afsigt att 
upphäfva förbuden och återgå till ett mera sansadt och bättre grun- 
dadt hushällningssätt, men detta blef dock långt ifrån förhållandet. 
Trots allt hvad den förut anfört, slutade nemligen deputationen med 
att finna manufakturernas nytta så tydlig, att den visserligen ej 
borde dragas i tvifvelsmål , äfven om de ej skulle förmå uppfylla sin 
förnämsta uppgift, att på en gång gifva sysselsättning åt de fattige 
och förse rikets innevånare med nödtorftiga kläder till billigt pris. 
Ständerna borde derför ej upphäfva förbuden och ej heller i annat 
afseen<"te taga sin vårdande hand från industrien, utan heldre hafva 
med den fördrag, tilldess den vunnit en nödig stadga. Med förvalt- 
ningen af de allmänna medlen borde dock hållas sträng räfst, eme- 
dan inga egentliga räkenskaper blifvit förda och ingen redovisning 
afgifven, samt manufaktur- contoiret upphäfvas, och dess åligganden 
lemnas åt Commerce-Collegium, hvilket de enligt regeringsformen 
äfven tillhörde. 

1 den stränga kritiken af några hushållningens förnämsta grund- 
satser hade vid början af riksdagen äfven ständerna sjelfva i ej ringa 
mån deltagit, samt påpekat nödvändigheten af åtskilliga reformer. 
I främsta rummet borde man söka finna något bättre sätt att an- 
vända manufakturfonden, än det hittils brukliga, hvarigenom folk 
af kapital och kredit endast hindrats att ingå i manufakturerna, 
hvilka således nu voro på god väg att blifva statens egendom. Genom 
de öfliga publika förskotterna mot inteckning hade nemligen de en- 
skilda afhållits från att förlägga verken, emedan de ej ville såsom 
fordringsegare konkurrera med kronan, och genom de öfriga sätten för 
understöds och premiers utdelande hade en alltför stor olikhet upp- 
kommit mellan verken, då somliga fått dylika understöd , andra åter 
icke. Sålunda var det bekant, att de åt några fabriker beviljade 15 
procents tillverkningspremier hade nästan ruinerat alla de andra, 
som ej fått njuta dem tillgodo. Denna reformifver afstannade likväl 
snart, och vid närmare besinnande uttryckte ständerna den åsigt, 
att genom de vidtagna författningarna manufakturerna mycket till- 
tagit. Ej nog således , att de existerande förbuden förblefvo gällande 
jemte systemet i sin helhet, utan för yttermera visso stadgades nu 



1) Manuf. Cont:s ber. 24 September 1742. R. H. A. 



I 



108 

äfven bestämdt det vite af 1000 daler smt för h varje förslag till 
rubbning deri, som redan 1739 hade begärts O- Äfven manufaktur- 
contoiret bibehölls såsom närmaste vårdaren af industrien och för- 
valtare af manufakturfonden , dock med uttrycklig föreskrift att hålla 
noga uppsigt, att de fabriker, som erhållit till sin anläggning offent- 
ligt förskott, inom 2 till 3 år voro i fullgodt stånd eller i motsatt 
fall till fullo återbetalade sina lån^). 

Manufaktur- Contoiret hade dock vid riksdagen haft att utstå 
ännu en storm, som hade uppväckts af presteståndet. Genom con- 
toirets försorg hade nemligen en mängd katholske arbetare, särdeles 
i ylle, till ett antal af 700—1000 blifvit från Aachen införda och 
här fått njuta ett visst öfverseende i afseende på sina religionsöfnin- 
gar. Så länge dessa arbetare varit samlade i Stockholm, hade de 
blifvit i tysthet biktade och kommunicerade genom någon af de främ- 
mande legationernas prester, utan att något uppseende deraf väckts, 
men sedan fråga blef om fabrikernas flyttning från Stockholm, och 
flere al dessa arbetare äfven blifvit afsände till Norrköping och andra 
städer, kunde förhållandet ej längre döljas. Arbetarne vägrade nem- 
ligen bestämdt att flytta från hufvudstaden , så vida de ej erhöllo löfte 
och tillfälle att kunna få fritt utöfva sin religiösa kults fordringar, och 
tilltrotsade sig slutligen det löfte, att någon katholsk prest skulle 
få resa till dem och i enrum, samt under vederbörlig uppsigt skrifta 
dem. Stockholms konsistorium klagade likväl högljudt öfver detta 
medgifvande , såsom stridande mot både kyrkolag och regeringsform , 
och lyckades äfven erhålla understöd af Cancelli-Collegium, som 
i ett betänkande afstyrkte hvarje katholsk religionsöfning i lan- 
det, "emedan det vore bekant, hvilka konster jesuiterna förstå att 
bruka för att utbreda sin religion, och att de ej fruktade för detta 
ändamål bryta tro och löften". Då ärendet derefter kom till rege- 
ringen resolverades derstädes, att några sådana resor kring landet 
af katholska prester ej fiugo ske, och kyrkoherdarne ålades särskildt 
att noga vaka deröfver^). Presteståndet var likväl ej derraed nöjdt, 
utan lät genom handels- och manufaktur- deputationen vid riksdagen 
affordra contoiret en redogörelse för de löften det gifvit och de kon- 
trakter, som med de utländske arbetarne blifvit afslutade, samt för 
de åtgärder det ämnat vidtaga, för att förmå dessa främlingar att 



1) R. St:s bref 12 Sept. 1743. R. A. — Kgl. kung. 27 Januari 1744. 

2) S. U:s bref 7 September 1743. R. A. 

3) RådsProt. 15 Juni 1742. R. A. 



109 

öfvergå till vår lutherska religion. Denna redogörelse befanns så 
mycket nödvändigare , som dessa beklagade sig högt och öfverallt , att 
de, trots gifna löften, ej fingo behålla sin religion, sedan de blifvit 
förmådde att hit inflj^tta '). Contoiret sökte välta ansvarigheten från 
sig, emedan en del arbetare inkommit redan för längre tid sedan innan 
contoiret ännu existerade, samt andre åter införts af enskilda eller 
frivilligt hitkommit, lockade af manufakturprivilegierna. Enär dess- 
utom vid förra riksdagen ej något åtal gjorts emot de med ständernas 
goda minne här bosatte utländingar, så hade contoiret ej sett något 
ondt i att inskaffa ännu flere, särdeles som ylleindustrien ovilkorligen 
behöft dem. Hvad de gifna löftena angick, så hade i kontrakterna 
i allmänhet intet blifvit nämndt om religionen , men det kunde dock 
ej förnekas, att en af agenterna låtit deri inflyta försäkran om fri 
religionsöfning, hvilket dock skett utan contoirets vetskap och med- 
gif vande. Ville man nu söka förmå dem att öfvergå till lutherska 
läran, så skulle man derigenom endast köra ut ur riket en mängd 
nyttiga och kunniga arbetare, hvilka,' om de finge vara i fred, 
snart skulle genom giftermål och andra förbindelser här för alltid 
fästas och öfvergå till vår kyrka, såsom det förut händt med de vid 
vår bergshandtering anställda-). Anklagelsen fick väl derefter för- 
falla, men obestridligt är likväl, att contoiret genom sitt oförsigtiga 
förfarande blottställt nationen för befogade förebråelser för bristande 
tro och heder, hvilka af flera utländske författare ej heller blifvit 
sparade. 

Fabrikerna hade emellertid fortfarande och i allt mera stegradt 
mått att kämpa mot de gamla svårigheterna. Visserligen fann ko- 
nung Fredrik, hvilken sommanren 1744 genomreste landet och per- 
sonligen inspekterade de industriella anläggningarne, att de voro i 
ett ganska förhoppningsfullt tillstånd, och högstberömlig den vishet, 
som skapat dem^), men denna uppfattning motsades dock skarpt af 
de rapporter från Manufaktur- Contoiret och Commerce-Collegium om 
fabrikernas nära undergång, hvaraf regeringen bestormades. Det förra 
androg, att utländska varor alltjemnt infördes och utan ringaste fruk- 
tan öppet försåldes, emedan vederbörande uppsyningsmän ej brydde 
sig derom, samt att många öfriga stadganden och förordningar lika 
litet tillämpades eller på minsta sätt efterfrågades. Följden deraf 



1) S. H. och M. Dep:s bet. 10 Augusti 1743. R. H. A. 

2) Manuf.-Cont:s bet, 15 Augusti 1743. R. H. A. 
8) RådsProt. 17 Juli 1744. R. A. 



110 

vore visserligen, att manufakturerna snartmåste nedläggas, att hela 
deras tillverkning pantsattes på hallarne, och att såväl de utländska 
som de inlärda svenska arbetarena begärde fä utflytta ur riket, men 
äfven att Kongl. Maj:ts heder och anseende nedsattes, och förtroen- 
det till gifna lagars kraft minskades '). Sträng hand borde d erfor 
hållas öfver författningarnes efterlefnad, husvisitationsrätten utsträc- 
kas, konfiskerade varor uppbrännas, såsom det skett under Carl XT:s 
regering, samt straffet för lurendrägeri ytterligare skärpas, så att 
ett dylikt brott ej längre skulle få med böter försonas. Commerce- 
Collegium instämde i samma beskärmelser och förslag, samt bifo- 
gade äfven ett särskildt projekt att göra förordningarne bättre verk- 
samma"-) Enligt detta borde alla utfärdade förbud mot införsel, 
försäljning, bruk och nyttjande af utländska varor åter upprepas, 
samt fiskaler och uppsyningsmän genom cirkulärer förmanas att göra 
sin pligt. Särskildt borde äfven vid strängt ansvar hvarje skräddare 
förbjudas att sy kläder af tyg, som ej genom behörig attest intyga- 
des vara svensk tillverkning, samt för behörig uppsigts skuld åläg- 
gas att hvarje vecka afgifva till magistraten och hallrätten förteck- 
ning öfver huru mycket och af hvad slags tyg han förfärdigat, äf- 
vensom allt dylikt arbete förbjudas utom på lofgifne verkstäder och 
af personer, som tillhörde skräddareembetet. 1 sammanhang der- 
med skulle äfven stora belöningar och löfte om mästerskap bestås 
de gesäller, som angåfvo sina mästare för brott mot denna författ- 
ning, och den mästare, som angaf en annan, erhålla andel i bö- 
terna, hvarimot gesäller eller qvinnor, som befunnes brottsliga, skulle 
dömas till krigstjenst och spinnhus på behaglig tid. Kegeringen, 
sålunda öfverhopad af klagomål och förslag, var mycket villrådig 
angående de åtgärder, som borde vidtagas, men var dock mest böjd 
för mildare sådana. Sålunda beslöt rådet att hos konungen an- 
hålla, att han måtte förklara sitt välbehag med de personer vid 
hofvet, som buro svensk drägt, på det att så patriotiska bruk måtte 
blifva allmännare, samt äfven att af manufaktur- contoiret infordra 
uppgifter på beloppet af tillverkade och oförsålda varor, och om de 
inhemska fabrikanterna kunde åtaga sig inom ett år tillfredsställa 
all efterfrågan^). Sedan likväl sådana förteckningar inkommit, utvi- 
sande , enligt contoirets beräkningar, att den inhemska förbrukningen 



1) Manuf.-Cont. till reg. 25 Oktober 1744. E. A. 

2) Commerce-Coll. bref 21 Nov. 1744. C. C. A. 

3) RådsProt. 14 Dec. 1744. R. A. 



111 

ingenting hade att förlora genom förbudens omedelbara tillämpande, 
vågade regeringen ej längre dröja dermed, utan sanktionerade genom 
en förordning det väsendtligaste af de båda embetsverkens fordringar 
och förslag *). Att utvidga rättigheten till husvisitationer vägrade 
den dock bestämdt, med så mycket mera skäl, som ständerna vid 
de båda föregående riksdagarne i skarpa och värdiga ordalag besvä- 
rat sig öfver 1739 års lurendrägeriförordning, hvars 8;de § medgaf 
dylika visitationer, ehuru likväl endast i ganska inskränkt grad och 
under bestämd ansvarspåföljd. Förordningen, hade de sagt, stridde 
emot allmänna lagen, som ej tillät att någon oroades och skadades 
af illasinnade, aldraminst i sitt eget hem, hvilket af hvar och en 
borde betraktas såsom en oantastlig helgedom. Emot en sådan pro- 
test kunde ej manufakturisterna genomdrifva denna sin fordran, huru 
högt de än förklarade den påkallad endast af omsorgen för rikets 
bästa och sitt eget sjelfbestånd. 

Derimot beslöt nu regeringen att försöka ett annat medel, redan 
flere gånger af ständerna lifligt förordadt, för att mildra den "ol5^ck- 
liga jalousien" mellan de handlande och manufakturisterna samt lätta 
deras ömsesidiga handelsförbindelser. Som nemligen den ofta öfver- 
klagade långsamheten och osäkerheten i utsökningen af vanliga for- 
dringar nästan fullständigt förbjöd manufakturisterna att bevilja de 
handlande den kredit, som dessa åter oundgängligen behöfde, så 
gällde det nu , att genom en bättre ordnad och strängare lagstiftning 
söka stärka och lifva denna oumbärliga kredit. Fördenskuld stad- 
gades, att när en handlande på kredit lemnade råvaror till en fa- 
brikant, eller denne åter inhemska manufakturvaror till en hand- 
lande, så skulle köparen acceptera en af säljaren på honom för den 
öfverenskomna summan dragen "skuldsedel", hvilken sedan, om den 
vore inrättad efter ett föreskrifvet formulär, egde samma rätt och 
egenskap som vexlar. Hvarje sådan skuldsedel eller s. k. debetse- 
del skulle sedan löpa man och man emellan såsom betalningsmedel, 
endast med iakttagande af att den hvarje gång endosserades, och 
borde äfven utan svårighet kunna emottagas såsom sådant, i följd af 
dess stränga exekutiva kraft. Om nemligen den ej vid förfallodagen 
betaltes, så egde innehafvaren att inom sex dagar låta protestera den, 
och genom rådstugurätten genast erhålla handräckning, så att säker- 
het erhölls i acceptantens person till dess betalning eller utmätning 
af hans egendom skett. Fanns ej straxt tillgång hos acceptanten, 



1) Jfr furord. 11 Januari 1745. 



112 

stod trassenten samma ansvar, och var äfven han oförmögen, egde 
innehafvaren att bland endossenterna söka sin man, som var sk3^1dig 
att betala tolf dagar derefter. Ingen invändning af hvad slag som 
helst fick hindra exekutionens gång, utan skulle sådan sedermera 
utageras '). Detta vackra försök att införa vexlar i vår inhemska 
rörelse, och att genom ett ordnadt kreditsystem leda kapitalerna till 
handeln och industrien, hade dock ingen framgång. "Debetsedlarne, 
vidtagna i samråd med erfarna köpmän, borde väl hafva gagnat rö- 
relsen, men hade endast bevisat, att allt är fruktlöst, så länge 
lurendrägerierna fortfara", sade manufaktur- contoiret kort derefter. 
Verkliga orsaken torde väl hafva varit, dels att allmänheten ännu 
hade alltför ringa både förtroende till och kunskap om dessa kredit- 
papper för att emottaga dem såsom betalningsmedel, och att de så- 
ledes förblefvo liggande döda i säljarnes kassakista, men dels äfven att 
både manufakturisten och handlanden voro alltför vana vid det otyg- 
lade sjelfsvåldet i afseende på uppfyllandet af gifna betalningslöften , 
för att ej skygga för den stränga ansvarsbestämmelse , som här stad- 
gades. Handlanden föredrog derföre att köpa af en mindre sträng 
fordringsegare , och fabrikanten å sin sida, i följd af marknadens 
inskränkthet absolut beroende af handlandens välvilja, föredrog, och 
måste föredraga, att sälja på lindrigare vilkor framför att förlora en 
oumbärlig kund. Det var således väsendtligen sjelfva det olyckliga 
restriktiva systemet, som skapat en produktion, hvilken ej var be- 
tingad och upprätthållen af en naturlig konsumtion, som dödade 
denna början till en bättre ordning i våra kreditförhållanden, utan 
hvilken likväl industrien aldrig kunde vinna någon högre blomstring. 
Under tiden till 1746 års riksdag arbetade manufaktur- contoiret 
flitigt och efter bästa förstånd att befästa och utbreda industrien. 
Det lät samla ooh försöka "svensk bomull", införskref och planterade 
mulbärsträd från Amerika , skickade Linné att studera vår Floras för 
industrien nyttiga växter, särdeles olika slags färggräs, planterade 
kardborrar på Gottland och vid Kalmar, utskickade kommissarier för 
att inleda direkta affärer med Polen för ullhandeln, med Italien för 
silkeshandeln och för att värfva sidenarbetare , samt att i allmänhet 
studera utländska arbetsmethoder , anlade spinnskolor i Wermland, 
Dalarne, Nerike och flera provinser, der det fanns god tillgång på 
folk, gaf premier och förskott åt mästare, som inlärde den svenska 
ungdomen, o. s. v. Såväl genom off'entliga auktioner sökte det rea- 



1) Förord. 17 Januari 1746. 



113 

lisera de på hallrätternas magasiner hopade pantsatta industrivarorna, 
genom att kringskicka dem på marknaderna, der de försåldes under 
uppsigt af landshöfdingen. Både det ena och andra sättet för för- 
säljningen slog dock mycket dåligt ut, enär knapt hälften af varornas 
pantvärde kunde för dem erhållas, hvarigenom således manufaktur- 
fonden gjorde stora förluster. Genom att i tysthet gifva exportpre- 
mier försökte det derjemte åstadkomma utomlands en afsättning, som 
ej inom riket stod att vinna, men äfven detta försök visade sig 
fruktlöst. Contoirets arbete var således långtifrån lätt eller tacksamt. 
Främsta svårigheten, sade det, kom deraf, att "största delen af innevå- 
narne lefvat i mörker och okunnighet om rätta näringsmedlen, och 
trott att himmel och jord stridde emot dem". Somliga kunde ej , 
andra ville ej handhafva verkställigheten af författningar, som de 
dels ej förstodo, dels rent af hatade och önskade tillintetgjorda. All 
denna svårighet och motvilja var dock naturlig och skulle väl en 
gång upphöra, ehuru visserligen det kunde dröja länge nog. Ty det 
hade varit på samma sätt öfverallt utomlands, der hela 200 år förgått 
innan manufakturerna kommit till fast bestånd och omfattats med 
tillbörlig kärlek '). Kegeringen derimot var både modlös och råd- 
lös, ställd å ena sidan mellan industriens städse stegrade fordringar 
på hjelp och understöd, och å andra det allmänna missnöjet öfver 
bristen och dyrheten på nödvändiga varor. Den vågade ej föreslå 
någon ändring i det af ständerna med så mycken kärlek omfattade 
manufaktursystemet, men ville ej heller bära ansvaret för ytterligare 
tvångsåtgärder, och lemnade sålunda helt enkelt åt riksdagen att 
uppfinna medel för manufakturernas upprätthållande och beredande 
af afsättning för deras tillverkningar-). 

Ständerna gåfvo äfven genast tillkänna en allvarlig afsigt att 
upprätthålla sitt verk. "Sekreta handels- och manufaktur-deputatio- 
nen må framför allt ihågkomma, att hufvudsaken vid alla dess för- 
slag och åtgöranden bör vara manufakturernas bestånd och förkofran", 
heter det i denna deputations instruktion ^). Deputatiouen tog vin- 
ken i akt och höll sin berättelse i en helt annan tonart än den näst- 
föregående "*). Den fann manufakturernas tillstånd långt bättre än man 
kunnat vänta, och att äran deraf tillkom i främsta rummet manu- 



1) M.-C:s riksdagsber. 15 September 1746. R. H. A. 

2) Sekr. Prop. till 1746 års riksd. § 21. R. H A. 

3) 14 Nov. 1743. R. H. A. 

4) S. H. och M. Dep:s ber. om manuf. tillstånd 31 Januari 1747. 



114 

faktur- contoirets försigtiga och omtänksamma förvaltning. Likväl 
var ställningen sådan, i följd af de oförskämda lurendrägerierna , att 
fabrikerna måste gå under, om de ej fingo kraftig och skyndsam 
hjelp af ständerna. Hittills hade nemligen deras enda medel att 
hålla sig vid lif varit att vecka för vecka pantsätta sina tillverk- 
ningar och äfven ofta sina rudimaterier. Att derigenom publikum 
snart skulle blifva egare af fabrikernas tillverkningar, liksom det 
redan till en del var det af fabrikerna sjelfva, var likväl lika lätt 
att inse, som att i främsta rummet ett sådant missförhållande måste 
genom visa och försigtiga åtgärder, undanrödjas. 

För att erhålla en säker grund för sina reformförslag infordrade 
deputationen manufakturisternas eget utlåtande i afseende på tjenli- 
gaste sättet att hjelpa dem ur deras brydsamma belägenhet. Desse, 
ej längre nöjde med det skydd mot utländsk täflan , de tilltrotsat 
sig, fordrade nu ett dylikt äfven mot den tillväxande inhemska, och 
förklarade, att främst af allt var det nödvändigt att begränsa till- 
verkningen efter den inhemska marknaden, till hvilken de fortfa- 
rande måste förblifva inskränkta. Visserligen, medgåfvo de, borde 
alla monopolier och dylikt, som hindrade en fri täflan, utan betän- 
kande förkastas och upphäfvas, men man fick dock ej bota ett ondt 
med ett ännu värre , och ett sådant vore , om alltför många verk fingo 
anläggas, emedan då alla utan undantag skulle förstöras. Derför 
borde en beräkning göras öfver hela rikets konsumtion af olika slags 
tillverkningar, och ej flera verk erhålla privilegier än som motsvarade 
denna konsumtion. Ej borde någon kunna derimot invända, att en 
sådan begäran var stridande emot manufakturprivilegierna , åtminstone 
ej mot deras anda, hvilken just var att hjelpa och gagna industrien , 
och dessutom funnos flera dylika prejudikater vid bergshandteringen , 
der ständerna afslagit flera ansökningar om privilegier på jernverks 
anläggande, för att ej otillbörligt öka tillverkningen och den inre 
konkurrensen 0. Manufakturisterna kunde gerna hafva tillagt, att i 
princip var deras begäran redan godkänd, emedan ständerna 1741 
hade förbjudit anläggande af flera glasbruk, och till en del äfven 
tobaksspinnerier, "emedan afsättningen ej flera sådana talte", äfven- 
som att genom skråsystemet samma princip redan länge och i stort 
varit tillämpad. 

Deputationen var visserligen ej särdeles hugad att förorda en så 
radikal begäran, men infordrade dock manufaktur-contoirets yttrande 



1) Maimf:s mem. 3 Februari 1747. R. H. A. 



115 

angående såväl denna nya fordran som i allmänhet fabrikernas till- 
stånd och behof I sitt med anledning deraf afgifna betänkande ut- 
talade contoiret genast och utan alla omsvep, hvad som i sjelfva 
verket är hvarje ekonomiskt prohibitivsystems förbannelse, nemligen 
att det numera var samhällets ovilkorliga skjddighet att, hvad det 
än måtte kosta, upprätthålla de författningar, det förut gifvit, eme- 
dan i förlitande på dem en mängd främlingar blifvit inlockade samt 
många inhemska egnat sitt arbete och sina kapital åt en industri, 
som utan dessa författningar raåste falla. Det var också endast i 
den fasta tillförsigt, att ständerna sjelfva insågo, hvilka förpligtel- 
ser gifna lagar och löften ålade dem, som contoiret vågade fram- 
lemna sina förslag, hvilka, såsom efter en sådan inledning lätt 
kunde inses, voro af den mest prohibitiva art O- Främst bland dessa 
kommo åtgärder för manufakturfondens ökande, ty "fonden är lifvet 
för alla manufakturförfattningarne ; men är lifvet knapt och helsan 
otillräcklig, så måste äfven kroppens rörelser vara matta, och dess 
förrättningar stanna mera i önskan än fullbordan". I följd likväl af 
lurendrägerierna och de mångfaldigade införselförbuden af artiklar, 
som förut erlagt afgift, hade fondens inkomster blifvit reducerade till 
hälften af hvad de utgjorde före år 1741. Dessutom hade dessa till 
största delen uppslukats af räntebetalningar till banken, under det att 
likväl mycket penningar behöfdes för att anskaffa lärlingar, införskrifva 
verktyg och mästare, bispringa fabriker, spinnerier och plantager, 
betala exportpremier och bankoskuld, samt mycket annat. Fonden 
behöfde således minst fördubblas och för detta ändamål nya artiklar 
beskattas, hvartill såsom tjenligast föreslogos te, kaffe, vin, brän- 
vin, olja, frukter, ostindiskt porslin, fabricerade varor af stål, sten, 
träd och metall med flera, hvilka alla borde till fonden erlägga en 
afgift motsvarande 30 procent af värdet. Äfvenledes kunde utländskt 
malt och gryn betala en dylik, "ty om också spanmål borde lindri- 
gare taxeras vid knapp skörd, på det ej den fattiges tårar måtte 
drabba landet med förbannelse , så var det dock en vanheder för lan- 
det att utsträcka en sådan eftergift äfven till arbetad spanmål". 

Dernäst måste den olagliga införseln hämmas. Lurendrägeriet 
var i sj^nnerhet skuld till det närvarande betrycket, och dessutom 
"en last, som på vederstyggligt sätt försnillade kronans inkomster, 
betog många tusenden deras bröd, vände upp och ned på rikets väl- 



1) M.-C:s niem. ang. fabrikernas bestånd i framtiden, bland S. H. och M. 
Dep:s handl. R. H. A. 



116 

färd och åstadkom otaliga vedervärdigheter för lofliga näringar". 
Efter en sådan definition följde ganska riktigt, att intet^straff borde 
vara för strängt för en så ohygglig last, och att den borde på det 
allvarligaste beifras. Contoiret begärde att för bättre uppsigts skull 
få tillsätta särskilda af det beroende och aflönade "besökare", hvilka 
skulle öfvervaka tuUarrendesocietetens , äfvensom att husvisitationer 
måtte få utan ansvar anställas. Alla konfiskerade varor borde högtid- 
ligen brännas, och särskilda belöningar utfästas för beslagare, eme- 
dan den hittills dem tillagda andel i inkomsten af varornas försälj- 
ning nu mera, sedan auktionerna i landet på konfiskeradt gods blifvit 
förbjudna ^ , visat sig vara otillräcklig. Särdeles betecknande är den 
snillrika kombination, som contoiret lånat från Frankrike och ville 
hafva här tillämpad , för att på en gång straffa innehafvaren af förbju- 
det utländskt gods , gagna fabrikanterna och skaffa fonden inkomster. 
Allt sådant gods borde nemligen af hallrätten dränkas i rent vat- 
ten, derefter restaureras af någon fabrikant, som derigenom kunde 
förtjena en billig arbetslön, och slutligen återlemnas åt egaren, som 
mot en afgift till manufakturfonden af 25 procent af värdet skulle 
få låta stämpla varan såsom svensk. 

Contoiret öfvergick derefter till den af manufakturisterna fram- 
ställda begäran om inskränkande af den inhemska konkurrensen, och 
fann den både nyttig och billig. Till en början angrep det husfliten. 
"Husväfnaden", sade nemligen contoiret, "är föga gagnelig, lika litet för 
allmänheten som för den enskilde. För den förre, emedan rörelsens 
naturliga ordning mellan stad och landet derigenom rubbas och för- 
delningen i innevånarnes sysslor förryckes; för den senare emedan 
sålunda endast dyrt tillverkas en dålig vara. Förvändheten i vår 
hushållning är nu så stor, att borgaren plöjer och sår, bonden deri- 
mot väfver och handlar, hushållen kladda i fabrikörens syssla och alla 
skämma sålunda hvarandras göromål, hvaraf följer, att städerna äro 
utfattiga och landet illa brukadt". I afseende åter på manufakturerna 
hade man nu vunnit den erfarenhet, att landets egen marknad 
var alldeles för ringa för att kunna garantera en nödig afsättuing, 
och som någon export ännu ej kunde komma till stånd, så "måste 
inrättningen af nya verk lämpas efter inrikes afsättningen". Innan 
några åtgärder för detta ändamål vidtogos , var dock nödigt att noga 
känna beloppet af den inhemska förbrukningen , och Commerce-CoUe- 
gium hade derföre fått ordres, att upprätta listor på åtgången af 



1) Förordn. 11 Januari och 26 Juni 1745. 



117 

allehanda in- och utländska kramvaror under åren 1726 — 1746, i 



det att, sedan dessa listor inkommit, en riktig jemkning i verkens 
privilegierande måtte utan svårighet kunna ske. Sedan dessa listor 
till en del inkommit, bestämde contoiret närmare, huru man vid denna 
jemkning borde gå tillväga. Att klädestillverkningen, särdeles den 
fina, mycket öfversteg behofvet, var klart deraf, att på 67 stolar till- 
verkades 72,000 alnar fint kläde till ett värde af 360,000 daler smt, 
samt på 165 stolar för gröfre vara 240,000 alnar till ett värde af 
480,000 daler smt. Som m.ed persedelextrakterna likväl kunde bevisas, 
att åren 1724 — 34 i medeltal konsumerats endast 40,000 alnar fint 
kläde, sä följde deraf att nu tillverkades omkring 32,000 alnar för 
mycket, hvilket för öfrigt äfven bevisades deraf, att öfver 100,000 
alnar lågo osålda i hallmagasinerna och bodarne, och att fabrikan- 
terna pantsatte för 138,000 daler smt hvarje halfår. De 67 väfstolarne 
borde derföre minskas till 37, dock ej medelst förbud eller tvång, 
utan genom mildare åtgärder. Om sålunda t. ex. bestämdes, att 
endast ett visst antal fabriker, och helst de af Wallonska arbetare 
drifne, fingo pantsättningsrätt, så måste de öfriga ovilkorligen efter 
hand indragas. För att minska den gröfre tillverkningen kunde kro- 
nans beställningar för millitärens behof inskränkas till de 4 verk, 
som af ålder haft detta privilegium. Kunde manufakturisterna vinna 
ett så beskaffadt skydd, så försäkrade contoiret, att publicum snart 
skulle röna vinsten deraf genom att erhålla af dem både bättre va- 
ror och billigare pris, en försäkran som förefaller besynnerlig, då 
man finner contoiret straxt derefter lifligt understödja regeringens 
proposition om återinförande af frimästerskap, emedan de slutna 
skrånas sammansättningar voro orsaken till de stegrade priserna på 
deras tillverkningar af alla slag. 

Sedan man således i knappa 8 år med så mycken ifver arbetat 
för att uppfostra och utveckla en inhemsk industri, såsom allt ekono- 
miskt välstånds grundvilkor, fann man sig redan nu bragt derhän, 
att med lika mycket bekymmer nödgas söka åter inskränka den. 
Handels- och manufaktur- deputationen kunde dock ej förmå sig att 
understödja en så sorglig återgång. Den kunde ej tillstyrka försla- 
get om indragning, emedan den ej trodde de gjorda uträkningarne 
riktiga, ty lika litet gåfvo persedelextrakterna någon säker beräk- 
ningsgrund, som befolkningens antal, hvilket man ej noga kände. 
Ville man likväl beräkna svenska folket till 2,200,000 menniskor, så 
måste visserligen förbrukningen af kläde vara större, än contoiret 
uppgifvit, och sålunda indragningen af en del fabriker öfverflödig. 



118 

Den var äfven fullkomligt stridande mot den rätt och billighet, som 
alltid varit ständernas förnämsta ledtråd, och dessa borde besinna, 
hvad följden blefve, om så många menniskor, som blifvit lockade till 
ett berömligt näringsfång, nu antingen skulle flytta till främmande 
land eller öka uselheten här hemma. Hvad skulle äfven främmande 
nationer tänka om. oss, om de nu sågo oss nedrifva, hvad vi nj^ligen 
med så mycken möda byggt upp, och huru skulle slutligen efter en 
sådan åtgärd förtroendet till publici ord och löften kunna upprätt- 
hållas. Fanns verkligen något öfverflöd i den inhemska produktionen, 
slutade deputationen, så borde det ovilkorligen exporteras, skulle 
detta äfven ske med hjelp af exportpremier ')• 

Sedan ständerna tagit del af dessa olika planer och förslag fram- 
ställde de till regeringen sin egen åsigt, huru manufakturerna borde 
under den närmaste framtiden förvaltas och deras bästa befrämjas-). 
Ty ej borde man fälla modet i anledning af den långsamhet h var- 
med omsorgen för industrien mognade till frukt, emedan hvad som 
länge skall bestå mognar långsamt, och segren vore viss, endast man 
fortginge med oförtröttadt nit och vis ömhet. Främsta omsorgen 
blef, såsom vanligt, att söka förskaffa fabrikerna afsättning å deras 
produkter, och följaktligen kunde ej pantsättningarne ännu upphöra, 
ehuru de visserligen måste erkännas hafva varit endast en "nödfalls- 
åtgärd, skadlig i sig sjelf". Likväl skulle de betydligt inskränkas 
och deras belopp begränsas, så att t. ex. på fina kläden endast fick 
lånas en tunna guld, på grofva kläden en half och lika mycket på 
linnevaror, samt belåningen af råvaror alldeles upphöra. För betal- 
ning till banken af de betydliga summor denne förskjutit skulle sör- 
jas genom auktioner på de pantsatta varorna, dock med mycken för- 
sigtighet, så att ej landet på en gång öfversvämmades af fabriksva- 
ror. Såsom bekant, hade varan fått pantsättas och belånas till tre- 
fjerdedelar af sitt värde, och om den vid auktionen såldes derunder, 
skulle fabrikanten förlora sin fjerdedel och manufakturfonden betala 
återstoden af bankens fordran. Såldes den derimot högre än belå- 
ningsvärdet, så tillföll vinsten fabrikanten. 

Enda medlet likväl att för framtiden säkert beforda industriens 
blomstring var, att fabrikanten och handlanden räckte hvarandra 
handen, så att den senare öfvergaf det utländska krämet och an- 
vände sina penningar inom riket. "Kunde ej en sådan den säkraste 



1) S. H. och M. Dep:s bet. 8 Juni 1747. R. H. A. 

2) S. U. bref 21 Nov. 1747. R. A. 



119 

grundval vinnas, utan oförstånd och egenvilja fortfarande ville råda, 
så måste lagarne bringa lemmarne i rikskroppen till naturlig ord- 
ning". Att handeln egentligen var den felande var klart, emedan 
den var grundad på en "oskicklig mångsäljning eller polypolisk han- 
del", hvilken endast borde finnas i näringslösa länder, der hvar och 
en grep till den födkrok, som passade honom efter inbillade förmå- 
ner, utan afseende på det allmänna bästa. Fabrikanten borde der- 
för å sin sida lemna kredit mot debetsedlar åt handlanden, men 
denne derimot i tid göra sina beställningar, på det ej fabrikanten 
måtte behöfva resa riket kring med sina varor och söka afsättning, 
hvilket förspilde mycken tid och hindrade näringens uppblomstring. 
Likväl stannade man ej nu vid blotta varningar och föreställningar. 
Commerce-Collegium skulle få befallning, att efter öfverläggning 
med magistraten fastställa det antal borgare, som i hvarje stad i 
förhållande till dess storlek borde få idka kramhandel, och för hvar 
och en stadga det qvantum svenska manufakturvaror, hvaraf han 
skulle bevisa sig vara afnämare. Derjemte skulle kramhandeln skil- 
jas från all slags hökeri-, speceri- eller annan handel, så att hvar 
och en endast fick idka ett slags handel, enligt den sedan gammalt 
föreslagna "handelsparteringen". En sådan hade redan under Drott- 
ning Christinas tid varit föreskrifven , men trots regeringens goda 
vilja likväl strandat, mindre mot borgarnes protester än mot för- 
hållanden, som omöjliggjorde hvarje sådan fördelning. Hundrade år 
derefter, år 1741, återupptogs frågan derom, men då såväl lands- 
höfdingarne, som magistraterna förklarade den dels obehöflig, dels 
omöjlig, så afstyrktes den af ständerna. Nu derimot skulle par- 
teringen göras gällande ej endast för de större, utan äfven för de 
små städerna. Kedan följande år gjordes början med Stockholm, der 
på uppmaning af öfverståthållaren 59 personer anmälte sig vilja idka 
kramhandel och förbundo sig att årligen köpa svenska väfverivaror 
för ett sammanlagdt värde af 1,600,000 daler kmt. Derefter utar- 
betades ett nytt reglemente för idkande af kramhandel i hufvudsta- 
den, hvarigenom den skildes från all annan slags handel, och åt ma- 
gistraten lemnades att reducera dylika handlande till det nödtorftiga 
antalet, samt att gifva tillstånd sbref för sådan handel och bestämma det 
minimum af svenska varor, som af hvar och en minst skulle köpas. 
För grosshandel med in- och utländskt kram fordrades äfven magi- 
stratens bifall, samt att årligen afsätta för minst 20,000 daler smt 
inhemska manufakturtillverkningar '). Äfven vidtogos åtgärder för 

1) Kgl. Förord. 7 Januari 1748. C.-C:ii bet. ang. Mannf. -handeln 12 Juli 
1749. C. C. A. Eeglemente 27 Oktober 1749. 



120 

handelns inrättande enligt "samma modell" i iie öfriga städerna, men 
stötte der på oöfvervinneliga svårigheter. Man fortfor likväl med 
reformen, tilldess ständerna vid 1752 års riksdag bittert beklagade 
sig öfver Commerce-Collegii envishet i detta fall, ehuruväl, sade de, 
det var fullständigt bevisadt, att den åsyftade parteringen var i de 
m.indre städerna omöjlig, så vidt man ej ville alldeles ruinera han- 
deln. Ständerna begärde då att förordningen måtte upphäfvas, utom 
för Stockholm och Göteborg, helst den vore öfverflödig, "sedan af- 
sättningen af fabriksvaror nu blifvit lättare" '). 

Dessutom funno nu ständerna att exportpremier torde blifva nö- 
diga, särdeles som hallauktionerna måste bidraga att öfverfylla den 
inhemska marknaden. Commerce-CoUegium och manufaktur-contoi- 
ret borde derför få "hemlig instruktion" att vid behof gifva sådana, 
till en början för fina kläden. Derimot kunde de ej medgifva någon 
indragning af vissa verk, men förordnade likväl, att privilegier en- 
dast med största sparsamhet måtte utdelas, och först efter en nog- 
grann beräkning af rikets behof. Ty, sade Sekreta Utskottet, ehuru 
det i början var skäligt att uppmuntra hvar och en, som ville och 
hade lust att idka handaslöjder, så tycktes det dock hädanefter 
blifva nödigt att införa en god ordning och hushållning, i synner- 
het vid de verk, som redan funnos i tillräckligt antal för landets 
konsumtion, på det de sjelfva måtte blifva behållna, och landet 
af dem hafva den åsyftade nyttan^). Dervid skulle äfven i allmän- 
het tillses, att privilegier endast beviljades de mästare, som egde 
förmåga att arbeta på eget förlag, och beträffande piivilegium på 
tillverkning af fina kläden sökanden meddelas, att han ej fick till- 
godonjuta exportpremier, pantsättningsrätt, förskott eller dylikt. För 
att derimot föreäkra publikum om goda varor, borde straffhus in- 
rättas för vårdslösa och olydiga arbetare, samt i och för vinnande af 
goda priser fabrikerna förläggas till sådane orter der hushyra, lifs- 
medel och dylikt voro billigare än i Stockholm. 

Manufakturisterna hade således i de flesta fall fått sina fordrin- 
gar beviljade och i striden med de handlande vunnit fullständig seger. 
De voro likväl långt ifrån nöjda, och oupphörligen inkommo till rådet 
nya klagomål med anledning af deras "förestående oundvikliga ruin", 
så framt ej utdelningen af nya privilegier alldeles upphörde och hus- 



1) § 11 Städernas besvär. R. H. A. — R. St:s bref 1 Juni 1752. R. A. och 
res. § 14 på städernas besvär 7 Juli 1752. 

2) S. U:s bref 21 November 1747. R. A. — Kgl. brefvet 7 Januari 1748. 



121 

väfnaden förbjöds. Påståendet om Öfverproduktion fann väl Com- 
merce-Collegium alldeles obefogadt, emedan svårigheterna härledde 
sig från de ohämmade lurendrägerierna, och således skulle vara lika 
stora för de återstående , om äfven hälften af manufakturerna indrogs, 
men klagomålen mot husväfnaden voro derimot så mj^cket mera be- 
rättigade. Fordom, sade det'), innan fabriker på allvar funnos i 
riket, var husslöjden ringa utom hos allmogen, som i alla tider 
försett sig sjelf med vissa slags väfnader. Så länge utländska va- 
ror fritt vankades stötte äfven land och stad gerna till kramhand- 
landen, men sedan de blifvit förbjudna, och den inhemska fabriks- 
varan till en början var dyr, mindre god och ej alltid kunde erhål- 
las i tillräcklig mängd, hade deraf gifvits anledning att i hvarje 
hushåll börja med allehanda väfnader af gröfre kläden, ylle-, linne- 
och bomullstyger, så att på många ställen hushållen beklädde sig 
med egen tillverkning. Nödvändigheten att sörja för sig sjelf, då 
lagen ej tillät att lita till utländingen, och då den inhemska fabriks- 
industrien var föga tillfredsställande, hade således födt en husslöjd, 
som väl kunnat förtjena att uppmuntras. Olyckligtvis förstod Colle- 
gium lika litet värdet af denna lilla industri, som att, om fabrikerna 
varit i stånd att tillfredsställa behofvet, om handeln och penninge- 
tillgången varit tillräckliga, om, med ett ord, den allmänna mark- 
naden varit mera fri och mera utvecklad, den arbetsfördelning, 
man nu fåfängt sträfvade att med våld införa, snart skulle hafva 
af sig sjelf blifvit gällande, och "stads- och landtmannanäringarne 
hafva delat sig och kommit i sitt rätta skick". Nu blef Collegii 
slutsats den, att husslöjden borde motverkas såsom ett skadligt po- 
lypoliskt kladdande, hvilket hindrade manufakturerna att förkofras 
och slutligen uppfylla sin högre bestämmelse, att skaffa riket vinst 
genom export till utlandet. Så länge stadgar funnos, som med- 
gåfvo landtmannen att af egen afvel till husbehof tillverka hvad 
han sjelf kunde finna för godt, ville det dock ej föreslå något förbud 
derimot, utan väntade bättring endast af tiden. Men att derimot i 
nästan hvarje hus inom städerna väfdes ej endast till eget behof, utan 
äfven till salu, det borde med stränghet och lagens mellankomst 
förhindras, emedan deraf föddes oreda och intrång i näringarne, samt 
snatteri och allehanda försnillning från mästare och förläggare. Följ- 
den af dessa klagomål blef äfven, såsom bekant, en förordning^), som 



1) C.-C:ii bref 28 Juni 1748. C. C. A. 
c;, 2) C.-C:ii kung. 17 December 1748. 



122 

förbjöd att i landet hålla till salu eller kringföra hemväfda tyger, 
med undantag dock för sådana, som allmogen af ålder varit van att 
tillverka och föryttra, samt att för arbetslön till förarbetande emot- 
taga af andra ull och garn I stad fick alldeles ej hemväfvas till 
salu, ej heller andras råvaror bearbetas, och enskilda husväfverskor 
skulle begära tillstånd af magistraten, deras tillverkningar af hall- 
rätten stämplas och afsynas, deras väfstolar antecknas o. s. v. Att 
genom dessa förbud och reglementen gafs ett^^vårt slag åt en på sjelf- 
ständig grund blomstrande industri , är lätt insedt och så mj^cket mera 
att beklaga, som ifrån denna allmänt spridda väfnadskonst här, lika- 
som t. ex. i England, en stor fabriksindustri säkrast skulle hafva 
uppvuxit. 

Agitationen för inskränkning och reglering af fabrikernas pro- 
duktion afstannade dock ej härmed, och antog snart en så prohi- 
bitiv riktning, att fabrikanterna sjelfva funno sig nödgade att prote- 
stera derimot. Manufakturcommissarien Salander som mest bidragit 
att utbreda åsigten om det "polypoliska kladdandets" skadlighet, 
fordrade ovilkorligen , att den frihet fabrikanterna hittills åtnjutit, 
nemligen att ej vara "bundna till något visst q vantum och qvale" i 
sin tillverkning, skulle upphöra, att således alla privilegier skulle 
noga granskas, och hvar och en, som tillverkade mera eller af annat 
slag, än hans privilegium medgaf, åläggas att dermed genast upp- 
höra '). Derigenom skulle bland mycket annat vinnas , att tillverknin- 
gen af sådana varor inskränktes , som man nu fann vara större än be- 
hofvet. Såväl manufaktur- contoiret som Commerce-CoUegium förka- 
stade väl detta förslag , emedan de ansågo det strida lika mj^cket mot 
lag och rätt, som mot sunda ekonomiska principer, och att den bästa 
regleringen vore den, som skedde af sig sjelf efter allmänhetens tycke 
för den ena eller andra slags varan. Salander gaf dock ej med sig, utan 
yrkade i tal och skrift på nödvändigheten af en sådan revision, så 
att man slutligen tvangs sammankalla fabrikanterna för att yttra sig 
deröfver. Desse insågo förmodligen, att en sådan åtgärd var direkt 
egnad att döda hvarje hopp om industriens framsteg, likasom äfven 
allt för ingripande i deras enskilda verksamhet, åtminstone hördes 
de nu för första gången öppet erkänna, att goda varor alltid funnit 
afsättning, att tillverkningen ej var för stor och åtgärden sålunda 
alldeles obehöflig^). 



1) E. Salanders mem. 5 September 1748. R. H. A. 

2) M.-C:s riksdags-rel. 2 September 1751. E. H. A. 



123 

Mycket missnöje väckte äfven de många godtyckligheter, till 
hvilka gaf anledning det kungliga brefvet af den 7 Januari 1748, 
att privilegier på nya fabriker endast med mycken försigtighet borde 
utdelas på det ej landet måtte öfversvämmas med odugliga mästare 
och dåliga varor. Ehuruväl befallningen blifvit utfärdad på manu- 
fakturisternas trägna anhållan, öfverhopades dock nu regeringen af 
klagomål öfver Commerce-Collegium, som dels afslagit, dels uppe- 
hållit en mängd ansökningar, emedan de sökande ej ansetts ega till- 
räcklig förmögenhet eller kunskaper. Klagomålen framburos till stän- 
derna, och då Gollegium i temligen skarpa ordalag ålades att yttra sig 
deröfver, försäkrade det sig endast hafva gjort sin pligt och följt sina 
instruktioner. Dels voro nemligen polypolierna och den obetingade fri- 
heten att anlägga fabriker lika skadliga som någonsin husväfnaden , 
och sjelfva regeringsformen ålade ju Gollegium att hafva vård om ma- 
nufakturerna, dels hade det äfven fått särskildt befallning att hindra 
oordning och kladderi, samt att tillse, det hvarje stad erhöll sådana 
fabriker, som för densamma bäst passade. Med allt skäl hemställde 
det sålunda nu till ständerna, huru det skulle kunnat uppfylla alla 
dessa åligganden, om det ej fått ega ett ord med vid frågan om nya 
privilegiers meddelande, och, när så nödigt funnits, äfven afslå åt- 
skilliga fordringar på dylika. Ständerna funno sig ej kunna från- 
känna Gollegium denna rätt, men för att förtaga hvarje tillfälle till 
godtycke, äfvensom för att upplysa allmänheten derom, att afsigten 
ej var att hindra nyttiga fabrikers anläggande, stadgade de, att re- 
resolution skulle gifvas inom tre månader på från hallrätt eller ma- 
gistrat inlemnad ansökan, och denna alltid bifallas, när 1) ingen 
annan fått privilegium exclusivum på samma slags tillverkning, 2) 
när sökanden med eget kapital och utan förskott af publicum kunde 
inrätta och drifva fabriken, 3) när den begärda fabriksinrättningen 
ej konsumerade mera skog än orten kunde tåla, samt 4) när råva- 
ran dertill hemtades utifrån eller tillräcklig tillgång derpå fanns 
inom landet '). 

Länge dröjde det dock icke, förrän genom en dylik frihet man 
åter fann fabrikernas antal allt för mycket tilltaga och följaktligen for- 
dringarne på stränga inskränkningar i näringsfriheten började att åter- 
komma. Manufaktur- Gontoiret gjorde sig äfven nu till den förnämsta 
förespråkaren för dessa fordringar. Värst af allt, sade det, var att 



1) C.-C:ii ber. om Hand. Bal. 17 December 1751. K. H. A. — R. St:s bref 
1 Juni 1752. E. A. 



124 

fabrikanternas antal blifvit allt for mycket förökadt, särdeles med 
sådaue, som hvarken egde förmögenhet eller insigter. Att en mängd 
små mästare fritt fick finnas, kunde väl gå för sig i vissa länder, 
men aldrig hos oss, der fabrikanten på en gång måste vara industri- 
idkare och köpman , och der han måste ligga i förskott för såväl rå- 
varornas inskaffande utifrån som för deras beredande från början till 
slut. Han måste till allt detta ega ett tredubbelt kapital, ett orörligt, 
nedlagt i hus och verktyg, samt tvenne rörliga, nemligen ett i ar- 
betslöner, råvaror och varor under arbete, samt ett i färdiga varor, 
antingen nu dessa lågo i magasinet eller representerades af fordrin- 
gar för på kredit försåld tillverkning. I följd deraf kunde alla dessa 
små mästare utan något egentligt kapital aldrig annat åstadkomma, 
än kladderi och trakasseri för de stora , väl inrättade fabrikerna , 
samt undergång för sig sjelfva och dåliga varor för allmänheten. 
Fabrikernas betryck var nu också sådant, att en mängd både tyska 
och svenska arbetare hade måst afskedas , och det fanns ingen annan 
hjelp, än att ytterst sparsamt utdela privilegier endast till dem, 
som voro af känd förmögenhet, så mycket heldre, "som endast en 
oförståndig ärelystnad och ett osundt begrepp om egen välfärd ma- 
nade arbetare utan kapital att blifva sina egna" '). Kegeringen , ut- 
ledsen på de ständiga klagomålen och föga hugad att villfara de 
stegrade fordringarne på skydd och hjelp, af böjde slutligen dem 
båda genom den förklaring, att contoiret borde tillhålla fabrikan- 
terna att göra lika goda varor som i England och Frankrike, så 
skulle de nog få afsättning -). 

En annan fråga åter var den om fabrikstillverkningarnes qvalitet , 
och man utgick dervid till en del från nödvändigheten att äfven i 
någon mån se till godo allmänhetens bästa. Commerce-Collegium 
förklarade sig alltid hafva ansett en noggrann uppsigt öfver fabriksva- 
rornas godhet naturligen tillhöra en sund hushållsplan, och att dertill 
fordrades riktiga embetsreglementen , deri noga bestämdes huru hvarje 
vara borde förhålla sig i anseende till halt, vigt, finhet, bredd, längd, 
beredning och dylikt. Det hade fördenskull begärt förslag till sådana 
reglementen af hallrätterna och fabrikanterna sjelfva, men dervid stött 
på ett oväntadt motstånd af dessa senare, som, i okunnighet om sitt 
verkliga bästa, förklarade allt dylikt endast röra deras enskilda hus- 



1) M.-C:s skrifvelser 12 December 1753, 17 Juli 1754, 30 April 1755 m. fl. 
E. A. 

2) EådsProt. 29 Maj 1755. R. A. 



125 

hållning. Denna protest fick dock ej gälla. På begäran erhöll Col- 
legiuin befallning att låta författa dylika reglementen, och i följd 
deraf sammanträdde för detta ändamål komiterade af hallrätten samt 
af ylle- och sidenfabrikanterna med. manufaktur-contoirets kommis- 
sarier och en ledamot af Collegium för att utarbeta förslag dertill. 
Ständerna år 1751 erkände att klagomålen öfver fabrikstillverknin- 
garnes dyrhet och mindre goda qvalitet varit i ej ringa grad berät- 
tigade, och befallte således komitén påskynda sina arbeten, på det 
reglementena snart måtte kunna utfärdas. Verkan deraf blef äfven 
snart derefter synlig i flerfaldiga författningar i denna syftning, såsom 
"reglemente för stoffväfverierna 1751", "ordning för idkare och arbetare 
vid siden- och halfsidentillverkningarne" 6 Juni 1753; för "kattuns- 
tryckare" och för "flanellstryckeriet" 15 Augusti 1753, o. s. v. För att 
genomdrifva denna ordning var naturligen husväfnaden ett stort hin- 
der, och den förklarades äfven farligare än sjelfva lurendrägerierna. 
Man ville dock tillsvidare ej göra något för att hindra dess tillväxt, 
ehuruväl ständerna till hälften instämde i Collegii försäkran, att 
landtmannens påstådda naturliga rätt att förädla sina varor i ett 
borgerligt samhälle ej kunde ega någon grund. 

Ehuru således alla de gamla svårigheterna väsen dtligen qvar- 
stodo, tyckes likväl i början af 1750-talet en kort period af trefnad 
för väfverifabrikerna hafva inträdt. Afsättningen gick bättre, under- 
lättad i främsta rummet af den stigande vexelkurseu , som försvårade 
införseln. Manufaktur- Contoiret fann dock orsaken vara dels han- 
delsregleringen, dels äfven öfverhetens nådiga föredöme. Det kung- 
liga dödsfallet och kungssorgen, samt den snart derpå följande krö- 
ningen förorsakade äfven en ökad efterfrågan, och då förbuden och 
varningarne mot oloflig införsel vid dessa tillfällen åter upprepades, 
samt Adolf Fredrik dessutom, för att genast visa sina sj^mpathier 
för den svenska industrien, förklarade sig skola med särskild nåd 
anse dem, som vid kröningen buro svenska tyger, och att han sjelf 
ville bära sådana, måste manufakturerna af allt detta röna en för- 
delaktig inverkan. Contoiret förklarade sig äfven hafva fogat an- 
stalt, att vid detta högtidliga tillfälle ett tillräckligt förråd fina 
och vackra tyger skulle finnas att tillgå. Trots denna försäkran be- 
fanns likväl förrådet inskränka sig till 430 stycken fina kläden , hvar- 
dera till fyra klädningar, samt 51,000 alnar siden, sammet, och dy- 
likt *)• Denna tillgång motsvarade ej på långt när behofvet, och 



1) M.-C:s skri^else 4 Maj 1751. 



126 

följden bl ef naturligen ytterligare klagomål öfver såväl bristen som 
dyrheten och stegradt missnöje med införselförbuden. 

Ständerna funno likväl i denna fabrikernas tillfälliga blomstring 
en rik källa till glädje och förtröstan. Industriens framsteg hade 
fulleligen öfvertygat dem, "att genom fasta och oföränderliga beslut, 
samt försigtiga anstalter oftast de svårigheter öfvervinnas, som i 
början tyckas omöjliggöra framgången ^). Sålunda hade de nu funnit 
ej endast många vackra verkstäder och väl inrättade fabriker drifvas 
med eget förlag utan offentligt understöd, utan hade äfven tillverk- 
ningsvärdet vid fabrikerna stigit från 1 Juli 1746 till 1750 års slut till 
nära 11 millioner daler smt, deri dock icke inräknade sockerbrukens 
och tobaksfabrikernas produkter, som stego till i det närmaste lika 
stor summa. Den nationella vinsten, sedan y^ blifvit afräknad för 
utländska råämnen, gjorde således öfver 8 millioner. Om någon 
skulle vilja invända, att salupriset å de inhemska tillverkningarne 
var högre än det, hvartill dylika kunnat köpas utifrån, så kunde 
man gerna, menade manufaktur-contoiret, afdraga till och med Yg 
af tillverkningsvärdet och ändock erhålla en ren vinst, som betydligt 
öfversteg hela beloppet af manufakturfonden under samma tid Denna 
hade nemligen stigit till endast något öfver en million, en obetyd- 
lighet i jemförelse med dess resultat och visserligen äfven otillräck- 
lig för de många behofven^). Många eftertänkligheter funnos dock 
ännu så vid förvaltningen som sjelfva organisationen af industrien, 
och det var d erfor nödigt, att fortgå med de försigtiga anstalterna. 
Främst befanns angeläget, att söka realisera de i hallarne liggande 
pantsatta varorna och för framtiden finna något tjenligare sätt att 
befordra af sättningen. Vid förra riksdagen hade väl contoiret emot- 
tagit sträng befallning att genom alla tänkbara utvägar söka för- 
yttra godset, men likväl endast lyckats försälja till 1751 års bör- 
jan för 5 Va tunnor guld , under det att bankoskulden för dessa slags 
lån uppgick till nära 20 tunnor guld. Bankodeputationen yttrade 
öfver detta förhållande mycket bekymmer, och förklarade sig miss- 
tänka att bankens säkerhet i panterna vore nästan ingen, emedan 
troligen endast de odugliga varorna lågo qvar^). Denna misstanke 
befanns äfven vid närmare undersökning fullkomligt grundad, då af 
tillsatta synemän de i hallmagasinerna liggande varorna förklarades 



1) 1754 års riksdagsbeslut § XH. 

2) M. C:s ber. 2 September 1751. E. H. A. 

3) Banko-Dep:s extr. prot. till S. U. 19 December 1751. R. A. H. 



127 

vara alltför högt värderade, illa konditionerade , trådslitna och odug- 
liga O- Banken begärde derför dels säkerhet för sina förskott, dels 
äfven en bestämd amortering deraf. Då likväl manufakturfonden 
redan var öfverassignerad till fyllande af flerfaldiga behof, kunde ej 
någon fond för detta ändamål anslås. Derimot erhöll manufaktur- 
contoiret stränga och förnyade befallningar att utan uppskof försälja 
varorna, samt att indrifva förskotterna, på det banken åtminstone 
måtte få sin ränta ^). Contoiret åter försäkrade, att detta ej lät sig 
göra utan fabrikernas ruin, och begärde ny undsättning af banken, 
eller åtminstone nedsättning i beräkningen af de obetalda räntorna till 
4 procent eller likhet med den, som erlades för belånadt jern. Slut- 
ligen medgafs en nedsättning till 5 procent, mot vilkor, att intill 
nästa riksdag kapital och intresse skulle amorteras rned 6 tunnor 
guld , hvilket äfven af Sekreta Utskottet godkändes , "så vidt nemligen 
det läte sig göra utan allt för stor anstöt för manufakturerna, h vil- 
kas trefnad alltid borde anses i främsta rummet"^). Derimot skulle 
ovilkorligen pantsättningsrätten upphöra, emedan den nu mera be- 
funnits alltför skadlig "och det vore nödigt draga fabrikanterna in i 
köpmannakrediten". Olj^ckligtvis fanns knapt någon sådan kredit. 
Debetsedlarne hade ej kunnat cirkulera i rörelsen såsom mynt, och 
fabrikanten förmådde ej sälja på kredit, om han ej genast kunde för 
sin fordran erhålla penningar till arbetslöner och nytt förlag. Manu- 
faktur- Contoiret föreslog då, för att komma ur denna svårighet, att 
pantsättningarne skulle få fortfara, men ej af varor, utan af de hand- 
landes till fabrikanterna för köpta inhemska varor utställda reverser, 
samt att en viss summa måtte för detta ändamål anvisas på banken. 
Detta förslag mottogs med lifligaste bifall och rekommenderades kraf- 
tigt till ständerna') hvilka visserligen erkände dess förträfflighet, 
men likväl tvekade om lämpligheten att ytterligare öka skulden till 
banken. 

Något måste dock göras för att upprätthålla fabrikerna genom 
att befrämja afsättningen af deras produkter. Såsom vanligt måste 
man dervid tänka på medel att öka manufakturfonden, utan hvil- 
ken "hela verket skulle störta". Ehuru fabrikanterna sjelfva hade 
besvärat sig, att afgifterna till fonden, jemte magasins- och konsum- 



1) R. St:s bref 4 Juni 1752. E. A. 

2) S. H. och M. Dep:s 15 Maj 1752. R. H. A., samt R. St:s ofvananf. bref. 

3) S. U:s prot. utdr. 23 Maj 1752. R. H. A. 

4) S. H. och M. Dep:s bet. 2 Juni 1752. R. H. A. 



128 

tionsafgifter och flera andra dylika, endast tjenade att öka den öfver- 
klagade dyrheten, och således helst borde npphäfvas, så skulle likväl 
nu en ny taxa utfärdas , och dervid med afgift beläggas äfven sådana 
exportartiklar, som särdeles bidrogo till våra skogars förödande, så- 
som t. ex. kalk. Det gamla systemet af förskott och lån till an- 
läggningskostnadens lättande skulle dock nu fullständigt öfvergifvas, 
dels emedan det befanns alltför kostsamt, dels äfven gaf anledning 
till åtskilliga godtyckligheter och mycken mannamån. Fonden skulle 
nu användas till tillverknings- och exportpremier, samt andra be- 
stämda ändamål , hvarom contoiret erhöll noggranna föreskrifter. Der- 
näst blef frågan, att söka förekomma de alltjemt fortfarande luren- 
drägerierna. Konungen sjelf fann nödigt att i detta afseende kraf- 
tigt ingripa, och i ett diktamen till Rådsprotokollet') förklarade han 
derför, det han ej kunde vidare tåla ett mot kronans rätt och rikets 
välfärd så stridande missbruk. Ty det var uppenbart, att lurendrä- 
gerier på det mest oförskämda sätt föröfvades, och att dorigenom 
manufakturerna undertrycktes, yppighet och öfverflöd befordrades, 
undervigten blef svårare och vexelkursen stegrades, samt kronan 
beröfvades en rättmätig inkomst. Manufaktur- Contoiret vände sig 
emot de nu åter medgifna auktionerna på konfiskerade varor, ej 
emedan värdet af dylika var betydligt, utan emedan en mängd 
hemligen i riket inpraktiserade varor begagnades under sken af att 
vara på dylika auktioner försålda^). Att behofvet till största delen 
fylldes genom olofliga varor, ansåg det äfven genom en enkel beräk- 
ning lätt att finna, ty hela väfverifabrikern as tillverkning steg ej till 
så många daler smt årligen, som antalet innevånare i riket, och det 
måste dock vara uppenbart, att hvar och en använde mera än en 
daler för sin klädsel ^). Följden blef, efter åtskilliga jemkningar, ett 
beslut att alla konfiskerade varor skulle föras under offentlig kontroll 
till utländsk ort och der försäljas, samt en ny förordning, enligt 
hvilken hvarje ertappad lurendrägare skulle redan första resan stånda 
dubbel tjufsrätt, vid bristande tillgång till böter slita spö, och i 
alla händelser hållas till ett ^eller flere års arbete på fästning '*). 

En ytterligare anledning till omsorgen för fabrikerna och ovil- 
jan mot lurendrägerierna , var nu åter den svåra och ruinerande un- 



1) 28 Maj 1751. E. A. 

2) M.-C:s skrifvelse 15 Nov. 1750. R. A. 

3) M.-C:s ber. 2 September 1751. 

4) Förord. 6 December 1753. 



129 

dervigten. För åren 1745 — 1748 beräknades den till 23 Va tunnor 
guld, och härrörde sig till största delen från vår egen ringa före- 
tagsamhet och hushållning. Ty, sade Commerce-Collegium '), om 
allt det, som blifvit importeradt, emedan det här ej kunnat frambrin- 
gas, tillsammanräknades för de 4 åren utgjorde det blott ett värde 
af 104 tunnor guld, då derimot sådant, som i riket kunnat och bort 
frambringas, men ändock importerats, utgjorde 232 tunnor guld, såle- 
des ej mindre än 58 tunnor guld årligen, hvaraf åter kunde slutas 
huru stor landets rikedom nu skulle vara, om blott vår hushållning 
varit bättre anlagd. Bland de varor, som tjmgde handelsvågen, och 
som åtminstone till en del borde här frambringas, voro, utom span- 
mål, äfven råvaror för fabrikerna, hvaraf under angifna år i medel- 
tal hade införts för 18% tunnor guld. Den naturliga slutsatsen 
deraf var, att en af hushållningens förnämsta angelägenheter måste 
blifva att söka reformera denna felaktighet och för detta ändamål 
använda kraftiga medel. 

Den mest tyngande af dessa råvaror var ännu ull, och det var 
dessutom nu så mycket mera nödvändigt att söka undvika beroendet 
af utlandet för denna vara, som många länder hade, för att gynna egna 
yllefabriker, dels förbjudit den till utförsel, dels belastat den med 
mycket dryga exporttullar. Eedan temligen länge hade man äfven 
med ifver arbetat att befrämja produktionen af fin ull inom landet. 
Ahlström införde tidigt Engelska, Spanska och Eiderstädtska får, 
och bland vilkoren för kungsgården Höjentorps upplåtande till ho- 
nom var äfven att derstädes inrätta ett större schäferi. För detta 
schäferis räkning införskrefs utländska herdar eller "schäffrar" att 
undervisa allmogen i den rationella fårskötseln, och 1734 års stän- 
derpeviljade anslag för underhåll af lärlingar derstädes, äfvensom 
premier för införande af ädlare utländska fårslag. Följande riksdag 
stadfästade premierna och förordnade, att de utlärda eleverna skulle 
såsom "provinsial schäffrar" fördelas i länen med hvar sitt distrikt 
och såsom lön njuta hvar sitt hemman och 200 d. smt, mot skyldig- 
het, bland annat, att underhålla mindre mönsterschäferier af 40— 50 
får. Öfveruppseendet öfver det hela lemnades åt Ahlström, som 
från denna tid med stegrad ifver genom tal och skrifter verkade för 
det goda ändamålet. Hos allmogen stötte dock införandet af de 
ömtåliga finulliga fåren på mycket motstånd, och man beslöt der- 
för 1741 att söka undanrödja detta genom anslag af premier för 



1) Ber. om H. B. 27 December 1751. E. H. A. 



130 

uppfödande af får af Engelsk och Spansk race. För att äfven ytter- 
ligare sprida sådana i landet bestämdes, att vid utarrenderande af 
kungsgårdar alltid borde stipuleras såsom vilkor underhåll af schäfe- 
rier. Genom allt detta hade man 1746 kommit så långt att i riket 
funnos öfver 28,000 spanska och engelska får samt schäffrar i 16 län , 
hvilka gjorde resor och inspekterade anläggningarna, utdelade pre- 
miesedlar, samt meddelade råd och undervisning; kostnaden för det 
allmänna steg äfven i proportion, så att åren 1746 — 50 af manu- 
fakturfonden utbetalades för schäferiernas behof 214,000 daler krat, 
deraf till premier åt allmogen öfver 75,000 daler samma mynt. Det 
ändamål man förnämligast åsyftade, nemligen fabrikernas förseende 
med svensk fin ull, hade likväl ej vunnits, ty allmogen föredrog 
att sjelf spinna och väfva sin ull. För att undanrödja detta miss- 
förhållande upphäfdes premierna för får och ersattes af sådana för ull 
till 25 procent af värdet, nemligen då ullen såldes till någon fabri- 
kant , och blifvit af hallrätt undersökt och värderad. Då ej heller 
detta ville hjelpa, emedan bönderna klagade sig blifva missbjudna 
och trakasserade af fabrikanterna, så stadgades, att hallrätterna skulle 
köpa ullen för manufakturfondens medel enligt af edsvurne män åsätt 
värde , och derefter hålla den fabrikanterna tillhanda ^). 

Dernäst kom äfven det gamla bekymret för spinneriernas upp- 
komst. Sedan man funnit, berättade manufaktur-contoiret, att be- 
slutet vid 1741 års riksdag, det från hvarje socken ett visst antal 
qvinnor skulle insändas till städerna för att lära spånadskonsten , 
endast hade tjenat att göra spinnerinäringen förhatlig och ökat rädd- 
hågan för tvång, hade man derefter försökt att skicka spinnmästa- 
rinnor till landsorterna, men äfven detta utan framgång, emedan 
vinsten af konsten icke befunnits vara en tillräcklig uppmuntran. 
De under åren 1744 och 1745 kring Mälaren upprättade många 
spinnskolor hotade äfven nu att blifva öde, emedan de dervid syssel- 
satta öfvergåfvo den "lönlösa och osnygga handteringen, så mycket 
snarare, som endast hunger och nakenhet vunnos derpå". Som så- 
ledes det visat sig, att dels afsmaken för spånadsnäringen, emedan 
den betraktades såsom straff och nesa, dels ovanan och okunnigheten, 
dels äfven den ringa vinsten afskräckte folket, så ålåg det politien, 
att söka fylla behofvet af åtminstone groft och medelfint garn. 
Dertill vore äfven 2—3000 personer tillräckliga och två tredjedelar 

1) Jfr Ahlströms ber. till 1746 års riksdag, bland S. H. och M. Dep:s handl. 
M.-C:s ber. 2 September 1751. R. H. A. Sefströms Handelsbibliothek IV. pag. 52. 
Förord. 30 April 1751. 



131 

af detta antal kunde utan svårighet erhållas i Stockholm om löst folk 
och lättingar, samt krögare och mångelskor användes dertill. Den 
finare spånaden derimot skulle uppmuntras genom förskott och pre- 
mier af manufakturfonden. Detta hade visserligen skett redan förut , 
ända sedan 1745, men endast i ringa mån och med derimot svarande 
framgång, hvarför man nu borde börja dermed med mera både kraft 
och system, och spinnerierna fördelas efter orternas beskaffenhet, så 
att i hvarje län endast fanns ett slags spanad. Sålunda fick t. ex. i 
Dalarne endast spinnas bomull, "emedan bristen på andra näringsme- 
del gör folket nöjdt med den ringa vinsten deraf", i Norrland, Fin- 
land, södra delen af Elfsborgs län, norra delen af Halland m. fl. en- 
dast linne- , och på andra orter endast kamullsg^n. Contoiret under- 
stödde förläggarena med hushyror, ved, ljus, verktj^g och aflöning till 
spinnmästarinnorna, betalte premier för linnespånad, samt belönade 
utmärkt flit med medaljer, silfverskedar och annat. Genom denna 
ifver och omsorg steg antalet af genom contoiret anlagda och under- 
hållna* spinnskolor snart betydligt, så att redan år 1753 funnos 59 
stycken '), och man kunde hoppas att de största svårigheterna nu voro 
öfvervunna och fabrikanten skulle finna bättre sin räkning att låta 
spinna inom landet, än att utifrån köpa dyrt och dåligt garn. 

Flera olika slags "plantager" af råämnen för fabrikernas behof 
hade äfven redan börjat taga fart i riket och borde genom premier 
befrämjas. Sålunda hade lin börjat flerestädes odlas med hjelp af 
manufaktur-contoiret, som inskrifvit och fördelat tjenligt frö. Af 
Fransyska kardborrar funnos flera planta ger, särdeles på Öland och 
vid Kalmar, äfvensom af flera sorter färggräs. För att gynna ut- 
bredandet af sådana plantager, "särdeles i södern , der en bättre jord- 
mån och en blidare himmel försäkrade deras framgång och lofvade 
en ansenlig besparing i rikets utgifter", borde stadsjord lemnas åt de 
personer, som ville anlägga och underhålla dem. Dessutom fast- 
ställdes nu vissa ganska betydliga premier, såsom 10 daler smt för 
skålpundet upphaspladt svenskt silke, 20 procent för inrikes, rätt 
sorterad och målen kräpp, 20 procent för weide eller blått färggräs, 
15 procent för wau eller gult dylikt, allt af försäljningssumman, 
4 daler kmt för 1000 kardborrar, likväl alltid med vilkor att varorna 
såldes till svenska industriidkare, samt blefvo af hallrätt besigtigade 
och värderade^). Tobaksplanteringarna derimot hade redan så till- 



1) M.-C:s skrif. 17 Februari 1753. E. A. 

2) M.-C:s kung. 1 December 1753. 



132 

tagit, att man nästan började frukta, det de alltför mycket inkräk 
tade på det vanliga landtbruket. I södra Sverige fanns knapt någon 
ort der ej sådana plantager voro anlagda och vid Norrköping allena 
voro öfver 80 tunnland odlade med tobak. Genom att dels förbjuda, 
dels med höga afgifter belägga införseln af utländsk tobak, dels äf- 
ven genom att ålägga tobaksspinnerierna att uppköpa inhemsk rå- 
vara hade denna plantering blifvit så högt uppdrifven. En och annan 
hade likväl vågat betvifla nyttan för riket af dessa planteringar och 
sökt bevisa att de kostade långt mera än de gåfvo. Så t. ex. var den 
ofta gjorda beräkningen , att landet genom tobaksplanteringarne bespa- 
rades en utgift af 20 tunnor guld, ett svårt misstag, ty om de 6000 
tunnland, som erfordrades för att fylla rikets behof af tobak , besåddes 
med säd, så skulle de gifva mer än dubbel behållning. Det var så- 
ledes långt mera skäl att köpa tobak utifrån för t. ex. 750,000 daler 
smt, än spanmål för 1 million. Först när landet genom flit och 
idkesamt åkerbruk vore tillräckligt försedt med föda för djur och 
menniskor och öfverflödade af allehanda nyttiga plantager, vore det 
tid att äfven plantera tobak, så framt ej denna vara kunde med 
mera fördel tagas utifrån i utbyte mot andra produkter. Dessutom 
var det omöjligt och onaturligt att utestänga den virginiska tobaken , 
emedan den var mycket bättre än den svenska, och i allmänhet 
aldrig så goda patrioter kunde erhållas, att de föredrogo en sämre 
vara af det enda skäl , att den var inhemsk *). Sådana åsigter om 
produktionens och bytets natur voro dock ännu alltför nya för att 
vinna något afseende, och betraktades endast såsom opatriotiska an- 
fall mot systemet. Man erkände väl , att planteringen af tobak borde 
inskränkas, men likväl endast på landsbygden, emedan den dels 
var af naturen tydligen en stadsnäring och hotade att alltför mycket 
inkräkta på bondenäringen, som var spanmålsodling, dels äfven eme- 
dan bönderna började företaga sig att genom spinnerier sjelfva för- 
ädla råvaran och sålunda taga förtjensten från småstäderna, der så 
mycket sysslolöst folk fanns. Då nu föregående uppmaningar i detta 
afseende icke gjort någon verkan, så borde plantering af tobak på 
landet förbjudas och hänvisas uteslutande till städerna^). 

Slutligen borde man äfven, förklarade Commerce-Collegium, med 
all kraft arbeta på fabrikernas vidare tillväxt och förkofran, på det 
de måtte kunna bidraga att öka våra exportartiklar. Ty icke kunde 



1) Jfr t. ex. Tankar om tobaksplanteringars nytta och skada af v. B. 1748. 

2) M.-C:s ber. 2 September 1751. E. H. A. 



133 

de anses hafva förr uppfyllt sitt ändamål, än de genom export åter- 
skaffade i riket åtminstone ett så stort kapital, som nu utgick för 
råämnen, samt gåfvo landet tillfälle att rikta sig genom försäljning 
af sådana varor, på hvilka det förr köpt sig utfattigt. Sedan förra 
riksdagen hade utförts manufakturvaror, såsom linne- och hamptyger, 
buldan och tågvirke, till ett värde af 119,413 daler smt, medelst 
exportpremier af 24,330 daler smt, h varpå riket sålunda, sedan en 
tredjedel af försäljningspriset blifvit afdraget för råvarorna, förtjenat 
åtminstone något öfver 65,000 daler smt ')• Huru obetydlig än denna 
början var, måste den likväl anses mycket uppmuntrande att söka 
vidare utveckla denna utförsel. Dertill fordrades likväl ej endast att 
tillverka mycket, utan, hvad svårare var, att kunna hålla marknad 
med de utländske, hvilka genom tillgång på rudimaterier, billiga 
arbetslöner och produktionspriser, större kapital och förmåga att gifva 
kredit, samt långvariga handelsförbindelser med andra länder lågo 
så vida öfver oss, att alla dessa fördelar icke uppvägdes af export- 
premier. För detta ändamål måste manufakturerna så skyddas, att de 
måtte kunna utveckla sin tillverkning, och detta under en så tilläm- 
pad ordning och uppgift , att de blefvo för idkarena en lika gifvande 
näring, som någon annan. Hvad med en sådan ordning förstods, 
hade af Collegium redan flerestädes blifvit anfördt, nemligen inskrän- 
kande af husväfnaden till afsalu, af det öfverflödande mästerblifvandet 
och af utdelandet af privilegier för nya verk, samt allt annat klad- 
dande. "Ty äfven om meningen med manufakturerna endast varit, att 
vi skulle kunna kläda oss af egna tillverkningar, hvilken inskränkta 
åsigt ännu hystes af mången, så hade ändock en sådan allmän till- 
verkningsfrihet varit skadlig, emedan en näring utan ordning ej kunde 
gifva säkerhet åt sina idkare". Ännu ömtåligare var det dock med 
denna allmänna frihet, när derigenom tillintetgjordes manufakturer- 
nas högre ändamål, att genom export indraga kapital i riket, eme- 
dan detta kunde ske endast genom större och stadgade fabriker^). 



1) Uppgiften ur M.-C:s ber. 2 September 1751. 

2) Commerce-Coll. ber. om handelsbal. 27 December 1751. C. C. A. 



134 



Fjerde Kapitlet. 

1755—1762. 

De år ständerna sedan 1739 med så mycken kärleksfull omsorg 
egnat åt industriens utveckling hade ej gått fruktlöst förbi för fol- 
kets ekonomiska uppfostran. Den hittills så föga beaktade frågan 
om "medlen att göra landet rikt genom ett väl grundadt hushålls- 
system" började snart tilldraga sig en allt allmännare uppmärksam- 
het, och den växande spekulationen öfver alla slags ekonomiska ange- 
lägenheter bidrog nödvändigt att reda begreppen, och sålunda gifva 
lif åt åsigter, som i ej ringa mån sti-idde mot de hittils såsom axi- 
omer antagna grundregler för den allmänna hushållningen. Då, så- 
som vi hafva sett, redan vid 1747 och 1751 årens riksdagar åtskil- 
liga förslag framträdde, i afsigt att lindra industriens betryck ge- 
nom att inskränka och ordna de inhemska fabrikernas konkurrens, 
stötte också dessa prohibitiva förslag på bestämdt motstånd, ej endast 
hos ständerna, utan ännu mera hos allmänheten, hvilken, sedan den 
länge med uppmärksamhet följt, snart lifligt deltog i striderna om 
näringsfriheten. Under det att sålunda en Nordenkrantz , Berch, 
och särdeles manufaktur- commissarien Salander alltmera betonade 
lagstiftningens skyldighet att ordna de industriella förhållandena för 
att förekomma allt kladdande, och utgående från denna grundsats 
föreslogo allt flera inskränkningar i den arbetsfrihet , fabrikerna hit- 
tills fått åtnjuta, samt slutligen öppet fordrade, att tillverkningen 
skulle noga begränsas efter behofvet och sålunda äfven på fabriks- 
industrien tillämpas den hittils för skråsystemet gällande principen, 
bestriddes å andra sidan alltmera klart och vältaligt dessa fordringar, 
och friheten ställdes fram såsom industriens enda räddning, en fri- 
het som dock ej var oförenlig med , utan tvärtom födde en naturlig , 
god ordning. Från slutet af 1740-talet började sålunda en växande 
ström af ströskrifter att sysselsätta sig med problemet om arbets- 
frihetens inflytande på industrien , och ehuru den liberalare riktningen 
ännu endast förmådde föga inverka på de faktiska förhållandena, er- 



135 

höll den dock ett allt större anseende inom landet , så mycket heldre 
som forskningen snart sträcktes vidare och icke utan framgång sökte 
vinna kunskap om de naturliga lagarne för samhällets hela ekono- 
miska organisation och utveckling. Emot denna forskning och deraf 
följande fordran på större frihet uppträdde alltmera förgrymmade de 
gamle kämparne, i början hånande de nymodiga theorierna och ung- 
domens öfvermod, samt anklagande den för nyhetsmakeri och brist 
på patriotism, och slutligen att stå i sold hos utländingen, hvilken 
genom allehanda skändliga medel sökte qvarhålla landet i dess eko- 
nomiska träldom. Steg för steg måste de dock gifva vika, så mycket 
snarare , som de äfven bekämpades af den nu framträdande reaktionen 
mot det uteslutande intresse , man hittils fästat vid förädlingsin- 
dustrien, hvilken reaktion vid diskussionen om de olika näringarnes 
betydelse för landet framhöll jordbrukets med en stj^rka, som ganska 
mycket påminner om den samtida Fysiokratiska skolan i Frankrike. 
Vi hafva redan berättat huru Anders Berch af Rikets Ständer 
sjelfva nämndes till vår första ceconomise et commercii professor, och 
huru dessa hans principaler öfvervakade, att inga kätterska läror af 
honom utspredos, under det de likväl på samma gång fordrade, att de 
såsom sunda antagna grundsatserna för den allmänna hushållningen 
med ospard flit genom tal och skrift af den nya professorn inplan- 
tades hos den studerande ungdomen. Redan 1746 utgaf också Berch 
en af handling om Politisk Arithmetik, samt följande år sin "Inled- 
ning till Allmänna Hushållningen", författad till deras tjenst, som 
bevistade de allmänna föreläsningarne. Detta sistnämnda arbete gör 
med skäl anspråk på att vara det första inom vår literatur, som sö- 
ker att för statshushållningen framställa en vetenskaplig theori, grun- 
dad på vissa allmängiltiga sanningar, och utgör sålunda en verklig 
lärobok i statshushållningens eller politiska ekonomiens elementer. 
Redan Berchs ofvanantydda ställning gör likväl tydligt, att hans 
åsigter måste vara i det närmaste ständernas egna, och att således 
personlighetens rätt, samt arbetets och bytets frihet i honom ej kunde 
finna någon försvarare .... "Hushållningsvetenskapen beskrifves ge- 
menligen vara en konst att förvärfva, förvalta och bevara egodelar", 
men den bör då tagas så vidsträckt , att deri innefattas alla de grund- 
regler, som på något sätt bidraga till den borgerliga sällheten , men 
ej kunna hänföras till sjelfva regeringssättet eller till de internationella 
rättigheter och skyldigheter. Hela detta innehåll sönderfaller i tre 
stora afdelningar: Politi, hvilken har att bestämma den ordning, 
som bör finnas medlemmarne emellan i ett samhälle med afseende å 



136 

deras lefnadssätt och företaganden, till den invärtes ordningens, be- 
qvämlighetens och säkerhetens skydd; Oeconomi, som lärer huru de 
enskildta näringsfången må lämpas och jemkas till samhällets ge- 
mensamma gagn och fördel; samt Cameralvetenskap , som beskrifver 
huru de inkomster, som ett borgerligt samhälle till mångahanda 
ändamål behöfver, skola anskaffas, insamlas och förvaltas .... Afdel- 
ningen om Politien sättes främst, emedan ordningen är det vig- 
tigaste, utan hvilken ingen sällhet kan vinnas hvarken i enskild 
eller allmän hushållning , och författaren söker i denna afdelniug att 
bestämma politiens åligganden för att ordna och öfvervaka uppfostran 
och lefnadssättet , gudstjensten , helsovården, lifsuppehället, klädnaden 
och boningen, tryggheten, allmänna beqvämligheten , folkmängdens 
till- och aftagande o. s. v. Sålunda tillhör det politien att tillse, det 
ej ett för stort antal i samhället blifva tärande, det vill säga sådana, 
som sysselsättas med regeringsärenden, ehuru visserligen äfven de 
äro nödige; att fördela näringsfången, så att näringsmedlen blifva så 
många och så stora, som behofvet fordrar, samt att hvarje medlem af 
samhället har sitt vissa göromål att dermed betjena de öfriga, emedan 
annars kunna alltför många eller alltför få hugfällas till vissa nä- 
ringsdelar, hvaraf monopolia och polypolia uppkomma. Deraf följer 
äfven nödvändigheten för politien att noga skilja mellan stads- och 
landtmannanäringar, att tillse det hvarje slöjd får idkas endast af 
så stort antal, som dervid kan finna utkomst, samt att näringarne 
fördelas till olika landsorter och städer efter hvars och ens särskildta 
lynne och beskaffenhet .... 

I boken om Oeconomien studerar författaren de olika närings- 
fången, fördelade efter deras fyra hufvudgrupper, deras särskilda be- 
skaffenhet, medlen att befrämja dem, samt deras inflytande på hela 
samhällets välstånd och trefnad. Efter den vidsträckta och ingri- 
pande betydelse politien blifvit tillerkänd, är det lätt insedt, att 
individens fria verksamhet inom hushållningens område måste under- 
kastas en mängd inskränkningar. Så t. ex. förklarar författaren , att 
då jordbruket fordrar mycken kunskap och öfning, så borde äfven i 
denna näring fordras vissa tjenste- och läroår, och först efter deras 
förlopp någon få idka eget landtbruk. Emedan denna näring dess- 
utom har tvåfaldigt ändamål, nemligen att förskaffa landet dess be- 
hof och att rikta det genom utförsel, så bör kulturen af det förra sla- 
get rättas efter behofvet och nödvändigheten, utan afseende på dess 
indrägtighet , och landtmannen alltså ej få efter eget behag ödelägga 
en näring, som gifver honom mindre vinst men är för samhället 



137 

nödvändig, för att företaga en annan kultur, som han anser mera 
indrägtig. Denna regel gäller för öfrigt för alla näringsfången , eme- 
dan visserligen alla bidraga till den borgerliga sällheten, men dock 
ej i lika hög grad. När derför collisio regularum inträffar, d. v, s. 
att ej alla näringar kunna på en gång erhållas, utan den ena måste 
vika för den andra, böra författningarna vidtagas med afseende på 
näringarnes olika grad af nj^tta, och de slöjder, som sysselsätta största 
antalet folk, och som tillverka nödvändiga varor eller åstadkomma 
den största penningerörelsen böra då främst uppmuntras. Derjemte 
måste samhället taga i betraktande tillgången på arbetare, så att ej 
den näring får 50 arbetare, som för behofvets fyllande blott behöfver 
20 sådane, samt tillse, att ej okunnige arbetare få ruinera sig ge- 
nom att anlägga slöjder utan afseende på orternas lynne och egenska- 
per, tillgång på råämnen och dylikt .... Bland hjelpmedlen för in- 
dustrien ställes främst en obehindrad afsättning , emedan alla hinder 
i försäljningen förorsaka förminskning i produktionen. En slutsats 
häraf blifver, att utländska varors införsel och förbrukning böra hin- 
dras, emedan de förminska de inhemska varornas afsättning. Medlet 
att hindra införseln är höga tullar, som stegras alltmera ju större 
tillverkningen inom landet af den ifrågavarande varan blifver, till 
dess att denna tillverkas i tillräcklig m^^ckenhet för landets behof, 
då tullsatsen ändras till förbud. Vid införsel af sådana varor, som 
hemma i landet väl böra tillverkas, men i följd af åtskilliga omstän- 
digheter ej kunna till införsel förbjudas, bör den regel alltid gälla, att 
tullen sättes så hög, som den nationella vinsten af varans bearbetande 
i landet skulle hafva varit, hvilken vinst genom införseln nationen 
beröfvas. Den så ofta framställda frågan, om det är billigt att för- 
dyra för den enskilde en utländsk vara, derför att den inhemska af 
samma slag ej kan säljas för samma pris, är lätt besvarad, ty det 
är tydligt att denna dyrhet ej gifver utländingen någon vinst, utan 
endast blifver en penningerörelse mellan landets innebyggare, och 

således ej någon tunga för landet i sin helhet Åt handeln egnas 

en utförlig af handling, emedan den är det borgerliga lifvets och ci- 
vilisationens moder, vilkoret för näringarnes och dermed äfven för 
folkmängdens tillväxt, och sålunda af alla statskloke måste betrak- 
tas såsom ett lands ögonsten. Det är likväl endast den utländska 
handeln, som gör ett land rikt eller fattigt; den inländska derimot 
endast flyttar penningar och varor ur en hand i en annan, utan att 
inverka på landets förmögenhet i annan mån, än att "landets natur- 
liga värde kan genom arbetets idkande eller eftersättande blifva för- 



138 

bättradt eller förvärradt". Handeln hör naturligen till stadsnäringen, 
och när städerna idka utländsk handel lefva de icke af hemlandet, men 
af utlandet och äro sålunda af så mycket större nytta. Städerna 
kunna likväl vara antingen för många eller för få, och d€t tillhör 
politien att gifva en rätt proportion mellan land och stad, ehuru det 
måste medgifvas att grunden för denna ofta kan vara svår att finna. 
I allmänhet gäller såsom regel för politien, att när afsättningen och 
näringarne fattas för städerna, äro de för många; när åter deras nä- 
ringar äro i full gång , men landets afvel dock ej tillbörligt förädlas, 
och landtmannen ej får skäl för sin vara eller tvingas att föra den 
långa vägar, då äro de för få. Hvarje stad bör dessutom hafva sin 
särskilda handelsgren, allt efter dess belägenhet och tillfälle till olika 
handelsvaror, efter omgifvande landsorts produktion o. s. v., ty endast 
sålunda uppfylla de sitt ändamål i ett borgerligt samhälle, samt 
skiljas landt- och stadsnäringar och drifvas till sin höjd, och upp- 
kommer den ständiga kommunikation och penningarnes jemna rörelse, 
som är hushållningens hjerta .... 

Ehuruväl författaren antager, att "all nationel vinst och förlust 
härflyter af utländsk handel", emedan öfvervigten i handel inskaffar 
m3mt, samt undervigten låter det utgå, är han dock långt ifrån att 
anse myntet såsom ett lands förnämsta rikedom, eller öfverflöd deraf 
såsom en gifven fördel. Mynt eller penningar äro, enligt hans åsigt, 
den mensura universalis, mot hvilken alla varor förliknas och bytas, 
och ehuruväl alla varor kunna genom jemförelse med hvarandra er- 
hålla ett värde, hvilket är vilkoret för bytet, så är likväl myntet 
eller pretium eminens behöfligt för att gifva handeln lif. Som lik- 
väl hvarje näring endast behöfver en viss qvantitet mynt, beroende af 
näringens utveckling, af kreditförhållanden och andra omständigheter, 
så medförer det rätt så stor olägenhet för ett land att hafva mera 
penningar, än för cirkulationen behöfves, som att hafva för litet så- 
dana. Ty i förra händelsen stiger varornas värde, i senare åter faller 
det, och en följd, bland många andra, af det förra skulle blifva, att 
alla varor stego i pris, så att de blefvo osäljbara i andra länder, 
som ej hade dylikt öfverflöd på mjnt Öfverflöd på mynt är således 
en rikedom mera i inbillningen än i verkligheten. Slutsatsen blifver, 
att penningebehofi^et i ett land beror på näringarnes och rörelsens 
utsträckning, samt att å andra sidan möjligheten att utvidga närings- 
fången beror på det befintliga kapitalet i penningar. 

E. Salander, hvilken såsom commissarie i manufaktur-contoiret 
var fabrikanternas sjelfskrifne målsman, och vid 1747 års riksdag 



139 

ifrigt understödt deras fordran på skydd mot äfven den inhemska 
konkurrensen, sökte naturligen att häfva oviljan mot denna fordran 
genom att upplysa allmänheten om ej endast billigheten utan snarare 
rättvisan och nödvändigheten af dess beviljande. För detta ändamål 
tyckes hans skrift om "De tre blinde Fritrafvare i samhället" som 
utgafs år 1749, vara tillkommen. De tre skadliga fritrafvarne äro 
monopolier eller enslöjd, propolier eller förköp, samt slutligen po- 
lypolier eller mångslöjd. Det är egentligen mot den sistnämnda 
fritrafvaren , eller när många idkare få finnas, der endast få kunna 
hafva uppehälle, och således alla utklädda och förderfva hvarandra, 
som författaren riktar sitt anfall. Hufvud satsen är, att landets till- 
verkningar skola rättas efter landets behof, samt således endast ett 
visst inskränkt antal idkare tillåtas och deras tillverkning begränsas 
till en viss gifven qvantitet. Inga nya verk böra tillsvidare få an- 
läggas och vid reduktionen af de redan existerande iakttagas , att de 
gamla verken, som brutit vägen genom allehanda svårigheter, äro 
mest berättigade att få fortfara. Så vi dt man för öfrigt kan döma af 
det osammanhängande och förvirrade innehållet af boken, stöder för- 
fattaren sina satser egentligen derpå, att mångslöjd föder oordning 
mellan arbetarne, att slöjdtillverkningarna derigenom förökas utan 
afseende på möjligheten att dem afsätta , att öfverflöd på sådana till- 
verkningar är för landet långt skadligare än brist derpå, ty endast 
i detta senare fall blifver köparen rätt snål efter varan, h vilket låter 
industrien blomstra. Med mångslöjd förstår han dock ej allenast, 
att alltför många idkare privilegieras, utan äfven att en idkare får 
drifva flere industriella verk och förfärdiga mångahanda slags till- 
verkningar, samt sålunda förtaga födan och utkomsten för de andra. 
Emot dessa påståenden uppträdde nästan omedelbart J. F. Kry- 
gier med en skrift kallad "Anmärkningar mot de tre blinda fritraf- 
varena" '). Anmärkningarne erkänna väl att mångslöjden är skadlig 
så'; till vida att t. ex. landtmannen ej bör få idka stadsnäring eller 
tvärtom, men de våga dock ej hoppas att denna sjukdom kan bo- 
tas, så länge folkbristen är så stor och städerna så näringslösa. I 
samma mån näringarne tilltaga, aftager dock mångslöjden af sig sjelf. 
Den aning om vilkoren för en nyttig arbetsfördelning, som författa- 
ren sålunda tyckes hafva egt, försvinner dock genast åter, då han 
straxt derefter yttrar, att arbetaren bör ovilkorligen förbjudas att 
blanda sig i många slöjder, emedan sådant skämmer handlaget och 
varans godhet. Idkare, d. v. s. förläggare, böra likväl hafva full fri- 

1) Tryckt år 1749. 



140 

het, emedan det bland annat godt äfven uppmuntrar kapitalisteratt 
ingå i näringarne. Mot begäret att med tvång rätta tillverkningen 
efter förbrukningens behof protesterar han bestämdt. Tillverkningens 
öfverflöd är nemligen en föga farlig sjukdom och botar snart sig 
sjelf. Ej heller finnes det här, utan snarare dess motsats. Om, en- 
ligt Salanders önskan , en sådan brist förefunnes , att köparen vore rätt 
snål efter varan, skulle det verkligen blifva en besynnerlig handel, 
ty då allt folk måste hafva t. ex. kläder, så måste de antingen låta 
klå sig af fabrikanterna eller också taga sitt behof af lurendrägaren 
eller husväfnaden, "båda lika skadliga för slöjderna". Endast varans 
godhet och billighet kan göra afsättningen lätt; men genom att vilja 
uträkna förbrukningen och rätta tillverkningen derefter tillintetgöres 
all täflan, hvar och en skall finna afsättning antingen han gör bra 
eller dåligt, billigt eller dyrt, och allmänheten således vinna mot- 
satsen mot goda och billiga varor. Likasom derigenom näringarne 
skulle i verkligheten lida, så skulle äfven folkökningen hindras, och 
det var likväl några millioner menniskor mera, som vi framför allt 
behöfde, ty dem förutan kunde aldrig vår hushållning rätt ordnas. 
Slutligen erinras, att enslöjden eller monopoli är äfven en samhälls- 
sjukdom, och vida farligare, samt att enda möjligheten, att hindra 
densamma taga öfverhanden, är att lemna fritt åt hvar och en, som 
kan och vill arbeta, att under eget eller andras förlag drifva indu- 
striella verk. 

En närmare bekantskap med de tilltagande svårigheterna för 
afsättningen och fabrikernas dermed växande betryck, tyckes dock 
snart hafva åvägabragt en väsendtlig förändring i dessa ovanligt fri- 
sinnade åsigter. I en endast några år derefter utgifven skrift O yrkar 
nemligen äfven Kryger kraftigt på inskränkningar i rättigheten att 
anlägga och drifva fabrik. "Ingen sats", säger han , "är mera allmän 
än att hvar och en bör ega frihet att inrätta fabrik för egen räkning 
och dertill erhålla vederbörandes tillstånd, men som äfven andra fin- 
nas, som derimot anse att dermed bör vara en skälig inskränkning, 
så är det nödigt att undersöka denna fråga". De, som yrka den för- 
sta satsen, stödja sig dels på andra länders exempel, dels äfven på 
den naturliga frihet, som hvar och en bör ega, att idka den näring, 
hvartill han har fallenhet. Ingenting, påstå de, befordrar mera alla 
näringars, och is3mnerhet alla konsters och slöjders, uppkomst, än 
då hvar och en har tillstånd att göra sådana större eller mindre in- 



1) Tankar om svenska Fabrikerna, tryckt 1755. 



141 

rättningar, som han behagar och finner för riket och sin egen ut- 
komst nyttigast, ty derigenom uppväckes en behöflig täflan, så att 
tillverkningen dagligen förbättras både i anseende till godhet och 
pris. Allt tvång i detta mål hindrar derimot vitterlek och om- 
tanka, åstadkommer odugliga varor och gifver anledning till olof- 
liga sammansättningar om ett oskäligt pris. Allt detta, menar för- 
fattaren, låter visserligen vackert, men för att rätt bedöma värdet 
deraf fordras att noga undersöka , hvad som är nödigt för fabrikernas 
uppkomst och trefnad. Detta finner han vara i främsta rummet en 
fri regering, emedan en despot lätteligen kan förstöra hvad 10 goda 
regeringar grundat, samt denna regerings beskydd och verksamma 
biträde d. v. s. uppmuntran i penningar och friheter. Vidare fordras: 
Goda lagar i afseende på den enskilda och allmänna hushållningen, 
domstolarnes uppsigt öfver tillverkningarnes beskaffenhet , tullafgifter- 
nas försigtiga afpassande i anseende till främmande varor m. m. , samt 
slutligen att köpare och säljare ömsesidigt göras pligtiga bidraga till 
varornas afsättning. En lätt afsättning kan främst vinnas genom billigt 
pris, och sådant erhålles genom låga arbetslöner, tullförbud, tillverk- 
ningspremier och dylikt, hvarigenom idkaren sättes i stånd att hålla 
marknad med utländingen, dernäst genom kramhandelns reglerande, 
så att handlandens och fabrikantens intresse blifver ett, och slutligen 
genom goda kreditlagar, så att gäldenären ej strafflöst får förhala 
tiden , utan på rena förskrifningar erhålles ofördröjlig handräckning till 
exekution. Låga arbetslöner åter vinnas genom en vig tillgång till 
skickliga arbetare; ty den satsen är obestridlig, att när husbonden 
har mera oudt om arbetare , än dessa om husbonde , så måste denne 
rätta sig efter arbetarnes fordringar, och deraf följer oundvikligen 
fabrikernas undergång. Derför bör äfven allt göras för att införskrifva 
utländske arbetare, så att tio erbjuda sig för en, som behöfves, ty 
då få de vara nöjda med en ringa arbetsförtjenst. Slutligen är det 
alldeles oundgängligt för fabriksindustriens framgång , att de , som in- 
rätta fabriker, hafva tillräckligt kapital. Särdeles hos oss behöfver 
hvarje fabrikant ett ganska stort sådant för att kunna uthärda de 
första åren, och just deraf följer nödvändigt angelägenheten att in- 
skränka antalet tillståndsbref till idkande af sjelfständig fabriksrö- 
relse, och att noga se till, det de ej öfverstiga behofvet. Ty vill en 
mästare utan tillräckligt kapital blifva fabrikant, blifver hans hus- 
hållning olycklig, särdeles sedan de offentliga förskotten blifvit upp- 
häfda. Han skaffar sig då ett litet parti råvaror, dåligt och dyrt, 
emedan det är köpt på kredit; när han fått sin vara färdig måste 



142 

han genast sölia sälja den kontant för att kunna existera, och hela 
hans rörelse blifver ett lotteri, deri han måste ruinera det lilla han 
eger. Om friheten är oinskränkt, skall dessutom hvarje mästare 
vilja blifva fabrikör, och för hvarje sådan förlorar en fabrik en god 
arbetare; arbetarne skola lockas och tubbas, lönen stiga och arbe- 
taren stifta lag i stället för idkaren , hvilket är emot all god ord- 
ning, samt fostrar lättja och oordentlighet. De små mästarne måste 
dessutom alltid hålla dryga priser, ty den som tillverkar för 100,000 
daler smt kan godt nöja sig med 6 procent i vinst, då derimot den 
som endast tillverkar för 10,000, måste beräkna högre förtjenst för 
att kunna lefva. Af allt detta torde nu vara klart, att en mästare, 
som ej är rik , ej heller bör få tillståndsbref såsom egen fabrikant. 
Det rop på frihet, som höres rundtomkring , är äfven utan all rättvis 
grund, ty det är en regerings skyldighet att vara den enskildes för- 
myndare, så att han ej får kasta sig in på en bana, der han ej kan 
lyckas, följaktligen bör regeringen äfven förneka en mästare att rui- 
nera sig genom att blifva sjelfständig fabrikant. Industriens eget 
bestånd kräfver äfven en sådan uppsigt, ty om tillverkningen får 
växa genom ett öfverflödigt meddelande af privilegier, blifver afsätt- 
ningen allt trögare och fabrikernas ställning svårare. Man talar 
väl om export af vårt öfverflöd, men hvarje sådan tanke är endast 
en tom dröm, så länge hvarje land arbetar i samma riktning som 
vi, nemligen att sjelf kläda sig af egna tillverkningar. 

Denna skrift framkallade Snart flera motskrifter, hvilka mera eller 
mindre klart framhöllo arbetsfrihetens fördelar för industrien sjelf. Äf- 
ven redan förut hade en liten skrift, kallad "Skråfars bref till Hallbror", 
tryckt 1752, förklarat, att manufakturerna likasom handtverkerierna 
endast lida i sin utveckling af alla de hinder, som läggas i vägen 
för mästerblifvande. Få derimot både gesäller och lärlingar blifva 
mästare, skall det snart blifva godt pris och godt gods, och in- 
dustrien sjelf trifvas. Den åtskilnad, som göres i industrien mel- 
lan grader och folk, mellan gamla och nya verk, samt yrkandet 
på inskränkningar i rättigheten att anlägga fabriker, tjena endast 
till att förqväfva näringarna. Invändningen om kladderi och klå- 
peri betyder mindre än intet, ty täflan gör varan god, och en lat 
eller vårdslös mästare blifver utan förtjenst, till dess nöden drifver 
honom att göra det bästa han kan. Den så kallade husväfnaden är 
ett exempel huru slöjder uppkomma, utspridas och tillväxa. Inom 
denna lilla industri talas ej om landshjelp, om dyrhet på råvaror, 
brist på penningar och förlag, dåligt arbetsfolk och dyra arbetslöner, 



143 

brist på afsättning och kredit eller dylikt, men näringen trifves och 
gemene man köper dess tillverkning för godt pris och sliter den länge. 
Detta kommer deraf, att friheten gör alltsammans, men icke kon- 
stiga inrättningar. Finge friheten råda äfven vid fabrikerna, skulle 
man ej såsom nu behöfva klaga öfver mästarnes öfverdådiga och öf- 
verflödiga lefverne, men ej heller öfverallt finna tiggare och afsig- 
komne, emedan alla skulle finna sig hafva arbete och bröd vid slöj- 
derna, och dessa sjelfva blomstra och frodas.... Ett annat arbete') 
opponerar direkt mot Krj^gers ofvananförda skrift och mot de af fa- 
brikanterna och deras målsmän framstälda fordringar. Då Kryger 
hade öfverallt tagit Frankrike till jemförelse, der ännu mycket tvång 
herrskade , förklarade sig författaren af denna skrift heldre vilja taga 
Nederländerna, hvilka hade friheten att tacka för sina näringars 
blomstring, samt äfven England, der, sedan man ändtligen fått ögonen 
öppnade, man nu arbetade med lika mycken ifver att frigöra närin- 
garne, som förut att binda dem vid skrå och reglementen. Om äfven 
vi vilja blifva mästare af all verldens handel, så finnes ej annan ut- 
väg än att följa Hollands exempel, det vill säga tillverka såväl de 
sämsta som de bästa varor, på det att sålunda alla länders och alla 
individers tycke och smak må kunna tillfredsställas. Friheten är för 
detta ändamål nödvändig , "ty frihet föder täflan , täflan drifver men- 
niskan till sparsamhet och flit, dessa åter föda godt pris, och när 
varorna säljas billigt, kommer afsättningen af sig sjelf". Det är så- 
ledes endast produktionens ökade lätthet och billighet, som kan öka 
konsumtionens förmåga att efterfråga och tillegna sig dess produkter, 
samt sålunda framkalla en städse ny och stegrad produktion. Att 
författaren genom denna grundsats fullständigt kullstörtade de före- 
gående ekonomiska lärorna, enligt hvilka konsumtionen var en fix, 
bestämd qvantitet, under det att derimot produktionen, öfverlemnad 
åt sin egen instinkt, oupphörligen sträfvade att öfverstiga denna 
qvantitet" och sålunda bereda sitt fall, samt att han derigenoh be- 
röfvade yrkandet på industriens begränsning hela dess rationella 
grund, är säkerligen lätt insedt. Af hvad författaren anfört sluter 
han äfven, att om den inre konkurrensen lemnas fri, så att hvem 
som vill får tillstånd att idka fabrik, så blifver tillverkningen bil- 
lig och afsättningen lätt, hvaraf åter det utländska krämet ute- 
stänges långt säkrare än genom lurendrägeriförfattningar. På dessa 



1) "Anmärkningar vid Krygers tankar om Svenska fabrikerna", tryckt år 1755, 
af C. F. Scheifer. 



144 

anmärkningar afgaf Kryger ett genmäle'), deri han till en början 
bestrider, att hafva velat bestämma ett visst maximum för produk- 
tionen, ehuruväl han ansett nödigt att inskränka antalet fabriks- 
idkare. Att åberopa andra länders exempel anser han för öfrigt ej 
duga, emedan deras förhållanden ej äro våra och aldrig kunna blifva 
det, i följd af de hos oss dryga arbetslönerna, hvilka åter härleda 
sig af arbetarnes ringa antal och af folkbristen. Detta genmäle åter 
gaf anledning till det "Tillägg till anmärkningarne" -), hvari Scheffer 
ytterligare utvecklade sina åsigter. Lika litet som konsumtionen är 
arbetarnes antal något fixt och orörligt. Friheten skall säkrast öka 
detta antal, emedan nu många svenska arbetare flytta ut, och nä- 
stan inga främlingar vilja flytta in, af den enkla orsak, förklara de 
sjelfva , att de afskräckas^af det myckna tvång här råder Dessutom 
skola de arbetare här finnas, uträtta mycket mera under frihets- 
an under tvångsregimen , emedan de då uppmuntras af hoppet att en 
gång kunna sträfva sig fram till att blifva sina egna herrar. Den nu 
förmenade omöjligheten, att kunna exportera af våra slöjdealster, 
skall då äfven försvinna, ty allt ^ beror på godt pris. Detta är indu- 
striens hufvudvilkor, till detta mål måste den oaf brutet sträfva, och 
det vinnes bäst genom industriens frihet. När Krj^ger och andra 
sätta ordningen i främsta rummet och finna friheten dermed oför- 
enlig, begå de ett stort misstag, ty friheten kan bestå med lag och 
ordning. Äro lagarne derimot sådana, att de motarbeta friheten, 
såsom de äro, hvilka hos oss nu styra fabrikerna, då måste visser- 
ligen lagarne gifva vika. Innehålla de derimot endast, att hvarje 
arbetare får blifva mästare, som visat sig ega skicklighet dertill, 
att hvarje mästare får uppsätta verkstad, att alla kontrakter skola 
obrottsligen hållas och tvister derom skyndsamt afgöras m. m. , då 
äro dessa lagar förenliga med både frihet och ordning och följakt- 
ligen för samhället nyttiga. 

Mellan dessa båda åsigter ställde sig förmedlande en tredje, som 
representerades förnämligast af författaren till "Oväldugt Omdöme an- 
gående striden om våra fabriker"^). Denne finner väl Kryger i all- 
mänhet hafva rätt, men kan dock ej neka att våra. produkter van- 
ligen hållas i för högt pris. Som således fabrikanten antingen måste 
vinna allt för mycket, eller något invärtes hinder finnas mot indu- 



1) Svar på de anmärkningar, som blifvit gjorda etc. Tryckt 1756. 

2) Tryckt 1756. 

3) Tryckt 1756. Förf. C. D. (Alric Kudensköld). 



145 

strien, och detta senare allmänt erkändes ej vara förhållandet, så 
måste en friare konkurrens medgifvas. Denna åter borde erhållas 
genom borttagande af införselförbuden och deras ersättande med im- 
porttullar af omkring 15 procent af värdet. Någon större arbets- 
frihet inom landet kunde derimot på intet vilkor tillåtas, emedan 
deraf måste födas oordningar utan tal och salus publica deraf hotas. 
För öfrigt borde allmänheten med förtroende trygga sig till regeringen, 
emedan den ensam insåg det allmänna bästa och borde följaktigen 
få bestämma medlen att vinna det. Allt hvad hittills blifvit gjordt 
för näringarues utveckling var ju dessutom väl gjordt, såsom deras 
fördelning mellan land och stad, mellan uppstäder och stapelstäder, 
samt mellan hvarje ort i mån af dess tjenlighet och beqvämlighet. 
På denna väg borde man oförtrutet framgå, samt fortsätta med ut- 
delande af privilegier och tillverkningspremier, med noga uppsigt öf- 
ver tillverkningarnes godhet och dylikt, så skulle allt gå väl till slut. 
Jemte dessa förnämligare kämpar för de motsatta åsigterna upp- 
trädde flere andra, de fleste såsom vapendragare åt Kryger och i 
merkantilismens tjenst. Så uttalar skriften "Svenska fabrikernas för- 
kofran önskas af E. A. S." '), att näringsfriheten skulle alstra för- 
skräckliga olyckor, alla små mästare skulle ruinera sig, alla vilja 
blifva husbönder och ingen tjenare, all subordination och all ordning 
försvinna, samt, värst af allt, lurendrägerierna i följd af industriens 
lägervall tilltaga och dermed äfven den riket förstörande undervigten 
i utrikes handeln. Af samma tendens äro äfven "Anmärkningar möt 
auktoren E. A. S.", som trots titeln i allt väsendtligt instämma med 
auktorn, och endast ^i mindre delar söka korrigera hans yrkanden, 
samt "Tankar Öfver inkomna tvistigheterua angående svenska fabriks- 
inrättningen" ^), jemte åtskilliga andra, som äro af allt för ringa in- 
tresse att förtjena anföras. Ej heller hade Salander, som först gifvit 
upphof åt striden , sedermera under hela dess lopp tegat stilla. I sitt 
tal "Om slöjder" vid nedläggande af presidiet i Vetenskaps-Akademien 
1754, förklarar han bestämdt, att regeringens ömaste vård är nödvän- 
dig för näringarnes trefnad, och framställer Colbert såsom det mest 
efterföljansvärda exempel i detta hänseende. Hos oss, säger han, har man 
nödgats med mycken möda och besvär bringa manufakturerna i gång , 
och mycken slughet samt försigtig styrelse fordras för deras bevarande. 
Får åter styrelsen bero på hvars och ens tycke och smak , så är allt 



1) Tryckt år 1756. 

2) Tryckt s. år. 

10 



146 

snart tillintetgjord t, ty då ökas idkarnes och minskas arbetarnes 
antal. Om derimot arbetarne väldeligen ökas i mängd och idkarne 
minskas, så går allt bra och näringarne blomstra. Dyra och dåliga 
varor äro följden af "tillåten oordning", hvilken bör rättas, bland 
annat derigenom, att noga uträknas "hvad förbrukning af hvarje slöjd 
hela riket inom sig sjelft efter folkets antal behöfver", samt att till- 
verkningen lämpas efter denna uträkning , så att hvarje verk och id- 
kare må bestå. I sin äfven år 1754 utgifna bok "Genväg till slöj- 
der" upprepar han klagomålen öfver mång- eller tusenslöjdandet, samt 
angriper äfven öppet husfliten såsom en af fabriksindustriens farliga- 
ste fiender. Han framlägger slutligen här för organisationen af vår 
industri en fullständig plan, hvilken torde kunna betraktas såsom 
ett mönster af inskränkt reglementeringsanda. I hvarje stad skulle 
bestämmas ett visst antal mästare, lämpadt efter ortens beskaffenhet 
och arbetets afsättning. Detta antal skulle aldrig få ökas, men derimot 
arbetarnes huru mycket som helst , likväl i rätt ordning af förlags- 
mästare, verkmästare, gesäller, lärgossar o. s. v. Skulle vid regle- 
ringen i någon stad finnas flera mästare än behöfligt funnes , borde 
de skicklige och förmögne få stanna qvar till sin död, men de öfrige 
tvingas att taga arbete i andras tjenst. Om någon, som förstod nä- 
ringarnes väsende, fick i uppdrag att verkställa denna åtgärd, så 
skulle inom få år tillståndet vara mycket förbättradt, och vi hafva 
välmående mästare; godt gods och godt pris, samt öfverflöd på va- 
ror. "Ej heller skulle man behöfva frukta för rikedom hos arbetarne, 
ty deras ofelbara ökning skulle nödvändigt drifva dem till idoghet 
och den knappaste lefnad". Mästaren skulle då bo midt i staden, 
och hafva sina underlagde mästare, gesäller och andre boende i sta- 
dens ändar och i små hybblen, och detta skulle vara annat skick än 
nu, då en fattig mästare hos handlanden borgar en bit råvara 
samt arbetar med en pojke och en lat, ovettig och ogift gesäll. 
Sådan var i korthet denna organisationsplan, hvarigenom han ansåg 
sig hafva gjort sina medborgare en sådan tjenst, att han helt oför- 
behållsamt anklagar deras dumhet, som tveka att antaga planen, 
och tadlar deras otacksamhet, som ej bära honom på sina armar. 

Detta förslag till ett ordnadt industrisystem underkastades äfven 
flerfaldiga kritiker, särdeles af författaren till "Påminnelser vid gen- 
vägen till slöjder" O, hvilken hemtat sina ekonomiska åsigter från Jean 
de Witt (Peter de la Court) , Tucher, Nickols m. fl. af samma skola. 
Med anledning af de bittra klagomålen öfver mångslöjden , framställer 
han åsigter angående arbetsfördelningens natur och vilkor, som väl 

1) Tryckt 1756. Anonym (And. Nordencrantz), 



147 

förtjena att tagas vara på. Icke , säger han , går det an att lagstifta 
på samma sätt i ett rike der städer, byar och folk äro vidt åtskilda, 
som i ett annat der de ligga tätt bredvid hvarandra, der bonden 
hvar dag kan sälja sina produkter och köpa hvad han behöfver, der 
sockenmännen kunna betjena sig af gemensam bakstuga, bränvins- 
panna, byggmästare, timmerman o. s. v., emedan socknarne ligga 
tätt som i byalag. Dessutom är den arbetsfördelning, som i sådana 
länder finnes, icke följden af föreskrifven lag, utan af ländernas na- 
turliga beskaffenhet, af den täta befolkningen, af klimatet, hvilket 
ej såsom hos oss tvingar landtmannen till hussysslor halfva året om , 
samt af många andra omständigheter, som lagstiftningen ej förmår 
ändra. Skulle det af Salander rekommenderade slöjdsystemet anta- 
gas, skulle följden nödvändigt blifva samma missbruk i hallen, som 
i skrået, ty dessa missbruk äro endast följden af exklusiva privile- 
gier, hvilka göra menniskorna till åsnor, som endast långsamt sträfva 
framåt och stanna vid hvarje litet hinder. Regeringen måste dess- 
utom hafva rent af förlorat förståndet för att kunna lyssna till dy- 
lika förslag, äfven om de ej så rakt strede mot allt hvad frihet 
heter. Ty icke bör väl en regering umgås med menniskor, som en 
trädgårdsmästare med träd, på det de ej må stå alltför tätt till- 
sammans, ej hindra hvarandra o. s. v. Förslaget går dessutom 
derpå ut, att den fattige, endast derför att han är fattig, skall för 
alltid göras till den rikes slaf; att hela riket skall läggas under nå- 
gra få monopolister i städerna; att tjenstemännen skola få afgöra 
hvem som skall blifva herre, och hvem tjenare, hvilken skicklig eller 
oskicklig, lat eller flitig, kortligen genom lag stämpla den ene till 
en sexstyfvers värde , den andre till en riksdalers. Allt detta måste 
betraktas såsom den galnaste despotism, och man skulle verkligen snart 
derifrån leda sig till att reglementera allting, ända till hur många 
barn man skulle få hafva. Ett sådant system kan ej föda industri och 
rikedom, men möjligen kan det gifva oss några få förmögne idkare, 
förmögne dock endast genom den fattiges märg och blod. Dessa blifva 
dessutom endast såsom svampar, ty deras rikedom skall åter gå bort 
till dyrbara vagnar, fina taftlar, och ett i allmänhet öfverdådigt lef- 
nadssätt, samt hvar och en af dem förstöra så mycket, som tusende 

kunna lefva af och hålla verkstad Efter denna mera direkta 

opposition mot Salanders organisationsförslag, öfvergår författaren, 
eller, såsom han kallar sig, "Allmänheten" till några reflexioner 
öfver vår ekonomiska lagstiftning. Att reglementera industrien till 
vissa orter och personer, till varornas bredd, längd, godhet och 



148 

dylikt är emot industriens natur, samt tjenar endast att förqväfva 
arbetsamheten och hågen att sträfva framåt. Angående till exempel 
varornas godhet är den enda och bästa kontrollen, att den, som gör 
bästa varan, har bästa afsättningen. Den åter, som gör dålig vara, 
har sämsta afsättningen, och straiiar sålunda sig sjelf , ... I Sverige, 
mera än annorstädes, är det dessutom nödigt att lemna industrien 
fri såsom luften för hvarje menniska, emedan det är enda sättet att 
åstadkomma den produktionens höjning, som naturligen motverkas 
af gles befolkning och dåliga kommunikationer. Man har dock ej 
iakttagit denna grundregel, och vårt hushållssystem är nu sådant, 
att man måste skratta eller snarare gråta deråt. Ej minst dåraktig 
är den "skilnad man vill göra mellan stads- och landtmannanäringar 
i vårt land , hvilken skilnad icke härrör af riktiga principer, och der- 
för äfven åstadkommit så många modifikationer, restriktioner, limita- 
tioner och exceptioner, att saken stannat i idel contradictioner". Bland 
annat har denna skilnad fostrat ett nytt ord i vårt språk och ett nytt 
brott i vår lag , nemligen "landsköp", och att beskrifva allt det onda , 
som bemödandet att hindra dess praktisering förorsakat, skulle for- 
dra volymer .... 

Frågan om näringsfrihetens ytterligare inskränkning förblef ej 
endast ett stridsämne inom den ekonomiska literaturen. Manufaktur- 
Contoiret bestormade regeringen med böner derom, under anförande : 
huru manufakturisterna, särdeles i ylleväfvader, snart voro tvungna 
att afskeda sina arbetare, nedlägga sin näring och söka en annan 
mindre äfventyrlig. Anledningen till en så hotande olycka var, "att 
fabriksidkarnes antal blifvit alltför mycket tillökadt , isynnerhet med 
sådana personer, som egde ringa förmögenhet och ingen insigt i fa- 
brikernas rätta drift". I andra länder, sade det, såsom England och 
Frankrike kunde en oinskränkt slöjdefrihet tålas, emedan deras till- 
verkningar hunnit den fullkomlighet i godhet och pris , att de kunde 
säljas både utom och inom landet, och afsättningeu, hvilken är fabri- 
kernas lif, således der aldrig felades. Dessutom var industrien der ord- 
nad , så att en mästare ej behöfde något stort kapital , emedan hand- 
landen sålde åt honom råvaror i små partier och genast köpte hans 
tillverkning hel- eller halffärdig. Hos oss derimot måste en fabri- 
kant sjelf köpa sina råvaror i stora partier, för helt eller åtminstone 
hälft års behof, sjelf måste han sörja för deras beredning från början 
till slut, och slutligen måste han vara köpman, resa omkring och 
bjuda ut sina varor, samt hålla ett stort magasin. Dertill fordrades 
ej endast mycken skicklighet, utan äfven mycket stora kapital, hvaraf 



149 

var tydligt, att fabriksprivilegier borde meddelas endast åt m3^cket 
få, kunniga och förmögna personer. Många tro, att våra tillverknin- 
gar skulle blifva bättre och billigare om en mängd små verkstäder 
drefvos för egen räkning, emedan den ene då skulle täfla med den 
andre, men någon eftertanke lärer bevisa, att motsatsen är sannare. 
Ty en fabrikant i stort kan nöja sig med mindre vinst, och någon 
sammansättning mellan fabrikanterna att stegra priserna kan ej vara 
att befara, emedan de äro långt mera förlägne om köpare, än desse 
senare om varor. Skulle den skadliga ärelystnad att vilja blifva sina 
egne, som fått magt med arbetarne, få fortgå, så behöfdes intet 
mera till fabrikernas fullständiga ruin. Säkraste medlet att rädda 
dem var derimot, att privilegier utdelades endast sparsamt och ute- 
slutande till förmögna personer ')• 

Eegeringen hade visserligen i ej ringa grad redan sökt tillfreds- 
ställa fabrikanterna, då den i flera bref ålagt Commerce-Collegium, 
att endast ytterst sparsamt bevilja tillstånd till nya manufakturan- 
läggningar, samt att i allmänhet så handla, att få och stora verk 
erhöllos, men ej många och små sådana 0. Manufakturisterna i ylle, 
silke, bomull och kamull voro dock dermed ej nöjda, utan fordrade 
bestämda garantier mot hvarje nytt verks privilegierande utan deras 
eget medgifvande, och framförde denna begäran till 1756 års stän- 
der. I ett memorial, som varmt understöddes af Salander, fordrade 
de, att blifva i sin näring sä skyddade, att intet privilegium för 
anläggande af ny fabrik för ofvannämnda tillverkningar skulle af 
Commerce-Collegium få beviljas, så framt det ej tillstyrktes af hall- 
rätten eller, der sådan ej fanns, af magistraten och den societet, 
som ärendet tillkom. De ansågo äfven denna fordran så mycket mera 
berättigad, som de derigenom endast skulle komma att njuta samma 
skydd för sin näring, som skråembetena redan hade erhållit. Com- 
merce-Collegium åter fann det visserligen nödvändigt att förebygga 
det fabrikerna trängde sig uppå hvarandra, så att det ena verket af 
det andra förqväfdes, men äfven att man i detta afseende alldeles ej 
kunde sätta fabrikanterna sjelfva till domare. "Ty en embetsmans 
oväld kunde lika litet förutsättas hos en fabrikant, som hos någon 
annan, då fråga var om hans eget intresse, och just detta berördes 
i det fall, att en annan ville dela den vinst han hittills njutit en- 
sam", och man borde således med allt skäl kunna antaga, att han 
endast skulle söka tillintetgöra all ordning och täflan. Collegii af- 



1) M.-C. tm regeringen 17 Juh 1754. 

2) Kgl. brefven 7 Januari 1748 och 23 Juni 1752. 



160 

styrkande af manufakturisternas begäran härledde sig likväl långjt 
mera af fruktan för den inskränkning i dess egen myndighet, som 
deraf kunde blifva en följd , än af någon aning om frihetens förmåga 
att reglera dessa förhållanden till det allmännas förmån. Genom att 
bevilja en sådan begäran, sade det nemligen, skulle hela systemet 
kunna förryckas, emedan derifrån det steg snart vore uttaget att 
alldeles vilja upphäfva Collegium såsom industriens öfvervakande och 
styrande centralmyndighet, ehuru väl det ensamt kände och förstod 
hela rikets ekonomiska tillstånd och behof. "Man skulle då kunna 
få se t. ex. klädes- och ylleväfverier anläggas i Helsingland , som dock 
hittills idkat linneväfnad" och som efter alla antagna feglor borde 
dervid förblifva'). "Manufaktur- Contoiret å sin sida framhöll nu så- 
som förut de skadliga följderna af hvarje utvidgad slöjdefrihet, bland 
andra äfven den, att arbetarne skulle tubbas från de gamla verken 
till de nya. För att förekomma detta oskick, borde den utlärde 
lärgossen förpligtas att tjena qvar på samma fabrik såsom gesäll 
under minst halfva den tid han der varit såsom lärgosse sysselsatt, 
och förmögna personer, som erhöllo tillstånd att blifva sina egne, 
på Manufaktur- Contoirets bekostnad taga arbetare utifrån". 

Efter sålunda inhemtadt omdöme af auktoriteterna , förklarade 
Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputationen , att det föreslagna 
sättet för manufakturernas skyddande var särdeles egnadt att hindra 
skickliga arbetare blifva sina egne och derigenom skicka dem nr 
landet, samt att göra allmänheten illa betjenad genom alltför få id- 
kare. Genom den deraf följande dyrheten skulle manufakturisterna 
äfven gå miste om den nödiga afsättningen , "emedan när en till- 
verkning blifver öfver höfvan i priset uppdyrkad, nödgas mången att 
den alldeles umbära". Ständerna antogo äfven i det väsendtligaste 
denna åsigt, och afslogo hvarje restriktiv lagstiftningsåtgärd, likväl 
med anmaning till Commerce-Collegium, att endast försigtigt och i 
samråd med Deputationen meddela nya privilegier för idkande af 
väfnadsindustri. 

I allmänhet tyckte ständerna sig finna vår industri i ett tem- 
ligen blomstrande tillstånd , och att den genom det antagna systemet 
ej obetydligt tilltagit. Tillverkningsvärdet vid svenska fabriker och 
plantager från 1751 till 1754 slut beräknades till 126 tunnor guld, 
hvaraf 84 7^ tunnor guld kunde anses såsom rikets behållning. An- 
talet arbetare vid siden-, ylle-, linne- och bomullsfabrikerna hade 



1) C.-C:ii het. 15 April 1756. 



161 

stigit till 14,000 personer, och i det hela kunde antagas att 50,000 
genom dessa fabriker funno sin utkomst. Den finare klädestillverk- 
ningen hade så förbättrats, att den ansågs öfverträffa den utländska, 
och våra sidenfabriker voro föremål för utländingens afund. Af allt 
detta borde man finna vägen klar att söka vidare utveckla vår in- 
dustriella produktion, dock mindre till qvantiteten än till qvaliteten, 
så att varorna måtte kunna afsättas ej allenast inom, utan äfven 
utom landet ')• — Särdeles ylle- och sidenfabrikerna befunnes nem- 
ligen nu så långt komna i myckenhet, att de godt förslogo till ri- 
kets behof, och att ej vidare några offentliga lån eller förskott för 
sådana verks anläggande borde ifrågakomma. För att likväl före- 
komma, det ej myndigheterna måtte besväras med upprepade ansök- 
ningar om sådana förskott, och på det fabrikanterne ej måtte utvidga 
sina verk mera än deras förmögenhet att dem med egna medel un- 
derhålla sig sträckte, begärde ständerna ett förbud med 1000 dalers 
s:mt vite mot alla ansökningar i sådan anda ^). Förbudet ehuru för- 
nämligast afseende siden- och yllefabrikerna, var dock ej endast för 
dem gällande, utan i allmänhet för hvarje fabrik , "som tillförene här 
i riket blifvit idkad och ej grundade sig på inhemsk rudimateria." 

Att söka förbättra den industriella produktionens qvalitet var 
derimot nu mera i främsta rummet nödvändigt, emedan på annat 
sätt afsättning ej stod att erhålla. Vägen till detta ändamåls vin- 
nande var klar, tyckte man. I främsta rummet nemligen noggrann 
uppsigt öfver fabrikerna, så att deras tillverkningar blefvo af lika 
godhet med utländingarnes, och sålunda varornas egen förträfflig- 
het gjorde dem begärliga och eftersökta. Men dernäst äfven direkta 
understöd för att lätta afsättningen , förnämligast i form af tillverk- 
nings- och exportpremier. Hvad nu främst beträffar kontrollen öf- 
ver tillverkningen, så hade man redan länge insett, att Hallordnin- 
gen ensam ej förmådde åstadkomma en tillräckligt kraftig sådan och 
derför utfärdat, ehuru mot fabriksidkarnes protest, särskilda regle- 
menten för siden- och yllefabrikerna, hvilka borde tjena till rätte- 
snöre vid varornas förfärdigande. Nu tillsattes vid hallrätterne sär- 
skilde betjente att vaka öfver varornas jemnhet, godhet, likhet med 
föreskrifterne i afseende å form, färg o. s. v. För att säkrare före- 
komma all flärd och fals vid tillverkningen skulle derjemte alla va- 
ror, som ej voro af lika bredd och godhet med de utländska af sam- 



1) S. H. och M. Dep:s ber. om fabrikernas tillstånd 25 Maj 1856. 

2) R. St:s bref 21 Oktober 1756. R. A. K2I. Förordn. 19 November 1756. 



152 

ma slag, tecknas med en särskild blystämpel, som noga angaf felen, 
samt förlora all rätt till premier ')• Dessa åtgärder borde väl indi- 
rekte bidraga att hämma de alltjemnt tilltagande lurendrägerierna, 
genom att minska behofvet af och begäret efter utländska varor, men 
för att äfven direkte bota denna tärande kräfta på landets välstånd, 
borde man framför allt beröfva den olofiiga införseln den strafflöshet, 
den hittils i ve?^klic/heten hade åtnjutit. Man hade nemligen funnit, 
att de stränga straff och den infamia juris, som lurendrägare enligt 
gällande förordningar voro underkastade , snarare hade verkat derhän 
att dölja brottet, än befrämja dess upptäckande, i följd af straffbe- 
stämmelsens alltför stora stränghet i förhållande till allmänhetens 
ringa afsk}^ för dessa slags förseelser. På begäran af Sekreta Han- 
dels- och Manufaktur-Deputationen ville man derför nu försöka ver- 
kan af mildare lagar och stadgade sålunda, att andra och följande 
resor lurendrägeri skulle straffas endast med varans förlust och bö- 
ter motsvarande varans fulla värde ^). 

Ehuru fabrikerna, särdeles ylle- och sidenväfverierna, sålunda 
befunnits numera uppdrifna till den höjd att utan svårighet kunna 
fylla landets behof, och följaktligen direkta understöd och lån till 
deras utvidgande ej mera borde ifrågakomma, återstod likväl för stän- 
derna bekymret för deras upprätthållande. Den hastiga af- och 
omsättning, som är själen i all fabriksrörelse, felade fortfarande, och 
statens hjelp borde derföre riktas väsendtligast derhän, att genom 
premier och låneförskott underlätta den in- och utländska försälj- 
ningen, samt att genom belöningar för fullgoda tillverkningar vinna 
den varornas godhet och billighet, som dock var afsättningens huf- 
vudvilkor. För att underlätta den inhemska afsättningen beviljades 
sålunda svenska väfveri varor, som fördes till försäljning öfver 20 mil 
från tillverkningsorten, 3 procent af försäljningsvärdet för att dermed 
betäcka transportkostnaden, de åter, som fördes öfver 40 mil, 6 procent, 
och för öfver 50 mils transport 9 procent, med iakttagande likväl deraf, 
att varor, som fördes till Stockholm, ej erhöllo några premier^). För 
att uppmuntra fabrikerna att oförtrutet sträfva till sitt högre mål, 
att genom utförsel lätta handelsvågen och rikta landet, beviljades 
äfven på Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputationens framställ- 



1) Sekr. H. och M. Dep:s ofvananf. bet. om manuf. tillstånd. — C.-C:ii kung. 
21 Mars 1758. 

2) Kongl. Förord. 27 Januari 1757. 

3) Sekr. U:s prot.utdr. 8 Oktober 1756. R. H. A. M.-C:s kung. 11 Januari 
1758. 



153 

ning exportpremier åt en mängd olika industrialster ')• Som pre- 
mierna, heter det, förunnades på det fabrikanten måtte erhålla sin 
fulla betalning efter gångbart värde, och exportören få ersättning för 
sina kostnader och likväl kunna undersälja alla nationer, så skulle 
premierna betalas till exportören. Särskildt beslöts äfven, för att 
realisera en del af de på hallmagasinerna liggande pantsatta varor, 
att någre säkre handlande skulle öfvertalas att på egen risk utskeppa 
och försälja dessa varor mot en premie af 20 procent af deras värde. 
På grund af de stora fördelar, som de sedan förra riksdagen lem- 
nade tillverkningspremierna beredt industrien, skulle sådana äfven 
fortfarande utdelas så långt medlen förslogo. Till allt detta behöfdes 
ökad bevillning, hvarför ny manufakturfondstaxa utfärdades, sedan 
såväl Manufaktur- Contoiret som deputationen afgifvit förslag på de 
varor, som kunde tåla att ytterligare beskattas. 

Slutligen sökte man äfven lätta den inrikes omsättningen genom 
att höja och stärka krediten och för detta ändamål förbättra såväl 
kreditlagstiftningen som kreditbruken. Nästan vid hvarje riksdag, 
särdeles vid den af 1738, hade borgarståndet anfört klagomål mot 
denna lagstiftning, såsom allt för mycket gynnande bedrägligheten 
samt beredande möjlighet till oändliga uppskof och undanflygter vid 
liqvider, utan att dock något väsendtligt blifvit gjordt för att af- 
hjelpa dessa missförhållanden. Den 1746 vidtagna åtgärden med de 
såkallade debetsedlarne hade, såsom redan nämndt är, i detta afse- 
ende intet förmått uträtta, och lika litet äfven den nya vexelstadgan 
af 1748, enär vexlar ytterst sparsamt förekommo i den inrikes rörel- 
sen. Från flera håll inkommo dock nu till ständerna förslag till 
reformer i kreditlagstiftningen. Sekreta Handels- och Manufaktur- 
Deputationen anförde, att orsaken till vår handelsrörelses ojemförliga 
tröghet och ringa utveckling var svårigheten att få låna penningar, 
hvilken svårighet åter härflöt af de många vidlyftigheter och undan- 
flygter, en låntagare hade tillfälle att vid vårt exekutionsverk betjena 
sig af. Ej nog att långifvaren derigenom vanligen förlorade sin 
ränta och stundom äfven sitt kapital, han var äfven alltid osäker 
om att återfå sitt lån på bestämd dag, och kunde således hvarken 
ingå i någon ny rörelse eller lemna försträckning åt någon annan, 
förrän hau|åter hade sina penningar i hand. Deputationens förslag 
gick derför ut på att möjliggöra cirkulationen af förskrifningar till 
ordres , "hvilka tydligen voro ämnade att löpa man och man emellan", 



1) Jfr M.-C:s kung. 13 November 1758. 



154 

genom att gifva dem en strängare exekutiv kraft, så att när dylika 
skuldsedlar ej på förfallodagen inlöstes borde gäldenären genast häk- 
tas och förblifva i fängelse tilldess af hans egendom skulden vore 
utmätt och tillfullo betald. Den skilnad deputationen sålunda up- 
penbarligen velat göra mellan i affärsrörelsen cirkulerande kredit- 
papper och öfriga skuldförbindelser uppfattades dock ej af ständerna, 
hvilka förordnade, att för klar och ostridig fordran egde borgenär 
genast taga säkerhet i gäldenärens person, antingen han var lönta- 
gare eller ej och hvad invändning än kunde göras O- — Fabrikanterna 
å sin sida klagade äfven öfver kreditväsendets stora brister och den 
deraf följande svårigheten för dem att kunna diskontera de vid för- 
säljning på tid erhållna reverser. De nödgades nu mot dryg ränta 
förskaffa sig ett mångdubbelt kapital till arbetsfolks aflöning, varor- 
nas tillverkning och råvarors inköp på lång tid, under det att deras 
fordringar lågo döda och oanvänbara för ny produktion. Derigenom 
ökades deras tillverkningskostnader med minst 18 procent, priserna 
uppstegrades, afsättningen försvårades och lurendrägerierna fingo en 
skadlig uppmuntran. Till en del hade redan 1751 års riksdag er- 
känt och sökt afhjelpa denna verkliga olägenhet genom att anslå de 
290,000 daler smt, som förut varit anvisade till hall-lån, till en fond, 
som skulle diskontera säkre handlandes till väfverifabrikanter ut- 
ställda reverser. Desse fabrikanter begärde nu att fonden måtte 
ökas med 10 tunnor guld, och då deputationen varmt understödde 
denna begäran beviljade verkligen Sekreta Utskottet 790,000 d. smt 
för detta ändamål. Medlen anförtroddes åt Manufaktur- Contoiret, 
som dermed skulle diskontera säkre handlandes på 6 högst 9 månader 
utgifne förbindelser. Banken försträckte micdlen mot en årlig ränta 
af 3 procent och Contoiret ansvarade för återbetalningen. I jemfö- 
relse med de förut brukliga, men nu upphäfda, försträckningarne på 
pantsatta varor utgjorde åtgärden visserligen ett vackert framsteg, 
men den förfuskades dock till en del derigenom att Manufaktur-Con- 
toiret, men ej fabrikanterna, betalade räntan, samt att den sålunda 
ej obetydliga diskonteringsförmånen inskränktes till ett fåtal manu- 
fakturister inom väfnadsindustrien, enligt af Handels- och Manufak- 
tur-Deputationen uppgjordt förslag. Derimot upphäfdes den förmåns- 
rätt vid konkurs, som såväl 1739 års privilegier, som 1746 års för- 
ordning om debetsedlar tillagt fordringar för försålda inhemska ma- 
nufakturvaror, emedan borgarståndet klagade, att det allmänna allt- 



1) Förordn. 19 Maj 1756. 



155 

för mycket led af de många olika gradationerna eller förmånsrättig- 
heterna i konkurser ')• 

Genom dessa åtgärder ansågo sig ständerna hafva gjort tillräck- 
ligt för att afhjelpa de "brister och fel, som så myeket kommit den 
allmänna krediten att lida och förminskat det förtroende och den 
säkerhet, som bör finnas i handel och vandel". Också voro de föga 
benägna att lyssna till de flera andra mera radikala förslag, som i 
samma afsigt framställdes. Då t. ex. sålunda grosshandlanden Clae- 
son och associerade begärde att få privilegium på ett privat diskont- 
contoir, diskuterades länge angående lämpligheten att låta ett dylikt 
contoir ställas helt och hållet under privata personers vård, till dess 
Sekreta Utskottet slutligen resolverade, att ärendet skulle hvila till 
nästa riksdag, då erfarenhet vunnits om exekutionsverkets tillstånd 
och om den redan vidtagna diskonteringen uppfyllt sitt ändamål^). 
Ett annat förslag till en ännu mera genomgripande reform upptogs 
något gynnsammare. Då nemligen intendenten J. Westerman an- 
förde, huruledes i Frankrike funnos särskilda domstolar för afdö- 
mande af handelstvister, under namn af juridictions-consulaires, h vilka 
gjorde mycken nytta och förvärfvat allmänt anseende, samt begärde 
hos regeringen att dylika domstolar måtte under namn af "börsrätter" 
införas äfven i våra städer, fordrade Sekreta Utskottet att erhålla del 
af förslaget, på det ett så angeläget ärende måtte kunna under stän- 
dernas sammanvaro komma under öfverläggning. Derigenom borde 
nemligen "beredas de handlande en synnerlig nytta såväl till större 
säkerhet vid kontrakters upprättande, som äfven till skyndsammare 
exekution i penninge- och vexelsaker". Förslaget bortdog likväl för 
denna gång, vare sig i följd af frågans outvecklade skick eller af 
motstånd från de civila domstolarnes sida. 

Det var dock långt ifrån, att alla bekymmer för landets ekono- 
miska välstånd genom dessa åtgärder voro undanröjda, eller allmänna 
hushållningen ännu på ett tillfredsställande sätt ordnad. Mycket, 
alltför mycket återstod ännu för regering och ständer att dervid åt- 
göra, och med oförminskad ifver grepo de verket an. Främsta an- 
ledningen till oro utgjorde äfven nu den fruktansvärda undervigten, 
som ej kunde undgå att snart ruinera riket. Eedan i November 
1755 inlemnade Commerce-Collegium till Eådet sina beräkningar, af 
hvilka befanns att underbalansen på ett oroväckande sätt hade tilltagit, 



1) Borgarest:s besvär § 102. — Förord. 15 December 1756. 

2) S. U:s prot.utdr. 20 Augusti och 4 Oktober 1756. E. H. A. 



156 

emedan importen hade ökats i ännu högre grad än exporten. Denna 
senare utgjorde nemligen i medeltal för åren 1749 — 1753 en summa 
af 98 7^ tunnor guld, mot 87 y^ för aren 1745 — 1748, men impor- 
ten hade vuxit från i medeltal 85 y^ till 103 Yg tunnor guld under 
samma perioder. Den säkra och kända undervigten för de fem år 
beräkningen nu omfattade utgjorde således i sin helhet 23 tunnor 
guld, men deriill kunde, menade Collegium, i följd af lurendräge- 
rier och förluster på den höga vexelkursen läggas ytterligare 30 tun- 
nor guld. Denna ökade import var dessutom så mycket bekymmer- 
sammare, som nära hälften deraf utgjordes af socker, specerier, kaffe, 
främmande drycker och spanmål, således varor, som dels verkligen 
voro nödvändiga, dels äfven nationens smak och vanor hade gjort till 
sådana. Som emellertid ej annan utväg fanns än att rätta förtäringen 
efter inkomsten, så ansåg Collegium sig kunna antaga, att hvarje 
sann fosterlandsvän skulle med glädje underkasta sig hvilken författ- 
ning än emot undervigten kunde komma att vidtagas. Såsom ett 
godt botemedel rekommenderade det i främsta rummet att förminska 
såväl bränning som försäljning af bran vin genom att göra dem båda 
till ett regale, samt dernäst att söka införa ett sparsammare lefnads- 
sätt hos de förmögnare, för att derigenom i samma riktning verka 
välgörande på nationen i sin helhet. I rådet emottogs såväl berät- 
telsen som bifogade förslag med mycket blandade känslor och åsigter. 
Man öfverlade om ej the, kaffe och dyra viner borde alldeles för- 
bjudas, så mycket snarare som inhemska surrogat lätteligen borde 
finnas. Tillfället begagnades äfven till månget sidohugg på de mera 
liberala grundsatser, som oförsynt sträfvade att göra sig gällande på 
bekostnad af den gamla ordningen. Hos många är det en inrotad 
tanke, yttrade Löwenhjelm, att hvar och en må lefva såsom honom 
lyster och han har råd till, samt att hvars och ens eftertanke skall 
förmå honom att ej göra större depenser än förmögenheten tillåter. 
Så är det dock ej , ty "rei publicse interest ne quis re sua male uta- 
tur". Äfven anser mången betänkligt att stifta sådana lagar, som 
kunna gifva tjenstefolk anledning att bespeja och angifva sitt hus- 
bondfolk, och fördömer sålunda husvisitationer såsom särdeles nes- 
liga och ömtåliga, men man måste dock medgifva att "salus reipu- 
blicse suprema lex". Hans anförande slöt med att fordra förbud för 
the, kaffe, fina viner och utländsk tobak, inskränkning i bruket af 
hästar, lakejer m. m. , samt att i allmänhet genom goda och stränga 
lagar motsvarande seder måtte bildas, med hvilket arbete Rikets 
Ständer redan i öfver 100 år varit sysselsatta, ehuruväl hittills för- 



157 

gäfves i följd af förmycken eftergifvenhet. En annan, Hamilton, före- 
slog att ålägga hvarje åbo å kronohemman att mot premier uppodla 
årligen ett tunnland till åker och lika mycket till äng. Andra åter, 
särdeles Tessin , protesterade mot alla nya förbud och tvångsåtgärder. 
Bränvinsbränning borde ej förbjudas, men större verk anläggas dit 
bönderna kunde föra sin spanmål och erhålla nationaldrycken i ut- 
byte. Att förbjuda kaffe, the och dylikt tjenade till intet, emedan 
erfarenheten alltför tydligt ådagalagt att sådana förbud utan svårig- 
het eluderades för att tillfredsställa en allmän efterfrågan. Slutligen 
vågade han äfven uttala, att handelsbalansberäkningarne ej vore nå- 
got att lita på. "Vår utrikes skuld var den rätta undervigten, och 
den kunde hjelpas med 6 å 700,000 Rdr. Skulle Collegii uträknin- 
gar ega bestånd, så förmådde han ej fatta huru de stora handelsun- 
dervigter, som från riksdag till riksdag uppgåfvos , nu omsider kunde 
stanna vid högst 53 tunnor guld i stället for att år efter år accu- 
muleras till oändligt belopp". Sedan slutligen alla riksråden yttrat 
sig, öfverlemnades prrotokoUerna till Sekreta Utskottet, utan att nå- 
got förslag till hushållningens reformerande framställdes såsom rege- 
ringens eget och med anledning af denna diskussion ')• 

Eedan dessförinnan hade dock ständerna genom Commerce-Colle- 
gium erhållit del af den bekymmersamma ställningen och kommit 
öfverens, att enda medlet att undvika allmän ruin vore ett kraftigt 
motarbetande af lyxen och öfverflödet, genom att dels drygt beskatta, 
dels alldeles förbjuda dem. För att genast förekomma, att ej de 
handlande, vid utspridande af rykten om de genomgripande åtgärder 
som tillämnades , måtte skynda att inskrifva en mängd utländska va- 
ror, i hopp att de blifvande nya författningarne ej skulle komma att 
drabba de varor, som redan hunnit införas , begärde ständerna till en 
början en förordning, som förklarade att från dess datum skulle de blif- 
vande författningarna och förbuden komma att ega retroaktiv verkan-). 
I allmänhet borde hushållningen så ordnas , och förbuden följaktligen 
gå i den riktning, att sedan man under längre tid arbetat för att 
få svensk man klädd i svensk drägt, så skulle man nu äfven sträfva 
derhän, att hvar och en måtte nöja sig med landets spis och underhåll, 
ty endast så kunde man få landets exporter att räcka till för behofven. 
Denna så formulerade grundsats blef nu den ledande i hvad man 
ofta sedermera hörde kallas "det nya hushållssystemet". Till följd 



1) Jfr Rådspr, 2 Dec. 1755, 21 Jan., 10 Febr. och 26 Mars 1756. R. A. 

2) R. St;s bref 1 Febr. 1756. 



158 

häraf förbjöds all införsel af hvetemjöl, samt belades utländskt hvete 
med en införselafgift af 9 daler kmt för tunnan, utom alla förut dera 
lagde umgälder, allt till "landtbrukarnes så mycket större uppmun- 
tran". Dernäst belades införseln af malt och liafre med afgifter, som 
så småningom borde stegras och 1758 utgöra 2 daler smt för tun 
nan, efter hvilken tid all införsel deraf skulle förbjudas, hvarjemte 
äfven åtskilliga slags gryn från 1757 års början förbjödos till inför- 
sel och under år 1756 ålades betala en manufakturfondsafgift af 12 
öre smt för lispundet ')• För att likväl göra möjligt för invånarne 
att nöja sig med landets spis och underhåll var det nödvändigt att 
förbjuda bränvinsbränningen , som beräknades årligen konsumera 
300,000 tunnor spanmål. Eedan i Maj månad 1756 hade i an- 
ledning af spanmålsbristen ett sådant förbud blifvit gifvet och un- 
der årets lopp flera gånger förnyadt. För att nu "alldeles afskaffa 
en dryck, hvilken så skadade svenska handelsvågen, eller för att 
åtminstone hindra ett omåtteligt ödande af spannemål och förekom- 
ma dyr tid och hungersnöd" förbjöds tillsvidare allt bränvinsbrän- 
nande i städerna och på landet, till husbehof som till afsalu, äf- 
vensom all införsel och försäljning af in och utländskt bran vin. För 
att bättre befrämja förbudets tillämpning skulle äfven alla bränvins- 
pannor med tillhörande redskap öfverlemnas i offentligt förvar^), 
eller under försegling sättas på säkert ställe. Så skedde äfven, och 
enligt en uppgift i Modéer togos dervid i offentligt förvar 169,132 
stycken bränvinspannor, innehållande tillsammans 10,523 skeppund 
koppar ^). 

Emedan med bekj^mmer förnummits "huru yppighet och öfverflöd 
särdeles i senare tiden öfverm åttan tilltagit", h varigenom folket brag- 
tes i yttersta fattigdom och elände, och rikets produkter blefvo otill- 
räckliga till ej endast öfverflöd s- utan äfven nödvändighetsvarors an- 
skaffande, förnyades nu dessutom "alla förra mot vissa varors inkom- 
mande gjorda författningar" och förökades antalet af de sålunda för- 
bjudna varorna med en mängd nya. Listan O upptog öfver 200 artik- 
lar, deribland ej endast kaffe, the, chokolad och nästan alla slags viner, 
utan äfven fisk, bröd, lärfter och en mängd dylika varor, hvilka således 



1) Kongl. Förordn. 6 April och 1 Juni 1756. 

2) Kongl. Förordn. 18 Maj, 26 November 1756 m. fl. — R. St:s bref 21 Okto- 
ber 1756. 

3) Mode'er pag. 165 

4) Jfr Kongl. Förordn. 4 Kovember 1756. 



159 

för handelsbalansens skull fingo medfölja bland dem, som ansågos 
befrämja yppighet och öfverflöd. Ehuru Eikets Ständer sålunda nöd- 
gades åter taga sin tillflykt till de så ofta försökta lagarne mot öf- 
verflöd , gjorde de sig dock inga öfverdrifna förhoppningar i afseende å 
deras fördelaktiga verkan. En mera än 100-årig erfarenhet hade lärt 
dem huru föga sådana förmådde uträtta mot begäret efter vällefnad 
och beq^ämlighet, och att "förbud och lagar äro derimot ett tvetydigt 
botemedel". De vände sig derför till konungen med den anhållan, 
att han ville vid alla tillfällen med onåd utmärka all yppighet och 
öfverflöd, såsom en säker orsak till rikets ruin, och till riksråden 
med den önskan, att de måtte förelysa embetsmännen med exempel 
af tarflighet och återhållsamhet. På detta sätt hoppades de vid sin 
nästa sammankomst få se det sällsynta skådespelet af ett allvarsamt 
och sparsamt folk, som dock genom idoghet och handel sig dagligen 
förkofrade ')• 

Alla dessa förbud och föreställningar voro dock egentligen en- 
dast negativa åtgärder, som icke kunde anses direkte bidraga till 
produktionens höjande. Också stannade ständerna ej dervid. Ehuru- 
väl väfnadsindustrien nu ansågs hafva hunnit den blomstring, att 
den endast undantagsvis borde af allmänna medel understödjas , åter- 
stodo likväl flera andra grenar af industrien , som endast ringa ut- 
vecklat sig, ehuruväl de voro särdeles egnade att lätta handelsvågen 
genom att öka rikets exporter. I främsta rummet fastade man sig 
naturligen vid jerntillverkningen. Att söka förädla vårt jern var så 
mycket angelägnare, förklarade Handels-- och Manufaktur- Deputatio- 
nen , som dels afsättningen af den oförädlade varan blef allt svårare, 
dels äfven redan hvarje civiliserad nation antagit såsom gällande re- 
gel att föda och kläda sig sjelf , och Sverige således endast hade sina 
metallfabriker att räkna på för att genom afsättning utomlands för- 
öka sin rikedom. Äfven ständerna funno angeläget, att större jern- 
verk här anlades i likhet med i utlandet, der en ordentlig arbets- 
method fanns införd, och arbetet sålunda gick tio gånger fortare. 
Fördenskull borde verkstäder för tillverkning af maskiner och red- 
skap, samt andra jernförädlingsverk, som redan 1751 erhållit till- 
verkningspremier, ej allenast fortfarande tillgodonjuta sådana, utan 
äfven tillerkännas premier vid export. Dessa premier ansåg man 
jerncontoiret "som nu vuxit till betydlig styrka" böra bestå, och för 



1) S. H. och M. Dep:s bet. 16 Juni 1756. E. H. A. 

2) Bet. ang. fabrikernas tillstånd. 



160 

att lätta detta dess nya åliggande nedsattes räntan för lån på jern 
i banten från 4 till 3 procent, med vilkor att den sålunda bespa- 
rade procenten användes till exportpremier för manufaktnrjern '). 
Dessa premier bestämdes olika höga för olika slag af jerntillverknin- 
gar, från 4 till 20 procent af värdet. Några nya stångjernsverk för 
att bereda råämnen åt manufakturverken fingo dock ej anläggas, utan 
skulle, såsom redan förut '^) blifvit bestämdt, detta ske genom de 
gamla privilegierade hamrarne. Den allmänna och ovilkorliga skyl- 
dighet, som i detta fall ålegat dem, upphäfdes dock nu såsom min- 
dre praktisk, och tillerkändes den bruksegare, som frivilligt åtog 
sig att tillverka tjenliga ämnen för manufaktnrjern, en premie af 2 
till 6 daler kmt för hvarje skeppund levereradt sådant, hvarjemte 
jerncontoiret skulle ersätta all hans kostnad för röns och nya för- 
söks anställande. Skulle likväl någon bruksegare trots denna belö- 
ning visa sig nog tredsk att ej vilja sådant dugligt ämnesjern till- 
verka, så hade Bergs- Collegium rätt att honom det ålägga vid an- 
svar af böter och ersättning af all skada, som derigenom kunnat 
uppkomma. Egarne af jernmanufakturverk fingo nu äfven för sina 
tillverkningar lånerätt i banken , på lika vilkor, som redan voro stad- 
gade för stångjern, äfvensom frihet för erläggande af lilla tullen 
oeh från alla afgifter vid utförsel , samt slutligen försäkran att deras 
inskrifne arbetare skulle erhålla fri resa på publici bekostnad, 
fritagas från alla kontributioner, och i likhet med öfriga industri- 
ella verk få i allt njuta manufakturprivilegierna till godo^). 

En af de främsta anledningarne till undervigten i utrikes han- 
deln var dock vårt jordbruks tilltagande oförmåga att tillfredsställa 
landets behof. Väl hoppades ständerna, att de beslutade tullförhöj- 
ningarne och införselförbuden på åtskilliga slags spanmål, mjöl och 
gryn skulle i väsendtlig mån bidraga att höja produktionen genom 
att uppmuntra och skydda landtbrukarens bemödanden i denna rikt- 
ning, men de kunde dock ej för sig dölja, att förhållandet var oro- 
väckande och utgjorde ett svårt hinder mot den nya hushållsplanens 
genomförande. Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputationen öf- 
vervägde äfven med bekymmer den svåra brist i rikets hushållning, 
som härledde sig af en otillräcklig spanmålsproduktion. Anledningen 
till denna brist, sade den, var främst producentens oförmåga att 



1) S. U:s bref 19 Juni 1756. Rådsprot. 20 Jnh 1856. R. A. 

2) Kongl. Förordn. 3 Juli 1753. 

3) Bergs- och Karam.-C:nas kung. 17 November 1757. 



161 

kunna afsätta sin vara. Ty ehuruväl många provinser i Sverige ej 
frarabragte tillräckligt för eget behof, gjorde dock kommunikationer- 
nas svårighet och dyrhet inom landet att spanmålen lättare och bil- 
ligare fördes dit utifrån än från våra öfriga provinser. Deraf måste 
åter följa, att i våra sädesproducerande provinser spanmålsodling id- 
kades endast så vidt provinsens eget behof fordrade, emedan den 
uppmuntran saknades, som låg i en lätt och säker afsättning. För- 
denskuld borde alla de stadganden , som nu hindrade så väl exporten 
som den inrikes afsättningen af alla jordbrukets alster upphäfvas. "Ej 
hade deputationen obetänksamt och lättsinnigt framkastat ett så nytt 
förslag , utan den hade moget och med bekymmer öfvervägt detsam- 
m,a och kommit till den öfvertygelse , att endast sålunda landet kunde 
småningom hos sig sjelft finna en säker och tillräcklig tillgång till 
lifsuppehäile , samt rörelsen ökas och kommunikationerna förbättras" ^). 
Förslaget föreföll förmodligen likväl alltför både nytt och radikalt, för 
att vinna anseende, samt kom dessutom i en särdeles olycklig tid, då 
såväl spanmål som alla viktualievaror voro , i följd af den dåliga skör- 
den och banksedlarnes nedfallna värde, högt uppdrifna i pris. Också 
besvarade ständerna detta betänkande med bland annat förbud mot 
utförsel af viktualievaror och med åtskilliga inskränkningar i den 
inhemska handelns frihet, såsom t. ex förbud för hökare och span- 
målshandlande att i Stockholm före kl. 2 på dagen uppköpa på tor- 
gen spanmål, gryn, mjöl och ärter, på det att ej någon oskälig 
stegring i priset å dessa nödvändiga varor måtte ske^). Derimot 
sökte ständerna, såsom redan nämndt är, gynna jordbrukets utveck- 
ling genom att försvåra importen af spanmål, genom att befordra lan- 
dets afmätning och delning mellan såväl enskilde som kronan, för 
hvilket ändamål en mängd nya landtmätare tillsattes, samt äfven 
genom förnyade föreskrifter om sockenmagasiuers upprättande. Der- 
jemte beslötos uppmuntringar åt andra näringar, som befunnes tjen- 
liga att öka det allmänna välståndet och särdeles att minska under- 
vigten. Så gafs till premier åt fiskerierna en tunna guld af manu- 
fakturfonden, äfvensom alla afgifter vid importen af fiskvaror skulle 
användas till en fiskerifond. För att gynna schäferiegarne , som kla- 
gade att priserna å ull ej betalade deras möda och kostnad, sökte 
man ordna ullhandeln. Så stadgades att vissa städer skulle fast- 



1) S. H. och M. Dep:s bet. 16 Jnni 1756. R. Å. 

2) Jfr Slotts-Cancelliets kung. 23 December 1756. Förbudet förblef gällaiide 
ända in på året 1760. Rådsprot. 18 Mars 1760. R, A. 

U 



162 

ställas såsom upplagsplatser, dit den inhemska ullen borde föras från 
omliggande trakter, t. ex. till Stockhora all premiegill ull från Up- 
land, Koslagen och Södermanland, till Norrköping kil sådan från 
Östergötland och en del af Småland, o. s. v. I dessa städer skulle 
Commerce-Collegium hålla värderingsmän och ullsorterare, och om 
ullen ej försåldes genom enskild spekulation till någon fabrikant 
borde den genom hallrättens försorg på auktion försäljas. För att 
uppmuntra fabrikanter att köpa den svenska ullen medgafs dem äf- 
ven en premie af 6 procent af värdet för af inhemska råvaror till- 
verkadt kläde och yllestoff; för säljaren derimot nedsattes ullpremien 
från de 1751 stadgade 20 procent af värdet till 15 procent '). Ma- 
nufaktur- Contoiret åter kungjorde om premier för planteringar och 
underhåll af mullbärsträd , af kräpp , weide , wau och safflor, samt af 
goda fransj^ska kardborrar. Städerna uppmanades ytterligare att för- 
ändra sin spanmålsproduktion till plantering af tobak, lin, hampa 
och färggräs, emedan sådant tillhörde stadsmannanäringar, och en- 
dast derigenom kunde minskas den tyngande importen af dylika va- 
ror, särdeles af tobak, hvilken beräknades ensam uppgå till ett belopp 
af öfver 1,500,000 daler smt årligen. Ständerna funno äfven en sär- 
deles dålig hushållning ega rum i det afseende, att här hemma fal- 
lande hudar dels illa bereddes, dels äfven förfores. Som detta dock 
ej borde botas med tvång, "så mycket mindre, som när hos oss anses 
gement och nästan ärelöst att sysselsätta sig med tillvaratagande och 
beredande af skinn af hund och katt" , så skulle hädanefter premier 
gifvas af 12 öre smt för hvarje hund- och kattskinn, som lemnas till 
garfverierna samt 1 daler smt för hvarje hästhud. 

Ehuruväl riksdagsbeslutet i allmänhet uttalade ganska mycken 
tillfredsställelse med handelns och manufakturernas framsteg, såsom 
stående i jemnhöjd med ständernas försigtiga och välvilliga beslut 
vid förra riksdagen, samt äfven uttrycker den förhoppning, att me- 
delst nu vidtagna åtgärder de skulle ännu mera uppblomstra och 
öka den nationella vinsten, kunde dock ständerna ej undgå att finna, 
det ännu mycket i vår hushållning gaf anledning till bekymmer. 
Särskildt funnos stora brister i vår utrikes handel , alstrade af okun- 
nigheten om de utländska marknadernas behof. Sekreta Handels- 
och Manufaktur-Deputationen erhöll följaktligen uppdrag, att med 
all flit göra sig underrättad om vår utrikes handels ställning, samt 
om medel och utvägar att förbättra densamma. Deputationen fann för- 



l) C-Ciii kung: 10 Augusti 1757. 



163 

nämsta liindret för handelns förkofran ligga i "en allmän okunnighet 
i handelsvetenskapen, såväl i afseende på den vidsträcktare och po- 
litiska delen deraf , hvilken röror styrelsen af rikets hela .utländska 
handel i allmänhet, som äfven den delen, som rörer rätta driften af 
enskild mans handel". Såsom ett bland de bästa medlen att afhjelpa 
denna okunnighet rekommenderade deputationen, att ålägga consuls- 
och commissionssekreterarne att författa och hemsända vidlyftiga redo- 
görelser för hvarje stads och lands rörelse och i synnerhet för den sven- 
ska handelns beskaffenhet på dessa orter, äfv^ensom att anslå tvenne 
resstipendier å 2000 daler smt hvardera för att sätta dugliga personer 
i tillfälle att studera utlandets handelsförhållanden. Åtminstone det 
senare förslaget godkändes af Sekreta Utskottet , med livad nytta för 
landet kan bedömas af, bland annat, de flerfaldiga utmärkta berättelser, 
som notarien i Commerce-Collegium Westerman hemsände. Derjemte 
fanns äfven nödigt att någon förbättring erhölls i kunskapen om vår 
inrikes handel och rörelse, "emedan den in- och utländska handeln stå i 
oskiljaktigt samband med hvarandra". Sålunda berodde ju vår utrikes 
exporthandel på våra varors godhet och billiga pris, och det måste 
derföre vara angeläget att undersöka om deras dyrhet och mindre 
godhet härledde sig från landets otjenlighet, arbetslönernas höjd, 
lefnads- och tillverkningssättets beskaffenhet, från våra ekonomiska 
lagars inflytande, eller hvad orsaken kunde befinnas vara. Klart 
var, tillade Deputationen , att oss felades i främsta rummet ett efter 
rikets beskaffenhet och innevåuarnes omständigheter lämpadt system 
i rikshushållningen, och hemställde derför till Sekreta Utskottet om 
ej skäligt vore, att kunnige män utsagos för att utarbeta ett sådant 
system. Dessa skulle då meddelas tillstånd att i alla collegier och 
embetsverk fordra behöfliga underrättelser i de oräkneliga omstän- 
digheter, som dervid borde iakttagas, samt få fritt yttra sig om 
lämpligheten af hvarje ekonomisk förordning, författning och dylikt, 
utan hinder af alla derimot existerande vitesförbud. Till ledamöter 
i denna kommité föreslogos tvenne riksråd, några assessorer i Com- 
merce-Collegium och tre grosshandlande i Stockholm, nemligen Clae- 
son, Wittfoth och Abraham Grill, ocb borde de åläggas att till nä- 
sta riksdag hafva sitt betänkande färdigt ^). Trots det föga dolda 
tvifvel om lämpligheten af den rådande ekononomiska lagstiftningen , 
som låg i deputationens hemställan, bifölls den dock af Sekreta 
Utskottet och eu kommission tillsattes verkligen under namn af Han- 



1) S. H. och M. Dep:s bet. 14 Maj och 4 Augusti 1756. R. H. A, 



164 

dels- och Ekonomi-Commissiouen med åliggande att afgifva förslag 
till ett nationelt hushållssystem '). Komitén fortsatte sina arbeten 
till 1765, då den upplöstes, emedan den ej fått färdigt något för- 
slag, samt emedan den sjelf förklarade, att det ej var möjligt, nu- 
der rikets dåvarande tillstånd och den allmänna penningebristen, 
att uppgöra något system för hushållningen. Den hade då kostat 
staten öfver 40,000 daler smt, samt derimot afgifvit år 1765 en 
berättelse, "som mest handlade om rikets mynt- och finansverk, 
men dessutom äfven innehöll många gagneliga tankar och anmärk- 
ningar"^). Derjemte, och för att göra mera allmän kunskapen om 
statsekonomiens grunder, förordnade Sekreta Utskottet, att på sta- 
.tens bekostnad skulle tryckas en öfversättning af engelsmannen Da- 
venants traktat om handeln^). 

Under tiden till 1760 års riksdag tilltogo enligt Hallrätternas 
uppgifter fabrikerna så i antal som tillverkningsvärde. De syssel- 
satte vid 1760 års början 17,755 personer, tillverkningarna under de 
5 åren 1755 — 59 hade utgjort ett värde af 220 73 tunnor guld, och 
stolarnes antal vid väfverifabrikerna hade vuxit till 2,693 stycken. 
Större hade visserligen tillväxten varit vid sidenfabrikerna och sil- 
kesrederierna, men äfven öfriga industrigrenar hade förkofrats, sär- 
deles skinn- och läder- samt jern- och stålmanufakturerna. Mest gläd- 
jande ansåg man det förhållande, att exporten af industriprodukter 
hade stigit under samma period till 3-/3 tunnor guld, och att detta 
till största delen skett genom exportpremier betydde foga, då den 
nationella vinsten deraf var betydlig, och dessa premier i intet fall 
kunde anses såsom förlorade, emedan de till största delen stannat 
inom riket. — Hela denna industriella förkofran var likväl lika litet 
verkligt tillfredsställande för allmänheten, som för industriidkarne. 
Desse senare klagade fortfarande öfver brist på afsättning och att de 



1) S. U:s prot. 20 Augusti 1756. E. H. A. 

2) H. och M. Dep:s bet. 28 Mars 1765. E. H. A. 

3) Öfversättningen utkom samma ar under titel: Davenants af handlingar an- 
gående sätt och utvägar hvarigenora ett folk kan ^inna i handelsvågen. (An essay- 
en the probable methods of making the people gainers in the balance of trade, 
tryckt år 1699). Davenant är merkantUist så till vida , som han finner enda med- 
iet att föröka en stats rikedom vara den utländska handeln och öfvervigt deri, 
hvarför äfven handelsbalansen utgör sjelfva kärnan af hans ekonomiska system- 
Han är likväl särdeles moderat, emedan han ogillar det myckna tvånget och re- 
glementerandet i afseende på handeln, förldarar nationenias sträfvan, att hvar och 
en för sig sjelf producera allting för en dårskap, 0. s. v. (Jfr Roscher; Zur 
Geschichte der Englischen Volkswirthschaftslehre. 



165 

till följe deraf stundligen motsågo en nära undergång, under det att 
allmänheten åter högljudt besvärade sig öfver den^ städse stegrade 
dyrheten på särdeles alla nötande varor. Fabrikanterna anförde dock 
till försvar mot dessa besvär, att den öfverklagade dyrheten var lika 
tryckande äfven å andra varor, och att om man jemnförde prissteg- 
ringen på mannfakturtillverkningar med den på andra nötande och 
tärande varor, på hush3a'or m. m. , så kunde man ej med fog förebrå 
manufakturisterna för någon oskälig stegring. Otvifvelaktigt är äf- 
ven, att denna dyrhet var temligen allmän, ehuru till sin väsendt- 
ligaste del mera skenbar än verklig. Den härledde sig nemligen 
från hvad man kallade "den högt uppstigne vexelkursen", det vill 
säga bankosedlarnes, sedan 1745 landets enda m3ait, allt mera fal- 
lande värde. Hvarken regering eller ständer ville likväl inse detta 
förhållande, utan gjorde sig många bekymmer för att uppfinna något 
botemedel mot denna dyrhet, som dock egentligen ansågs långt mera 
besvärlig än farlig för det allmänna välståndet, då den ene med- 
borgarens förlust derpå ju blef den andres vinst, och den höga 
vexelkursen dessutom i ej ringa mån försvårade importen af utländ- 
ska öfverflödsvaror. Den väckte likväl missnöje inom landet mot 
hushållssystemet och borde derför undertryckas. Eegeringen hade för 
detta ändamål redan 1755 begåfvat Commerce-Collegium med en 
ny fiskal att utföra åtal med anledning af klagomål öfver oskälig 
dyrhet på handtverkerivaror, och 1756. års ständer, som ansågo yt- 
terst angeläget att tidiga och kraftiga steg togos till hämmande af 
dyrheten, men ej sjelfva förmått finna något lämpligt botemedel, upp- 
drogo åt regeringen att vidtaga nya åtgärder derimot. Dock skulle 
ärendet "handteras varsamt, så att någorlunda jemnlikhet m.ellan 
köpare och säljare kunde vinnas, och en oskälig stegring förekom- 
mas" 0. Med anledning deraf infordrade regeringen Manufaktur- 
Contoirets och Commerce-Coilegii yttranden, och dessa åter vederbö- 
rande fabrikanters och handlandes, utan att likväl derigenom någon 
utväg kunde finnas. Fabrikanterna å sin sida förstodo äfven att 
förekomma hvarje möjligen tilltänkt tvångsåtgärd genom att sjelfva 
uppträda såsom klagande. De besvärade sig nemligen öfver den höga 
vexelkursen, hvarigenom alla utländska råämnen hade stigit öfver 50 
procent, och begärde att regeringen måtte antingen ersätta dem 
denna förlust eller tänka på annat medel att förebygga fabrikernas 
snara och oundvikliga ruin^). Inför så stridiga påståenden stod re- 

1) R. St:s bref 21 Oktober 1756. R. A. 

2) M.-C:s skrifv. 15 April 1758. R. A. 



166 

geringen rådlös och beslöt inställa alla åtgärder till efter riksdagens 
öppnande O- 

Sannolikt var det dock dessa olösliga sYårigheter, som i ej ringa 
mån förmådde regeringen att nu bestämdt taga ett iniativ i fråga 
om utvidgad näringsfrihet. En stats styrka, säger Sekreta Propo- 
sitionen angående inrikes ärender''), består i mjxkenheten af folk; 
men denna kan ej vinnas utan att utrymme till föda och näring så 
vidt möjligt beredes, och ju flere händer till idkande af en slöjd 
eller näringsgren antages, desto mera måste industri, omtanke och 
flit uppmuntras och tilltaga. Ty en sådan täflan blifver det kraf- 
tigaste medlet att bringa tillverkningarne till yppersta godhet och 
till de billigaste priser, och Rikets Ständer kunna deraf finna, hvad 
båtnad skall tillskyndas det allmänna, om hvar och en får, utan 
inskränkniDg till ett vist antal privilegierade, lof att efter råd och 
lägenhet med allehanda manufakturer, handaslöjder och andra inrätt- 
ningar sig nära och försörja. Redan till förra riksdagen hade rege- 
geringen gjort en proposition i samma anda, nemligen "att flere än 
ett visst antal privilegierade måtte vara obetaget att sådane slags 
verk och näringsmedel inrätta", men då intet svar dera erhållits, 
ansåg den nu nödigt att återupprepa densamma med en bestämdare 
och kraftigare motivering. Visst är att regeringen med denna fram- 
ställning i främsta rummet åsyftade ett upphäfvande af handtverks- 
skråna, hvilka sedan 1734 åter varit fullständigt slutna, men genom 
att bestämdt uttala frihetens fördelar äfven i afseende å manufaktu- 
rerna och allehanda industriella verk, måste den anses hafva i ej 
ringa grad brutit med det reglementära och restriktiva system för 
industrien, som ständerna fastställt och den sjelf vid flerfaldiga 
tillfällen sanktionerat. Det berodde nu på ständerna, om det goda 
förstånd och den eniga samverkan, som hittills i detta afseende egt 
rum mellan regering och ständer, skulle fortfara, eller om det hit- 
tils rådande sj^stemet skulle mot regeringens åsigt och önskan upp- 
rätthållas. 

Alltför positivt hade i alla händelser regeringens förslag varit, för 
att kunna helt enkelt läggas undan, och såväl Sekreta Handels- och 
Manufaktur-Deputationen som Commerce-Collegium och Manufaktur- 
Contoiret skyndade att i ämnet afgifva betänkanden. Manufaktur- 
Contoiret ansåg frågan röra, "om hvar och en som vill må utan in- 



1) Rådsprot. 9 Januari 1760. R. A. 

2) § 13. R. H. A. 



167 

skränkning af privilegier ega tillstånd att inrätta och drifva alle- 
handa manufakturverk; om en sådan oinskränkt frihet, det är mång- 
slöjd, kan vara riket nyttig, och om den kan stå tillsamman med 
ett riktigt och naturligt fabrikssystem" *). En sådan fråga kunde ej 
med ja besvaras, emedan derigenom skulle kränkas både manufaktur- 
privilegierna ochfides publica, och dessutom skulle en sådan frihet föda 
en oreda, som snart skulle tillintetgöra all den förkofran industrien 
redan vunnit. De fleste arbetare skulle vilja blifva sine egne utan 
att ega dertill erforderliga kapital och kunskaper, och deraf skulle 
följa en skadlig minskning i arbetande händer vid fabrikerna, som 
redan ledo känbar brist derpå En oupphörlig tubbning af det ringa 
antal arbetare, som såsom sådane stannade qvar vid fabrikerna, 
skulle äfven inträda, och deraf blifva en ledsam följd att arbetslö- 
nerna stegrades. Den erfarenhet man redan egde, att de varor mest 
stigit i pris, hvarpå de fieste idkare blifvit privilegierade, var ett 
tillräckligt bevis derför. I samma mån arbetarnes antal minskades 
skulle tillverkningarne blifva ringare, emedan de fattige "och små fa- 
brikanterne ej förmådde hela året om sysselsätta sina arbetare. Va- 
rorna skulle äfven blifva dåliga emedan fattige fabrikanter måste 
tigga kredit och taga afskrädet af råvaran, som de andra ej vilja 
begagna. Sedan Contoiret sålunda sökt bevisa, att just motsatsen af 
regeringens förespeglingar, eller dåliga och dyra varor, skulle blifva 
följden af dess förslag, åberopar det till stöd för sin mening äfven 
bestående förhållanden. Yid andra handteringar inom riket fingo nem- 
ligen endast så många blifva idkare, som kunde erhålla en skälig 
vinning af det för riket behöfiiga tillverkningsqvantum, och samma 
ordning måste äfven iakttagas för manufakturerna. Ehuru således 
Contoiret, såsom manufakturindustriens främste målsman och vårdare, 
högt protesterade mot hvarje större näringsfrihet, "ville det likväl 
ej tillstyrka någon träldom, ej heller att den, som gifvit sig till 
fabrikerna, aldrig skulle få blifva sin egen, emedan sådant ej passade 
fria stater". Men friheten måste paras med ordning och gifna privi- 
legier. Sålunda kunde skickliga och någorlunda förmögne mästare 
tillåtas att blifva "maltres fabriquants" under privilegierade förlagsmän , 
alltid dock med vilkor att ej tubba arbetare från au dra fabriker. 
Eller också kunde en förordning utgifvas, att iugen arbetare får pri- 
vilegium på eget verk , som ej lärt ut och i 3 år förestått verkstad i 
sam.t skaffar sig arbetare utifrån eller tillär nya sådana inom landet* 



1) M.-C:s bet. till S. H. och M. Dep. 3 April 1761. E. H. Å. 



168 

I alla händelser var detta sista vilkor nödvändigt och borde gälla 
äfven för kapitalister, som önskade placera sina kapitaler i- indu- 
strien. — Commerce-Collegiiim fann äfven bristen på kapital och arbe- 
tare alltför stor att medgifva någon näringsfrihet, och klokheten 
bjuda, att på det noggrannaste och i rätt ordning använda de ringa 
penningemedlen och den knappa folkhopen. 

Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputationen, som äfven er- 
hållit särskildt uppdrag att framför allt besinna, huru tillverknin- 
garne måtte blifva på en gång goda och billiga'), ålåg det natur- 
ligen att med särdeles omsorg öfverväga och yttra sig angående 
denna regeringens proposition. Den fann det dock svårt, förklarade 
den, att förstå så propositionens anledning som ändamål, ty långt 
ifrån att antalet näringsidkare vore inskränkt till ett visst antal pri- 
vilegierade, hade alltid ständerna föreskrifvit och myndigheterna 
iakttagit, att utdela endast så få privilegia exclusiva som möjligt, 
och endast i vissa fali en sådan inskränkning blifvit ansedd nödig. 
Propositionen kunde således svårligen annorlunda uppfattas, än så- 
som åsyftande en allmän och oinskränkt frihet för hvar och en att 
efter råd och lägenhet sysselsätta sig nied h varjehanda slöjder och 
näringar. Deputationen instämde sålunda fullkomligt med Manu- 
faktur-Contoiret i afseende på förslagets syfte, och följde äfven i det 
närmaste dess argumentation vid afstyrkandet af detsam.ma. Arbe- 
tarne, klagade den, voro redan nu alltför få, dyrlegda, lata och obän- 
dige; lifsmedlen voro otillräckliga och deras införsel slukade en god 
del af den genom slöjderna vunna nationella vinsten; städerna voro 
få, på obeqväma ställen anlagda, med fattiga och merändels krögeri, 
landtbruk och krämeri idkande innevånare; afsättningen inom landet 
var trög och kommunikationerna dåliga o. s. v. Det var af alla 
dessa förhållanden klart, att statens och det allmännas aldra största 
omisorger fordrades, för att den ringa tillgånf^en på penningar och 
folk måtte användas i rätt ordning, och att denna ordning ej fick 
öfverlemnas åt det enskildta godtycket genom någon näringsfrihet. 
En reform i manufakturförMtningarne var visserligen nödvändig, 
men i den riktning, som naturligen följde deraf, att ordning och 
inskränkning i privilegiers meddelande blefvo nödvändigare i samma 
mån fabrikerna tilltogo. En sådan reformi skulle nemligen kunna 
vidtagas enligt följande grundsatser: l:o) att vid hvarje meddelande 
af privilegium noga iakttoges stadens och omgifvande landsorts be- 



1) Instruktion för S. H, och M. Dep. 5 Dec. 1760. Jfr R. T:r n:ris 4- och 5. 



169 

lägenhet, kultur, inbyggarnes böjelse och större eller mindre tal- 
rikhet, samt att ej gamla näringsmedel ledo intrång af nya och af 
olika natur. Så t. ex. borde ej på några vilkor ylleväfnad tillåtas 
i Finland, Helsingland, Marks härad af Westergötland m. fl. trak- 
ter, som sedan länge idkat linneväfnad. 2:o) Att i hvarje ort 
uppmuntrades endast en viss slöjd, som der skulle vara ensam och 
concentrerad. 3:o) Att vid manufakturers anläggande främst ihåg- 
kommios de mindre uppstäderna, emedan dessa utan handaslöjder 
aldrig kunde komma sig upp, samt emiedan lefnaden der var min- 
dre dyr. 4:0) Att stads- och landtmannanäringar på det nog- 
grannaste skildes, sä att t. ex. tobaksplanteringen på landet under- 
trycktes, och vid industriella verks inrättande förfores enligt ma- 
nufakturprivilegiernas 10:de paragraf), ^-o) Att tillverkning af öf- 
verflödsvaror, såsom t. ex. siden, icke borde vidare uppmuntras; samt 
6:0) att en persons förmögenhet borde vara den måttstock hvarefter 
hans skicklighet att anlägga och drifva fabrik skulle i allmänhet be- 
dömas. Likväl borde den, som dertill befanns skicklig och flere år 
arbetat såsom mästare på annans fabrik, ej förhindras att blifva egen 
idkare, "om omständigheterna det m.edgåfvo, ingen dermed förförde- 
lades och han ej kunde skada sig sjelf, samt om derjem.te någon 
tillökning i manufakturerna kunde tålas i den stad, der sökanden 
begärde privilegium, ty i m^otsatt fall borde han skickas till någon 
annan stad att idka sin handtering" .... Utom de generella grunder, 
Deputationen sålunda anfört, borde äfven alltid gälla de, soni redan 
blifvit af Manufaktur-Contoiret yrkade, samt det iakttagas, "att inga 
uppmuntringar tilldelas dem, som arbeta i de ämnen, som redan 
äro i gång bragte, på det ej arbetare måtte än vidare lockas att be- 
gära privilegier^). 

Man har i sanning svårt att förstå huru Deputationen kunde, 
efter så många år af liflig uppmärksamhet på industriens behof och 
arbetets lagar, framkomma med ett dylikt förslag, så reaktionärt, 
att det uppenbart åsyftar att åter kläda landets hela ekonomiska 
verksamhet i skråsystemets tvångströja. Förklaringen torde dock 
ligga i sjelfva beskaffenheten af den industri, som statsmagterna ge- 
mensamt genom statens direkta hjelp och vård sträfvat att kalla till 
lif. Denna industri, upprätthållen förnämligast genom oifentliga un- 



1) Att endast sådana manufakturverk på landet få inrättas , hvilka oundgänligen 
behöfva skog, mark, vattenfall och dylikt, som städerna ej i allmänhet kunna pre- 
stera. Stadgandet återfinnes äfven i 10 § res. på städernas besvär 1723. 

2) S. Ii. och M. Dep:s bet. , bland Dep:s handhr till 1760 års riksdag. R. H. A. 



170 

derstöd under allehanda skiftande former och genom mångfaldiga för- 
bud mot all utländsk konkurrens , egde nemligen hvarken nog kapital 
eller nog insigt att genom egen kraft ega bestånd, samt omfattades 
af handeln och allmänheten med så mycket mindre kärlek, som den 
endast i alltför ringa miån förmådde tillfredsställa deras behof, på 
samma gång den utgjorde en aldrig sinande källa till nya svårig- 
heter och hinder |ör deras fria verksamhet. Också stod den städse 
vacklande på branten af sitt fall och bestormade utan uppehåll re- 
gering och ständer med klagom.ål öfver sin nöd, med böner och for- 
dringar på nya understöd, privilegier af alla slag och dylikt, som 
allt ej kunde gifvas annorlunda än genom nya bördor på nationen 
och genom nya inskränkningar i dess ekonomiska frihet. Båda stats- 
magterna kände också allt tydligare sin oförmåga att i längden kunna 
upprätthålla denna industri, men de sökte olika utvägar att befria 
sig från den alltför tunga bördan. Den ena, regeringen, ville genom 
en utvidgad och i möjligaste måtto fullständig näringsfrihet tvinga 
industrien att lita endast till egna krafter och göra den sjelf ansva- 
rig för sin framtid. Den andra åter, ständerna genom sin Manu- 
fakturdeputation , fann alltjemnt ännu, att frihet var liktydig med 
oordning och förfall, och den äflades följaktligen att betrakta indu- 
strien såsom omjmdig, under det likväl förmynderskapets pligter 
kändes alltför tunga, dess mångfaldiga omsorger alltför besvärliga. 
Man måste således anförtro de industriella yrkena åt personer, som 
på grund af sin kapitalstyrka kunde förblifva någorlunda oberoende 
af statens hjelp i form af penningeunderstöd, och för att garantera 
dem en säker framtid var man villig att lemna till deras förfogande 
hela fabriksarbetarnes klass såsom nära nog lifegen, och hela svenska 
folket såsom nödtvungen afnämare. Endast så kunde man vinna 
lugn, ordning och styrka, samt undgå den öfverhängande faran att 
se omstörtas den med så mycken möda framkallade industrien, på 
hvars förmåga att göra landet rikt och lyckligt man ännu älskade 
att tro. 

Icke utan motsägelse likväl fick detta förslag framläggas för 
ständerna. En af deputationens medlemmar, J. Bunge , afgaf mot 
dess yttrande en reservation, som i många afseenden väl förtjenar 
att något omnämnas. Han förklarar till en början öppet, att fri- 
heten är själen i alla näringsfång, och att i folkfattiga och af svårt 
klimat besvärade länder den på folknummern grundade politiska 
styrkan till- eller aftager i samma mån den borgerliga friheten är 
större eller mindre. Så länge innevånarne i vårt land lefde bekym- 



171 

merslöst utan slöjder, var följden af det gamla tvånget mindre 
märkbar, men sedan genom ett beqvämare lefnadssätt behofven till- 
tagit, samt nj^a och vidgade näringar utvecklat sig, hade man bör- 
jat klaga öfver brist på arbetare och öfver folkstockens ringhet .... 
Det gamla tvånget existerade dock ännu, och folks naturliga böjelse 
att blifva sine egne och bygga hjonelag förqväfdes derigenom. Man 
ville nödga folket till arbete genom förordningar, men ej locka det 
dertill genom fritt val af lofliga näringsmedel för att tillfredsställa 
sina behof. Ej ens under envåldsregeringar hade man ansett sig 
kunna tvinga folk till det eller det arbetet, eller föreskrifva ort 
och ställe der det skall vistas, utom när det såsom straff blifvit 
ådömdt. Att uppdrifva industrien genom pålagor, hvilka i samma 
proportion, som de beröfva de arbetande en större del af deras ar- 
betslön, tvinga dem att genom strängare arbete söka fyllnaden i 
sina behof, var likväl i sig sjelf lika grufligt som ovärdigt och 
föga öfverensstämmande med Svea rikes regeringssätt. Allt detta 
hade verkat såsom en utfiyttningspremie och förorsakat den folkbrist , 
af hvilken vi nu ledo, ehuru man skyllt den på slöjdeverken, hvilka 
man derför varit nära deran att helt och hållet vilja förstöra. Under 
tvisten derom upprann äfven i några statsklokes hufvuden den namn- 
kunniga skilnaden mellan stads- och landtmannanäringar. Dessa 
herrar hade nemligen sett att på andra ställen vissa näringsfång sär- 
deles idkades i städerna, andra åter på landet, men de misstogo sig 
om orsaken , när de trodde densamma vara förordningar och plakater, 
och de voro sålunda genast färdige att föreslå tvångsåtgärder. En 
noggrannare undersökning skulle likväl hafva visat dem., att frihet 
och utvecklad hushållning gifvit anledning till en sådan fördelning, 
samt att gagnet, beqvämligheten, näringarnes egen uppfaitning af 
sin tiijsfnad och deras fria val varit orsaken dertill, men att namnen 
stad eller land ingenting dervid betydt. På samma sätt uppkom 
äfven benämningen mångslöjd och dermed en mängd förslag hos våra 
hushållsgenier att bota detta onda, som dock ej kunde botas annor- 
lunda än genom hvarje slöjdidkares fria öfvertygelse om en större 
nytta af det ena eller andra arbetet, "att förtiga dessutom omöj- 
ligheten, att i vårt folkfattiga, vidsträckta och med ringa kommu- 
nikationer försedda land åstadkomma en lika arbetsordning, som i 
andra i dessa fall lyckligare lottade länder" .... Efter dessa och dy- 
lika allmänna funderingar, hvartill deputationens projekt gifvit ho- 
nom anledning , öfvergår reservanten till att eftersinna hvad som verk- 
ligen kan erfordras för att öka vår folknummer och den industri vi 



172 

behöfva. Han finner sig dervid böra skarpt ogilla förslaget att inskränka 
manufakturerna inom ett visst antal idkare och att inga andra skulle 
tillåtas blifva fabrikanter än de, som vore af känd förmögenhet. Tj 
att öfva ett direkt förmynderskap öfver hushållningen vid slöjdever- 
ken är alldeles detsamma, som att förmena någon idka landtbruk, så 
framt han ej visar sig ega ett visst antal arbetare, godt förlag och 
mot åkern svarande äng, m. m., — allt förbud, som ej låta sig 
förena med en rättskaffens frihet och derpå grundad kärlek till fä- 
derneslandet. Också vittnar erfarenheten, att sedan folket blifvit loc- 
kadt från landsbygden till städerna, men der saknat uppmuntran och 
den efterlängtade förmånen att få blifva sine egne, så gå de bort 
till främmande land. Deraf kommer det faktum, som tabellverket 

bekräftar, att 8000 personer årligen flytta utomlands Eör öfrigt 

kan väl ingenting vara naturligare än att de, som tillbragt långtid 
vid fabrikerna icke betagas hoppet att få arbeta för egen räkning; 
hvarom ej , komma de att söka ett rättvisare land. Vilkoret "af känd 
förmögenhet" är dessutom hinderligt i flera afseenden , emedan det är 
mycket obestäm.dt och måste gifva anledning till godtycke. Enär de 
förmögnes antal är ringa, blifva äfven fabrikerna få , hvilket småningom 
leder till monopol, hvarigenom priserna uppstegras och den fattige 
hindras att arbeta sig upp till oberoende, till förmån för dem, som 
redan hafva något. Slutligen måste följden blifva, att ståndspersoner 
och allmoge, som väl kunna gifva sina barn uppfostran men ej för- 
mögenhet, undvika att sätta dem vid fabrikerna, der de ej ega nå- 
gon framtid, hvarigenom en nyttig bana för dem är stängd , till lika 
stor skada för dem sjelfva som för fäderneslandet. Hvar och en, som 
på egen bekostnad och risk vill anlägga fabrik, bör derföre ega rätt 
dertili, ^å hvad ort som helst. Någon allt för stor mängd af fabriker 
bör ej deraf vara att befara, och troligen skola utflyttningarne der- 
igenoffl bäst förhindras. Industrien kommer visserligen ej då att 
mätas efter stora kapitaler men väl efter håg ock skicklighet, ty 
anläggandet af stora fabriker lärer väl förbjuda sig sjelf för dem, 
som. ingenting hafva. De små mästarne borde likväl få förlags- 
män, hvilka senare ej derför skulle blifva manufakturister eller di- 
rektörer, men väl intressenter i fabrikerna, hvarigenom kapitalet så- 
lunda blefve förenadt med arbetet till bådas fördel. 

Såväl näringsfriheten som det gamla reglementära sj^stemet hade 
sålunda erhållit sina förespråkare. Ständerna hade nu att välja. Om, 
säger Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputationen , dess förslag 
i ett ämne, som är underkastadt så många motsägelser, men äfven 



173 

ytterst vigtigt, skulle komma att godkännas, så borde Commerce-Colle- 
gium och Maniifaktnr-Contoiret få befallning att sammanträda och 
föreslå en sådan delning rikets landsorter emellan, att hvar och en 
erhölle de näringsfång, med hvilka dess innevånare tycktes för- 
nämligast böra sysselsätta sig. Detta delningsförslag skulle seder- 
mera underställas Kongl. Maj:t, på det vederbörande embetsmän 
måtte vid resolverande öfver ansökningar hafva någon viss norm att 
rätta sig efter. — Ständerna hade likväl redan vid riksdagens början 
uttalat sig temligen bestämdt m^ot alla ytterligare inskränkningar, 
då de erkände, att goda, billiga och tillräckliga varor voro vilkoret 
för fabrikernas bestånd och utveckling, och i sammanhang dermed 
strängeligen förbjudit Deputationen att meddela några privilegia ex- 
clusiva eller några monopolier O- Också visade de sig nu föga böjda 
för radikala åtgärder i någondera riktningen; de föredrogo att efter 
gammal metod söka afhjelpa besvären. För att förekomma den orim- 
liga dyrhet särdeles på industriprodukter, hvaröfver allt fortfarande 
bittert klagades, skärptes sålunda förordnandet i 1720 års skråord- 
ning angående bland embets^edamöterna valde värderingsmän Jör att 
sätta skäligt pris på varorna och afdöma tvister derom. Enär dessa 
värderingsmän med skäl kunde anses föga opartiska, skulle hädan- 
efter till sådane utses en magistratsperson (ej embetsrådman) , en 
handlande, en mäklare och en handtverkare i skrå, hvilka på begä- 
ran af "handsverkerifiskalen" skulle sammanträda inför domstolen och 
värdera varan, hvarefter tvisten skulle summario processu afdömas. 
Innan dom fallit kunde ej handtverkaren erhålla handräckning till 
utbekommande af sin fordran. I öfriga städer, utom Stockholm, 
skulle stadsfiskalen utföra dylika mål, och, om han ej vore nöjd med 
underrättens utslag, genom den omnämnde särskilde handtverkerifi- 
skalen bringa saken till öfverrätt. Denne fiskal skulle dessutom ut- 
föra alla de tvister, som angingo "missbruk med fabriksarbetares loc- 
kande, deras olofliga bortlöpande utan afsked, arbetslönernas oskä- 
liga stegring" och annat dylikt, emedan ostridigt var, att fabrikan- 
terna hittils fått spilla mycken tid med sådana måls bevakande, som 
rätteligen tillhörde en actor publicus^). 

Detta stadgande åsyftade väl egentligen strängare kontroll på 
skråembetenas arbeten. Äfven fabriksindustriens produkter voro dock 
både dyra och bristfälliga och följaktligen endast ogerna och med 



1) Instr. för S. H. och M. Dep. 5 December 1760. 

2) B. St;3 bref 4 Mars 1762. -~ Just, Cancellerens publ. 30 April 1762. 



174 

svårighet emottagna af allmänheten. Manufaktur- Contoiret ansåg ') 
en af orsakerna till detta beklagliga förhällande vara kramhandelns 
oordnade skick i de smärre städerna, samt de handlandes brist pä för- 
måga eller god vilja att verkligen utgöra en mellanlänk mellan pro- 
ducenten och konsumenten. Som förhållandet nu var, sade contoiret, 
nödgades fabrikanterna flacka landet omkring och bjuda ut sina va- 
ror, under det i städerna funnos en mängd af handlande , som endast 
uppåto hvarandra, under det en eller annan blef monopolist. Det var 
således det gamla förslaget om "handelsparteringen", som nu åter 
framkom, hvarigenom äfven handeln skulle reglementeras och in- 
skränkas efter samm^a princip, som låg till grund för skråna och re- 
dan blifvit yrkad för manufakturerna, eller att antalet handlande 
inom landet skulle af vederbörande så bestämmas, att afsättningen 
ansågs kunna ordentligt dem sysselsätta och föda. Eedan vid före- 
gående riksdag hade borgerskapet klagat öfver den alltför stora mäng- 
den af handlande, och i följd deraf äfven resolverats, att vid med- 
delande af burskap på handel noga borde iakttagas, det ej för många 
och för städerna onyttige handlande antoges'). I följd deraf hade äf- 
ven många ansökningar om handelsrättighet af magistrat och borger- 
skap blifvit afslagna, men dels af Commerce-Collegium, dels äfven 
af Knngl. Maj:t beviljade. Särdeles hade detta skett i de vester- 
norrländska och vesterbottniska städerna, klagade nu borgerskapet, 
hvarför" i dessa städer hädanefter endast ett visst antal, efter rörel- 
sen i hvarje stad lämpadt, borde af de handlande och magistraten 
i förening få tillsättas, samt sedermera ej öfverskridas. Då Handels- 
och Manufaktur-Deputationen äfven tillstyrkte denna begäran, resol- 
verades verkligen, att, "enär de vesternorrländska och vesterbottniska 
städernas rörelse är inskränkt inom de gränser deras trånga handels- 
distrikter utstakat, och de således ingen annan rörelse ega än att af 
någre få landtmän uppköpa deras produkter och till dem försälja de 
varor, de behöfva, så tillåtas landshöfdingen och magistraten att be- 
stämma huru stort antal handlande i hvar och en af dessa städer 
får finnas, till hvilket antal de redan befintliga må ökas eller in- 
skränkas. Kesolutionen förmildrade dock beslutet derhän, att in- 
skränkningen i antal får ske endast i den mån de handlande genom 
döden eller annorledes bortgå'), då derimot klagomålet fordrat, att 
förminskningen skulle ske genast. 



1) M.-C:s bet. 30 Maj 1761. R. H. A. 

2) Res. på städernas besvär 19 Januari 1757 § 16. 

3) Res, på städernas besvär § 37 17 August 1762. 



175 

Enär derjemte dyrheten på alla lefnadsförnödeulieter i Stockholm , 
samt kostnaden för transporten af fabriksvarorna derifrån till lands- 
orten ansågos i ej ringa grad bidraga att höja dessa varors pris, 
beslöt man sig för att än en gång försöka flytta en del fabriker från 
hufvudstaden , der de af lätt insedda skäl sträfvat att koncentrera 
sig. Eedan på 1740-talet, under den då radande reaktion mot öf- 
verproduktionen, hade uppmuntringar och kontanta understöd slösats 
på dem, som ville flytta till småstäderna, och i följd deraf äfven 
åtskilliga försök dermed blifvit gjorda, men de flesta sålunda flyttade 
fabrikerna hade gått under, "emedan de varit ringa så till kapital 
som kredit". För att nu förekomma denna orsak till företagets miss- 
lyckande borde publicum träda kraftigare emellan, för hvilket än- 
damål Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputationen föreslog att 
hvar och en, som ville flytta sin klädes- eller yllefabrik till Finland 
eller till stad belägen 40 mil från hufvudstaden, skulle erhålla i 
premium 20 procent af fabrikens tillverkningsvärde under föregående 
år, samt 15 procent deraf om afståndet blott utgjorde 20 mil. Dess- 
utom skulle den, som ville i Finland eller aflägsen landsortsstad an- 
lägga fabrik för kläde eller ylle, erhålla ett understöd af 3000 daler 
kmt för hvarje väfstol för klädes- och 1000 daler för hvarje sådan 
för ylletillverkning. För att dock ej frångå de förut fastställda 
grundsatser, skulle det vilkor för premiernas erhållande göras att fa- 
briksidkaren borde vara "förmögen" och hafva fått vederbörligt pri- 
vilegium, äfvensom att fabriken skulle bestå af minst 10 eller 16 
stolar O , "emedan endast större fabriker borde uppmuntras". Den 
åter, som ville flytta till eller anlägga ny fabrik i stad, der förut 
funnos nödiga verk, samt den, som ville öka sin fabrik till det of- 
van fastställda minimum, skulle erhålla hälften af det utlofvade un- 
derstödet. För att särskildt uppmuntra linne- och bomullsspinnerier i 
Finland borde medgifvas dem samma förmåner, som sådana egde i de 
svenska provinserna, samt personer derifrån få sändas till Wadstena 
på Manufaktur- Contoirets bekostnad för att lära sig linets skötsel, 
spanad och väfnad. Äfven skulle premier gifvas för linneväfnad af 
viss finhet, ej endast åt fabrikerna i städerna, utan äfven åt en- 
skilda på landet, som arbetade till afsalu. Det var sålunda ej en- 
dast fråga om att sprida våra fabriker till Sveriges aflägsnare orter, 
utan äfven att med manufakturer begåfva Finland, som hittils endast 
i ringa mån dragit fördel af ständernas nit för industriens utveck- 



1) Nedsattes i förordn. till 5 och 8 stolar. 



176 

liiig. För att dock genast ifrån början dervid erhålla en viss ord- 
ning och ett visst system, borde såsoni allmän grundsats antagas, 
att vid fabriksprivilegiers meddelande fabrikerna fördelades på hvarje 
provins efter som för dess beskalfenhet och innevånarnes böjelser bäst 
passade. Slutligen, och på det fabrikernas skyndsamma uppkomst 
i Finland måtte befrämjas utan att arbetare drogos från andra nä- 
ringar eller från andra fabriker, borde fabrikanter i kläde- , ylle- och 
linne erhålla samma rättighet, som de i Sverige, nemligen att på 
Manufaktur- Contoirets bekostnad utifrån införskrifva arbetare dock ej 
strö vis, utan hela familjer eller slägter'). 

Ständernas instruktion för Manufaktur- Deputationen, visar i öf- 
rigt bäst hvad de ansägo angelägnast vara för industriens vidare ut- 
veckling. I främsta rummet kommer, såsom nämn dt är, att tillse 
huru varorna må blifva billiga, goda och tillräckliga, emedan derpå 
beror, om industrien tillskyndar landet någon fördel, om den sjelf kan 
bestå och vinna tillväxt, om lurendrägerierna skola förekommas och 
vi komma till export af inhemska tillverkningar. Dernäst att till- 
gång må finnas på inrikes råämnen, samt att fördenskull plantager, 
schäferier. spinnerier och dylikt böra ytterligare förkofras. Derjemte 
böra de fabriker, som arbeta rikets egna råprodukter,framför allt in- 
rättas och uppmuntras, samt särdeles messings-, koppar-, jern- och 
stålverk, emedan metallerna äro vår redbaraste exportvara och böra 
genom förädling inom landet bringas till högsta pris hos utländingen 
och vinsten deraf stanna hos oss. Slutligen anses äfven angeläget att 
eftersinna huru den beqvämaste afsättningen skall kunna erhållas, så 
att manufakturverksegarne ej må blifva lidande, utan betrakta råva- 
rornas förädling såsom en vinning, ej såsom ett tvång ^). 

Alltför mycket voro likväl ständerna vid denna riksdag upptagna 
af omsorgen att åter söka ordna rikets förfallna myntväsen, för att 
med vanlig kraft förmå arbeta för verkställigheten af alla skiftande 
förslag för industriens förkofran. Ett svårt hinder mötte äfven i 
manufakturfondens otillräcklighet. Alla de nya importförbuden vid 
1756 års riksdag hade åtminstone haft ett resultat, nemligen att 
minska denna fonds inkomster på ett högst kännbart sätt. Också 
hade fonden åsamkat sig en mängd skulder, samt ej kunnat ho- 
norera åtskilliga af de anvisningar, som föregående riksdagar hade 
gifvit, såsom t. ex. till fiskeriernas uppmuntran. För att återställa 



1) E. S:s bref 11 Februari 1762. R. A. ~ Kgl. Förordn. 22 Februari 1762. 

2) Instr. för S. H. och M. Dep. 5 December 1760. R. T:n n:ris 4 och 5. 



177 

jemnvigten i inkomster och utgifter, samt bereda tillgång till de nya 
dispositioner som gjordes , indrogos fördenskull åtskilliga af de gamla 
anslagen, såsom nu mera föga behöfliga. Så upphäfdes stipendierna 
till utrikes resor för att studera handel och manufakturer, största 
delen af tillverknings-, läro- och inrättningspremierna, de Alingsås 
medgifna 10 procents tillverkningspremier, samt alla de 1756 bevil- 
jade transportpremierna O- Derimot beviljades äfven åtskilliga nya 
anslag, särdeles till fiskeriernas uppmuntran. Till bildande af en 
särskild fiskerifond skulle nemligen användas alla afgifter för införda 
fiskvaror, alla dylika för 50,000 utifrån inkommande tunnor salt, 
samt dessutom 1 daler kmt för hvarje införd tunna sådant, och slut- 
ligen 8 öre smt för hvarje kanna inkommande vin och Fransyskt 
bränvin. Dels för att öka manufakturfondens inkomster, dels äfven 
i följd af det allmänna missnöjet inom nationen, beslöt man äfven 
att i de flesta delar upphäfva de införselförbud, som stadgats vid 
förra riksdagen för att hämma det tilltagande lyx- och njutnings- 
begäret. Särskildt klagades högt öfver förbuden mot införsel af kaffe 
och the, hvilka liksom tobak hade för en god del af nationen öfver- 
gått till nästan nödvändighetsvaror"). Handels- och Manufaktur- 
Deputationen tillstyrkte lifligt förbudens upphäfvande, dels emedan 
de togo alltförmycket från manufakturfonden, dels äfven emedan la- 
gar mot öfverflöd och yppighet hos en nation, der begäret derefter 
kommer af uppfostringssättet, seder och bruk, intet godt förmådde 
uträtta, utan endast ökade begäret efter den förbjudna varan, gjorde 
densamma dyrare oah sålunda stegrade kostnaderna för undersåtarne 
utan att gifva riket någon nytta, besparing eller inkomst. De bi- 
drogo dessutom, enligt erfarenhetens vittnesbörd, endast att öka lu- 
rendrägerierna , samt föda smak och vana att bedraga kronan och 
lagarne ^). Såväl dessa skäl, som äfven Commerce-Collegii berättelse 
om handelsbalansen''), hvilken för åren 1756—1759 tillsammans- 
tagna visade ett öfverskott af 22 tunnor guld, "hvilket väl skulle 
varit 100 om ej lurendrägerierna och den höga vexelkursen tvungo 
att afdraga en betydlig summa från den höga siffran", bestämde stän- 
derna att något lossa på handelns bojor, genom att dels åter tillåta 
införsel af åtskilliga af de förbjudna varorna, dels äfven för några 



1) R. T:n n:o 108. E. St:s bref 15 Augusti 1761. R. A. 

2) Borgerskapets besvär §§ 26 och 61. 

3) S. H. och M. Dep:s bet. 25 April 1761. R. H. A. 

4) 27 November 1760. Rådsprot. 9 December 1760. 



178 

lindra manufakturfonds- afgiften O- I den strax derpå följande förord- 
ningen^) uppräknas de varor, som "i anseende till angelägenheten för 
riket" åter få införas. Sådana voro likväl egentligen endast de förnöden- 
heter, som svårligen kunde produceras inom riket, såsom kaffe, the, 
vin, fikon m. fl., eller hvad 1756 egentligast hänförts till skadlig öfver- 
flöd. Nästan alla varor derimot, som på något sätt kunde hänföras 
till industrialster och i 1756 års förordning blifvit förbjudna, för- 
blefvo det äfven nu, eller skulle få införas blott tillsvidare. Olje- 
kakor t. ex. tilldess "oljeslagerierna komma i skick", papper, brunt, 
blått och grått "tilldess det kan i riket tillräckligen presteras" o. 
s. v. Derjemte mildrades äfven för åtskilliga varor manufakturfonds - 
afgiften mot den i 1756 års taxa fastställda^), såsom på kaffe och 
the. De sammanlagda afgifter t. ex. kaffe hade att betala utgjorde 
likväl ännu mellan 8 och 9 öre smt per skålpund och bestodo af 
tull, sjörätts- och armpenningar, licent, extra licent, tolag, spinn- 
husafgift, manufakturfonds- och konsumtionsafgift. The fick endast 
införas från Ost-Indien, d. v. s. genom Ost-Indiska compagniet, och 
erlade till manufakturfonden 8 öre smt per skålpund, mot 16 öre 
enligt 1756 års taxa. Derjemte upphäfdes förbuden mot bränvins- 
bränning så till husbehof som till afsalu, samt mot införsel af ut- 
ländskt bränvin, hvarjemte frigafs utförseln af viktualievaror, emedan 
"genom fri afsättning deraf varder landtmannen bättre uppmuntrad 
till omtanka om ladugård och åkerbruk, befordras allmänna handels- 
rörelsen, sjöfarten och kommunikationerna" O- 

För att uppmuntra afsättningen till utlandet af våra industri- 
produkter bibehöllos och äfven mångfaldigades exportpremierna, och 
för att derjemte lätta den inhemska afsättningen ökades den s. k. di- 
skonteringsfonden. Vid denna senare åtgärd mötte visserligen betänk- 
ligheten att ytterligare anlita banken om förskott och sålunda öka den 
redan alltför stora sedelmassan , men då dels banken på denna diskon- 
tering, som af Manufaktur- Contoiret blifvit försigtigt använd, ej lidit 
någon förlust, dels contoiret äfven till banken betalat från 1739 till 
1760 nära 1 million daler smt i räntor, h varigenom sedelmyntet 
således blifvit lika mycket minskadt , fann man dervid ingen olägen- 
het. Denna fond hade äfven, försäkrade Sekreta Handels- och Ma- 



1) E. St:s bref 18 September 1761. E. A. 

2) Kongl. förordn. 21 September 1761. 

3) Jfr M..fond:s taxa 4 Oktober 1756. 

4) Kung. 8 Dec. 1760 och 5 Febr. 1762. — Eådsprot. 9 Januari 1760 



179 

nufakturs-Deputationen, sedan förra riksdagen gjort mera gagn än 
alla förra från riksdag till riksdag vidtagna åtgärder, emedan den 
befordrat en vig afsättning, utan hvilken all handel och rörelse må- 
ste upphöra. Den ensamt hade uträttat att näringarna tilltagit till 
dubbelt mot förut, samt lurendrägerierna nästan afstannat. Fonden 
borde således ytterligare ökas med 6 tunnor guld')- Den utgjorde, 
enligt dispositionen vid 1756 års riksdag, nära 8 tunnnor guld, och 
trots bankens tillslutande för alla andra slags lån, ökades den nu 
verkligen med 4 tunnor guld för att afhjelpa de stora svårigheter, 
hvari fabrikerna råkat ^). 

För att slutligen gifva ett lysande bevis på ständernas ömhet 
om industrien , föreslog Sekreta Handels- och Manufaktur-Deputatio- 
nen, att 20,000 daler smt af manufakturfonden måtte anslås till de 
af Deras Majestäter underhållna inrättningar vid Drottningholm, att 
en medalj måtte slås öfver Konungen och Drottningen till minne af 
denna deras kärleksfulla vård om landets förkofran, och slutligen att 
Majestäterna genom en deputation af landtmarskalken och talmännen 
skulle uppvaktas och komplimenteras. 



1) S: H och M. Dep:s bet. R. H. A. 

2) M.-C:s ber. ang. dess förvaltning 6 Mars 1766. 



180 



Femte Kapitlet. 



Ett af de mest framstående dragen hos merkantilsystemet är 
dess underskattande af jordbrukets betydelse. Ehuru det visserligen 
upptager jordbruket såsom en af samhällets ekonomiska grundpelare , 
ställer det dock alltid detsamma i produktivt hänseende långt efter 
de andra näringarna, särdeles den utländska handeln och förädlings- 
industrien. Jordbrukets produkter, såsom endast föga i stånd att 
genom arbetet erhålla någon högre grad af förädling och värde, 
voro nemligen endast i ringa mån tjenliga till export, kunde såle- 
des ej direkte bidraga till höjande af samhällets rikedom genom att 
införa penningar i landet. Dess uppgift var att skaifa föda åt in- 
dustriens och handelus idkare, hvilka genom sin konstfärdighet gåfvo 
hundrafaldigt värde åt naturens alster och genom afsättning utom- 
lands förskaffade riket en direkt vinst. Endast industrien kunde dess- 
utom snart sagdt i oändlighet bereda tillgång på arbete, hvilket dels 
ansågs såsom rikedom i och för sig, dels äfven gaf sysselsättning åt 
en stark och växande folkmängd, hvilken åter utgjorde grundfästet 
för en stats borgerliga, likasom för dess politiska styrka. "En tät 
befolkning inom en trång rymd" var vilkoret för rikedomen, och jord- 
bruket ensamt, utan biträde af industrien och handeln, kunde aldrig 
medgifva en dylik '). Dessutom ansågs jordens brukande såsom en 
lägre sysselsättning , till hvilken hvarken fordrades undervisning eller 
konst, och derför äfven gerna kunde lemnas åt den enskildes försorg 
utan någon statens reglementerande mellankomst och särskilda upp- 
muntran. "Naturen är tjenstepiga åt handeln och industrien, hvilka 
genom myckenhet af slöjder , arbete , snille och förmåga göra rika de 
länder, som ega dem, under det de andra förblifva fattiga"^). 

Följden af denna åsigt blef naturligen att hos oss, likasom för 



1) Jfr Backmansson: Arcana oeconomias et commercii. 

2) Jfr Salander: Systematiska nödhjelpstankar, tr. 1730. 



♦ 181 

öfrigt i hvarje stat, som strafvade att genom allmänna hushållnin- 
gens reformerande höja sitt välstånd, nästan uteslutande uppmärk- 
samhet egnades åt de penninge- och arbetsgifvande förädlingsnärin- 
garna, under det jordbrukets behof försummades eller sattes i andra 
rummet. Detta så mj^cket heldre , som man tyckte sig finna att för 
jordbrukets utveckling endast föga kunde direkt göras, enär denna 
utveckling måste bero af de öfriga näringarnas, af den större efter- 
frågan och lättare afsättning, som dessa senares blomstring och be- 
folkningens derpå beroende större täthet måste framkalla. Af de 
många kontanta understöd i form af lån eller gåfvor, som tilldelats 
näringarna, hade sålunda jordbruket icke bekommit någon del, och i 
endast ringa mån hade omsorgen för spridande af intresse, kunskaper 
och kapital till den ekonomiska produktionen kommit äfven landets 
modernäring till godo. Likväl hade ej jordbrukets belägenhet all- 
deles undgått den allmänna uppmärksamheten, hvilken påkallades 
af det sorgliga förhållande, att landet allt mera visade sig oförmöget 
att, såsom man sade, föda sig sjelft. Införseln af utländsk span- 
mål visade sig i ständigt stigande, och det ruinerande inflytande 
denna införsel utöfvade på handelsbalansen påkallade nödvändigt sty- 
relsens åtgärder. Genom belöningar för ödeshemmans upptagande 
och för nybyggen sökte man sålunda höja spanmålsproduktionen , äf- 
vensom att genom tullsatser, graderade efter inom landet gällande 
spanmålspriser, dels förekomma en alltför stark import, dels äfven 
tillförsäkra jordbrukaren en både säker och fördelaktig afsättning '). 
Allt detta hade likväl endast haft ringa framgång, likasom det äf- 
ven med föga allvar och intresse blif\^it tillämpadt och öfvervakadt, 
enär, såsom vi hafva antydt, jordbruket ännu temligen obestridt an- 
sågs vara af underordnad betydelse i jemförelse med de borgerliga 
näringarna, hvilkas utveckling fullt togo statens krafter och hjelp- 
medel i anspråk. 

Länge kunde det dock ej dröja innan protester måste höjas mot 
denna åsigt, och jordbruket skulle söka återeröfra åtminstone sin 
jemnbördighet med de öfriga näringarne. Ett af de första bestämda 
uttalanden i denna riktning skedde inom Vetenskaps-Akademien hvil- 
ken institution ej endast upptagit bland sina ämnen "de konster och 
vetenskaper, som befordra ett lands lycka och trefnad och det med-^ 
borgerliga lifvets utveckling , såsom oeconomi , commerce , konster och 
manufakturer", utan "äfven väl förtjenat det vitsord , att vara det för- 



1) FörordiL 18 December 1733. 



182 

sta literära samfund, som specielt egnat sig åt den ekonomiska ve- 
tenskapen och sökt utveckla dessa nyttiga principer, som praktiserade 
förskaffa hvarje enskild ett stort välstånd, och genom att öka sum- 
man af hans välbefinnande äro en af de främsta orsaker till sam- 
hällets lycka och trefnad" ')• I sitt tal vid presidii nedläggande "om 
förbindelsen mellan landtbruk, manufakturer, handel och sjöfart" år 
1744, uttalade amiral Th. Ankarkrona öppet, att landtbruket var 
grundvalen för alla näringar, och sålunda äfven borde tillerkännas före- 
träde framför alla de öfriga, emedan födan och lifvets uppehälle var 
det nödvändigaste, utan hvilket inbyggarne hvarken kunde trifvas 
eller tillväxa i antal. Blefve landtbruket endast blomstrande och 
uppodladt skulle manufakturerna och handeln tillväxa af sig sjelfva. 
Slutsatsen af en sådan förklaring måste naturligen blifva, att stats- 
magterna hittills gått en vilse väg, då de arbetat att i främsta och 
första rummet uppmuntra manufakturerna. - En sådan slutsats kunde 
likväl ej genast antagas för god, och Akademiens sekreterare, J. 
Faggot, ansåg sig också böra protestera derimot. Alla utvägar, 
yttrade han , till ett lands trefnad och folkhopens ökande borde främ- 
jas och vårdas, men den källåder, som snarast gaf vinst, dock först 
upprensas, hvarimot den, som mest afförde våra penningar ur landet, 
snarast borde stoppas till, och den utväg, som lättast förmådde folk till 
inbördes rörelse , omtanke , idoghet och snillebragder, först rödjas och 
främjas. Det var sålunda obestridligt, att handaslöjderna togo främsta 
rummet och först borde upphjelpas. Landskulturen åter kunde ej snart 
komma så på fötter, som vederborde , ty den kräfde lång tid , mycket 
penningar och förlag, samt en stark folkökning, hvilket allt endast 
genom de andra näringarne kunde vinnas. - Frågan väckte inom landet 
alltför m)^cket intresse , för att dermed läggas åsido och flere författare 
uppträdde omedelbart derefter till försvar för de olika åsigterna. För- 
fäktarne af landtbrukets företräde anförde, att ett utveckladt jordbruk 
bäst af allt hindrade penningarnes bortförande ur landet, ty bättre var 
att hafva rudimaterier hemma, än att köpa dem utifrån för 3-4 gånger 
deras värde, samt att jordbruket i hög grad befordrade folkökningen, 
emedan det utan svårighet kunde sysselsätta 10 gånger så mycket 
folk, som landet nu egde. Hufvudargumententet förblef dock, att 
manufakturer utan landtbruk voro omöjliga, emedan ex nihilo nihil fit, 
och att man sålunda bort börja med landtbruket. Den indvändningen, 
att jordbruket endast sent och med många svårigheter kunde bringas 



1) Vet.-Akad:s grundreglor; De la Eochefaucould : Inträdestal i V.-Akad. 1769. 



183 

till någon, höjd saknade äfven all grund. Ty dertill behöfdes endast 
att uppmuntra böndernas barn till tidiga giftermål , att lägga särskilda 
skatter på dem, som efter uppådd 21 års ålder äro ogifta, att hem- 
man utan hinder finge fördelas i smärre delar, att frihetsår och be- 
löningar tilldelades dem, som togo upp nyodlingar, samt att slutligen 
jordbruket tillbörligt hedrades och undervisning deri meddelades ung- 
domen '). A andra sidan anfördes derimot , att det land , som hade 
många manufakturer, aldrig behöfde lida brist på jordbrukets pro- 
dukter, emedan det var .rikt och hade godt om penningar, hvilket 
till öfverflöd bevisades af Hollands exempel. Jordbruket kunde ej 
heller på lång tid uppbringas till någon höjd, om ej genom handa- 
slöjderna, emedan dessa förskaffade landtmannen den afsättning af 
spanmål och matvaror, som utan dem endast med stor svårighet och 
till allt för ringa pris kunde vinnas. Manufakturerna voro sålunda 
orsaken och medlet till jordbrukets förkofran, och borde följaktligen 
äfven ur synpunkten af dess fördel först vårdas och uppmuntras. 
Att handaslöjderna äfven mera befordrade folkökningen, var klart 
deraf, att de sysselsatte en mängd folk, som landtbruket ej kunde 
använda, såsom qvinnor och barn, samt gåfvo jordbrukaren till- 
fälle till en mängd lönande bisysslor. Slutligen fann man äfven 
obestridligt, att handaslöjderna mera befrämjade den "lifgifvande 
roullansen och handeln", emedan en fabrikant nödgades hemta sina 
råvaror från många håll och låta sitt kapital genomgå många händer, 
hvilket åter tillskyndade riket i sin helhet en större vinst ^). 

Denna literära strid, som af samtida författare vanligen kallas 
tvisten om näringarnas inbördes företräde, var visserligen ej härmed 
afslutad, men gaf likväl så till vida segern åt jordbruket, att inom 
theorien dess jemn bördighet med de andra näringarna och dess lika 
rätt till uppmärksamhet och understöd i ett väl ordnadt samhälle oftast 
erkändes. Åtminstone ville man hädanefter helst undvika denna strids- 
fråga, och medgaf derför, att hvarje länk i näringarnas kedja är för 
samhällets magt och blomstring lika nödvändig, emedan de alla be- 
rodde af hvarandra ^). Detta medgifvande hindrade dock ej , att jord- 
bruket fortfarande faktiskt sattes sist på arbetets rangrulla, och att 
statsmagterna nästan uteslutande egnade sitt intresse åt industrien, 



1) Jfr t. ex. Gensvar emot det svar, som på amiral Ankarkronas tal är gifvet 
af J. Faggot. Anonym; tr. 1744. 

2) Jfr t. ex. Anmärkningar öfver gensvaret, af O. Ehrenström; tr. 1744. 

3) Berch: Inl. till Allmänna hushållningen. 1747. 



184 

deras egen skapelse, hvilken ej heller tröttnade att genom städse 
nya anspråk göra sig hos dem påmind. Derigenom alstrades åter 
nya klagomål och fordringar äfven från jordbrukets sida, till hvilka 
äfven bidrog den större uppmärksamhet på jordbrukets tillstånd och 
behof, som genom striden blifvit framkallad. Denna uppmärksamhet 
gaf snart nytt lif åt oppositionen mot jordbrukets åsidosättande , samt 
mot såväl åtskilliga konstlade näringar, som drogo arbetskraft och 
kapital från ett sundt och naturligt jordbruk, som äfven mot de 
många skråförfattningar och restriktiva föreskrifter, hvilka hämmade 
vår modernärings utveckling , genom att försvåra afsättningen af dess 
produkter. 

Sålunda framträdde till en början en opposition mot den gamla 
uppfattningen af jordbruket såsom ett lägre och konstlöst yrke, för 
hvilket ej fordrades några särdeles insigter. En författare faun främ- 
sta anledningen till landtbrukets förfall ligga i vårt skolväsende, 
som ej brydde sig om hushållningen och icke lärde ungdomen 
känna och nyttja naturens alster och ämnen, hvaraf föddes förakt 
och olust för praktiska sysselsättningar ')• Det var samma kla- 
gan, som man redan ofta förnummit från de många målsmännen 
för de borgerliga yrkena. I sin "Inledning till allmänna hushåll- 
ningen", förklarade äfven Berch, att till jordbrukets rätta skötsel 
fordrades mycken både kunskap och öfning, ehuru väl till samhällets 
obotliga skada okunnigheten deri var allmän. Likasom i andra nä- 
ringar fordrades vissa läroår och mästareprof, så borde äfven här 
bestämmas viss tjenstetid, och först efter dess förlopp någon få före- 
taga sig eget landtbruk. Derjemte borde allmänna undervisnings- 
verket afse äfven dem, som ämnade egna sig åt jordbruket, och lärda 
samqväm bidraga till landskulturens befrämjande. Särskildt ålåg det 
staten att tillsätta förståndige män , som skulle resa omkring i lands- 
orterna och angående jordens uppodlande eller förbättrande gifva 
goda råd, hvilka i nödfall kunde blifva förpligtelser för landtmannen. 
Kort derefter framlades äfven en "plan till en svensk landbrukssocie- 
tet" med uppgift att på allt sätt söka förbättra det inhemska landt- 
bruket, samt göra öfverflödig införseln af främmande spanmål och 
viktualievaror. Societeten skulle hafva sitt hufvudsäte i Stockholm, 
bestå af tjenliga personer med en öfverdirektör och landtbrukskom- 
missarius i spetsen, hålla allmänna möten i hufvudstaden , samt af- 



1) J. Faggot: Landtbrukets hinder och hjelp. Tryckt 1746. 



185 

delningsmöten i provinserna , der äfven borde finnas under societeten 
lydande "seminarier och experimentalgårdar" ')• 

I nästan alla stridsskrifterna angående näringarnas rang tiller- 
kännes frågan om befolkningens tillväxt en stor betydelse, och de 
olika näringarna söka hvar för sig bevisa sitt företräde genom att 
framhålla sin stora förmåga att befrämja folkökningen. I nära sam- 
manhang med denna tvist står också oppositionen mot de gällande 
lagarne angående hemmansklyfning och jordafsöndring, samt mot 
tjenstehjonsförfattniugarna, hvilken nu framträder med det yrkande, 
att alla dessa förordningar böra utdömas såsom endast hämmande 
det första och väsendtligaste elementet i samhällsrikedomen , nemligen 
en talrik och tät befolkning. Under långa tider hade regeringarne, 
såväl hos oss som annorstädes, instinktlikt sträfvat att föreb3'gga 
befolkningens tillväxt öfver det antal, som säkert kunde erhålla fast 
bjstad och stadigt uppehälle och de många lagarne mot jordklyfning, 
jordafsöndring och backstugusittande , de stränga tjenstehjonsförfatt- 
niugarna, skråkorporationerna m. fl., buro alla vittne derom, ty alla 
hade de i ej ringa mån sin grund i farhågan för en lös befolkning, 
utan fast arbete och betryggad arbetslön, med ett ord i fruktan för 
hvad man i senare tider kallat proletariatet. Från 18:de seklets 
början, och mera bestämdt i samma mån merkantilsystemet blef obe- 
stridt herrskande, gjorde sig likväl en annan politik gällande, som 
med alla miöjliga medel äflades att uppmuntra en hastig och stark 
folkökning. Anledningen dertill är klar nog. Den menskliga ar- 
betskraften var nemligen produktionens förnämsta faktor, den var 
sålunda äfven medlet för hvarje land att vinna det mål, hvartill alla 
med feberaktig ifver sträfvade, att blifva rikt, mägtigt och ekonomiskt 
oberoende. Men öfverallt klagade man öfver bristen på armar att 
odla jorden och att rätt sköta de många nya fabriksnäringarna, och 
man drefs sålunda naturligen att vilja föröka detta slags rikedom, 
hvarpå bristen befanns så kännbar och ruinerande, rikedomen på ar- 
betskraft. Också gällde det snart såsom ett axiom, att en talrik 
befolkning var främsta vilkoret för, likasom säkraste kännetecknet på 
en mägtig och blomstrande stat. Man kunde ej fatta, att rikedom 
på menniskor, d. v. s. på producenter, kunde för samhället blifva en 
källa till förvirring och elände , emedan man förbisåg , att till hvarje 
ekonomisk produktion fordrades tvenne faktorer, nemligen arbete och 



1) Tankar om spanmäls och matvarors brist, samt dess afhjelpande etc. af 
I. E. L. Ehrenreich. Tryckt 1756. 



186 

kapital, och att möjligheten att använda och underhålla den förra 
faktorn nödvändigt är beroende af tillgången på den senare. Det 
var först Fysiokraterna, och efter dem Malthus, som insågo och ut- 
talade, att menniskoslägtets reproduktionsförmåga alltid är starkare 
än hennes förmåga att bilda kapital, och att derför den förra, långt 
ifrån att behöfva eggas eller uppmuntras, måste med godo eller ondo 
begränsa sig efter den senare. 

Äfven hos oss gör sig denna tendens, som karakteriserar 18:de 
seklet, i hög grad gällande. Städse hör man framhållas att orsa- 
ken till de industriella yrkenas ringa framgång är folkbristen, och 
jordbruket å sin sida klagar bittert, att de nyskapade näringarna 
beröfva detsamma dess bästa krafter. Salander, Nordenkrantz , Berch 
och andra ekonomiska författare förklara äfven bestämdt, att en tät 
och talrik befolkning "är grundfästet, hvarpå borgerliga menighetens 
styrka i hushållningen beror", och att det sålunda är såväl politiens 
som ekonomiens skyldighet att söka förvärfva landet en sådan. Vis- 
serligen insåg man att dertill fordrades "att öppna alla möjliga ut- 
vägar till näringsmedel", för att skaffa folket sysselsättning och 
uppehälle, men detta åter skedde endast genom att väl anföra och 
fördela befolkningen till produktiva näringar, så att den ej förspillde 
sina krafter i onyttig inbördes täflan och kastade sig på de olika 
yrkena efter hvars och ens egen oförståndiga uppfattning af sin fördel. 
Folkmängden måste sålunda rätta sig efter tillgången på uppehälle 
och arbete, men var dock sjelf bästa medlet att vinna dessa, och 
slutsatsen blef endast, att "bättre är att folk hafver brist på land, 
än land på folk", ty "der innevånarne äro få och landet vidlyftigt, 
der är lättja och fattigdom, men när mycket folk är inskränkt 
inom en liten omkrets land, der leder nöden det till påfund, spar- 
samhet och flit, som alltid belönas med magt och rikedom" ')• Nä- 
ringar voro visserligen ett nödvändigt vilkor för folkrikhet, men om- 
vändt var dock äfven folkrikhet nödvändig för arbetets fullkomligare 
utveckling, och detta senare var hufvudsaken, ty icke betraktades nä- 
ringarna såsom medel till arbetarnes välstånd och högre kultur, icke 
voro de sålunda till för folkets skull, utan snarare folket för deras. 
Staten kunde ej blifva rik utan liflig handel och utvecklade näringar, 
och deras vilkor åter var en tät och talrik befolkning. Långt ifrån 
att arbetaren eller producenten borde vara välmående , måste han sna- 
rare förblifva fattig, ty nöden var flitens och uppfinningarnes moder; 



1) Berch: PoHtisk Arithmetica. Tryckt 1746. 



187 

blefve arbetaren rik, blefve han äfven lat, uppstudsig och vårdslös'). 
En och annan drog deraf äfven sådana slutsatser, som att potatisod- 
lingens införande i landet vore farligt, emedan denna frukt förökade 
sig i sådan ymnighet, att bonden skulle med ringa eller allsingen 
möda kunna erhålla sitt uppehälle och således ej kunna förmås till 
något arbete. Detta åter borde framför allt förekommas, ty det var 
staten , eller såsom det heter publicum , som egentligast blef rikt ge- 
nom individernas arbete. Då t. ex. en väfvare knapt vann dagligt 
bröd , vann samhället genom hans arbete hela skilnaden mellan råva- 
rans och den färdiga varans värde, hvilken skilnad kunde vara hundra-, 
ja, tusenfaldig; och då jordbrukaren med möda erhöll ett tarfligt up- 
pehälle, förtjenade likväl publicum skilnaden mellan det öde och det 
odlade landets afkomst, hvilken var många gånger större än allt 
hvad odlaren förtärde. Deraf följde äfven, att plublici skyldighet att 
understödja och förlägga det ekonomiska arbetet "var så sjelfklar, att 
den borde fastställas såsom en gifven regimentsregel" -). 

Då sådana åsigter voro allmänna måste hvarje kritik af de an- 
tydda lagarne med bifall emottagas, så mycket heldre som försva- 
rarne af såväl jordbrukets som industriens företräde här möttes på 
neutral mark, kunde båda förena sig i begäran om en för samhället 
i sin helhet så nödig reform. "Inbyggarnes inskränkning till få hus- 
håll gör landet folklöst, förorsakar jordbrukets vanhäfd och lägger 
hinder i vägen för alla näringar, så i städerna som på landet", blef 
lösen. Att folkbristen var stor och jorden vanhäfdad, fann man klart 
deraf, att vi i verkligheten egde endast 9 hemman på qvadratmilen, 
hvart och ett med 2,109 tunland ödesjord, af hvilken minst hälften 
var odlingsbar, under det likväl vårt lands storlek, sedan sjö, moras 
och berg blifvit afräknade, medgaf oss att hafva på hvarje qvadratmil 
50 hemman med hvar sina 231 tunnland odlad jord ^). Om sålunda 
en rätt hushållning finge tillstånd att göra Sverige och Finland så 
fruktbara och folkrika, som de kunde vara, så skulle vi ega 450,000 
hemman och 10 millioner menniskor. För detta ändamåls vinnande 
måste i främsta rummet afskaffas hvarje inskränkning i rättigheten 
att bilda familj, att klyfva hemmanen och bygga torp, i antalet 
af tjenstefolk och barn i landtmannens hus, i husmäns och dag- 
lönares backstugusittande m. m. Derigenom skulle äfven erhållas 



1) Salander: Systematiska nödhjelpstankar. 

2) Välment föreställning om landsens bruk. 

3) Faggot: Landtbrukets hinder och hjelp. 



188 

flere och folkrikare städer, hvilket var så mycket angelägnare, som 
städernas aflägsenhet och näringslöshet hindrade produkternas afsätt- 
ning och dermed äfven deras flitiga tillverkning. En annan förfat- 
tare ') , som samma år npptog frågan , granskade de invändningar, 
som vanligen framställdes mot ett raskt borttagande af de nämnda 
hindren för folkökningen. Man hade nemligen ansett att lagstiftaren 
borde tillse , det folket ej förökade sig mera , än i landet kunde finna 
sin utkomst, men detta reglerade bäst sig sjelft, ty om giftermålen 
finge vara obehindrade skulle folkets myckenhet rätta sig efter nä- 
ringarnas till eller aftagande. Icke heller förmådde någon lagstiftare 
förutse och bestämma huru mycket folk i ett land kunde försörjas. 
Ty dervid måste han taga till beräkningsgrund antingen landets 
förmåga i detta afseende , sedan alla näringar blifvit bragta till stör- 
sta möjliga höjd, eller också landets närvarande tillstånd. Det förra 
lät sig dock af ingen dödlig beräknas, och det senare skulle vara 
fullständigt ruinerande, emedan derigenom näringarnas uppkomst och 
folkets tillväxt i antal lika mycket hindrades , och sålunda allt blefve 
stillastående. När folket förökade sig ymnigare, än de gamla näringarna 
förmådde föda, sökte det sig n5^a näringsfång, och ingen kunde för- 
utse . alla de lofliga utvägar, som sålunda hvar och en skulle påfinna 
till sin tarfliga utkomst. Visserligen kunde man invända, att om 
innevånarne finge föröka sig efter den af skapelsen fastställda ord- 
ningen , så skulle landet blifva fullt af tiggare , men det vore i san- 
ning dåraktigt att beklaga sig deröfver, att ett rike hade för mycket 
arbetsfört folk, hvilket var den främsta rikedomen. Dessutom var 
förhållandet sådant, att när arbetarne voro få och välmående, blef 
allt dyrt och rörelsen stannade, men när de voro många, nöjde de 
sig med maten och kläderna, allt blef lindrigt i pris, och den ene 
gaf näring åt den andre .... En annan författare bestred ej allenast 
lämpligheten af statens ingripande såsom reglerande folkökningen, 
utan äfven statens rätt dertill"). I afseende på lämpligheten fann 
han obestridligt, att så länge bonden ej fick begagna mera än ett 
visst antal folk på sitt hemman, kunde ej landet blifva tillräckligt 
uppodladt och befolkadt. Att en mängd menniskor gingo ur landet, 
och alltför mycken och oskicklig ungdom till studier härhemma, här- 
ledde sig direkt från förbuden mot hemmansklyfning. Visserligen 



1) Jfr: Ett rikes nytta af många näringslemmar. Tryckt 1746. 

2) Jfr: Välmenta tankar om hemmans klyfvande okh sammanslående i stora 
gårdar. Tryckt 1747. Anonym. 



189 

brukade man invända , att om bonden fick klyfva sitt hemman , gifta 
sina barn och sätta dem på delarne, så skulle det blifva ondt om 
soldater och tjenstefolk samt om arbetshjelp för andra näringsfång. 
Men dels låg det en svår motsägelse i det antagande, att af flera 
giftermål skulle följa större brist på folk, dels var statens inbland- 
ning på denna grund i sig sjelf oriktig. Att gifta sig och föröka 
sig var nemligen hvarje menniskas natur, och der detta förnekades 
henne , drefves hon ur landet. Likaledes är det en naturlig rätt att 
fördela sin egendom och gifta sina barn , men detta förnekades likväl 
den svenske bonden. . . . Trots dessa radikala åsigter ville författaren 
likväl medgifva hemmansklyfuingen endast i den mån hvarje orts 
beskaffenhet befanns medgifva. T}' att öka stammarne af äkta folk, 
utan att utvägar funuos till deras försörjande, skulla vara ytterst 
obetänksamt. Principen för ett samhälle, som rätt förstod sitt eget 
bästa, måste derföre vara, "att mjxket folk är ett lands rikedom, när 
det uti nyttiga näringsmedel brukadt varder", och följaktligen måste 
äfven näringsmedlen fördelas till flere i samma mån hjonelagen ökades. 
Deraf var slutsatsen klar, nemligen att staten borde befrämja jord- 
klyfningen, men icke såsom hittils hindra densamma. Eegeringen 
borde derför låta sönderdela kungsgårdarne och indelningsverkets 
hemman i smärre lotter, helst af % hemman, samt i allmänhet äf- 
ven söka motverka den herskande oseden att sammanslå flera gårdar 
till stora possessioner, hvilken endast förminskade tillfällena för folket 
att bygga hjonelag. - Denna fordran, att staten skulle ej allenast 
undanrödja de befintliga hindren för folkökningen, utan äfven genom 
direkt reglerande af förhållandena eller genom kontanta understöd sätta 
de nya hjonelagen i tillfälle att till näring rätt bruka landets alla 
af naturen förlänade förmåner, står för öfrigt ej enstaka, och åter- 
kommer oftare i samma mån man började närmare besinna, att en 
starkt växande befolkning utan motsvarande tillfällen till arbetsför- 
tjenst lätteligen kunde blifva samhället en börda. "Mycket folk utan 
styrka i förmåga och penningar är en last ; mycken styrka i förmåga 
och erfarenhet utan proportionerligt antal folk är onyttig", och hvarje 
åtgärd för att öka tillgången i ena afseeudet bör således komplet- 
teras af en motsvarande äfven i det andra'). Säkraste grunden 
för folkets tillväxt måste vara landets bruk och uppodlande; men 
för detta ändamål hade hittills intet väsendtligt blifvit uträttadt, 
ehuruväl med säkerhet kunde antagas, att likasom fabrikerna icke 



1) Välment foreställning om landsens bruk. 



190 

haft någon framgång förrän publicum tog dem under armarne, så 
skulle äfven jordbruket förblifva ringa och outveckladt, till dess det 
erhöll en liknande hjelp. Ej heller var medlet dertill så svårt att 
finna, som man påstod. Ty ett litet premium af två plåtar för 
hvarje tunnland ny åker eller äng skulle för den ringa summan af 
20,000 plåtar om året gifva oss 10,000 nya tunnland, hvilket på 
100 år gjorde oss en vinst af 1 million tunnland eller 10,000 nya 
hemman. Dessa hemman åter, bebyggda och odlade i fjerdedelar, 
skulle gifva bostad och arbete åt 40,000 nya stammar äkta folk. 
För att erhålla fond till premierna borde man beskatta öfverflödet, 
höja accisen på bran vin, tobak och vin, samt med några öres afgift 
belägga hvarje tunna inkommande utländsk spanmål. Ändamålet 
skulle derigenom snart vinnas, så vida derjemte "b3^a- och sockne- 
männen genom god vilja eller något litet tvång" kunde förmås att 
understöja det helsosamma verket. 

Det är bekant, att regering och ständer genast gåfvo vika och 
åtminstone till en del tillmötcsgingo den allmänna fordran på upp- 
häfvande af de lagar, som ansågos svårast hämma befolkningens till- 
växt. Genom förordningen 30 Juni 1747 medgafs nemligen för hela 
landet att få klyfva krono- och skattehemman i sex, åtta eller min- 
dre delar, allt som hemmanen befunnos kunna uppodlas och tåla, 
efter föregången pröfning af häradsrätten och landshöfdingen , samt 
med vilkor att den nye åbon trädde i äktenskap. Klyfning af rust- 
håll fick bero på öfverstens och landshöfdingens bifall , och af frälse- 
hemman på frälseegarens. 1 sammanhang dermed jemkades äfven 
tjenstehjonsstadgan derhän, att bonden fick behålla hemma hos sig 
så många egna barn han ville. — Anspråken på kontanta understöd 
för jordbruket voro derimot svårare att tillfredsställa, enär inga me- 
del dertill voro att tillgå. Likväl beslöts en afgift af 1 daler kmt 
för hvar inkommande tunna spanmål till bildande af en magasins- 
fond, och vid 1751 års riksdag föreslog Kammar- och Oekonomie- 
Kommissionen ånyo en dylik afgift på utländsk spanmål, för att bilda 
en stadig fond till jordbrukets understöd, hvilken äfven under några 
år lärer hafva utgått, ehuru äfven samtida författare beklaga sin 
okunnighet på hvad sätt, de sålunda influtna medlen blifvit använda'). 

Dessa medgifvanden förmådde dock ej länge tysta klagomålen 
öfver folkbristen eller jordbrukets fordran på större uppmärksamhet 
och hjelp från statsmagternas sida. Att folkbristen verkligen existe- 



1) Jfr: Låstboms Ekonomiska Tidningar n:is 8 och 9. 1765. 



191 

rade och icke, såsom några ansågo, var endast ett tomt hjernspöke, 
gjorde sig 1751 års ständer sjelfva mödan att bevisa. De funno detta 
sorgliga förhållande klart af såväl Commerce-CoUegii berättelse om 
handelsbalansen som af landshöfdingarnes uppgifter om näringarnes 
tillstånd, äfvensom att denna folkbrist var orsaken till jordbrukets 
ringa framsteg, till fabriksindustriens svårigheter och i allmänhet 
till undervigten i handeln. Anledningen till folkbristen åter var 
dels näringarnas ökande till storlek och antal, dels äfven en mindre 
angenäm, den nemligen, att årligen "många tusende barn i landet 
dogo endast af vanskötsel eller af sådana sjukdomar, som lätt kunnat 
botas om tjenliga författningar funnits". För att för framtiden före- 
komma detta olyckliga förhållande borde hvarje socken på landet 
åläggas att underhålla sina fattiga, och som barnen, hvilka ej kunde 
klaga sin nöd, voro de fattigaste af alla, borde de så underhållas af 
hvarje särskild socken eller af flera tillsammans, att intet enda be- 
höfde förgås af ofvannämnda orsak. Landshöfdingar, presterskap och 
byåldermän skulle strängeligen åläggas att noga vaka deröfver. På 
samma sätt skulle äfven städerna sörja för de späda, men i de stä- 
der der garnisoner och fabriker funnes borde staten åtaga sig denna 
omsorg och genom allmänna barnhus sörja för de barn, som ej 
kunde dragas under stadens ovilkorliga skyldighet. För kostnaden 
skulle sörjas genom böter för lägersmål, genom skatt på ogifta 
manspersoner mellan 30 och 60 år, genom inkomst af lotterier m. m. '). 
För att öka fabriksarbetarnes antal och derigenom minska de alltför 
högt uppdrifna arbetslönerna, föreslog snart derefter Commerce-Colle- 
gium , att föräldrar borde åläggas hålla sina barn i skola och att vid 
årliga mönstringar med de publika skolorna skulle uttagas och sättas 
till arbete vid fabrikerna alla de barn, som ej förmärktes vara af 
någon synnerlig qvickhet. Detta förslag befanns dock af regeringen 
vara alltför vågadt för att kunna genast bifallas-). 

Man insåg likväl, och uttalade äfven någon gång, att den ringa 
tillgången på fabriksarbetare kunde härleda sig af annan orsak än 
allmän folkbrist. En af anledningarna till fattigt folks motvilja att 
sätta sina barn i lära vid fabrikerna, är det ringa hopp de ega att 
någonsin se dem såsom sina egna, samt ovissheten om deras fram- 
tid, då derimot utsigten för dem att vid ålderdom och sjukdom få 



1) Kammar- Oec- och Com. Dep:s bet. Bland S. H. och M. Dep:s handlingar. 
— B. St:s bref 4 Juni 1752. E. A. 

2) C.-C:ii bref 2 Nov. 1753. C. C A. - Radsprot. 28 Januari 1754. R. A. 



192 

lida nöd är gifven, yttrade Handels- och Manufaktur-Deputationen vid 
1756 års riksdag ')• Den föreslog derför, att bilda en fattigkassa 
för sjuklige och ålderstigne fabriksarbetare medelst en afgift if Yg 
procent af varornas stämplingsvärde , att betalas af fabrikanterna och 
förvaltas af deras deputerade jemte Manufaktur-Contoiret. Sekreta 
Utskottet fann visserligen förslaget godt , men dock ej tillräckligt att 
bota det onda. Det hade redan länge varit betänkt på "att söka 
förekomma det fattigt folks barn dö af vanvård och svält", h vartill 
närmaste anledningen varit fabriksarbetarues usla tillstånd och oför- 
mögenhet. Dessa uppfödde nemligen sina barn i den brist och uselhet, 
att de antingen snart dogo eller, om de lyckades undkomma denna 
nöd, blefvo för all framtid oförmögna till arbete. De borde derför 
uppfostras på allmän bekostnad och genom Manufaktur- Contoirets 
försorg inackorderas på Norrmalms och Danvikens barnhus till dess 
de hunnit 5 års ålder, samt derefter sysselsättas hemma hos föräld- 
rarne med spolning, spanad och dylikt, under fabrikanternas tills}^. 
Utskottet anslog för detta ändamål till en början 6000 daler smt, 
och hoppades det derigenom kunna utplåna svenska allmogens ovilja 
mot fabrikerna såsom försörjningmedel, samt äfven förmå främmande 
att fortfarande egna sig åt manufakturerna-). 

Då man sålunda sörjde för fabriksarbetarens både barndom och 
ålderdom ansåg man sig äfven hafva full rätt att draga all möjlig nytta 
för riket af hans arbetsföra tid. Eedan förut hade man sålunda sökt 
hindra gesällernas utrikes resor, emedan de ofta qvarstannade utom- 
lands , genom att medgifva Embetscollegiet rätt att afslå deras ansök- 
ningar derom. Likväl hade intet förordnande derom utfärdats, utan 
tillåtelsen endast i tysthet meddelats vederbörande^). Nu åter kun- 
gjordes på ständernas begäran, att den, som sökte bortlocka ur riket 
en manufakturarbetare, skulle bota 2000 daler smt och den bortloc- 
kade eller afvikne tillrättaskaffa, samt den, som låtit sig förleda att 
afvika, bota 1000 daler smt'). På samma gång man genom privi- 
legier, reglementering af arbetslönerna och mångfaldiga hinder mot 
"ett öfverflödigt mästerblifvande" beröfvade arbetaren medel till en 
anständig bergning och en sjelfständig framtid, nekade man honom 
sålunda äfven rätt, att i ett annat land söka dessa väsendtliga vil- 
kor för trefnad och lycka. 



1) S. H. och M. Dep:s prot.-utdr. 17 Augusti 1756. K. H. A. 

2) S. Urs bref 21 Oktober 1756. E. A. 

3) C.-C:ii bet. 15 April 1751. — Eådsprot. 8 November 1756. E. A. 

4) Kongl. brefvet 3 Augusti och C.-C:ii kung. 8 September 1756. 



193 

Slutligen var det äfven angeläget att väl fördela och använda 
landets arbetsdugliga befolkning, på det att under den svåra och 
allmänna folkbristen den ena näringen ej skulle få draga till sig 
mera eller annorlunda beskaifadt folk än den nödvändigt behöfde, 
och sålunda förqväfva en annan nyttig näring. För detta ändamål 
stadgades bland annat, att kramhandeln med alngods och nipper 
skulle bestridas af qvinnor, att krögerierna, af hvilka i Stockholm 
funnos 7 — 800, endast finge använda sådan betjening, som genom 
ålder och skröplighet var till annat arbete oduglig, samt att till 
sjöfart ej flera fingo inmönstras än oundgängligt var, emedan myc- 
ket sjöfolk brukade utomlands rymma, hvarför äfven skepparen åla- 
des en plikt af 50 daler smt för hvarje inmönstrad sjöman, som ej 
till fäderneslandet med fartyget återkom '). 

Det var egentligen önskan att förekomma den starka inflj^tt- 
ningen till städerna, hvarigenom jordbrukets redan alltför ringa 
tillgång på arbetskraft ytterligare förminskades, som dikterade denna 
förordning, så mycket heldre, som denna närings klagomål kraftigt 
understöddes af den stegrade spanmålsimporten Vi hafva äfven re- 
dan nämnt, huru ständerna alltmera började uppmärksamma jord- 
brukets behof af uppmuntran och hjelp, och huru de vid 1756 års 
riksdag satte främst på sitt ekonomiska program, att vidtaga åt- 
gärder på det landet måtte kunna föda sig sjelf, och att för detta 
ändamål dels söka försvåra införseln af främmande spanmål , dels 
äfven bilda spanmålsmagasiner, befordra skiftesverket m. m. Till 
"landets föda" räknades dock ej endast jordens och ladugårdens van- 
liga alster, utan snart sagdt all råämnesproduktion Sveriges jord 
skulle sålunda sjelf frambringa ej allenast allt det som till fabrikerna 
behöfdes af råämnen, såsom silke, hampa, lin, ull, åtskilliga slags 
färgämnen och dylikt, utan äfven sådana exotiska produkter, eller 
surrogat derför, som vana och smak gjort nästan oumbärliga, såsom 
vin, the och tobak. Endast derigenom kunde landet verkligen blifva 
rikt och dess handelsbalans fördelaktig Dertill åter behöfdes i främ- 
sta rummet att folket rätt anfördes och lärdes att rätt inse så sin 
egen som landets fördel, samt i nödfall något litet tvång från myn- 
digheternas sida , om motspänstigheten eller trögheten skulle visa sig 
alltför ohandterliga. Ty icke var det öfverensstämmande med en 
riktig politik, att låta den enskilde sjelf bestämma hvad han efter 
den trånga synkretsen af egen fördel ville odla eller icke odla; icke 



1) Kongl. Förordn. 10 Maj 1757. 

13 



194 

borde landtmannen efter eget behag få ödelägga en näring, emedan 
den tycktes vara mindre indrägtig, ehuru väl för samhället nödvändig, 
och företaga en annan, som gaf honom större vinst')- Det var sta- 
tens pligt och rätt, att genom en väl grundad hushållning tillse, 
att all egendom blef rätt handhafd, så att den gaf landet tillbörlig 
vinst, men icke kunde den enskilde få efter eget behag sköta sin 
åker och äng, sitt handtverk och näring^). Också hade man, som 
bekant, gått ganska långt på denna väg. Genom talrika uppmun- 
tringar, genom höga tullar och delvis äfven förbud på utländsk to- 
bak, samt genom att ålägga de inhemska tobaksspinnerierna att be- 
gagna svensk råvara, hade man snart Ij^ckats utsträcka odlingen af 
denna planta så vidt, att den väckte vederbörandes bekymmer och 
måste inskränkas. Odling af mullbärsträd och uppfödande af silkesma- 
skar bedrefs under åren 1750-60 med sådan ifver, att man ej endast i 
Skåne, der en särskild direktör för planteringarna var förordnad, fun- 
nes stora plantager, utan äfven i Wermland, Westergötland , Upland ja 
ända upp i Lappmarken idkades denna näring med godt hopp att ge- 
nom sådan patriotisk flit göra sig väl förtjent om fäderneslandet^). 
Genom premier för mullbärsträd och inhemskt silke, för weide, kräpp, 
safflor, rapsat, fransyska kardborrar m. m., sökte ständerna ytterli- 
gare egga denna produktion , men på samma gång äfven att inskränka 
den till städerna, samt till Skåne, hvars rika jord och blidare kli- 
mat företrädesvis tycktes ämnat denna provins till landets förrådshus 
för alla möjliga produkter. Fårskötseln uppmuntrades, såsom be- 
kant, genom flerfaldiga premier, genom anläggande af schäferier till 
en del på kronans bekostnad och genom förordnande af s. k. "schäf- 
frar" eller i fårskötsel kunniga personer. Förhoppningarne om den 
rikedom för landet, som sålunda skulle vinnas, om blott flit, ihär- 
dighet och patriotism ej felade, voro verkligen storartade och kol- 
porterad es ifrigt i tal och skrift. Endast genom att fullfölja arbetet 
med uppfödande af finulliga får, skulle vi snart hafva 50 sådana på 
hvarje hemman, med en årlig af kastning af 24 millioner daler smt. 
Upparbetades sedermera denna ull inom riket till kläde, skulle den 
gifva oss en årlig inkomst af 80 millioner O- Genom tabaksplante- 
ringarna skulle vi inom kort bespara de flera millioner daler smt 



1) Berch: Inl. till Allmänna Hushållningen. 

2) "Ärlig Svensk". Veckoskrift. Tryckt 1755—56. 

3) Den Svenske Merkurius. Månadsskrift 1756—65. 

4) Alilströmer: Tal om Schäferiernas nytta. 1759. 



195 

årligen, som nu gingo till utländingen för denna visserligen onyt- 
tiga, men oumbärliga vara; genom silkesodlingen kunde man vinna en 
årlig af kastning af 250 plåtar per tunnland, hvilken af kastning var 
en nationell besparing och ren vinst o. s. v. '). Om blott , med ett ord , 
städerna ville öfvergifva sitt usla klåperi med landtmannasysslor, och 
i stället rätt begagna alla de förmåner och tillfällen till industri, 
som vårt land af en mild försyn erhållit, så skulle snart allt blifva 
lif och rörelse i landet, välmågan och arbetet tilltaga, och både stad 
och land blomstra. En och annan röst höjdes väl emot allt detta 
"klåperi" med allehanda konstlade näringar, en eller annan mera 
skarpsynt patriot påpekade, att hela detta hushållsprogram var en- 
dast en lysande, men tom gyckelbild, och att hvarje sträfvande för 
dess förverkligande var egnadt att hämma utvecklingen af landets 
verkliga produktiva krafter "), men de förmådde naturligen ej göra sig 
hörda och betraktades såsom endast alster af modlöshet eller maklighet. 
De glänsande förhoppningar, man fastade vid hushållssystemet, 
förmådde dock ej undantränga känslan af landets närvarande brist på 
nödvändighetsvaror och af behofvet att afhjelpa densamma. Handels- 
och Manufaktur-Deputationen vid 1756 års riksdag hade äfven angifvit 
en af de väsendtligaste orsakerna till denna brist, nemligen de mång- 
faldiga hindren för handeln, särdeles för exporten af spanmål, i följd 
hvaraf hvarje provins endast producerade för eget behof, och verk- 
liga vrakpris under goda år omvexlade med hungersnödspris vid 
hvarje missväxtår. Förslaget om vidgad frihet för denna handel 
hade visserligen då ej förmått göra sig gällande, men det dröjde 
likväl ej länge förrän det återkom, ehuru i något förändrad form 
och af en annan orsak. Sedan nemligen banken år 1752 blifvit öpp- 
nad till belåning af jordegendom , hade snart en ovanligt Mig spe- 
kulation i sådan uppkommit, och så väl i följd deraf, som äfven af 
vårt sedelmynts fallande värde , egendomarnes nominella pris stegrats 
till 3—4 gånger det förut vanliga, hvarigenom åter spanmålens pro- 
duktionspris stegrats, enligt en uppgift, från 15 — 17 daler kmt till 
33 — 35 daler samma mynt för tunna råg. Då nu en temligen god 
skörd i förening med förbudet mot bränvinsbränning alstrat en ovan- 
ligt rik tillgång på spanmål, föll snart dess pris, så att en allmän 
klagan hördes, det landtmannen ej erhöll skäligt pris på sin vara 
och sålunda saknade den uppmuntran, utan hvilken jordbruket ej 



1) * Ärlig Svensk.* 

2) Jfr t. ex. Tobaksplanteringars nytta och af v. B. tryckt 1748. 



196 

kunde bestå. Ar 1759 ansåg sig regeringen sjelf böra med anled- 
ning af dessa klagomål vidtaga någon åtgärd och begärde yttrande 
af Kammar- och Commerce-Collegierna, samt Stats- Contoiret angå- 
ende medlen att hålla spanmålen i skäligt pris, med särskild hem- 
ställan derjemte, om ej exportpremier för denna vara skulle vara 
för ändamålet tjenliga. Endast Kammar- Collegium tillstyrkte så- 
dana premier till belopp af 4 daler kmt för tunnan råg och 3 daler 
för korn, emedan de skulle bidraga att hålla spanmålsprisen vid 
skälig höjd och att låta landtmannen erhålla ersättning för möda och 
kostnad jemte billig utkomst. De öfriga embetsverken afstyrkte, 
emedan någon utrikes afsättning troligen ändock ej skulle kunna 
under gällande förhållanden komma till stånd. Bättre vore, menade 
de, att landtmannen sökte sin utkomst i ett stort qvantum än i 
högt pris på ett litet sådant; först då skulle exportpremier med 
framgång kunna beviljas och utskeppning blifi^a möjlig O- Då lik- 
väl spanmålen ytterligare föll i pris ända ned till 14 daler kmt för 
tunnan begärde regeringen ytterligare utlåtande angående medlen att 
förekomma sådant prisfall. Deri afstyrktes likväl h varje direkt upp- 
handling för kronans räkning, af flera skäl, bland andra äfven att 
höga pris kunde hos en stor del af allmogen blifva lika väl en 
uppmuntran till beqvämlighet och lättja, som till större ansträng- 
ning för att framskaffa en ymnigare produkt. Landtmannen borde 
dessutom icke anse spanmål såsom sin enda afsättningsvara , utan 
genom att använda säd till ladugårdarne producera kött, smör och 
ost, hvilka nu till höga pris infördes i landet. Slutligen erinra- 
des äfven om den betänklighet, som borde möta hvarje statens åt- 
gärd för att höja brödpriserna, nemligen att den alltid måste blifva 
till skada för en stor del af nationen. Likväl borde kronan köpa 
ritorr säd, när den gällde 16 daler kmt i Skåne och 18 daler i de 
öfriga provinserna; "kronans utgift derför skulle ej blifva stor, eme- 
dan allmogen endast undantagsvis gaf sig tid att ritorka säden -). 

Ehuruväl tanken på exportpremier afstyrktes och förföll hos re- 
geringen, dog den dock ej bort. Den återupptogs af enskilde, så 
mycket heldre, som dylika premier dels numera utgjorde inom öf- 
riga näringsgrenar ett af de väsendligaste sätten för statens under- 
stöd, dels äfven hade gifvit lysande prof på sin förmåga i andra 
länder, särdeles i England, hvilket land ansågs genom exportpremier 



1) Bet. 27 Juli 1759. Handels-Bibliothek af E. Sefström. II. 9. 

2) Bet. 13 September 1759. Dersammastädes. 



197 

hafva bragt sitt jordbruk till en mycket betydande höjd. Den fick 
äfven ökad styrka i samma mån man började klarare inse, att en 
jemn och lätt afsättning var jordbrukets likasom slöjdernas lifsvilkor, 
och att denna bäst skulle åstadkommas genom att göra jordbrukets 
produkter till föremål för handelns spekulation. "Svårigheten att 
afsätta sätter jordbrukaren i ständig fara; en öfverfiödig skörd rui- 
nerar honom lika väl som en missväxt", sade en författare. Ett 
ringa premium af 6 d. kmt för tunnan, gifvet åt handlanden som 
skeppade säd från svensk hamn till en annan, in- eller utländsk, 
skulle åstadkomma en behöflig spekulation; handeln skulle då rätta 
sig efter hela landets tillstånd och åkerbrukaren, säker om afsätt- 
ning, skulle då odla jorden med mera sorgfällighet och flit ')• 
För öfrigt yrkade man äfven, att spanmålshaudeln, med eller utan 
premier, skulle lemnas åt den enskilda företagsamheten, och kronans 
jemte kommunernas inblandning deri så mycket som möjligt undvi- 
kas. Krono- och sockenmagasinerna verka icke till hjelp, ehuru 
mycket omhuldade , hörde man yttras , ty spanmålen är en köpmans - 
vara och kronan h varken kan eller bör sköta handeln. Enskilde 
borde derföre uppmuntras att hålla magasiner, om möjligt af in- 
hemsk säd , och deras uppmuntran bestå i hopp om vinst. I goda år 
producerade Sverige mera spanmål än det behöfde , och ändock måste 
det under nuvarande förhållanden hvarje fjerde eller femte år med 
oerhörda uppoffringar köpa stora qvantiteter utifrån för att undgå 
att dö af hunger. Kunde man endast komma derhän, att köpare 
efterfrågade säden när den fanns till öfverflöd , så att den ej af brist 
på afsättning förfores, så skulle landet utan svårighet föda sig sjelf , 
ty tre goda års öfverskott fyllde ett missväxtårs brist. Friheten 
var således förnämsta vilkoret för spanmålshandelns framgång, men 
emedan dertill behöfdes äfven stora kapital, så borde dessa fram- 
kallas genom exportpremier, så afpassade att de betäckte kostnaden 
för exporten, hvarigenom prisskilnaden här och på afsättningsorten 
sålunda blefve köpmannens rena vinst ^), Likväl ville icke alla åstad- 
komma en jemn afsättning, likasom så vidt möjligt jemna pris, ge- 
nom att uppmuntra en fri och liflig handel. Man hörde äfven yr- 
kas , att det alltför låga priset på svensk spanmål borde förekommas 
genom "att sätta införseln af den tyska under sådana skyldigheter 
och tvång, att den ej förmådde vräka vår; för deras skuld som äia 



1) Tal om spanmålsbristens afhjelpande. 1759. V. Akadrs HanclLs. 

2) "^'Om handel med spanmål* i Sefströms Handelsbibliothek. II. 3. 



198 

borde den dock ej förbjudas, på det säden ej under hårda år måtte 
oskäligen stegras" ')• 

Jemte afsättningens svårigheter ansågs äfven allt fortfarande 
den tryckande folkbristen såsom det väsentligaste hindret för lan- 
dets ekonomiska utveckling, och särskildt för jordbrukets. De med- 
gifvanden som genom 1741 års förordning blifvit gjorda, i afseende 
å förbuden mot hemmanskljfning, förmådde sålunda ej längre till- 
fredsställa, och yrkandet på upphäfv^ande eller förmildrande af tjen- 
stehjonsförfattningarna återkom med fördubblad styrka. "Främsta 
anledningen till folkbristen är våra egna lagar, som hindra hem- 
mansklyfningen , fixera antalet af medlemmar i hvarje hushåll, samt 
af sjelfva hushållen", yttrade Commerce-Collegium i sin riksdags- 
relation år 1751. "Lösdrifvaretiteln är hufvudorsaken till folkbri- 
sten", försäkrade några år derefter en författare''), ty af den här- 
ledes i främsta rummet giftermålens fåtalighet. Fordom voro sven- 
ske drängar fritt folk och fingo lofligen försörja sig bäst de för- 
mådde; den som ville tjena, var dertill oförhindrad, den som ej ville 
det, var dertill ej tvungen. Ingen ansågs såsom lösdrifvare , när han 
ordentligt betalade sina skatter; intet hinder fanns att gifta sig vid 
tillåten ålder och att med idoghet, arbete och dagsverken försörja 
sitt hushåll. Också mådde man då väl och förökade sig, och inga 
klagomål öfver folkbrist kunde då förnimmas. Annorlunda är det 
nu , sedan man tvingas att tjena för årslön eller behandlas som lös- 
drifvare; sedan man blifvit förbjuden att ärligen försörja sig och 
bygga äktenskap, hafva natur ligen de giftas antal så aftagit, att 
knapt någon enda af menige man är gift, hvaraf blifvit en nödvän- 
dig följd, att landet är fattigt på folk. . . . Lösdrifvaretiteln och dess 
påföljder böra följaktligen utplånas ur vår lag, samt derjemte hvarje 
hemmansegare få rätt att bygga så många torp han vill, och de, 
som bygga sådana, tillerkännas upppmuntringar och förmåner. Af- 
skrifningar på skatterna böra äfven beviljas gifta drängar med ett 
visst antal barn, samt ogifta sådana vid utskrifningar alltid tagas 
först. . . . Detta giftermålens aftagande ansågs äfven antyda en viss 
sjuklighet i samhällskroppen. "Det står ej bra till i ett land, der 
ett oskäligt kreatur, ett lamb, en kalf eller d}dikt värderas högre 
än ett barn; men om i vårt land en person erbjudes det förra, så 
tackar han, erbjudes han derimot det senare, så betackar han sig"^). 



1) Tankar vid spanmålspris ernås undransvärda ombyte. Tr. 1759. Anonym. 

2) Svenska folkbristens orsaker och botemedel af Carl Pehrsson. Tr. 1754. 

3) Tankar om folkbristen. 1759. Anonym. 



199 

J. F. Kryger upptog frågan inför sjelfva Vetenskaps-Akademien, 
med så mycket mera skäl, som "vårt utarmade samhälles förnämsta 
sjukdom just är folkbristen, hvarigenom straxt händer felas för 
hvarje näring, som börjar att vidga sig"')- Vi ega, sade han, i 
proportion till vårt lands storlek , 20 gånger mindre folk än England , 
hvilket till ej ringa del beror på hushållningens dåliga tillstånd. 
Våra tre millioner menniskor kunna likväl icke på mindre än 150 år 
fördubblas, ty dertill behöfves många och blomstrande näringar, och 
ett sådant faktum måste så mycket mera beklagas, som minst sex 
millioner behöfvas för att någorlunda bearbeta våra befintliga nä- 
ringsämnen. Hindren för en hastigare folkökning hos oss äro i främ- 
sta rummet sparsamma och senfärdiga giftermål, barnens missvår- 
dande, hungersnöd, krig och utflyttningar, samt derjemte äfven åt- 
skilligt tvång i författningarna och alltför dryga pålagor, hvilka båda 
senare hinder dock jemförelsevis lätt kunna häfvas. Missväxt och 
hungersnöd komma oftast af uselt landtbruk, och afhjelpas bäst ge- 
att utförseln af spanmål och matvaror lemnas fri, ja till och med 
uppmuntras genom belöningar. Huru orimligt, tillägger han, detta 
påstående nu än kan tyckas, kommer dock en tid då sanningen deraf 
både inses och göres gällande. Utflyttningarna kunna ej förbjudas, 
utan endast förekommas genom att skaffa tillgång till nya närings- 
medel. Men detta är just svårigheten, ty det är alla folklösa län- 
ders naturliga öde att hysa proportionsvis flera lättingar, samt att 
för lika mycket arbete behöfva mera folk, än andra tätare bebyggda 
länder. När landets stora vidd skiljer innevånarne från hvarandra, 
hindras nemligen rörelsen och handeln dem emellan, stad och land 
sammanblandas, om också ej till namnet, så likväl till näringarna, 
och hvarje hushåll lefver och arbetar endast för sig sjelf. Landt- 
mannen har då blott ringa och svår afsättning och kan endast ar- 
beta för eget uppehälle, hvaraf hans omtanke för jordens uppodling 
förqväfves, och han hindras att af städerna köpa sitt behof af slöjde- 
varor. . . . Efter denna redogörelse för ej endast arbetsfördelningens 
fördelar, utan äfven för de naturliga hinder, som i vårt land möta 
dess utveckling, finner man med någon förvåning författaren yrka på 
dess genomförande äfven hos oss, i trots af alla svårigheter. Eme- 
dan näringarnes fördelning är en grundsanning i den ekonomiska 
vetenskapen, bör den äfven i vår hushållning genomföras, och närings- 
fången riktigt fördelas mellan landet, samt upp- och stapelstäderna. 



1) Tal: Om folkbristens orsaker, verkan och hjelp. 1758. 



200 

Städerna böra lemna åkerbruket ät landtmannen, denne åter plan- 
tager, slöjder och handel åt städerna. När så blifver ordnadt skall 
ingen brist finnas, rörelsen och lifvet tilltaga, mångslöjd och mång- 
säljning upphöra, stapelstäderna blifva upplagsplatser för allehanda 
varor, uppstäderna få handaslöjder och plantager, och landet egnas 
åt jordens brukande, allt till så enskild som allmän båtnad. . . . 
För att besegra alla de svårigheter som införandet af denna ordning 
måste möta, är det visserligen nödvändigt att strängt iakttaga de 
lagar och reglementen, som hittils sökt befrämja densamma, meii 
äfven att göra dem lefvande genom flerfaldiga åtgärder, i främsta 
rummet förbättrande af kommunikationsanstalterna, utan hvilka af- 
sättningen ej kan ega något lif. Dessutom måste äfven förslaget om 
handelsparteringen genomföras och de närandes antal rättas efter 
hvarje stads behof, så att icke t. ex. två guldsmeder få finnas mot 
blott en klensmed o. s. v. 

Det inses lätt, att detta lilla arbete betecknar ett vackert fram- 
steg i våra insigter om vilkoren för samhällets ekonomiska förkofran. 
Arbetsfördelningens orsaker och fördelar äro klart framställda, och 
om äfven författaren, fången i slentrianens bojor eller kanske bun- 
den af sin ställning såsom kommissarie i Manufaktur- Contoiret, hvar- 
ken kunde eller vågade strängt draga sina slutsatser deraf, utan 
slutade med yrkande på arbetsfördelningens genomförande genom laga 
tvång, så insåg han likväl att detta ensamt intet kunde uträtta. 
Här uttalas äfven, att tillgång till näringsmedel, till arbete och 
arbetslön, är det oeftergifliga vilkoret för hvarje nyttig folkökning, 
och att för detta ändamål bör genom alla medel i främsta rummet 
en lätt och jemn afsättning beredas, ej endast genom att upphäfva 
alla densamma störande författningar, utan äfven genom förbättrade 
kommunikationer, hvilka äro hushållningens, och särskildt jordbru- 
kets, främsta häfstång. Ännu bestämdare framhålles betydelsen af 
dessa hufvudvilkor för samhällets välstånd i ett litet samtida arbete, 
kalladt "Tankar om sedernas inverkan på folkmängden" af C. F. 
Scheffer ') , hvilket förklarar sig inspireradt af det fransyska arbetet 
"Fami des hommes ou traité sur la population" af V. Mirabeau, en 
af den unga fysiokratiska skolans flitigaste och tidigaste förkämpar. 
"Tankarne" bära också tydliga spår af detta sitt ursprung, ty man 
återfinner i dem de flesta af fysiokratismens förnämsta satser, såsom 
att friheten och eganderätten äro menniskans väsendtligaste medfödda 



1) Tr. 1759. 



201 

rättigheter, och sålunda måste af hvarje regering troget vårdas, lika- 
som äfven den af dessa rättigheter följande arbetets och omsättnin- 
gens frihet, utan hvilken intet verkligt välstånd kan trifvas; att 
jordbruket ensamt, eller åtminstone hufvudsakligen , är produktivt, 
och att folkmängdens storlek beror af tillgången på föda och uppe- 
hälle, således på jordbruket stillstånd o. s. v. "Folkmängden i ett land 
rättar sig efter uppehället", säger förf.^ och menniskan lyder i detta 
fall samma naturlag, som djuren och växterna. Att det t. ex. finnes 
flera får än vargar, ehuru de senare framföda flera ungar, beror så- 
lunda endast derpå, att födan för de förra är rikligare. Af alla nä- 
ringar är följaktligen jordbruket det yppersta, ty det ensamt kan 
öka tillgången på föda för menniskan, och att försumma jordbruket 
är detsamma, som att hindra folkmängdens tillväxt. Men der stör- 
sta antalet m-enniskor finnes, der bära äfven åkrarna mest, ty det 
menskliga arbetet är produktionens vilkor, och ju mera arbete eg- 
nas åt jorden, desto mera gifver hon. När sederna äro enkla och 
goda, när frihet, jemnlikhet och sparsamhet råda, då älskas och 
vördas landtlifvet och åkerbruket, då blomstrar allt och förökes fol- 
ket i antal och välstånd. Men hos oss har man, liksom hunden i 
fabeln, släppt köttstycket för att gripa efter dess skugga, emedan man 
ansett jordbruksnäringen vara i anseende och bildning underordnad 
stads- och hoflifvet, ehuru väl dess idkare bära all statens tunga 
och gifva den allt dess välstånd. — Frihet i arbetet och omsättnin- 
gen äro hufvudvilkoret för produktionen, och hvarje regeringens be- 
nägenhet att oroa eller störa den tjenar endast att göra landet till 
en ödemark, att göra åkern vanskött och gifva dess afkomst till rof 
åt maskarna. I ju smärre delar jorden kan styckas, desto bättre, 
emedan derigenom så många flera ega jord, och derigenom uppmun- 
tras att förbättra den, att gifta sig och föda barn. Ty det är just 
skilnaden mellan mitt och ditt, d. v. s. eganderätten , som är ur- 
sprunget till all förkofran i ett land. . . . Författarens slutsats blif- 
ver, att icke folkmängden i och för sig, men väl folkets arbetsam- 
het utgör ett samhälles rätta st3Tka, och denna arbetsamhet beror 
på sederna; att emedan jorden och menskliga arbetet i förening äro 
de enda produktionsmedlen, så böra de fritt få närma sig hvarandra; 
och att författningar för att uppmuntra och gynna näringar, som 
böra blomstra opp af sig sjelfva, när behofvet påkallar dem, endast 
bidraga att förkonstla sederna, att hindra det produktiva arbetet 
och minska välståndet. 



202 

Yrkandet på arbetets och framför allt omsättningens frihet, 
såsom den rikaste källan till samhällets välstånd, betonas allt 
skarpare i flera skrifter från början af 1760-talet. I hvad mån 
denna sundare uppfattning af vilkoren för den ekonomiska blorastrin- 
gen får anses härleda sig från sjelfständigt studium eller från en 
närmare bekantskap med fysiokratismen , är visserligen svårt att be- 
stämma, men om äfven likheten med den nya ekonomiska skolans 
läror i många afseenden är slående, bör det dock observeras, att 
denna skolas literatur egentligen först från och med senare hälften 
af detta decennium erhöll någon rikare utveckling. ... En liten 
skrift af år 1763, kallad "Undersökning om våra näringar äro komna 
till en mot folkstocken svarande höjd" ') , kommenterar sålunda sat- 
sen, att den fria konkurrensen är handelns mest lifgifvande princip, 
pä ett sätt, som Gournay sjelf skulle hafva ansett för fuUgiltigt. 
Författaren finner anledningen till vår aftagande folkmängd vara 
näringarnes outvecklade tillstånd , hvilket åter beror derpå , att poli- 
tien sätter alltför många skrankor för idkarens vinningslystnad. Så- 
dana skrankor äro, att en utlärd arbetare ej får fritt sätta upp 
verkstad och att en stad med hafvet öppet framför sig ej får idka 
sjöfart, och de verka blott till inskränkning i produktionen, hvaraf 
följa fattigdom, dyrhet och brist. Vill man låta af hvem som helst 
och på hvad ort som helst iurättas näringsverk, så går det verket 
fram, som gynnas af idkarens naturs och lyckas gåfvor, af ortens 
läge, folkets böjelser, afsättningens lätthet och dylikt, men det verk 
går deremot under, som ej af allt detta gynnas. Kan ej en näring 
hjelpas annorlunda än genom retande belöningar eller tvungna me- 
del, såsom andras uteslutande och exklusiva lagar vid afsättuingen , 
så kan densamma ej länge ega bestånd i ett land, som handlar med 
andra länder. "Tvungna näringar och inskränkt handel" äro sålunda 
förnämsta anledningen till folkbristen och utvandringarna. Mest för- 
dömliga äro dock hindren mot handelns utveckling, ty handeln är 
alla näringars amma. Också visar hela vår historia, säger förf., att 
hvarje förbud mot utförsel af spanmål åstadkommit brist och hun- 
ger och måst efterföljas af förbud mot folkets utflyttning, och man 
kan deraf våga den slutsats, att om utförseln lättas och gynnas, 
skall arbetet och födan blifva rikligare. Ett medel dertill är, att 
alla städer vid sjön få stapelstadsrätt. Det hos oss inskränkta an- 
talet stapelstäder gör nemligen mycket ondt, ej mindre vid in- 



1) Af Efraim Olof Euneberg. 



203 

förseln, emedan ett helt distrikt nödgas att lita på några få köp- 
män, som ofta framkalla brist för att få högt pris, än vid utför- 
seln, ty ju flera stapelstäder täfla att uppköpa varorna och utföra 
dem, desto mera stiger deras värde och dermed äfven produktionen. 
Eegeln är sålunda, "att ju flere afförande ställen finnes desto mera 
ökas rikets exporter". Vinningslystnaden är driffjedern i all handel, 
och att mångfaldiga vinningslystnaden är att öka företagsamheten och 
exporterna. . . . Det är bristen på stapelstäder, som gör våra upp- 
städer så usla, att hela Finland ej kan underhålla den enda upp- 
staden Tavastehus, och att i Norrland finnes endast två städer, så 
fattiga, att en främling midt på torget frågar huru långt det är 
till staden. Anlägger man en stapelstad, der ej förut fanns någon, 
skola straxt några handlande försöka att utskeppa en laddning 
af ortens varor, tillverkaren skall då få ny efterfrågan och högre 
pris för sin vara, deraf uppmuntras att tillverka mera och bättre, 
och så är man på välståndets rätta väg. . . . "Samma lag, som gäl- 
ler för de enskilde, nemligen att deras välgång beror på, att de ej 
motarbeta hvarandras framskridande till välstånd, gäller äfven för 
staterna." Ty hvarje land har sina fördelar, och det som ej vill 
dela med sig af dem till andra länder, måste snart med sitt väl- 
stånd bota för sin missundsamJiet. Om t. ex. det i England gäl- 
lande förbudet mot utförsel af ull hade kunnat verkligen genomfö- 
ras, så skulle snart detta lands stora fårhjordar hafva förminskats; 
men lyckligtvis sörjde det enskilda intresset genom lurendrägerier 
for ullproduktionens upprätthållande. Ville England derimot tillåta 
utförsel af ull mot en skälig afgift, så skulle dess hjordar ytterli- 
gare tillväxa, och dess väfverier endast vinna genom eggeisen af den 
utländska täflan. . . . Ehuruväl lika bestämd anhängare af arbetets 
som af handelns frihet, vill dock författaren ej för tillfället blanda 
sig i den stora tvisten derom, men endast erinra, att den inhemska 
fria konkurrensen ej kan blifva rätt fruktbärande, utan att ställas i 
förening med en åjlik fri täflan äfven med utländingen. Detta be- 
visar han genom följande exempel. Om inga skor finge införas till 
Gotland, så erhöllo dermed de gotländska skomakarne privilegium 
på hela afsättningen, befriades från all täflan, som kunde tvinga 
dem att moderera sitt pris, och de afstodo följaktligen småningom 
från all spekulation på utländsk afsättning. Finge nu hvarje gesäll 
frihet att blifva mästare, blefve likväl hvarken tillverkningen eller 
afsättningen större än förut, men tillverkarne blefve derimot flera 
och måste söka undersälja hvarandra, samt för detta ändamål till- 



204 

verka sämre varor, hvaraf slutligen skulle följa att hela näringen 
blef dålig och förfallen. Finge åter svenska och utländska skor 
fritt införas till Gotland, skulle dyrhet och klåperi förekommas 
genom införsel och den i skohandeln inplantade lifliga konkurren- 
sen; tillverkaren skulle nödgas att genom allehanda förbättringar 
moderera sitt pris för att erhålla vidsträcktare marknad, äfven ut- 
omlands; hvarje gesäll skulle kunna sätta upp verkstad och hundra 
skomakare skulle trifvas bättre än förut en, emedan de arbetade för 
hela verlden. — Emot den gamla, hittills allrådande, theorien om 
den inhemska fria täflan såsom endast ett "skadligt kladdande", 
hvilket motverkade produktionens höjande och förbättring, och om 
den utländska konkurrensen, såsom den der beröfvade landets barn 
deras arbete och landet dess välstånd, bilda visserligen dessa nya 
åsigter en alltför stark kontrast för att ännu kunna göra sig gäl- 
lande eller blifva erkända för mera än djerfva hypotheser. Att ge- 
nom dessa skrifter striden om den inhemska arbetsfriheten och om 
näringarnas inbördes rang likväl fördes ett stort steg framåt , är lätt 
insedt, samt att den derigenom öfvergick till ett öppet anfall mot 
hela det ekonomiska system, som under århundraden funnit sitt ut- 
tryck i otaliga lagar och författningar, hvilka åsyftade att ordna 
och reglera produktionen och afsättningen. Frihet inom alla de 
oräkneliga skiftande formerna af det ekonomiska arbetet började nu 
yrkas, och för dess vinnande ville man kullstörta alla de skrankor 
som nära trenne seklers arbete hade uppfört. De nya åsigternas 
målsmän erkände visserligen sin revolutionära tendens, men "ej 
borde likväl, menade de, fruktan för en total revolution i närin- 
garna och handeln afhålla fi-ån att införa slöjde- och handelsfrihe- 
ten, ty någon plötslig faktisk förändring kunde ej med ens åstad- 
kommas af våra sjöstäders alla fattiga borgare och rikets öfriga in- 
byggare". 

Diskussionen mellan de olika åsigterna erhöll förnyadt lif, då 
Vetenskaps- Akademien år 1763 framställde sin prisfråga om orsa- 
kerna till och medlen att förekomma svenska folkets utflyttning. 
Redan länge hade man med bekymmer tyckt sig finna, att den 
tryckande folkbristen blef ytterligare försvårad genom en växande 
utflyttning, hvilken beräknades årligen beröfva landet 8000 inne- 
vånare, och att denna fråga studerades med lifligt intresse, och med 
stor ifver upptogs af såväl det rådande ekonomiska systemet som 
af de nya ide'er, som mödosamt och förkättrade sträfvade att bana 
sig väg, bevisas deraf, att Akademien emottog ej mindre än 28 



205 

svar. Akademien belönade af dessa det af J. F. Kry ger afgifna, 
men vägrade likväl "för sjelfva ämnets laggranhets" skull att, så- 
som annars vanligt var, låta under sin garanti trycka detsamma. 
Kryger lät då, såväl för att tillmötesgå en allmänt uttalad önskan 
som äfven med anledning af ämnets stora samhälleliga vigt, på eget 
ansvar från trycket utgifva sitt svar. Kärleken till fäderneslandet 
är, säger författaren, en naturlig böjelse hos hvarje förnuftig men- 
niska, och det måste följaktligen vara särdeles tvingande orsaker, 
som förmå drifva henne att slita sig lös från alla de band, som 
der hålla henne qvar. Dessa orsaker äro vanligast hinder för folkets 
timliga välfärd, mindre goda lagar och andra felaktiga inrättningar. 
Sådana äro hos oss inskränkningarna i friheten att genom lofliga 
näringar vinna sitt uppehälle, tjenstehjonsförfattningarna, de dels 
naturliga, dels konstlade svårigheterna att klyfva hemmanen och öka 
åboernas antal, förbuden mot torps och backstugors upprättande 
m. m., hvilket allt hindrat giftermålen, gjort famillerna husvilla och 
drifvit dem ur landet. Jemte felaktiga lagar hafva äfven olyckliga 
vanor, såsom bränvinsbränningen, bidragit att öka utflyttningarne, 
samt slutligen, men ej minst, den allmänna bristen och dyrheten, 
som motarbetar menniskans sträfvan att göra sin lefnad säll och be- 
qväm. Skulden derför bär hushållningens vanhäfd, hvilken åter be- 
ror på de många hindren för handeln, den ofria utskeppningen och 
de dåliga kommunikationerna. Äfven folkbristen hindrar hushåll- 
ningens förbättring, emedan den förorsakar oreda i och samman- 
blandning af näringarna , hvarigenom rörelsen mellan stad och land 
förqväfves, och båda blifva usla och fattiga. En framstående an- 
ledning till utflyttningen är äfven näringarnes ojemna fördelning, 
hvaraf komma klåperi och trög afsättning. Visserligen hör man 
nu påstås, att detta missförhållande reglerar sig bäst sjelft, och 
kanhända är det äfven så i folkrika och blomstrande länder, men i 
alla andra behöfves säkerligen en försigtig granskning och fördelning 
af folk och näringsmedel. . . . Äfven många andra orsaker hafva med- 
verkat till det ifrågavarande onda, såsom sedelmyntets myckenhet, 
hvilket åstadkommit en så stark stegring i alla varors pris, att ej 
arbetslönerna förmått stiga i samma proportion, hvaraf åter blifvit en 
följd att många arbetare nödgats lida brist. De alltför stora påla-, 
gorna och deras ojemna fördelning trycka folket hårdt. Visserligen 
påstås det vara en sund politi, att besvära nödtorftsvaror med höga 
afgifter, emedan sådant förtager lättja och uppväcker idoghet, men 
den minsta eftertanke bör låta lätt inse huru dålig tillärapningen 



206 

af denna lära måste blifva i ett folk- och näringslöst land. Afgifter 
på varor äro visserligen mycket mindre betungande än personella ut- 
skylder, men då måste de drygast drabba öfverflödsartiklar, dernäst 
sådana, som höra till en medelmåttig vällefnad, och minst dem, 
som äro nödvändiga för lifvets uppehälle. . . . Såsom botemedel mot 
utvandringen föreslår författaren, bland många andra, att reducera 
penningestocken; att undanrödja alla hinder för folket i städerna 
och på landet att försörja sig det bästa de kunna; att befrämja jord- 
afsöndringen och hemmansklyfningen; att uppmuntra giftermålen, 
samt att upphjelpa landtbruket genom premier. Ordning i näringarna 
finner han likväl lika nödvändig som frihet, ty icke bör ett yrke 
uppmuntras så högt, att ett annat saknar nödiga arbetare, icke bör 
löst folk få samma näringsrätt som borgare, och ej heller tjenare 
göras till husbönder genom att omåttligt öka näringsidkarnes antal. - 
Ehuruväl Kry ger nu, såsom förut, bäfvar för konsequenserna af sina 
egna idéer, och så snart han inkommer på kapitlet om de s. k. 
stadsnäringarna släpper friheten för att så mycket fastare qvarhålla 
den kära ordningen, hvilken ej utan politiens biträde i alla rikt- 
ningar kan vinnas, tyckes likväl Akademien hafva funnit hans 
åsigter alltför djerfva och sålunda i viss mån velat förringa be- 
tydelsen af det bifall, hennes majoritet honom tillerkänt. Åtmin- 
stone gaf den sin mention honorable åt ett svar på samma prisfråga 
af Anders Schönberg, hvilken finner utflyttningen härleda sig från 
helt motsatta grunder. Dessa äro nemligen alldeles icke nöd och 
brist eller några andra verkligen tvingande orsaker, men väl folkets 
sjelfsvåld och ostadighet, dess böjelse för vällust och öfverflöd, samt 
i allmänhet förderfvade seder och derpå beroende bristande kärlek 
till fäderneslandet. I afseende på de ekonomiska förhållandena an- 
ser han inga skäl till klagomål finnas, och det allmänna ropet på 
frihet i näringarne och på rättighet att fritt få försörja sig är endast 
en galenskap, som skulle föra oss i förderf om det förmådde göra 
sig hördt. Botemedlet är således en reform af sederna, hvars främ- 
sta sträfvan måste blifva att genom förbud och goda efterdömen 
hämma sjelfsvåldet, yppigheten och den vällustiga lefnaden. 

Om Schönberg bör anses representera det gamla ekonomiska 
systemet, framstår derimot Anders Chydenius såsom den förnämsta 
kämpen för den nya skolan, yrkande med klarhet och utan tvekan 
hvaije individs rätt att utan hinder af författningarna söka vinna 
sin existens, och bevisande samhällets egen fördel af att utan in- 
skränkning erkänna och respektera denna rätt. Då det svar han gaf 



207 

på Akademiens prisfråga lemnades utan uppmärksamhet utgaf han 
det år 1765, tillegnadt Kiksens ständer, just då samlade för att bota 
rikets många refvor. Författarens utgångspunkt är, att försynen 
nedlagt i menniskans bröst ett behof att förbättra sitt tillstånd, så 
starkt, att det utgör grunden för all hennes sträfvan. Då nu der- 
jemte många kära band hålla henne fästad vid fäderneslandet, må- 
ste det vara svåra missförhållanden som drifva henne derifrån, och 
det förnämsta af dessa är just tvånget eller bristen på tillräcklig 
frihet att på ett anständigt sätt kunna realisera detta lika natur- 
liga som starka begär. Då det derjemte är otvifvelaktigt , att kla- 
gan öfver sådant tvång hos oss allmänt höres, så finner han ange- 
läget att undersöka om det verkligen existerar, emedan blotta in- 
billningen i detta afseende är tillräcklig att drifva folket bort. Hvad 
då först beträffar tvång i jordbruket, så finnes det i så många for- 
mer, att det verkligen är förundransvärdt huru denna näring kan 
vara så pass utvecklad , som den verkligen är. Sådana äro de oskif- 
tacla^^gorna , den ofullständiga afmätningen, osäkerheten i egande- 
rätten, de dåliga kommunikationerna, h vilka göras ännu sämre ge- 
nom förbuden . för landtmannen att afsätta sitt arbetes och sin jords 
produkter hvar honon? lyster, landttullarna , som hindra och krångla 
med folk vid samfärdseln och betunga varorna, utlagorna till alla 
dessa oräkneliga .Qmbudsmänner, fiskaler, adjunkter och assisstenter, 
kommissioner och deputationer med flera, som äro minst sagdt öf- 
verflödiga , författningarna , som hindra allmogen att på hvarje hem- 
man föda öfver ett visst antal personer, och som ej tåla nybyggare , 
torpare, backstugusittare och inhyseshjon. Handaslöjderna tvingas af 
skrån och andra ordningar, som alstra monopol ; handeln af inskränk- 
ningar, exklusiva privilegier och hemlighetsmakeri, ända sedan 1614 
års handelsordinantie och allt vidare , samt genom förbud mot lands- 
köp, genom långa listor på lurendrägeri varor och dylikt, hvilket 
allt gjort handeln tynande och usel. Slutligen finnes äfven en mängd 
annat tvång, som drabbar folket i sin helhet, såsom långsamheten 
i rättegångar, hvilken gör eganderätten osäker, vingleriet i penninge- 
väsendet, som kostar landet millioner, samt tvånget på förnuftet, 
på pennorna och pressen. Botemedlen äro i och för sig sjelfva lätt 
funna. Allt blifver nemligen godt, om blott näringarna hållas i 
aktning och få njuta sin frihet och sin rätt, om landttullar, skrå- 
förordningar, produktplakater, skilnaden mellan upp- och stapelstä- 
der, privilegierade compagnier och societeter, och alla dylika tillkonst- 
lade författningar och påhitt, hvad än de måtte heta, underkastas 



208 

en grundlig granskning, så att hvarje svensk man får förblifva fri 
från allt oskäligt tvång. Ty friheten, som menniskan är född till, 
sökes af alla; fås den ej hemma, går folket dit, der den åtnjutes. . . 

Den granskning, Chydenins redan i denna lilla skrift börjat egna 
hela den lagstiftning, som afsåg att ordna och stjYB. våra ekonomi- 
ska förhållanden, fortsatte han snart vidare. "Huru det varit möj- 
ligt för Sverige att utan pest och krig blifva fattigt på folk, utan 
handelsfriheter utländingens kommissionär, utan missväxt hungrande 
och med de största grufvor utblottadt på mynt", fann den ifrige pa- 
trioten sig lifligt manad att söka göra klart för sina medborgare, 
på det de måtte lära inse nödvändigheten att fullständigt sönder- 
slita alla dessa fjettrar af "finauce och handelshemligheter, exklusiva 
privilegier, premier, inskränkningar och förbud", som hämmade så 
det enskilda som det allmänna välståndet. I en afhandling af år 
1765 kallad "Källan till rikets vanmagt" söker han sålunda att be- 
visa i hvilken hög grad produktionen och afsättningen blifvit häm- 
made^^ genom blott en enda af dessa välmenande men misslyckade 
författningar, nemlig^n produktplakatet. Hvad verkan detta plakat 
måste hafva, anser han sjelf klart af två grundsanningar inom ekono- 
mien, nemligen att ju flera köpare finnas på en marknad, desto 
bättre betalning får säljaren, samt att den vara kostar mindre, som 
bjudes ut , än den , som köparen efterfrågar. Men plakatet utestängde 
nödvändigt i ej ringa mån Holländarne och Engelsmännen från våra 
hamnar, emedan de ej fingo hitföra andra än eget lands produkter, 
sålunda t. ex. icke assortera sig med salt, hvilket de förut brukat 
införa såsom barlast, och minskade derigenom antalet af köpare af 
våra vanliga exportvaror, hvilkas pris således föll, under det att ut- 
ländingen nödgades fordra högre pris för importvarorna för att få 
omkostnaderna för frakten betalda. Dessutom blefvo våra småstä- 
der, som ej egde skepp att segla utom Östersjön, absolut beroende 
af några få handlande i de stora städerna ; både export- och import- 
varorna råkade i monopolisters händer, och de förra, serdeles jernet, 
nedtrycktes i pris till skada för den inhemske producenten, under 
det de senare , i främsta rmnmet nödvändighetsvarorna salt och span- 
mål, orimligt stegrades. 

Man kan ej annat än öfverraskas af den slående likheten mel- 
lan vår författares argumentation och den, hvarigenom den nyare 
ekonomiska vetenskapens fader i sitt berömda arbete elfva år senare 
sökte bevisa orimligheten af sitt fäderneslands navigationsakter. 
Ehuruväl här, som öfverallt annorstädes, allmänna opinionen i dessa 



209 

ämnen ännu var alltför föga upplyst för att af dessa åsigter och denna 
bevisning låta sig öfvertygas, och de således mötte många motsä- 
gelser, väckte de likväl äfven mycken uppmärksamhet. Den lilla 
skriften framkallade en hel literatur af kritiserande motskrifter, af 
hvilka visserligen de flesta nöjde sig med att håna och försmäda de 
revolutionära åsigterna, eller att söka göra dem misstänkta såsom 
dikterade af enskilda intressen och utländsk afund, men äfven några 
få sökte verkligen vederlägga dem. Af dessa motskrifter ansåg lik- 
väl Chydenius sjelf endast två vara af det intresse, att de förtjenade 
någon vederläggning, nemligen "Omständelig vederläggning af skrif- 
ten: Källan till rikets vanmagt, i bref till en vän" och "Vattuprof 
vid källan" etc. båda tryckta 1765. Genom anförande af en mängd 
fakta och data sökte dessa bevisa att jernprisens fall och stegrin- 
gen af saltprisen alldeles icke härrörde af den öfverklagade författ- 
ningen, utan, om de verkligen existerade, berodde på helt andra or- 
saker, samt att förordningen var grundad på fullkomligt rigtiga 
principer och sålunda måste hafva verkat till landets bästa. I detta 
senare afseende anfördes af den förstnämnda m'otskriften , att om 
utländingen blifvit hindrad att i samma proportion som förut be- 
söka våra hamnar, detta så mycket mindre kunde vara oväntadt 
eller skadligt, som det ju var författningens tydliga ändamål; att om 
de införda varorna verkligen stegrades i pris, så hade vi ju, tack vare 
plakatet, förmåga att sjelfva fara ut och hämta dem; och att det kunde 
vara likgiltigt, om den frakt, vi erlade till utländingen, betaltes för 
större eller mindre qvantitet varor, emedan i alla fall lika stor summa 
gick ur landet och således den nationella förlusten' förblef densam- 
ma. Den senare kritiken söker åter bevisa, att hvarje stat, som 
låter en annan stat idka den sjöfart han sjelf kunde drifva, förmin- 
skar sin styrka till fördel för sina rivaler i hushållningen, emedan 
om ej staten sjelf föranstaltar om varornas ut- och införande, lem- 
nar han sina näringar och sin rörelse i händerna på andra stater, 
hvilkas sträfvan och intresse äro att hålla dem i vanmagt. Alla sta- 
ter måste derför hafva egen och sjelfständig sjöfart, och en sådan 
kan ej vinnas annorlunda än genom politien, hvilken för den ut- 
ländska sjöfarten fastställer vissa vilkor och förbehåll utan att lik- 
väl betunga eller förbjuda den. Så har Produkt-Plakatet gjort, och 
derigenom har vår sjöfart vunnit den styrka, att de flesta varor nu- 
mera föras på landets egna fartyg. . . . Redan af dessa korta referat 
torde kunna slutas, att dessa motskrifters förnämsta förtjenst ligger 

14 



210 

deri, att hafva föranledt det "Omständliga svar" ') hvari Chydenius 
visserligen gendrifver de framställda invändningarna, men i främsta 
rummet likväl söker ytterligare utveckla och belysa sina satser, på 
det allmänheten sjelf må kunna bedöma deras sanning och betydelse 
för en nödvändig reform af handelslagstiftningen. . . . Intet rike och 
ingen ort, säger han, är utan sin lott af naturens håfvor, men intet 
har heller erhållit allt; intet folk är i stånd att förse sig med allt 
det mångfaldiga det åstundar, icke ens med det nödvändiga. Alla 
folk måste derför hjelpas åt och betjena hvarandra. Detta är grun- 
den till handeln och till den erfarenhet, att endast den nation 
blifvit rik, som lemnat handeln fri. Minst hafva likväl de riken 
förkofrats, der medborgarne hindrats att tillverka sina varor och 
dermed betjena hvarandra, samt att med sitt arbete få fritt sörja 
för sina behof. Menniskans naturliga rätt är att arbeta fritt för 
att försörja sig sjelf och de sina, och ju mera denna rätt lemnas 
okränkt, desto mera blifver hon i stånd att försvara alla sina andra 
rättigheter. När nu andra stater blifvit rika genom friheten , hvarför 
skola då vi gå en Inotsatt väg? Vågar kanske någon påstå att t. ex. 
den ena svenska staden icke eger lika naturlig rätt som den andra 
att föryttra sina varor, der de gälla mest, och köpa sina förnöden- 
heter, der de äro billigast, och om någon stad af naturen är miss- 
gynnad, kan det väl ej anses rätt att ytterligare lägga sten på börda 
och inskränka de få förmåner, som blifvit den förunnad. Efter denna 
grund har man likväl lagstiftat hos oss , med hvad skadlig verkan , 
kan finnas af oräkneliga exempel. Då sålunda Uddevalla år 1681 
fråntogs stapelfriheten och Göteborg fick privilegium exclusivum derpå 
föll jernet från 24 till 18 daler per skeppund, under det att den 
utländska rågen stegrades i pris, allt i följd af monopolet. Bergs- 
lagen led och klagade , och dess produktion aftynade under de 38 år 
detta varade, och man kan lätt beräkna, att den förlorat under 
denna tid öfver 3 millioner och kronan öfver 7^ million till förmån 
för några exportörer i Göteborg. Då denna förlust drabbat landet 
blott genom en enda författning, kan man lätt sluta till faran af 
att systematiskt inskränka handeln till få ställen eller personer. — 
Man talar mycket om den nationella vinsten, som skall erhållas 
genom att utestänga utländingen och sjelf besörja allt, men det är 



1) Fullständiga titeln är: Omständeligt svar på den genom trycket utkomne 
vederläggning af skriften, kallad: Källan till rikets vanmagt. Jemte anmärknin- 
gar öfver de vid samma källa anställda vattenprof 



211 

i sanning ett underligt begrepp man såväl här som i flera af Euro- 
pas stater bar gjort sig om denna vinst. Sålunda antager man , att 
ju flera näringar man kan få i gång i ett rike, desto större blifver 
äfven vinsten, ocb om ett arbete kostar 1000, men endast gifver 100, 
beräknar man likväl, att det gifvit nationen vinst. Det torde dock få 
anses klart, att den rätta nationella vinsten består i förökningen af 
varornas mängd eller värde, och för att en sådan skall erhållas for- 
dras, att nationen sysselsätter sig med de näringar, som bäst löna sig 
eller gifva högsta värdet, och dessa åter söker hvarje enskild säkrast 
upp af omtanka för egen välfärd *). Om det forcerade skeppsbyggeri, 
som uppstod då man väntade Produkt-Plakatets snara utfärdande, 
verkligen varit en nationalvinst, beror således derpå, om det arbete, 
som derpå biifvit nedlagdt, producerat mera eller till högre värde, 
än det skulle hafva gjort i de andra näringar, från hvilka det biif- 
vit undanryckt. Men våra handlandes egna klagomål, att de ny- 
byggda fartygen måste säljas och den egna sjöfarten ruineras, om ej 
Produkt-Plakatet snart gaf dem skydd mot utländingarne , tyckes 
bevisa, att fartygen kostat mera än de förmådde inbringa genom de 
låga frakter, hvartill utländska fartyg erbjödos , och hela detta skepps- 
byggeri har således varit en nationell förlust. Ty man har ju med 
t. ex. 1 million daler betalat en mängd dagsverken, som ej produ- 
cerat för mera än t. ex. 600,000, och skilnaden är så mycket säkrare 
landets förlust, som samma dagsverken i andra näringar troligen 
skulle hafva gifvit ett värde af minst en million, emedan de ej för 
mindre summa kunnat af skeppsbyggarne erhållas. Denna förlust blef 
rederierna visserligen ersatt genom högre frakter, som dock icke 
annat voro än en kontribution på öfrige medborgare. . . . 

Man talar om independence i handeln och antager denna bestå 
deri, att Sverige sjelft ut- och införer alla varor. Men den består 
likväl i verkligheten endast deri, att ett rike har säker och snabb 
afsättning, så att det får och gifver för varorna deras naturliga pris 
och värde. Detta naturliga pris åter bestämmes icke af någon Com- 
merce-Collegii taxa, utan af tillverkningskostnaden, frakten och han- 
delsvinsten, hvilka af varan böra erhållas, och determinerar sig sjelft 
genom en obehindrad handel så rätt och nära, som möjligt är. Na- 
turen sjelf har satt menniskorna i dependance af hvarandra, och 



1) Denna fråga är ytterligare utredd i en samma år, men något tidigare, ut- 
gifven afhandling kallad *Den nationale vinsten, öfverlemnad till Rikets Ständer*, 
hvarom se nedan. 



212 

den högsta independence eger rum , när vi alla lika behöfva hvarandra 
och ega frihet att handla med in- och utländsk man. — Den ..na- 
turliga handelsfriheten har långt före Gustaf I:s tid varit hos oss 
inspärrad, och allt sedan är man knapt i stånd att träffa en enda 
handelsförfattning, som ej under namn af "ordning", "städernas förmå- 
ner", "utländingarnes utestängande" och dylikt lagt bojor på handeln. 
créi Ordinantien af 1617, som fortfarande gäller såsom en._grundlag för 
handeln , är derpå ett bevis. Den inskränkte den utländska handeln, 
som likväl är rikedomens källa, till några få städer på bekostnad af 
de öfriga, och för att gifva ersättning åt dessa serare förbjöd man alla 
så kallade olaga hamnar, hvarigenom landet ödelades. Hufvudstaden 
fick monopol öfver Norrlands städer, och dessa åter fingo rätt att utöfva 
samma monopol mot hela allmogen. Hela denna ordning är bak- 
vänd , men man har dock alltsedan sökt att genom nya författningar 
och förklaringar än vidare regiera och klassificera handeln och närin- 
garna, likasom medborgarne, ehuru derigenom rättigheterna blifvit 
alltmera ojemnt fördelade mellan medborgarne och näringarna alltmera 
betungade. Den mest oundgängliga af alla ekonomiska författningar 
är dock den, "som förklarar alla näringsidkares rättighet vara, att 
inom dygdens skrankor få lefva, arbeta och försörja sig och de sina, 
utan farhåga att, så länge de blifva inom dem, till egendom, väl- 
färd och lif få af någon förolämpas, förföljas eller undertryckas." 

Redan samma år utgaf Chydenius en af handling, kallad "Den 
Nationale vinsten, öfverlemnad till Rikets Ständer af en dess leda- 
mot", i hvilken han söker utveckla och belysa de läror, som till en 
del blifvit framlagda i "Källan till rikets vanmagt". Han oppo- 
nerar deri skarpt mot statens ingripande i alla riktningar af den 
ekonomiska verksamheten och mot dess äflan att genom privile- 
gier, förbud, reglementen och dylikt kalla till lif och uppmuntra 
vissa former af näringsfliten och undertrycka eller inskränka andra, 
emedan derigenom endast motverkas och hindras det allmänna väl- 
ståndets utveckling. Han utgår dervid från den grundsats, att den 
enskildes vinningslystnad och begär att förkofra sitt välstånd säkrast 
af allt drifver honom att uppsöka det slag af arbete, som för hans 
krafter och förmåga är det mest gifvande, och han leder sig deri- 
från lätt och naturligt till den slutsats , att frihet i arbetet och bytet 
är ej endast den enskildes rätt utan äfven samhällets fördel, att så- 
ledes staten bör låta detta den enskildes vinstbegär fritt verka, och 
inskränka sig till att skydda hvars och ens fria verksamhet inom den 
allmänna rättens gränser. Likasom de olika individerna i ett land 



213 

behöfva hvarandras hjelp och biträde för att göra sitt arbete rätt 
fruktbärande, så äfven de olika nationerna, emedan hvar och en 
fått af naturen sina gåfvor och fördelar och gör klokast att upp- 
arbeta och förkofra dem, samt för tillfredsställandet af sina öfriga 
behof lita till utbytet eller handeln. Deraf slutar han, att den ri- 
valitet, som nu råder mellan nationerna i deras ekonomiska verk- 
samhet, är ett sorgligt misstag, och att, om de rätt insågo sin för- 
del, de skulle genom fredligt samarbete gemensamt sträfva till allas 
förkofran. Kedan af denna korta antydan om Chydenii utgångspunkt 
finner man utan svårig^het, huru mycket klarare och riktigare än 
samtiden han skulle förmå bedöma vilkoren för produktionens utveck- 
ling, och att de åsigter, han ur densamma ledde, väsendtligen måste 
öfverensstämma med dem , som , sedermera af Smith utvecklade och 
satta X system, blifvit af vetenskapen erkända såsom de naturliga la- 
garna för samhällets ekonomiska organisation. Att dessa åsigter 
voro nya, insåg författaren sjelf. Alla nationer, säger han, hafva 
vinsten till hufvudändamål med sin ekonomiska och politiska verk- 
samhet, men alla söka de det på olika vägar, och den ena sträfvar 
dervid att segla förbi och omkull den andra, ehuru god plats är för 
dem alla att segla i bredd. Felet måste ligga hos kompassen, och 
författaren vill derför lägga fram en ny sådan, så ny att knapt nå- 
gon af Europas stater hittills seglat efter dess ledning. 

Författaren antager, "att differencen mellan ut- och inskeppade 
varor^^^värde utgör den rätta nationala vinsten eller förlusten", men 
han är likväl icke anhängare af den gamla läran om handelsbalancen 
med alla dess konseqVenser, och han opponerar i främsta rummet 
mot alla de oriktiga tillämpningar man gjort af denna grundsats, 
om hvilken för öfrigt alla äro ense. Han anser nemligen, att detta 
öfverskott af de utskeppade varornas värde är liktydigt med den rena 
behållningen af produktionen i sin helhet, sedan alla produktions- 
kostnader af olika slag blifvit afräknade. Han är derigenom på san- 
ningens^väg, ehuru han i följd af ofullständig kännedom om kapita- 
lets_jiatur icke inser, att denna behållning, utan att representeras i 
det internationella utbytet, direkt kunnat reproduktivt användas inom 
landet. För att erhålla en sådan nationalbehållning bör ett land 
icke sysselsätta sig med allehanda näringar, utan framför allt med 
dem, som med det minsta arbete lemna det största värde eller vinst. 
Detta arbete söker hvarje enskild sjelfmant opp, och ökar derigenom 
bäst den nationala vinsten på samma gång han befrämjar sin egen, 
så vida icke författningarna hindra honom derifrån. När alltså nå- 



214 

gon tvingas eller genom nationella belöningar uppmuntras att ar- 
beta i ett yrke, som ej gifver honom högsta vinsten, så sker detta 
med nationens förlust. Om t. ex. ett jernbruk har lydande under 
sig en hop bönder, som, på det jernet måtte kunna säljas utom- 
lands, äro ålagda årligen utgöra hvar sina 50 dagsverken till en 
daler mindre för hvarje dag, än de på annat arbete skulle hafva 
vunnit, så är det klart, att hvarje bonde förlorar 50 daler om året, 
eller, hvilket är detsamma, tillverkar för 50 daler mindre varor än 
i ett annat yrke, hvaraf åter följer, att det sålunda tillverkade jer- 
net, ehuru utomlands försåldt, ådragit landet en ej obetydlig för- 
lust, emedan dess verkliga produktionskostnad varit högre än dess 
bytesvärde. På samma sätt hafva de sedan 1760 tillverkade 38 
marker guld och 5,464 marker silfver kostat så mycket arbete, att 
detta, bättre användt, kunnat gifva i utbyte många gånger mera 
guld och silfver. Om sålunda 10 arbetare i en näring tillverka för 
100 daler om dagen, men i en annan endast för 80, så bildar denna 
senare en nationalförlust af 20. Få de senare 10 arbetarne göra 
som de vilja, gå de öfver till den mera gifvande näringen; hindras 
de derifrån, åstadkommer detta tvång en förlust för landet. Det 
är således fullkomligt onödigt och oftast skadligt, när högsta mag- 
ten äflas att genom författningar, premier och dylikt draga folk från 
en näring till en annan, och likväl hafva nästan hela Europas stats- 
män arbetat derpå. "Man berömmer sig af en lika stor national 
vinst, som den nya tillverkningens värde är, och man glömmer att 
de dervid nyttjade arbetarne i sin frihet torde hafva tillverkat va- 
ror i sin förra handtering till lika högt eller högre värde, då det i 
förra fallet är ingen vinst, i det senare en verklig nationalförlust." 
Ingen statsman i verlden är i stånd att säga hvilken näring är den 
bästa eller gifver den största vinsten , ty detta vexlar efter oräkneliga 
omständigheter, som endast kunna bedömas af arbetaren . sjelf. . . . 
Tillverknings- och exportpremier bilda en gifven nationel förlust. 
De förra genom att draga folk till näringar, som tydligen äro mindre 
lönande, emedan de med premier behöfva upprätthållas; genom att för- 
orsaka brist på arbetare i de bättre näringarna, samt slutligen genom 
att betunga staten för att rikta några få medborgare. Genom de senare 
eller exportpremierna, beskattas medborgaren på ett dubbelt sätt; först 
för att betala premien , hvilken går i utländingens ficka , och dernäst 
genom att nödgas betala den inhemska varan högre. En vara , som me- 
delst 2 Kdr i premium kan säljas till utländingen för 6 Rdr, måste nem- 
ligen betalas med 8 Edr af den inhemske, hvilken derjemte nödgas be- 



215 

tala skatt till premiefonden. "Om Engelsmännen ville mångdubbla 
sina utskeppningspremier, så skulle vi bafva många våra förnöden- 
heter till godt pris", slutar författaren denna lilla framställning. . . . 
Arbetarens flit är den andra grundpelaren till nationel vinst. Hos 
oss finnas flere uppsyningsmän ocb flera straffbestämmelser för lättja 
och vårdslöshet än hos utländingarne, och likväl måste vi höra dem 
säga, att den svenske arbetaren är lat. Detta kommer deraf, att 
hos oss saknas nyckeln till idoghet, som är fri näring och fri af- 
sättning till förtjenst. Hvarför är väl fliten och produktionen större 
i Westergötland än i våra öfriga provinser, om icke emedan der af 
ålder funnits en viss afsättningsfrihet ? Eller tror man väl, att det 
är fliten som skapat friheten och icke tvärtom? Att hindra närin- 
garna och handeln på landet, såsom den lagliga skilnaden mellan 
landt- och stadsnäring åsyftar, tjenar likväl ej endast att motverka 
landets, folkets och odlingens tillväxt, utan äfven att minska stä- 
dernas egen rörelse. 

Detta begrepp om den nationella vinsten, slutar författaren, är 
enkelt och lätt, ehuruväl det kan tyckas hårdt mot våra nya inrätt- 
ningar. Det lemnar alla lofliga näringar sin frihet, men ej på de 
öfrigas bekostnad; det upplifvar flit, idoghet och handel; det befriar 
högsta magten från tusende oroliga bekymmer, emedan den enskilda 
och den nationella vinsten sammansmälta till ett och den allmänna 
täflan kontrollerar egennyttan, som helst gömmer sig under författ- 
ningarna; det gifver hvar och en rätt att föda sig, den största rät- 
tighet hvar och en fått, och det rycker på samma gång lättjans örngåt 
undan dem, som sofva på sina privilegier. Nu derimot klagar man 
öfver folkbrist^ och man jagar folket ut genom förordningar; man vill 
befrämja industrien, men nekar den idoge att föda sig af sitt arbete; 
man önskar välmåga, men hindrar hela provinser att köpa bröd; 
man klagar öfver undervigt i handeln, och man nekar folk att sälja 
sina varor; man vill utvidga den utrikes handeln, och man inskrän- 
ker den till några få persoaej: och städer; man vill slutligen öka 
den nationella vinsten, och man fastkedjar arbetarne vid näringar, 
som ej gifva vatten och bröd O- 



1) Vi hafva i detta kapitel velat endast i största korthet framställa det vä- 
sendtligaste af de ekonomiska åsigter och sträfvanden, som utmärka de sista de- 
cennierna af Frihetstiden, och vi hafva afslutat denna skizz med Chydenius, eme- 
dan han kan anses såsom den mest framstående representanten af den ej obetyd- 
liga utveckling , som ett under lång tid oafbrutet och lifligt intresse för samhällets 



216 



Sjette Kapitlet 



ständerna vid 1762 års riksdag tyckte sig finna industrien i 
allmänhet i ett blomstrande tillstånd och gladde sig att de största 



materiella förkofran nödvändigt bort bibringa den nationella uppfattningen af 
vilkoren för produktionen och bytet. Det bör dock, om äfven blott i förbigående, 
här erinras, att var ekonomiska literatur under denna tid är särdeles rik, vida ri- 
kare än under någon annan period, och att vi således hafva anfört endast en 
ringa del af den mängd tal och afhandlingar, hvilka dels söka framställa arbets- 
och handelsfrihetens välsignelser, dels åter söka försvara de gamla åsigterna och 
den gamla bestående lagstiftningen, såsom en garanti för ordningen, och dermed 
äfven för välståndet, mot det sjelfsvåld, som de nya ide'ernas målsmän ville i fri- 
hetens namn göra gällande. Bland dessa dessa senare skrifter torde likväl böra 
nämnas *^Samtal mellan en fabriksidkare och en landtman* 1765, af J. F. Kryger, 
den mest ansedde och äfven mest moderate af den gamla ordningens försvarare. 
Författaren söker deri visa, huru i ett med politiens tillhjelp väl ordnadt sam- 
hälle folk och näringar böra vara fördelade mellan stad och land, så att hvarje 
producent med säkerhet kan påräkna ett behöfligt antal konsumenter, samt stä- 
derna och landet ömsesidigt behöfva hvarandra och samfärdseln dem emellan blifva 
liflig, till bådas förkofran och välstånd. Enligt antagna reglor bör folket vara så 
fördeladt, att en tredjedel bor i städerna och två tredjedelar på landet; ehuruväl 
denna proportion är för välståndets rika blomstring högst nödig, får man dock ej 
söka vinna den genom regeringens mellankomst, utan endast genom frihet och 
ordning, till hvilken senare bland annat hörer, att sunda politianstalter hindra 
mångslöjden, samt det sjelfsvåld hos näringsidkarne , att den ene bygger sin upp- 
komst på den andres undergång o. s. v. I en samma år utgifven ^Fortsättning 
af samtalet mellan en fabriksidkare och en landtman* opponerar författaren mot 
ropet på handelns frihet och införselförbudens borttagande , och förklarar, att äfven 
om t. ex. det utländska sidentyget kunde köpas lika billigt som silket hos oss, så 
borde det ändock förbjudas till införsel, samt de inhemska sidenväfverierna skyddas 
och bibehållas, emedan det är stadsnäringarna, som köpa landtbrukets produkter, 
som sålunda sätta detta i stånd att lefva och förkofras, och att indraga stads- 
näringarna vore således detsamma, som att tillintetgöra landtbruket. Inför denna 
bevisning står naturligen den stackars landtmannen svarslös, och om han äfven i 
sitt sinne finner det hårdt att tvingas till dubbelt pris köpa den inhemska fabri- 



217 

svårigheterna för dess rotfästande och utveckling nu voro öfvervunna. 
Kedan samma år hade likväl en period af starkt förfall börjat in- 



kantens produkter, måste han likväl erkänna detta tvång vara för honom sjelf 
helsosamt och nyttigt. — Dylika satser yrkas och samma bevisning användes äfven i 
en mängd andra skrifter frän denna tid, såsom t. ex. i ett tal ''Om de närings- 
medel, som synas kraftigast kunna verka pa fäderneslandets förkofran* 1768 af 
C. O. Eosenadler, samt *0m Handaslöjdernas företräde framför jordbruket* 1771 
af Christiernin , ehuruväl båda dessa skrifter angifva sig egentligen vilja bestrida 
den nya theorien om jordbmkets öfvervägande produktiva betydelse. — Bland de 
skrifter åter, som utveckla de nyare idéerna, kunna såsom särdeles framstående, 
bland många andra, nämnas, *Oväldiga tankar om Sveriges närvarande tillstånd* 
1761 , som bestrider att vårt land vunnit i välstånd genom industriens mång- 
faldigande, emedan våra många nja. näringar dragit arbetskraft och kapital frän 
de gamla, som derigenom nu befunno sig i ett aftynande tillstånd; vi hade en- 
dast bortbytt en juvel emot en annan, hvilken kanske var af lika värde, men 
hela mellangiften hade vi förlorat. *Tankar om yppighet och öfverflöd* 1765, 
opponerar mot öfverfiödsförordningarna , emedan sträfvan efter beqvämlighet och 
öfverflöd ligger i menniskans natur och bör uppmuntras såsom driffjedern till flit, 
idoghet och rikedom. Dessutom bör man göra för sig klart hvad med öfverflöd 
och lyx förstås, innan man emot dem lagstiftar, och den vanliga definitionen, att 
dermed förstås allt, som drager penningar ur landet, kan icke anses antaglig, då 
det måste vara likgiltigt om man köper för penningar eller varor, hvilka alltid 
kunna bytas mot hvarandra. I "Instruktionen för den unge Polaetus* 1765, samt 
i *Svar till den unge Polsetus om handels- och slöjdefriheten* af samma år, för- 
klaras att de tilltagande utflyttningarna ur landet endast genom fullkomlig närings- 
frihet och genom mera vidsträckt frihet i den utländska handeln kunna hindras. Det 
myckna talet om en beständig underbalans, eller att en stat skulle kunna årligen 
införskrifva mera varor än den kan med sina effekter betala , saknar sundt förstånd , 
ty importen upphör af sig sjelf när man ej längre kan betala och saknar kredit. 
"Undersökning om det är möjligt hämma lurendrägerierna genom förbud" 1766, 
protesterar mot hela den lagstiftning, som sökt genom konstlade medel framkalla 
fabriker, emedan deras nytta beror på om de förmå producera mera, bättre eller 
billigare, än med lika mycket arbete och tid skulle hafva skett i andra näringar. 
Förmå fabrikerna ej detta, äro de en ren förlust för nationen och kunna upprätt- 
hållas endast genom allmänna understöd eller genom införselsförbud, hvilka bereda 
fabrikanten tillfälle att af köparen taga ersättning för sina höga produktionskost- 
nader. Sådant är förhållandet hos oss, och det är införselsförbuden, som gjort 
nödvändiga de stränga lurendrägeriförfattningarna. Så länge de inhemska varorna 
äro 50—60 procent dyrare än de utländska af samma slag, är äfven den olofliga 
införseln nyttig och kan ej hämmas genom förbud och stränga straff. Enda med- 
let dertill är arbetsfriheten å ena sidan, och å den andra bestämda tullafgifter, 
som småningom .förminskas. Samma åsigt om produktionens natur uttalar "Sveri- 
ges Oeconomie Balance" 1768, af C. Brunkman, då den söker bevisa, att åt- 
skilliga af våra mest omhuldade näringar i verkligheten ej betäcka sina produk- 
tionskostnader och endast genom skatt på vissa klasser af medborgare kunna upp- 
rätthållas. Om man , säger författaren , beräknar medelvärdet hos oss på ett dags- 



218 

träda, hvartill hafva sökts och otvifvelaktigt äfven funnits mång- 
faldiga orsaker, om äfven den främsta måste anses hafva varit fa- 
brikernas oförmåga att tillfredställa förbrukningens billigaste for- 
dringar och deras deraf följande beroende af införselförbud och di- 
rekta penningeunderstöd. Dessa senare hade likväl småningom till 
större delen indragits, och äfven den skyddande verkan af de förra 
betydligt förminskats , sedan genom en konglig resolution ') husvisita- 
tionerna blifvit alldeles förbjudna och "hvar och en blifvit tillför- 
säkrad den frid och det skydd i sitt hem, lagen skänkte". Emot 
indragningen af de allmänna understöden i form af lån, förskotter 
och läropremier m. m. vågade industrien ej tillkännagifva något 
missnöje, och Manufaktur- Contoiret sjelft förklarade, att om våra 
industri- tillverkningar aldrig skulle kunna säljas annorlunda än ge- 
nom allmänna tillskott, hade det varit bättre om fabrikerna alldeles 
icke blifvit inrättade. Så mycket högre deremot klagades öfver of- 



verke och derefter jemför det antal dagsverken, som tillverkningen af ett skep- 
pund stångjern kostar, med jernets försäljningspris, så skall man finna, att Sve- 
rige på sin jernproduktion, så som den nu bedrifves, årligen förlorar 3 millioner 
daler smt, samt att denna näring kunnat upprätthållas endast derigenom , att h varje 
arbetare betalat den skatt i form af förminskning i sin dagspenning. På fabrikerna för- 
lorar riket af samma skäl 25 tunnor guld och lika mycket på de af dem alstrade luren- 
drägerierna. Ännu klarare uttalas denna sats af J. Westerman i hans inträdestal i 
Vetenskaps-Akademien 1768 *0m svenska näringarnas undervigt genom en trögare 
arbetsdrift*. Om, säger han, ett land med samma tid och kostnad kan producera 
dubbelt så mycket som ett annat, så blifver det förra rikt , det senare fattigt. Sve- 
rige är detta senare land, och anledningen dertill är visserligen till en del dess 
glesa befolkning, som hindrar en fullständig och otvungen arbetsfördelning, men 
till större del likväl de många konstlade tillställningarna för att införa främmande 
näringar, såsom t. ex. tobaksodling, hvilka kosta så mycket arbete och kapital, att 
man dermed skulle kunnat på annat sätt åstadkomma dubbelt så stort verkligt 
värde. Man sparar derigenom visserligen en utgift af en tunna guld, men man 
förbiser, att man förstört medlet ätt förtjena två. Följande år utvecklar författaren 
vidare dessa åsigter i sitt tal *0m Sveriges utrikes handeP', deri han oppone- 
rar mot nationernas sträfvan att ekonomiskt *vara sig sjelfva nog*, att hindra det 
ömsesidiga utbytet af produkter. Förnämligast sysselsätter han sig dock i detta 
tal med orsakerna till vår dåliga utländska kredit och till den allmänna bristen 
på redbarhet och punktlighet i affärer, till hvars afhjelpande han åter upptager sitt 
gamla förslag om särskilda handelsdomstolar efter fransyskt mönster för afdö- 
mande af handelstvister och konkurser. Visserligen hoppas han lika litet nu som 
förut framgång för sitt förslag, men om blott man allmänt insåg, huru mycket 
riket skadas af kreditens missbruk, sä skulle man ej låta en dag gå förbi utan att 
i främsta rummet söka bot derför 



1) Kes. på städernas besv. § 31. 17 Augusti 1762. 



219 

vannämnda resolution. Redan i slutet af 1762 delgåfvo Contoiret 
och Commerce-Collegium ') regeringen sina bekymmer öfver manu- 
fakturernas svåra ställning i följd af bristande afsättning, hvilken 
härledde sig af lurendrägeriernas oförskämda tilltagande och af den 
nu mera, sedan husvisitationerna blifvit förbjudna, obehindrade för- 
säljningen af utrikes varor. De bifogade äfven ett förslag till ny 
förordning mot lurendrägerierna , hvarigenom ej endast betydligt 
skärptes förordningen af 1757, utan äfven återinfördes den nyss af- 
skaffade husvisitationsrätten. Eådet vågade likväl icke vidtaga nå- 
gon åtgärd, så direkt mot ständernas vilja, och tycktes ej heller be- 
näget att erkänna rättmätigheten af industriens klagomål. Det för- 
klarade nemligen, att orsaken till lurendrägerierna var snarare bri- 
sten på och den dåliga beskaffenheten af de svenska manufakturva- 
rorna, än inrotad motvilja och hat mot hvarje inhemsk tillverkning, 
hvilket derimot Manufaktur-Contoiret påstod. Den nuvarande höga 
vexelkursen i förening med de dryga kostnaderna borde visserligen, 
menade rådet, vara tillräckliga att omöjliggöra hvarje oloflig inför- 
sel, men då så ej skett, så måste det finnas något nationelt hinder 
så att det med manufakturerna åsyftade ändamålet aldrig skulle 
vinnas, fortfore man än i öfver 100 år med samma dryga understöd 
dertill '). Då Manufaktur-Contoiret straxt derefter genom en depu- 
tation åter framställde angelägenheten af snara och välvilliga åtgärder 
för fabrikernas upprätthållande, resolverades, att någon ändring i 
gällande lurendrägeriförordning ej kunde beviljas, samt att då fabri- 
kerna redan åtnjutit så mycken hjelp i lån, förskotter och premier, 
tycktes de under rikets nuvarande svåra ställning ej billigen kunna 
räkna på ytterligare sådan. Om orsaken till de inrikes varornas 
mindre godhet vore något nationelt hinder i följd af lefnadssättet, 
folkbristen eller alltför ringa idoghet, så vore dessutom lagens ver- 
kan till förbättring mycket oviss, och äfven de strängaste straffbe- 
stämmelser skulle ej förmå afskräcka från en oloflig införsel, som 
uppmuntrades af hoppet om en betydlig vinst. Likväl ålades Com- 
merce-Collegium och Manufaktur-Contoiret att inkomma med slut- 
ligt yttrande dels angående verkan af husvisitationernas upphäfvande, 
dels äfven om den föreslagna författningen verkligen kunde anses 
böra bidraga till hämmande af lurendrägerierna^). 



1) C.-C:ii bref 17 Dec. 1762. — M. C:s 11 Nov. och 17 Dec. 1762. 

2) K. Eådet Scheffers anf. till R. Prot. 26 Januari 1763. R. A. 

3) R. Prot. 27 Januari och 23 Februari 1763. R. A. 



220 

Till åtlydnad deraf förklarade Commmerce-Collegium i ett nytt 
betänkande O sin fulla öfvert3^gelse vara, att fabrikerna kunde hjel- 
pas endast genom ett noggrant utestängande af utländska varor. 
Att, såsom här nu brukade ske, jemföra priset mellan de in- och 
utländska varorna var hvarken billigt eller riktigt, ty prisskilnaden 
var endast ett enskildt intresse, men fabrikernas bestånd, såsom så 
nära förenad med allmänna välfärden, var hela landets, och i detta 
fall såsom i alla andra borde väl det enskilda vika för det allmänna. 
Det senare kunde likväl ej tillgodoses utan afsättning för industriens 
alster, och för detta ändamål voro husvisitationerna alldeles nödvän- 
diga. Manufaktur- Contoiret åter talade ur en temligen hög ton och 
stödde sitt yrkande förnämligast på fabrikernas rätf^). De begärde 
nemligen nu mera hvarken lån eller gåfvor, utan endast att gällande 
författningar måtte efterlefvas. Kongl. Maj:t hade förbjudit införseln 
och bruket af åtskilliga utländska varor , och om ej detta förbud skulle 
förblifva en död bokstaf, måste man vilja medlet att göra det lef- 
vande och respekteradt. Att afsättningens svårighet verkligen be- 
rodde på en oftast ogrundad motvilja mot de inhemska tillverknin- 
garna bevisades af flerfaldiga exempel, såsom att inhemsk vara först 
då kunnat säljas, när den såsom utländsk blifvit utbjuden. Om 
några nationella hinder fimnos för industriens uppblomstring , torde 
väl ständerna fa antagas hafva eftersinnat, innan de kostat så många 
författningar och så mycket penningar derpå. Att lefnadssättet här 
var yppigare än i andra länder, kunde ej förnekas, och förebråelsen 
derför drabbade fabrikanterna såväl som alla öfriga, men någon för- 
bättring i detta afseende torde väl mera vara att önska än att hop- 
pas. Förr blefvo fabrikerna allmänt försvarade och hyllade, men nu- 
mera , sedan deras tillverkningar stigit till 60 tunnor guld årligen , och 
deraf till och med exporterades , — nu tvekade man, om de ej snarare 
skada än gagna rikets välstånd. Denna tvekan var i sig sjelf högst 
besynnerlig, och tycktes äfven snart böra blifva öfverflödig, ty då 
lurendrägaren nu mera fann sig alldeles säker, skulle han ej länge 
dröja att tillintetgöra åtminstone våra väfverifabriker. Med detta 
utlåtande följde ett af fabrikanterna sjelfva, hvari de, efter bittra 
klagomål öfver den oupphörliga kränkningen af deras privilegier, 
begärde att blifva upprätthållna till nästa riksdag. Funnos de då 
böra lemnas åt sitt öde, torde väl ständerna vilja gifva dem något 



1) 8 Mars 1763. C. C. A. 

2) M. C:s bet. 14 Mars 1763. R. A. 



221 

skadestånd, så att deras hela välfärd ej gick fullständigt förlorad. 
I rådet gjorde dessa klagomål ej ringa intryck, och man tycktes der 
till en början villig att återinföra husvisitationerna. Men då man 
å andra sidan besinnade, att efter all sannolikhet, äfven många an- 
dra orsaker bidrogo till fabrikernas betryck, såsom den upphörda 
lånerätten och bankens indrifvande af sina fordringar, h varigenom brist 
på penningar hos konsumenten vållades, samt ej minst fabrikanter- 
nas eget öfverdådiga och öfverflödiga lefnadssätt, ville man ej åter 
medgifva denna förhatade visitationsrätt, h vilken dessutom redan af 
ständerna var förkastad '). 

Fabrikernas klagomål öfver förestående ruin voro emellertid i 
ej ringa mån grundade. Mest ledo siden väfverierna, hvilkas till- 
verkningar lättast undanträngdes genom den olofliga införseln, och 
dessutom såsom lyxvaror först drabbades af den allmänna penninge- 
förlägenheten. Antalet i denna näring sysselsatte arbetare nedgick 
sålunda redan 1763 från 2,912 till 1,760 och antalet väfstolar från 
1,224 till 803. Äfven de andra väfverifabrikerna började snart att 
reduceras, så att Commerce-Collegium kunde till regeringen anmäla, 
att arbetare började alltmera utflytta ur landet-). Det begärde på 
samma gång, på det riket vid en lyckligare tid måtte ega qvar en stam 
af inlärde och skicklige arbetare att åter inöfva den svenska ungdo- 
men, att de skickligaste mästarne måtte få blifva sina egne, då hop- 
pet om vinst möjligen skulle kunna qvarhålla dem, samt att de 
utan hinder af föregående stadganden måtte få idka sin näring i 
Stockholm. Manufaktur-Contoiret berättade något senare, att de 
utländske arbetarne började öfvergifva riket och begärde, till sådan 
olyckas förekommande, att sysslolösa fabriksarbetare måtte erhålla 
tillstånd att under ett års tid få försörja sig genom andra lofliga 
näringar och ej behandlas såsom lösdrifvare. Denna senare begäran 
kunde dock ej beviljas, dels emedan den stridde mot andre närings- 
idkares privilegier, dels äfven emedan det ansågs betänkligt, att 
genom någon kungörelse derom göra allmänt känd våra fabrikers 
olyckliga belägenhet^). Oaktadt rådet under hela året öfversvämma- 
des af enskilda personers ansökningar, att under den svåra tiden få 
försörja sig med hembageri, bryggeri och dylikt, fortfor det att afslå 
dem, ehuru betrycket så tilltog, att redan i början af 1764 voro 



1) Eådsprot. 12, 28 April 1763. R. A. 

2) C.-C:ii bref 7 Juli 1763. C. C. A. 

3) Rådsprot. 1 Februari 1764. R. A. 



222 

641 väfstolar nedlagda och alla dervid sysselsatta arbetare utan ar- 
bete och, i följd af författningarna, äfven utan bröd. Omsorgen att 
för utländingen dölja vår industris förfall visade sig snart äfven full- 
komligt misslyckad, ty agenter för främmande länders räkning, sär- 
deles för Rysslands, genomlöpte riket och sökte genom allehanda 
löften och genom att betala arbetarnes skulder till förläggarne locka 
dem ut ur landet '). Trots alla de redan antydda svårigheter hvar- 
med fabrikerna hade att kämpa, till hvilka kommo bankens tillslu- 
tande och 1763 års svåra handelskris, som förstörde krediten så för 
näringarna som för handeln, förmådde de likväl att någorlunda hålla 
sig uppe , så att arbetspersonalen vid samtliga under hallrätt lydande 
verk ännu vid 1764 års slut utgjorde ett antal af 14,270, mot 17,755 
år 1759. Tillverkningsvärdet hade derimot betydligt stigit, och ut- 
gjorde 1764 icke mindre än 69 tunnor guld, hvilket faktum dock 
egentligast berodde på de i följd af bankosedlarnes förfallna värde 
betydlig stegrade nominella priserna. 

Urtima riksdagen 1765 fick till sin förnämsta uppgift att ordna 
rikets i hög grad rubbade finansverk, att afskaffa det öfverflödande 
sedelmyntet och genom ett stadgadt myntvärde återgifva nytt lif åt 
de tynande näringarna och handeln. Att riksdagens närmaste följd 
blef en omstörtuing i de politiska partiernas magt, som återförde de 
så länge undanträngda mössorna till väldet, och dermed äfven en 
förändring i det polititiska systemet, är allmänt bekant. Mindre 
kändt torde derimot vara i hvad mån denna omstörtning sträckte 
sig äfven till det ekonomiska systemet, om det gamla, så länge om- 
huldade, nu fick mera eller mindre vika för ett nytt sådant, och 
detta torde så mycket heldre förtjena någon undersökning, som man 
hittills temligen allmänt antagit såsom ett bestämdt faktum, att 
mösspartiets trångbröstade ekonomiska politik och dess snåla stryp- 
system mera än något annat bidragit att störta vår industri frän 
den höjd af blomstring, dit hattarnes patriotiska omsorg hade för- 
mått bringa den. 

Tidigt, redan 20 Februari 1765, utfärdades instruktion för den 
deputation, som närmast hade sig anförtrodd vården om allmänna 
hushållningen , och som nu helt enkelt kallades Handels- och Manu- 
faktur-Deputationen. Sekretessen föll äfven för dessa angelägenheter; 
och ej var det endast en förändring till namnet, ty deputationen , 
som hittills varit bildad af ett "conjungeradt antal ledamöter ur 



1) M. C:s skrifvelse 16 Augusti 1764. E. A. 



223 

Sekreta Utskottet och Kammar-, Oeconomie- och Commerce-Depnta- 
tioiien", skulle nu utses ur de olika stånden genom elektorer*)). 
Sjelfva instruktionen derimot företer föga nytt; deputationen skulle 
noga tillse huru manufakturverken måtte så till inrättning som bi- 
behållande kunna bäst befordras, samt för detta ändamål föreslå 
medel att lätta afsättningen, att hindra den olofliga införseln, att, 
om så pröfvades nödigt, inskaffa utländske skicklige arbetare, samt 
att med förmåner understödja dem, som ville inrätta för riket nyttiga 
industriella verk, allt på det att ständernas ändamål, "svensk man 
i svensk drägt", måtte kunna vinnas. Långt ifrån sålunda att nå- 
gon fiendtlighet mot den inhemska industrien i detta den nya riks- 
dagens ekonomiska program kan spörjas, upptager det ju såsom sitt 
eget det störtade partiets valspråk, på samma gång som de förnäm- 
^ta af dess medel för industriens befrämjande. En sträng räfst skulle 
likväl ske, huru de af ständerna tid efter annan gjorda författningar 
blifvit mellan riksdagarna handhafda, och om de till manufakturernas 
hjelp anslagne penningefonder verkligen blifvit så använda, att både 
rikets nytta och fondernas säkerhet blifvit tillbörligen iakttagna. 
Eäfsten drabbade sålunda egentligen Manufaktur-Contoiret, och de- 
putationens första omsorg blef att noga granska ej endast Contoirets 
räkenskaper, utan äfven hela dess förvaltning af industriens angelä- 
genheter och de af detsamma, ända sedan 1739, anförtrodda betydliga 
allmänna medel. Också dröjde det nära ett år innan denna gransk- 
ning kunde afslutas och resul täterna deraf framläggas för ständerna-). 
Då Contoiret år 1739 öfvertog förvaltningen af den genom lands- 
hjelpen och 5-procents-afgiften bildade fonden, egde denna en fordran 
hos åtskilliga verk af öfver en million daler smt Samtliga de till 
den s. k. Manufakturfonden under åren 1739—1765 influtna medlen 
hade utgjort en rund summa af 9,100,000 daler smt, och hade in- 
komsterna varit i ständigt stigande, så att, då de under perioden 
1739—1746 endast uppgått till i årligt medeltal 1'/^ tunna guld, 
hade de derimot 1761—1765 utgjort i medeltal 5 7^ tunnor guld. 
Trots denna betydliga och växande inkomst hade dock fonden ej en- 
dast tidigt börjat skuldsättas, utan dermed äfven blifvit fortsatt, un- 
der det att dess fordringar dels alltmera antagit karakter af osäkra, 
dels äfven blifvit afskrifua. Redan 1746 hade den sålunda en ka- 
pitalskuld till banken af 7 '/^ tunnor guld, hvartill äfven kommo 



1) R. Tidn:r 1765 N:o 3. 

2 H. och M. Dep:s ber. om Manuf.-fondens förvaltning 5 Febr. 1766. 



224 

obetalda räntor. Dess fordringar utgjorde då nära 17 tunnor guld, 
men till störrre delen i sådana balanser, som genom beviljade af- 
skrifningspremier skulle snart försvinna. Till skuldsättningen för 
denna period bidrogo mycket genom Contoirets kamrerare lidna för- 
luster, som falskeli gen assignerat på banken till betydliga belopp och 
derefter afvikit. Att Gontoiret sjelft varit vållande till dessa förluster 
var obestridligt, dä det ej fört ordentliga räkenskaper och ej gjort nå- 
gra revisioner, utan låtit allt gå temligen vind för våg. De skarpa 
anmärkningar, som redan vid 1746 års riksdag öfver denna förvalt- 
ning gjordes , hade väl blifvit nedtystade , sedan Gontoiret blifvit ålagdt 
att föra riktiga böcker, och man beslutat betala bankoskulden genom 
att minska hall-lånen och försälja de pantsatta fabriksvarorna , men 
trots denna skrapa och dessa föreskrifter, hade Gontoiret likväl derefter 
på eget bevåg meddelat förskott, förhöjdt premier och dylikt, samt 
underlåtit indrifva förfallna lån och försträckningar, hvarigenom skul- 
den till banken vid 1750 års slut stigit till nära 10 tunnor guld, 
deri inräknade obetalda räntor. Vid följande riksdagar hade Sekreta 
Utskottet och Deputationen börjat bevilja en så stor mängd gåfvor, 
premier och uppmuntringar i hvarjehanda ämnen, samt inrättnings- 
och byggnadshjelp, jemte afskrifningar genom tillverkningspremier 
och anuat så att inga af betalningar kunnat göras , utan skulden yt- 
terligare vuxit, trots de ökade inkomsterna och det 1756 fattade 
beslutet, att fonden skulle årligen amortera sin skuld med 1 tunna 
guld. Vid 1761 års riksdag hade slutligen föreskrifvits , att 2 tun- 
nor guld årligen skulle till banken betalas och gå framför alla an- 
dra fondens utgifter, samt att i allmänhet den största sparsam het och 
försigtighet skulle iakttagas, och åtskilliga indragningar i de bevil- 
jade understöden ega rum , men icke desto mindre utgjorde skulden 
till banken ännu vid 1764 års slut 15 '/o tunnor guld och voro der- 
jemte öfver 8 tunnor guld af Sekreta Utskottets och Contoirets an- 
ordningar på fonden obetalda. Fordringarna stego till något öfver 
18 tunnor guld, men voro af den beskaffenhet att åtminstone 7 till 
8 tunnor guld måste anses förlorade. Då ständernas tydligt uttalade 
afsigt redan från början varit, att dessa af hela rikets invånare er- 
lagda medel, som stigit till den betydliga summan af öfver 102 
tunnor guld, skulle bilda en stadigvarande fond till manufakturernas 
hjelp i all framtid, och det nu af den framlagda redogörelsen be- 
fanns , att denna fonds skulder vida öfverstego dess säkra tillgångar, 
så kunde väl alla reflexioner öfver förvaltningen vara öfverflödiga, 
menade Deputationen. De skulle likväl i någon mån framhållas i 



225 

en under utarbetning varande berättelse om manufakturernas till- 
stånd och om de frukter, riket njutit af de på dem under så många 
år slösade medel. 

I denna berättelse') finner , Deputationen klart, efter en kort 
historik öfver åtgärderna för fabrikernas uppkomst sedan 1727, att 
redan innan Manufaktur-Contoiret blifvit inrättadt hade funnits fa- 
briksinrättningar och att enskilde medborgare funnit fördelaktigt i 
dem nedlägga sina kapital utan något publikt förskott, samt att sär- 
deles väfverierna sålunda redan före 1739 vunnit en vacker förkofran. 
Att nu , förklarade den , undersöka om vår kostnad jemförd med rikets 
vinst varit större eller mindre än andra nationers kunde lika litet anses 
löna mödan, som att af provisionella uträkningar slumpvis bedöma, 
huru mycket landets besparing genom fabrikernas tillverkning varit 
större än de på dem kostade offentliga understöden. T)^ det måste 
vara klart, att näringar, i hvilka många tusen personer arbetat, ej 
kunnat i 40 år hjelpas och anses gagueliga, om ej deras vinst öfver- 
stigit kostnaden för deras naturaliserande , samt att i motsatt fall 
ingen enda enskild medborgare velat i dem insätta den minsta pen- 
ning. Fabrikernas nytta i sig sjelf behöfde således ej undersökas, 
men väl derimot den frågan, om de allmänna medlen blifvit så an- 
vända, att manufakturerna af dem haft den nytta, som ständerna 
välvilligt åsyftat, hvilken undersökning var så mycket angelägnare, 
som fonden varit hela rikets, en dess innevånares frivilligt utgjorda 
skatt. Men vid en sådan granskning fann man genast att stora 
summor genom förvaltningens slarf och vårdslöshet gått förlorade, 
att fatalier i konkurser blifvit försutne, att preskriptionstiden för 
utsökning ej iakttagits, att många erhållit förskott till anläggande 
af fabriker, men ej ens gjort någon början dermed, och att andra ned- 
lagt sina verk, utan att i någotdera fallet förskotterna blifvit åter- 
fordrade. Några exempel på sådant anfördes, och de hade kunnat 
mångfaldigas , säger Deputationen , om någon uppbyggelse deraf varit 
att förvänta. I allmänhet kunde sägas, att Contoiret aldrig sökt 
säkerhet för lånen, ej återfordrat medlen, i trots af stränga befall- 
ningar, samt satt sina egna anordningar framför ständernas, hvaraf 
följt att fonden blifvit skuldsatt och dess tillgångar gått förlorade. 
Lättheten att få lån och hjelp utan efterräkning hade derjemte fo- 
strat yppighet och slöseri hos idkarne, och Manufakturfonden, men 



1) H. och M. Dep:s ber. om Manuf:s uppkomst och närvarande tillstånd m. m. 
29 JuU 1766. 

15 



226 

ej arbetsamhet och omtanke, blifvit ansedd såsom näringarnas för- 
nämsta stöd. Ej heller ville man lemna oanmärkt den skadliga ver- 
kan af de ojemna utdelningarna af understöd, så att några fått öf- 
ver en tunna guld, andra litet och de öfriga intet, ehuruväl alla 
arbetat på samma ort och i samma ämne, samt varit lika oförmögne 
från början Ty då vissa personer, men ej näringarna i sin helhet, 
erhållit understöd, hade med nödvändighet följt, att några kunnat 
med fördel undersälja de andra, som utan hjelp men med flit och 
idoghet sträfvat att hålla sig uppe, till dess de förlorat sin egendom. 
Man kunde således säga, att fonden blifvit en af de förnämsta or- 
sakerna till fabrikernas nuvarande gäldbundna och betryckta till- 
stånd. Säkerligen hade man dock kunnat vänta en bättre framgång af 
alla ständernas omsorger, om blott förvaltningen varit ordentlig, så 
mycket heldre som Contoiret blifvit inrättadt för att efter bokstafliga 
föreskrifter, men ej efter egna åsigter, förvalta fondens medel. Som 
likväl så ej skett, kunde ej nu lemnas en så gynnsam berättelse 
om manufakturernas tillstånd som vid föregående riksdagar, men 
trots alla svårigheter höllo sig likväl de flesta verken ännu upp- 
rätta och skulle äfven förmå det allt fortfarande, om de blott bibe- 
höllos vid sina privilegier och rättigheter, samt återställdes i en 
naturlig frihet utan tvång, hvilken var lifvet för såväl alla näringar, 
som för vårt eget samhälle. Totalbeloppet af samtliga fabrikernas 
hela tillverkningsvärde under perioden 1727 — 1765 beräknades till 
något öfver 118 millioner daler smt, deri inberäknade tobaks och 
sockerfabrikernas med nära 20 millioner. Den nationella besparin- 
gen derpå, utom för socker- och tobakstillverkningen, ansåg Depu- 
tationen kunna anslås till öfver 38 millioner. Främst i detta afse- 
ende kommo yllefabrikerna, hvilka, då för dem, som bearbetat in- 
hemskt råämne, Vs ^f tillverkningen och för de öfriga Vg deraf be- 
räknades såsom besparing, lemnat riket en vinst af nära 17 millioner. 
Trots allt, som för den inliemska ullproduktionen blifvit gjordt, bestod 
likväl endast y,o af hela ylletillverkningen af inländsk ull. Dernäst 
kommo siden väfverierna med en besparing af nära 5 millioner, mot- 
svarande '/j af tillverkningen; manufakturjern- och ståltillverkningen 
hade endast gifvit något mindre än 3 millioner, ehuru 7io deraf be- 
räknades såsom nationell vinst. Dessa 38 millioner "kunde således hållas 
för det kapital , som vid införskrifning af lika qvantitet varor, som 
här äro tillverkade under 39 år, skulle hafva utgått ur riket, om ej 
manufakturer varit inrättade", och till denna besparing borde dess- 
utom läggas de 1 '/j million, som erhållits för utskeppade manufak- 



227 

turvaror. Antalet af de vid 1764 års slut drifna fabriker, som er- 
hållit offentligt förskott, utgjorde 125 stycken, då derimot de af pri- 
vata både anlagd e och upprätthållna utgjorde 504. Båda klassernas 
tillverkning under nämnde år var derimot i det närmaste lika stor, 
eller något öfver 64 millioner daler smt. 

Af hvad redan blifvit anfördt, inses lätt att Manufaktur-Contoi- 
rets dagar voro snart räknade. Det bör dock observeras att dess 
afskedande icke var någon särskild handling af förföljelse, utan att 
Contoiret endast delade samma öde som de flesta andra ständernas 
kommissioner och deputationer, hvilka fungerat mellan riksdagarna 
och nu för besparings skull upplöstes. Obestridligt torde likväl vara, 
att missnöjet med Contoirets förvaltning icke litet bidrog till dess 
afskedande i särdeles onådiga ordalag. Bland annat tadlades det 
skarpt för sin egennytta att beräkna ledamöternas aflöning i Riks- 
daler efter kurs, hvarigenom fonden ådragits en förlust sedan 1762 
af nära 100,000 daler smt. Derjemte fann man med ovilja att de 
beviljade understöden mindre gifvits till industriens än till partiets 
fördel, och att särdeles Contoirets egna anordningar utmärkt sig för en 
dylik partiskhet. Deputationens betänkande angående upphäfvande 
af Manufaktur- Contoiret är dock af tidigare datum än dess berät- 
telse om förvaltningen och motiveras med dess uppdrag af ständerna 
att tillse, huru Contoirets dryga stat måtte kunna minskas , samt om 
manufakturernas vård verkligen fordrade en så kostsam inrättning ^). 
Som nu derjemte större delen af de från fonden utgående premier, 
lån, förskotter och dylikt redan var indragen och Contoirets bestyr 
med fondens fördelning således faktiskt mj^cket minskadt, borde det 
äfven utan fara kunna alldeles indragas, så mycket heldre, som det 
var bevisadt, att af ännu upprättstående fabriker större delen blifvit 
anlagd och ännu egde bestånd endast genom enskildas kapital, då 
derimot nästan alla de, som njutit offentligt understöd, voro antin- 
gen redan nedlagda eller i fallande tillstånd, samt att derjemte i 
det hela taget knapt en tredjedel af rikets samtliga fabriker erhållit 
sådant understöd. På grund af allt detta upphäfde ständerna Con- 
toiret och öfverlemnade dess göromål åt Commerce-Collegium, hvil- 
ket de, enligt såväl detta embetsverks instruktioner som regerings- 



1) Manuf.-Cont. bestod till en början af ständernas 4 fullmägtige, en notarie, 
en bokhållare, en skrifvare och en vaktmästare. I den man göromälen sedermera 
mångfaldigades, ökades äfven Contoirets personal, så att den 1765 utgjorde mera 
än 40 personer, och dess extraordinarie stat samma år öfversteg 64,000 daler smt, 
hvartill kommo 20—30,000 daler smt i extra utgifter för gratifikationer och dyhkt. 



228 

formen, borde egentligen tillliöra. Contoirets tjenstemän fingo dock 
njuta lön tilldess de erhölle andra sysslor och skulle under tiden 
arbeta på utredning af fondens räkenskaper och indragande af dess 
fordringar. 

Manufaktur- Contoiret föll dock icke utan att göra åtminstone 
ett försök till sitt rättfärdigande. Redan tidigt hade det inlemnat 
sin vanliga riksdagsberättelse, men då det fann sitt fall nära före- 
stående, ingaf det ytterligare en sådan ') i i hvilken det redogjorde 
för hela sin förvaltning ända sedan 1739. Det bestred deri den upp- 
fattning af Contoiret, som nu velat göra sig gällande, såsom ett 
blott räkenskapsverk, ty betraktade man mängden och beskaffen- 
heten af de göromål, som ständerna uppdragit detta sitt verk, så 
borde man utan svårighet finna att åt detsamma blifvit anförtrodt 
ett allmänt öfverinseende öfver fabrikerna och en högsta vård mellan 
riksdagarne om deras intressen. För penningemedlen hade Contoiret 
ej kunnat taga sådan säkerhet, som t. ex. Banken och Kammarver- 
ket brukade fordra, helt enkelt emedan någon dylik ej funnits att 
tillgå, och det dessutom alltid hade bort fästa afseende vid hufvud- 
ändamålet, som var fabrikernas uppkomst och trefnad. "Det hade 
derför utsått på alla de ställen der någon liknelse funnits, att ut- 
sädet skulle bära frukt" ock att denna princip blifvit godkänd af 
ständerna var uppenbart, då de redan från början försäkrat Contoiret 
om ansvarsfrihet, der det kunde visa sig hafva handlat efter bästa 
förstånd och samvete, och flera gånger sedermera upprepat denna 
försäkran, på samma gång de mångdubblat dess göromål och för- 
troendeuppdrag. Contoiret hade sålunda likasom tvungits att ofta 
handla på egen hand, och när mellan riksdagarna något oväntadt 
tillfälle yppats att göra godt eller förekomma ett ondt, hade dess 
pligt förbjudit att sådant försumma. Att nu de flesta fabriker, som 
njutit understöd, redan fallit, bevisade blott att alla understöd voro 
otillräckliga, då krediten fattades, och att detta varit fallet ansåg 
det ej behöfva bevisas. Vinsten af ständernas visa beslut och af sin 
egen förvaltning vågade slutligen Contoiret anse för obestridlig, då 
utan dem riket skulle hafva varit många hundra tunnor guld fatti- 
gare, och det ansåg sig derför utan fruktan kunna mot alla ankla- 
gelser vädja till ständernas likasom till efterverldens omdöme. 

Sjelfva Manufakturfonden var nära att få dela Contoirets öde, 
ehuru den så många gånger blifvit förklarad för "manufakturernas 



1) Dat. 6 Mars 1766. 



229 

hjerta och lif." 1 Sekreta Utskottet väcktes nemligen förslag, att 
alla särskilda fonder skulle till statscontoireti direkt ingå, och alla 
derstädes samlade medel, utan afseende på hvad namn eller bestäm- 
melse de förut egt, så disponeras, att de i främsta rummet kommo 
rikets mobt trängande behof till godo. Förslaget remitterades till 
Handels- och Manufaktur-Deputationen , som på det lifligaste af- 
styrkte detsamma, lika mycket af allmänt finansrättsliga grunder, 
som af afseende på industriens behof En sådan allmän rikskassa, 
anmärkte det'), dit alla fonder skulle flyta, kunde väl hafva den 
fördel att vid uppkommen brist det ena behofvet kunde jemkas efter 
det andra, men den borde likväl snarare kallas en nödhjelp för ett 
rubbadt finansverk, än anses förenlig med sunda principer, ty den 
medgåfve ej en viss och orubbad destination af de offentliga medlen 
och förutsatte äfven att denna destination skulle ske mellan riks- 
dagarna, samt sålunda fråntagas ständerna, som den dock tillhörde 
och måste tillhöra. I afseende på manufakturfonden särskildt, vore 
derjem.te förslaget utan värde, emedan fonden var så belastad med 
gäld, att den skulle blifva statsvei"ket en börda. Stats-Contoiret 
kunde slutligen ej känna manufakturernas behof, och följden skulle 
följaktligen blifva deras tillbakasättande för andra, för ögonblicket 
mera trängande behof, hvarigenom fonden måste anses undandra- 
gas det ändamål, för hvilket han blifvit uteslutande bildad. För- 
slaget upptogs likväl åter af Bevillningsdeputationen ehuru i en 
bestämdare form. Sedan nemligen en del af fonden blifvit reserve- 
rad till exportpremier, skulle återstoden anslås till den allmänna 
riksskuldens betalande, samt alla utestående fordringar indrifvas och 
tillfalla staten. Äfven detta förslag afstyrktes och afslogs, förnäm- 
ligast emedan 1738 års ständer, som beviljat fonden, uttryckligen 
föreskrifvit , att den ej fick användas annorlunda än till manufak- 
turernas hjelp^) 

Fonden blef sålunda bibehållen, men i afseende på dess fördel- 
ning skedde ej få förändringar. Innan några dispositioner för detta 
ändamål gjordes, ville dock ständerna noga lära känna dess nuva- 
rande tillgångar och skulder. Af Manufaktur-Coutoirets specificerade 
räkningar befans då, att de fordringar, som kunde och borde indrif- 
vas utgjorde jemte Contoirets inventarier, hus och gårdar ett värde 
af omkring 6 72 tunnor guld, hvartill kommo 176,000 daler smt i 



1) H. och M. Dep:s bet. 6 Juni 1765. E. H. A. 

2) H. och M. Dep:s bet. 4 December. 1765. E. H. A. 



230 

kassorna och på bankoräkning'). Skulderna derimot voro, utom 15 
tunnor guld till banken , omkring 4 millioner daler kmt till fabriks- 
idkare och andra enskilda personer. Denna senare gäld ansågo stän- 
derna^) så betungande, att fonden den ej på länge kunde betala, äf- 
ven om alla andra utgifter åsidosattes, och beslöto derför, att de 
enskilda fordringsanspråken skulle noga granskas och de urskiljas, 
som utan rubbning i de allmänna författningarna kunde minskas 
eller anses alldeles ogiltiga, samt att dervid å ena sidan fondens 
belägenhet och å den andra manufakturs3^stemets vidmagthållande 
skulle noga iakttagas. Som likväl nu mera inga understöd till en- 
skilda personer borde ifrågakomma, och det derjemte var nödvändigt 
"undvika vederbörandes arbitrerande", så skulle till en början annu- 
leras alla, så 1756 som förut, beviljade lån och förskotter, som ej 
ännu voro utbetalde. Angående derimot sådana summor, som under 
namn af premier, ersättning för lidna förluster, brandstods- eller 
byggningshjelp och dylikt blifvit till ålskilliga fabriker anslagna, 
men ännu ej till fullo erlagda, skulle hvars och ens rätt och för- 
tjenst till utbekommande af sin fordran undersökas och ständerna 
sjelfva noga pröfva på hvad grund och vilkor hvar och en erhållit 
sådana löften om hjelp, huru hvarje idkare uppfyllt sina mot under- 
stödet svarande skyldigheter, samt i hvad tillstånd hans fabrik be- 
fann sig. På grund af denna pröfning utströkos eller reducerades 
en ej ringa del af dessa fordringar, och fonden gjorde sålunda en 
bankrutt, hvarigenom de, som i förlitande på ständernas eget löfte 
om understöd och hjelp hade anlagt eller utvidgat sina fabriker, nu 
funno sig lemnade åt sin egen kraft. Såsom ursäkt derför kan lik- 
väl anföras, att samtliga dessa fondens skulder tillkommit genom 
understöd åt enskilda, hvilket system nu fördömdes, såsom endast 
gifvande uppmuntran åt ett fåtal på bekostnad af industrien i sin hel- 
het. Dessutom skulle utbetalningen af alla dessa anordningar vis- 
serligen för en lång tid hafva om^öjliggjort alla sådana allmänna 
understöd, som ständerna nu ansågo framför allt annat nödiga för 
fabriksindustriens upprätthållande, hvilket med skäl kunde anses 
oklokt , då man besinnade huru ringa frukt riket hade hittills haft af 
alla de rikliga till enskildas hjelp och uppmuntran utdelade penning- 
understöd. 

Fabrikerna ville man dock ej lemna åt sitt öde; fonden skulle 



1) Eiksd. Tidn. 1766. N:o 134. 

2) E. St:s bref 15 Oktober 1766. R. A. 



231 

till deras hjelp fortfarande bestå, och till densamma anslogos i all- 
mänhet lika betydliga särskilda tullafgifter, som förut. Enär likväl 
nu åter borde förbjudas en mängd öfverflödsvaror, hvilka sedan 1762 
fått mot erläggande af manufakturfonds-afgift införas i riket, så be- 
räknades fondens inkomster för de närmaste åren endast till i me- 
deltal 3 y^ tunnor guld. För dess fördelande gåfvos de mest nog- 
granna föreskrifter och såsom allmän regel gjordes gällande, att en- 
dast ständerna fingo gifva några anordningar på fonden, och att den 
uteslutande skulle användas till vissa allmänna utgifter, lika åt alla 
medborgare utan undantag, som fullgjorde de för understöds erhål- 
lande stadgade vilkor. Sålunda anslogos nu medel till CoUegium 
medicum, laboratorium mechanicum, modellkammaren och mathe- 
matiska instrumenttillverkningen m. fl.\ till underhåll af fattiga fa- 
briksarbetares barn; till schäferistaten ; till exportpremier'), spinneri- 
och ullpremier, samt tillverkningspremier för finare eggjern och po- 
leradt smide. Årliga öfverskottet af fonden beräknades till 134,000 
daler smt, och skulle 109,000 deraf årligen betalas till banken för 
att amortera skulden, samt återstoden användas till inventionspre- 
mier, utländska resor för industriidkare m. m. Genom så väl af- 
betalningarna till banken, som inflytande fordringar, tillsammans 
beräknade till en million daler smt, skulle bildas en diskonterings- 
fond för de finare jern-, stål- och metallfabrikerna. Den förra di- 
skonteringsfonden, hvilken uteslutande disponerats af väfverierna, 
skulle äfven bibehållas medelst de lån banken dertill redan gifvit, 
men noga iakttagas, att den nya fonden skildes från den gamla, och 
att samtliga jern-, stål- och metallfabrikerna fingo deri deltaga i 
proportion af hvars och ens tillverkningsvärde. Derimot upphäfdes 
nu alla andra tillverknings-, inrättnings-, flyttnings- och läropre- 
mier, belöningarna för plantering af mullbärsträd, hvilka ansågos 
kosta vida mera än de af kastade, samt alla andra anordningar, som 
vid föregående riksdagar blifvit gjorda på obestämd tid^). 

Af hvad 1766 års ständer hittills gjort för manufakturernas un- 
derstöd och hjelp kan ej annat slutas, än att de hyste samma kär- 
lek till den inhemska industrien och samma förtroende till des för- 
måga att skapa rikedom, som någonsin deras föregångare. Man 



1) Till exportpremier anslogos icke mindre än 50,000 daler smt årligen, och 
utgjorde premien i allmänhet mellan 20 — 10 procent af den exporterade varans 
värde. De inhemska industri-tillverkningar, för hvilka vid export sjöledes premier 
skulle erhållas, finnas uppräknade i C.-C:ii kung. 22 Augusti 1766. 

2) R. St:s bref 15 Oktober 1766. R. A. 



232 

finner dem också städse uttrj^cka den största välvilja för dessa nä- 
ringar, beräkna den nationella vinsten af dem enligt redan antagna 
liberala grunder och äfven söka häfda sin rätt till äran af deras 
grundläggning genom att starkt framhålla, det denna hade skett 
redan under perioden 1727 — 1739. Det var förnämligast mot miss- 
bruken af de offentliga understöden, mot "vederbörandes arbitre- 
rande", som låtit dessa understöd alltför ofta tjena till parti-intriger- 
nas befrämjande, samt mot det blinda förtroende och den slapphet 
i förvaltningen, som bortslösat rikets medel utan att öfvervaka deras 
användande och derigenom ruinerat fonden, som det allmänna miss- 
nöjet nu vände sig. Att ständerna ansågo ett dyligt förfaringssätt 
snarare skada än gagna industrien, torde väl ej kunna förtänkas 
dem, och obetingadt kan man gifva sitt bifall till deras grundsats, 
att understöden borde komma alla till godo i mån af hvars och ens 
delaktighet i tillverkningen eller i den riktande exporten, "på det 
ej den ene måtte sättas i tillfälle att lefva väl , rikta sig och under- 
sälja den andre, som var hänvisad endast till sin egen arbetsamhet 
och skicklighet". Att ständerna ej hyste någon ovilja mot eller 
misströstan om den inhemska industrien i allmänhet, bevisas äfven 
af Kongl. Maj:ts på deras begäran utfärdade kungörelse, att han 
alltid med särdeles nåd skulle anse hvarje svensk man i svensk 
klädnad, samt att han ville fortfarande taga svenska slöjdenärin- 
garna i sitt synnerliga hägn och tillförsäkrade dem att varda bibe- 
hållna vid alla i lag och författningar grundade fri och rättigheter. 
— För att äfven genast lemna afgörande bevis på verkligheten af 
dessa tänkesätt, förnyades hallordningen, reglementet för handeln af 
1749, samt lurendrägeriförordningen af 1757, hvarimot Commerce- 
Collegium likväl ålades att hafva noga tillsyn, det de inhemska fa- 
briksvarorna tillverkades i tillräcklig myckenhet, samt af god beskaf- 
fenhet och till billigt pris, hvarför det borde årligen efter tidens skick 
och omständigheter utsätta priserna å de inhemska tillverkningarna'). 
Ett af de äldsta manufakturverken fick dock röna ständernas 
missnöje, nemligen Alingsås, "stammodern för Sveriges manufaktu- 
rer", det "seminarium eller hand verksskola, hvarifrån konster och 
vetenskaper blifvit spridda i landet", såsom man ofta förr hörde det 
kallas. Denna stora fabriksanläggning kunde dock lika mycket anses 
för ett Mössornas som ett Hattarnes verk. Det är bekant, att Ahl- 
ström, sedan han återflyttat till Sverige, använde sin medförda för- 



1) Kgl. Förordn. 7 Oktober 1766. 



233 

mogenhet till uppköp af maskiner och införande af utländske arbe- 
tare för att i Alingsås anlägga en storartad manufakturstad, samt 
att, dä hans egna medel visade sig otillräckliga, ett bolag bildades 
för ändamålet, i h vilket sjelfva konung Fredrik intresserade för 4000 
daler smt. Kedan 1723 och 1727 hade äfven verket benådats med 
betydliga privilegier, hvarigenom det erhöll under sin jurisdiktion 
hela staden Alingsås, och då sistnämnde år riksdagen beslöt att 
pålägga en allmän skatt för att understödja utvecklingen af en in- 
hemsk industri, aaslogs hela inkomsten af "landshjelpen" under de 
första åren till Alingsås, att åtnjutas såsom ett räntefritt lån, som 
derefter skulle på bestämda tider amorteras. Sålunda hade det er- 
hållit af landshjelpsfonden öfver 400,000 daler smt, utan att någon 
återbetalning ännu 1766 tyckes hafva skett, och då år 1749 en svår 
eldsvåda öfvergick staden, som dock föga skadade annat än privata 
hus, medgafs det rätt till stambok öfver hela riket, samt slutligen 
1756 ett bankolån af 100,000 daler smt, hvilket af Manufaktur- 
Contoiret skulle småningom afbetalas medelst de verket medgifna 
tillverkningspremier. Derjemte hade det njutit mycken hjelp genom 
export- och läropremier, hall- och rudimaterial-lån m. m., samt 
slutligen äfven disponerat Höjentorps kungsgård mot skyldighet att 
der hålla schäferi och stamholländeri. Ar 1746 hade det erhållit 
förnyelse af sina privilegier för en tid af 20 år, och då nu dessa 
voro förlidna, anhöll öfverdirektören Patrik Ahlströmer hos rådet 
om ytterligare förnyelse under anförande af verkets bekymmersamma 
tillstånd i följd af lidna förluster, otrogne tjenstemän och den osta- 
diga vexelkursen. I rådet mötte denna begäran likväl genast mot- 
stånd, och man anförde att ett manufakturverk, som under så många 
år njutit så stora fördelar, nu borde kunna nöja sig med de allmänna 
privilegierna '). Då man likväl hade sig bekant, att ständerna sam- 
tidigt sysselsatte sig med frågan om Alingsås, beslöt man att af- 
vakta deras beslut. Hos ständerna var fiendtligheten ännu mera 
påfallande, och de dömde till en början intressenterna i Alingsås- 
verket att betala till banken återstoden af 1756 års bankolån, eme- 
dan de uppburit ett högre belopp tillverkningspremier, än hvartill 
de voro berättigade. Då de derjemte besinnade de märkliga privi- 
legier verket under 40 års tid njutit, hvarigenom det erhållit all 
kronans rätt af en hel stad, jemte frihet från kontributioner och 
mantalspenningar, samt att det af allmänna medel blifvit understödt 



1) K. Prot. 27 Aug. 1766. E. A. 



234 

med omkring 9 till 10 tr guld, allt utan annan vinst för riket än några 
fabriker, hvarken bättre eller fleia än i andra städer, så beslöto de 
att dessa privilegier borde upphöra, samt staden Alingsås återgå un- 
der kronans dominium, på det ej en hel stads menighet måtte för- 
blifva subordinerad nnder enskilda medborgare ')• Att ständerna der- 
vid voro i sin goda rätt låter sig väl ej förnekas, då de beviljade 
privilegierna redan voro förfallna, och åtminstone den ekonomiska 
vinsten såväl af dem, som af de kontanta understöden verkligen varit 
allt utom lysande. En handling af hårdhet, som nog mycket liknar 
förföljelse, var derimot att beröfva patrioten Ahlströmers enka hen- 
nes pension, ehuru hon intygades vara sjuklig och behöfvande. — 
Ständerna ville äfven veta om skråordningen af 1720 och manu- 
fakturprivilegierna af 1739 behöfde någon förbättring eller om de be- 
funnits i allo gagneliga för industrien, Commerce-Collegium afgaf med 
anledning af denna fråga ett betänkande i allmänna och sväfvande 
ordalag, antydande att allt var gcdt och väl, men en dess ledamot, 
Hegardt, lemnade derim.ot en reservation, i hvilken han granskade 
såväl 23 § resolutionen på borgerskapets besvär år 1734 som äfven 
kyrkliga brefvet 7 Januari 1748. Den förstnämnda resolutionen, hvil- 
ken hade åter gjordt skråna slutna, fann han dervid vara fullkomligt 
stridande mot skråordningen, som beviljade full rätt åt gesäll att få 
uppsätta egen verkstad, då han fullgjort de föreskrifna arbets- och 
läroår samt aflagt prof på fullgod skicklighet. Efter 1734 hade lik- 
väl gesällen i följd af denna resolution blifvit underkastad alla slags 
trakasserier, och enda medlet för honom att blifva mästare hade va- 
rit att gifta sig med mästares enka eller dotter. I förra fallet hade 
han sluppit med fjerdedels prof, i senare med hälft, men i hvarje 
annat fall hade han måst aflägga fullt prof, vanligen utan att dock 
lyckas De kostnader för kalaser och undfägnad , oberäknadt dem för 
mästerprofvet, en burskapssökande handtverksgesäll var underkastad, 
gjorde i Stockholm öfver 3000 d. kmt, och om han derefter fick af- 
slag och nödgades gå ända till konungen, var han ej mindre olyck- 
lig äfven om han vann, ty den långvariga processen hade ruinerat 
honom, så att han endast föga kunde begagna sig af sitt erhållna 
burskap. Det torde falla hvar och en i ögonen, slutade reservanten, 
att då en gesäll genom dylika stadganden fann sin framtid förlorad, 
måste han blifva lat och oordentlig, och att den nu öfverklagade bri- 
sten på skicklige arbetare måste deraf ytterligare ökas. På grund 



1) R. St. bref 15 Oktober 1766. R. A. 



235 

af det ofvaiinämncla kungliga brefvet. af 1748, som ålade Commerce- 
Collegiura att noga tillse, det icke fabrikerna hopades i vissa städer, 
och att endast sparsamt utdela privilegier till nya fabriksanläggnin- 
gar, hindrades äfven manufakturarbetarne att blifva mästare och, om 
de fingo blifva det, att anlägga verkstäder på den ort, som hvar 
och en fann för sin utkomst och förkofran tjenligast. — Detta särskil- 
da anförande väckte i hög grad handels- och manufaktur deputa- 
tionens uppmärksamhet och i följd deraf anmodades Collegium, att 
i ett nytt betänkande uttala sin åsigt om de af Hegardt påpekade 
missförhållanden ')• Troget sina gamla traditioner erkände då Col- 
legium öppet, att de slutna skråna mycket hindrat näringarnas 
utveckling, enär de många besvärsmålen öfver afslag på burskaps- 
ansökningar tydligen bevisade, att magistraterna och embetena mera 
än skäligt nyttjat sin pröfningsrätt till att utestänga de sökande. I 
afseende på manufakturarbetarne derimot, hade deras allmänna fattig- 
dom utgjort större hinder än författningarna, och då det derjemte än- 
nu ej var med säkerhet afgjordt, om fabrikernas bestånd bäst borde 
grundas på ett ringa antal större verk eller på arbetarnes oinskränkta 
frihet att anlägga flera och små verkstäder, så borde under närva- 
rande omständigheter den antagna principen att inskränka fabriker- 
nas antal tillsvidare lemnas orubbad -). Ärendet remitterades der- 
efter till ständerna, som förklarade sig finna anledningen till närin- 
garnas förlägenhet i de författningar, som hindrade skicklige och idoge 
arbetare att anlägga egna verkstäder. Ty om de, som egnat sig åt 
manufakturerna, ej egde frihet att utan inskränkning föda sig af den 
vetenskap, slöjd och konst, hvartill de voro af naturen böjde och till 
hvars inhemtånde de egnat långa år, så måste deras flit och omtanke 
förqväfvas och de tvingas att söka ett annat fädernesland, der de finge 
fritt göra sig gagn af den konst, de lärt. Vissheten derimot, att 
samhället gerna gynnar och befordrar hvarje medborgares önskan att 
genom sitt arbete förkofra sitt välstånd , kunde ej annat än gifva lif 
åt omtanken och spekulationen, låta industrien förökas och med den 
en nyttig täflan mellan arbetarne, af hvilken täflan naturligen födas goda 
och ymniga tillverkningar till billigt pris emedan den låter sjelfva 
■hushållningen inom fabrikerna bättre vårdas och jemnare fördelar 
vinsten. Efter så vältalig skildring af arbetsfrihetens fördelar kunde 
man visserligen vänta ett tillstyrkande af den mest oinskränkta nä- 



1) H. o. M. Dep:s skrifvelse 19 Febr. 1766. R. H. A. 
2 H. och M. Dep:s 10 Mars 1766. R. H. A. 



236 

riiigsfrihet. Så blef likväl icke förhållandet, ty "lika angelägen, 
som frånvaron af tvång, var äfven den noggrannaste tillsyn, att 
hvarje idkare egde tillräcklig kunskap, insigt och färdighet i den 
slöjd, han ville drifva". Derför borde äfven vederbörandes främsta 
åliggande vara att tillse, att ej allmänheten bedrogs af klåpare, 
hvilka endast bidrogo att minska välviljan för den inhemska indu- 
striens produkter. Att allmänheten sjelf i detta afseende kunde vara 
de bästa "vederbörande" vågade 1766 års ständer troligen ej hoppas, 
ehuru visserligen i deras yttrande äfven kan sägas vara hälft uttalad 
den åsigt, att så länge staten förbjuder den enskilde, att utom riket 
söka god vara och billigt pris, är den äfven skyldig tillse, att ej 
den inhemska industrien alltför mycket försummar sin skyldighet i 
dessa hänseenden. Nu blef ständernas begäran endast den, att läro- 
åren vid manufakturerna skulle lämpas efter hvarje slöjds större eller 
mindre konstighet och lärjungens naturliga böjelse och qvickhet, samt 
att sedan nöjaktigt fabriks-mästare-prof blifvit aflagdt, ingen måtte 
förvägras att sätta sig ned och drifva fabrik i hvilken stad, han ansåg 
för sig fördelaktigast. Derigenom borde bäst tystas de klagomål öfver 
ringa arbetslön och hård medfart, som nu hördes frän både gesäller 
och mästare, äfvensom vara afskaffadt det tvång eller slafveri, hvar- 
till arbetarne hittills funnit sig bundna ')• För att särskildt gynna 
jern- och stålm an nuf åkturernas uppkomst kungjordes äfven, att Norr- 
köping, Söderhamn, Nortelje, Eskilstuna och Ronneby, jemte öfriga 
städer, som bevisade sig vara dertill tjenliga, skulle anses såsom fri- 
städer, der in- och utländske arbetare i jern, stål och metall fingo 
nedsätta sig och drifva sin näring utan att vara bundna till skrå- 
embetenas mästareprof, sedan de inför hallrätt och magistrat företett 
bevis på frejd och skicklighet. Dock skulle de tillverka verkliga 
manufakturvaror, men ej sådana, som hörde till de gamla och ordent- 
liga skråna^). 

Det lemnades sålunda fritt för den utlärde fabriksmästaren att 
välja hvilken stad han behagade för att idka sin näring, men längre 
ville icke ständerna sträcka denna valfrihet. Visserligen begärde re- 
geringen tillstånd att få gifva privilegier för fabriks anläggande äf- 
ven på landet, hvilket den nu mångfaldiga gånger hade nödgats af- 
slå, till skada för industrien, som af de på landet mera billiga 



1) E. St:s. bref 5 Juli 1766. R. A. C.-C:ii kung. 25 Juli 1766. 

2) C.-C:ii kung. 26 Nov. 1766. 



237 

lefnadsmedlen och arbetslönerna kunnat vinna mycken lindring på 
samma gång som landtbefolkningen en jemnare och lättare tillgång 
till arbete '), men ständerna ansågo sig ej böra medgifva en sådan 
rubbning i de gamla förhållandena. Manufakturerna borde nemligen, 
förklarade de , hafva sitt hufvudsäte i städerna, till hvilkas uppkomst 
de voro ämnade att bidraga, och borde lika litet som andra närin- 
gar flyttas derifrån , utan en sträng skilnad mellan stads- och landt- 
mannanäringar fortfarande iakttagas såsom grundvalen för rikets hela 
hushållning -). Likväl medgafs att på landet få förfärdiga vissa slags 
väfverivaror , såsom kläde och linne, hvilka derefter borde införas till 
staden att färdiggöras, besigtigas och hallstämplas, emedan sådant förut 
varit här försökt och med framgång brukades i England och Schlesien. 
Likasom sålunda arbetets frihet i någon mån vidgades , var man 
äfven betänkt på att vidga handeln. En mängd utländska varor voro, 
såsom bekant är, förbjudna till införsel, och särdeles hade hvarje inför- 
sel af väfnader under lång tid blifvit betraktad såsom bestämdt ruine- 
rande för de inhemska fabrikerna. Så mycket mera och obehagli- 
gare öfverraskadt blef sålunda Commerce-Collegium, då Handels- och 
Manufakturdeputationen af detsamma begärde uppgift på de afgifter, 
som utländska tyger borde erlägga med hänsyn till våra egna fabri- 
kers fortfarande bestånd, i händelse de skulle komma att till inför- 
sel tillåtas. Anledningen till denna förfrågan var, att deputationen 
tyckte sig finna, att, ehuru "vexelkursen" fallit och andra inhemska 
varor i förhållande dertill blifvit nedsatta i pris, manufakturvarorna 
likväl ännu voro alltför dyra, hvilket gaf anledning till dåliga tan- 
kar om ekonomien och förvaltningen vid våra fabriker ^). Det var 
derför angeläget att lära känna skilnaden i tillverkningskostnaden 
här och utomlands, samt om dåliga råämnen eller deras hemtande 
ur orätt hand, om brist på medtäflare, vårdslöshet och försumlighet 
i arbetets drift, eller om fabrikanternas oskäliga vinning hade större 
eller mindre del i den öfverklagade dyrheten. Commerce-Collegium 
åter bestred giltigheten af nästan hvarje anfördt klagomål, och kunde 
ej finna någon anledning till en så vådlig åtgärd, som att medgifva 
införsel af utländska väfnader mot högre eller lägre tull. Att blott 
på försök och utan tvingande skäl vilja blottställa våra fabriker 
för en utländsk täflan, som intet annat land ännu erkänt såsom 



1) Sekr. Prop. 4 §. E. H. A. 

2) H. o. M. Dep:s bet. 24 Febr. 1766. E. H. A. och E. St:s bref 17 Sept. 1766. 

3) H. 0. M. Dep:s bref 10 och 28 Juli 1766. E. H. A. 



238 

medel till näringarnas uppkomst eller förkofran, måste äfven anses 
vara allt utom klokt och försigtigt. Snarare borde man stadga vida 
strängare förbud och noggrannare tillämpning deraf, emedan ännu 
fanns qvar en stark fördom mot allt hvad inom landet var tillver- 
kadt '). Fabrikssocieteterna , som genom collegium erhållit del af 
den hotande faran, anhöllo bevekligt att blifva förskonade för det 
hårda öde, som genom en dylik åtgärd måste drabba dem. 

Huru mycket understöd deputation ens förslag hos ständerna skulle 
hafva erhållit är svårt att säga, och, så vidt mig är bekant, blef 
det icke till dem framlemnadt. Det öfverensstämde äfven alltför föga 
med de många förslag, som väcktes för att i sparsamhetens namn 
minska importen och den deraf föranledda undervigten. Redan se- 
kreta propositionen förklarade, att om rikets tillstånd skulle kunna 
förbättras, måste i främsta rummet förminskas införseln af öfverflöds- 
varor, hvilken för år 1764, enligt Commerce-Collegii berättelse om 
handelsbalansen, utgjordes af till exempel Fransyskt bränvin 765 å- 
mar, vin 10345 åmar, socker 3 millioner, kaffe 438000, tobaksblad 
1,187000 allt skålpund o. s. v. Ej endast detta slöseri, utan äfven 
det öfverflödiga bruket af siden, sammet, kammar och nettelduk, 
samt annan yppighet måste nödvändigt inskränkas, och det tillhörde 
ständerna att afgöra på hvad sätt och i hvad mån. Dessa tyckte 
sig väl hafva af erfarenheten lärt, att lagar mot öfverflöd voro en 
"ofullkomlig verkställighet underkastade", samt att de, när de blott 
förbjödo införseln, men lemnade nyttjanderätten och bruket oanta- 
stade , endast tjenade att leda handeln på orätta vägar. Man kunde 
dock ej låta yppigheten ohämmad tilltaga, aldraminst i ett rike, der 
den icke härledde sig från allmän rikedom, utan från förderfvade se- 
der och en alltför lätt åtkomst af penningar, och en person af hvar- 
je stånd skulle derför utses att tillsammans utgöra en "sparsamhets- 
kommission" att öfverse de hittills gifna öfverflödsförfattningarna och 
framlägga förslag till en ny sådan lag. Med densamma skulle för- 
enas förbud mot införsel af vissa varor samt mot deras bruk och nytt- 
jande, jemte starka consumtionsskatter, allt med mera hopp om fram- 
gång nu än 1756, emedan den knappa tillgången på penningar borde 
till författningens efterlefnad bidraga-). 

En ny öfverflödsförordning blef derefter utarbefad och antagen 
af ständerna, hvilka dock begärde att förordningen måtte utfärdas i 



1) C.-C:ii bet. 25 Aug. 1766. 

2) H. o. M. Dep:s bet. 13 Mars 1765. 



239 

Kongl. Maj:ts eget namn, samt att Kongl. Maj:t ville för hoffolket 
utse en drägt i öfverensstämmelse med de antagna stadgandena. Ge- 
nom denna förordning sökte man att förbjuda eller beskatta snart 
sagdt hvarje tänkbar form af menskligt njutningsbegär eller fåfänga; 
till införsel förbjöds kaffe, cbocolad, punsch, arrack, fina viner, brän- 
vin, likör, alla slags deserter o. s. v. Att röka eller på annat sätt 
nyttja tobak förbjöds enhvar under 21 års ålder, ocli medgafs de 
äldre endast mot en afgift af 1 d:r smt. För fruntim^merskläder 
förbjödos alla släp och flera slags garneringar, styfkjortlar, tråd- 
och silkesspetsar öfver 1 tums bredd m. m. Den jordbrukande be- 
folkningen skulle kläda sig såsom i gamla tider på hvarje ort var 
brukligt ocb förbjöds bruk af siden, utländska lärfter, kammarduk 
m. m. Det manliga slägtet förbjöds bruket af siden till kläder utom 
till smärre artiklar, äfvensom det i allmänhet såsom skadlig lyx 
förbjöds att begagna siden och äkta förgyllning till möbler; i stad 
fick ingen hålla ekipage, som var under 30 år; löpare, hejdukar 
och hårfrisörer förbjödos alldeles; rättigheten att hålla utländska lä- 
rare eller lärarinnor åt sina barn skulle betalas med en särskild af- 
gift af 200 dr smt; äfven de dödas lyx ville man förhindra, genom 
att förbjuda likkistor af ek eller andra dyrbara trädslag med präk- 
tiga beslag samt kostbara svepningar. Förordningen skulle gälla 
från 1767 års början, och. "emedan all lag utan verkställighet är 
död bokstaf", ålades embetsmännen vid dryga böters ansvar att hålla 
sträng hand deröfver, äfvensom hvar och en medgafs rätt att upp- 
träda såsom målsegande i allt som förbuden rörde. 

Med vida mera allvar, än frågan om införselförbudens delvisa upp- 
bäfvande , ehuru med lika ringa framgång , bedrefs frågan om landt- eller 
småtullarnas borttagande. Under flera år hade i tidningarna och i sär- 
skilda småskrifter förts en häftig klagan öfver det hinder de utgjorde 
för rörelsens utveckling, öfver de svårigheter och trakasserier, de för- 
orsakade omsättningen, och öfver den mängd folk, som under den all- 
männa folkbristen genom dem drogos från nyttiga näringar. Borgar- 
ståndet upptog dessa klagomål såsom sina egna och förklarade sig 
öfvertygadt , att den inkomst staten erhöll af dessa tullar kunde på 
annan väg med mindre kostnad och obehag för allmänheten erhål- 
las *). Ständerna instämde väl i denna åsigt, men då dels inkom- 
sten af småtullarne var för tillfället oundgänglig, dels äfven staten 
sjelf nu öfvertagit deras bevakande, hvarigenom de öfverklagade tra- 



1) Borgerskapets besvär § 5. 



240 

kasserierna borde kunna undvikas , så ville man ej nu bifalla försla- 
get om deras borttagande, men till nästa riksdag skulle det åter- 
upptagas för att på nytt granskas och möjligen genomdrifvas ')• 

En fråga, som nära sammanhänger med den om en vidgad han- 
delsfrihet, och ej endast under frihetstiden utan äfven under senare 
delen af 1600-talet ofta förekommit, erhöll likväl nu en lycklig om 
också blott delvis lösning, nemligen den om en mera vidsträckt na- 
vigationsrätt för Upstäderna samt stapelrätt för några städer i Norr- 
land och Finland. Särdeles i sistnämnde hänseende hade vid snart 
sagdt hvarje Frihetstidens riksdag yrkanden blifvit framställda af re- 
presentanter för de norra orterna, men allt hittills utan framgång. 
Redan vid 1719 års riksdag begärdes sålunda för städerna Wasa 
och Luleå rätt att få med sina varor segla till rikets öfriga sjöstäder 
och från dem återhemta behöfliga varor, samt att rikets sjöstäder 
måtte få tillstånd att besöka Österbottens städer och der hemta de- 
ras produkter. Regeringen resolverade likväl, att denna anhållan 
"rörde grunden för rikets seglation och commerce, som i förre tider 
med mogne råd och betänkande är inrättad och stadfästad vorden", 
hvarför den ej kunde bifallas. Vid 1723, 1731 och 1734 årens riks- 
dagar begärdes dels af enskilde riksdagsmän, dels af allmogen samt 
dels äfven af flere korporationer utvidgad navigationsrätt för åtskil- 
liga af Norrlands, Vester- och Österbottens städer, men utan ätten 
dylik begäran förmådde göra sig gällande mot hufvudstadens envisa 
motstånd. Resolutionen år 173S förklarade äfven uttryckligen, att 
någon förändring ej kunde göras i hvad Stockholms privilegier inne- 
höllo, och denna resolution förklarades af riksdagen vara stödd på 
goda grunder, så mycket heldre som de ifrågavarande städerna skulle 
hafva endast ringa eller ingen nytta af den fordrade rättigheten att 
segla förbi Stockholm. På samma sätt afslogs äfven 1735 framställd 
anhållan om inrättande af en enda stapelstad i Vesterbotten, "emedan 
derigenom handeln skulle dragas från hufvudstaden , hvilken allt mer 
och mer aftaga och tappa skulle i dess handelsrörelse och balance 
mot de ofvanför liggande bergslager och provinser, h vilka i anseende 
till Stockholms beqväma situation derifrån bäst kunna hafva deras 
subsistens och tillförsel af utrikes förnödenheter, samt emedan här i 
riket redan nog stapelstäder voro inrättade, och rikets hushållning 
ej tillät att de inrikes varorna utspriddes genom flera kanaler, hvar- 



1) R. B. bref 24 Sept. 1766. R. A. 



241 

hvarigenom de utomlands skulle råka i många händer och falla i 
vanpris" '). 

Vid följande riksdagar återkom samma begäran i en eller annan 
form och ehuru den ej lyckades vinna bifall tilldrog den sig likväl 
alltflera röster i samma mån den allmänna diskussionen tog den 
om hand och fastade uppmärksamheten ]^å orättvisan samt på den 
ekonomiska förlusten af en stads monopol till förfång för en stor del 
af riket, till dess den vid 1760—62 arens riksdag slutligen erkän- 
des, åtminstone i viss mån, såsom berättigad. Finnlands och Norr- 
lands klagomål öfver Stockholms handelsprivilegier, såsom ett olid- 
ligt hinder för deras ekonomiska förkofran, framställdes då skarpare än 
vanligt, och man föreslog inrättande af dels fem, dels tre nya stapelstä- 
der en i Österbotten, en i Vesterbotten och en i Vester-Norrland, hvilken 
senare borde blifva Hernösand. Riksdagsmannen Per Stenhagen, ibland 
andra sökte i ett memorial -) att utreda frågan. Om det äfven , sade 
han, är näringarna af olika slag, som direkt skapa rikedomar, så 
skulle likväl utan handeln ingen vara, och således icke heller någon 
rikedom, frambringas utöfver hvad en usel lefnad i hvarje bygd kunde 
genast förbruka. Deraf följer, att ju mera afsättningen af inrikes 
varor befordras och ju ledigare den är från hinder och tvång, desto 
kraftigare blomstra näringarna samt ökas folket och varumängden. 
Förbrukaren underhåller tillverkarens hus , men när stapelrätten alltför 
mycket inskränkes, hindras upstadshandlanden att låta den utländske 
förbrukaren underhålla den inhemske tillverkaren . . . Att, såsom hos 
oss sker, vilja sammanhålla rikets handel i få eller i en stad, är ekono- 
miskt skadligt, emedan alla de näringsgrenar, som kunde vidare ut- 
vecklas, alla de nya hushåll, som kunde tillväxa, derigenom förqväf- 
vas på samma gång som afsättningen på det tillverkade. Man frågar 
hvarmed de nya städerna i de fattiga landsorterna skulle handla, 
men man besinnar ej, att orsaken till varornas ringa mängd derstädes 
är just, att ej handeln varit fri. Om Österbotten fått afsätta span- 
mål utomlands skulle, utom de jordbrukare, som nu lefva på afsätt- 
ning till Stockholm, äfven så många funnit utkomst, som kunnat 
afsätta till den utländske förbrukaren. Om , slutade han , Stockholm, 
Gefle och Åbo ville noga besinna följderna af handelsmonopolet å ena 



1) Oförgripeliga Tankar om fem nya stapelstäders inrättande i Rikets norra 
provinser. 1765. 

2) Tankar ^om nödvändigheten af stapelstäders anläggande i Sveriges norra 
orter, och isynnerhet i Öster- och Vesterbotten. 1762. 

IS 



242 

sidan och å den andra nyttan af många stapelstäder i ett land, samt 
att de till en början skulle endast föga förlora men derimot i fram- 
tiden vinna stora förmåner af en större handelsfrihet, så skulle de 
ej nu så hårdt motsätta sig den föreslagna åtgärden. — Kepresentan- 
terna i borgarståndet för Stockholm, Gefle och Åbo protesterade å 
sin sida mot förslaget, s^om stridande mot de privilegier, som blif- 
vit ofvannämnde städer medgifna, och väsendtligast bestodo i förbu- 
det mot stapelstäder i de norra och östra landsdelarna, och de sökte 
derjemte draga de öfriga städerna på sin sida genom att erinra, att 
hvarje rubbning i dessa privilegier snart skulle medföra dylika i 
samtliga städernas. Det var förgäfves, som riksdagsmännen för Piteå, 
Luleå och Hernösand sökte bevisa billigheten och nödvändigheten af 
de begärda stapelrättigheterna och anförde att Vesterbotten , Ånger- 
manland, Jemtland och Medelpad, utom lappmarken, innefattade 
öfver 1000 quadratmil utan att likväl ega någon stapelstad; att de 
egde ymnigt af exportvaror, såsom jern, trä och tjära, samt god af- 
sättning för retourvaror, såsom lin, hampa, linfrö, salt och säd; att 
de kunde med stor fördel reda i skepp, emedan de egde god tillgång 
på virke, m. m. ; samt att alla dessa näringar och all handeln tillbaka- 
höllos genom beroendet af Stockholm. Mot dessa skäl, tillade de, 
brukade man framdraga en mängd kungliga resolutioner, hvilka dock 
ej kunde sättas i bredd med rättvisans eviga lagar, emedan ekono- 
miska författningar böra ändras och rättas efter omständigheternas 
och det allmännas kraf. Att bibehålla några få städers förmån på 
bekostnad af det allmännas, borde ej heller ständerna anse med sin 
pligt förenligt, då dem ålåg att sörja för hela rikets bästa, men ej 
endast för några enskildas. Adeln, samt till en början preste- och 
bondestånden biföllo förslaget om fem nya stapelstäder, men bor- 
gareståndet afslog detsamma, och förmådde slutligen äfven bonde- 
ståndet att, med frångående af sitt förra beslut, öfverlemna till Kongl. 
Maj:ts afgörande, om dessa stapelstäder borde anses för riket nyttiga, 
samt att derom gifva nytt utlåtande till ståndet, hvarjemte derefter 
presteståndet lemnade till regeringen att bestämma lämplig tidpunkt 
för de nya stapelstädernas privilegierande ')• I anledning deraf hörde 
regeringen collegierna, de norrländska provinsernas landshöfdingar 
och Stockholms magistrat och resolverade derefter 1765, att som 
Norrlands tillgång på exporter ej erfordrade vidgandet af sjöfarten, 
och sjelfva dessa exporters beskaifenhet, såsom egentligen skogspro- 



1) Rådsprot. 11 Juni 1765 och Borg.-Stånd. prot. 3 Aug. 1765. 



243 

dukter, ej medgåfvo deras ytterligare ökande, samt emedan ej endast 
collegierna och Stockholms magistrat, utan äfven samma stads 48 
äldste, derimot protesterat, så kunde ej den begärda nya stapelrätten 
beviljas. 

Frågan återkom dock genast och denna gång i betydligt ökade 
dimensioner. Samma år, som den anförda resolutionen, utgaf Chyde- 
nius en skrift ') , hvari han sökte visa hela dårskapen af den gäl- 
lande handelslagstiftningen i ifrågavarande hänseende, att densamm.a 
endast tjenade till att onyttigt förspilla tid, arbete och kapital, 
samt att " egentligen Stockholmsintresset hindrade en reform. Att 
vilja genom handelsordinantier, sade han, tvinga en stad, som lig- 
ger vid sjön och naturen gifvit beqväm och nära väg till utländsk 
sjöfart, att taga en omväg till stapelstaden och der antingen sälja 
eller ut- och åter inlasta sina varor, kan endast verka derhän 
att fördyra lasten, att ådraga upstadsborgaren och landet kostnader 
till fördel för en stad, Stockholm, som. ej dertill eger någon rättig- 
het. Att tvinga t. ex. ett norrbottens fartyg med trälast att från 
Ålands haf gå in till Stockholm, der lossa och sälja lasten till en 
köpman, som efter någon tid åter inlastar och exporterar densamma, 
förtär sC mycket penningar och fördyrar så varan, att don endast 
med ringa fördel kan utomlands säljas. Emedan utländingen ej 
ersatte dessa kostnader, som ej i någon mån förbättrat varan, så 
måste antingen upstadsborgaren betala producenten så mycket min- 
dre för varan, som ordiuantien onyttigt förtärt, eller också sjelf för- 
saka en loflig vinst på sin handel, i båda fallen till förfång för lan- 
dets bästa. . . . Innan frågan hann förekomma hos ständerna vid 
1765—66 årens riksdag, anförde emedlertid riksdagsmannen för Öre- 
grund klagomål öfver de många hindren och tvånget i sjöfarten , 
och begärde samtliga sjöstäderna i riket rätt till fri sjöfart så in- 
som utrikes, samt stapelrätt, till undvikande af brist och dyrhet, 
samt afmonopolisk handel i de få städer, de fingo med sina exporter 
beräkna. Borgareståndet fann vid öfvervägande af ansökningen, den- 
samma innefatta tvenne olika ärenden, nemligen angående en fri 
navigation 1) inrikes och till Östersjöns utländska hamnar, samt 2) 
till ej allenast inländska hamnar utan äfven till alla utländska. 
Hvad det första angick, ansågs billigt att hvarje upstad så vid Salt- 
och Östersjön som Mälaren och Hjelmaren måtte tillåtas fri inrikes 



1) Yederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vester- 
bottniska städerna fri Seglation, af A, C. 1765. 



244 

sjöfart och upplag, så att de få till hvarje ort under Sveriges krona 
afföra sina varor och derifrån hemta sina behof. Derjemte kunde 
åtskilliga af de Finska städerna få segla med sina orters produkter 
till alla inom Östersjön och Finska viken belägna utrikes hamnar, 
samt från dem hemta spanmål, lin, hampa, samt lin- och hampfrö. 
Björneborg slutligen borde få stapelstadsrätt. Hvad åter beträffade 
den andra frågan, eller om stapelrätten, borde, för att förekomma 
den stora kostnaden vid ur- och återinlastningen af exportabla varor 
i annan inrikes hamn, samt för att i allmänhet bereda lättare till- 
fälle till direkt afsättning till sista hand, åtminstone tre städer i 
Österbotten , nemligen Wasa , Uleåborg och Gamla Carleby, i Vester- 
botten Luleå och i Vester-Norrland Hernösand, erhålla stapelrätt 
att med egna och andra inrikes fartyg besöka alla in- och utrikes 
hamnar och der idka handel. Dock borde utländska fartyg icke få 
till dessa städer inlöpa och drifva handel. Dessa landsdelars öfriga 
städer kunde få tillgodonjuta de andras stapelrätt i så måtto, att de 
medgåfvos upplagsplatser, andel i utredningen af fartyg, samt att 
vid export och import till stapelstaden ej betungas med lossning. 
Eikets öfriga städers ansökan om stapelrätt ville ståndet ej upptaga 
utan hänvisade dem till Kongl. Maj:t. 

Sedan sålunda borgareståndet gifvit med sig till ej ringa del, 
rönte frågan intet motstånd hos ständerna, och i skrifvelse till rege- 
ringen begärde de en förordning i närmaste öfverensstämmelse med 
hvad borgareståndet tillstyrkt '). I afseende på de svenska städer- 
nas begäran om stapelrätt skulle likväl regeringen till nästa riksdag 
låta utarbeta och förelägga ständerna betänkande, emedan de ej nu 
hunnit tillräckligt taga detta ärende i öfvervägande. Tilldess skulle 
stapelstädernas borger^kap åläggas att mot provision och vedergäll- 
ning gå upstädernas köpmän tillhanda med expedierande af varor, 
som af dessa senare inskrifvits. 

Det behöfver knappt erinras hvilket högst betydelsefullt afsteg 
från de grundsatser och ordinantier, som så länge utgjort rikets 
ekonomiska grundlagar , som denna författning utgör , och man frestas 
verkligen deraf att beklaga, att^ mösspartiets välde blef så kort, så 
mycket heldre som, enligt hvad vi sökt visa, dessa reformer icke 
utgingo från en blind reaktion mot det störtade partiets idéer och 
åtgärder, utan från en sundare uppfattning af den ekonomiska 
utvecklingens behof, och man sålunda kunnat vänta af mössorna ett 



1) R. St. bref 30 Nov. 1765; Kongl. förordn. 3 Dec. 1765. 



245 

visserligen hofsamt, men konseqvent sträfvande för näringarnas och 
handelns frihet. Yill man till hvad redan blifvit anfördt ytterligare 
lägga, att nu på ständernas begäran äfven medgafs en länge påyr- 
kad frihet, nemligen för landtmannen att sjelf afsätta sina produk- 
ter när och på hvad tid han behagade, samt att för detta ända- 
mål få idka sjöfart öfver hela riket'); att derjemte Kongl. Maj:t 
förklarade sitt missnöje med embetsmännens inom flera län till- 
tag att förhindra den högst nödiga fria omsättningen, genom att 
förbjuda landtmannen att föra sina yaror utom länen eller att sälja 
dem annorstädes än på vissa orter, hvilket allt stred mot en mängd 
föregående resolutioner-); samt att slutligen upphäfdes de författ- 
ningar, som förbjödo bönder, drängar och pigor att flytta från en 
provins till en annan för att söka tjenst, och förklarades hvarje 
undersåte af allmogen få åtnjuta den för ett fritt folk dyrbara rät- 
tigheten att inom rikets gränser söka sin utkomst, hvarest han fann 
det bäst och beqvämligast ^) , så torde det böra medgifvas, att 1765 
— 66 årens riksdag i afseende på den allmänna hushållningens ord- 
nande kan uppvisa en verksamhet, som förtjenar mera loford, än 
man hittills velat egna densamma. 



Dessa anteckningar kunna här sluta, emedan Frihetstidens eko- 
nomiska utveckling inom det område, de i denna afdelning velat 
skildra, med 1765—66 årens riksdag kulminerar. Det allmänna 
intresset sysselsätter sig härefter förnämligast med lösningen af de 
financiella svårigheterna och med medlen att återgifva landet ett 
stadgadt myntväsende genom indragning eller invexling af det öf- 
verflödande och ända sedan 1745 ej inlösbara sedelmyntet. Det är 
bekant, att banken först genom 1738 — 39 årens riksdag vidöppnades 
för allmänheten och erhöll till uppgift , att med stöd af sin sedelutgif- 
ningsrätt förlägga landets all handel och industri, samt att i följd 
deraf den äfven snart måste befrias från skyldigheten att inlösa sina 
sedlar med kopparplåtar eller silfver. Långt ifrån att derefter söka 
med omsorg upprätthålla sedlarnes värde, gjorde den allt för att 
förstöra detta. Utlåningarnes belopp ökades år från år, räntan ued- 
sattes, förfallotiderna aflägsnades och den årliga amorteringsskyldig- 



1) Kongl. förorodn. 20 November 1766. 

2) Ees. på allmogens besvär 9 December 1766. § 5. 

3) Ees. på städernas besvär § 35. 



246 

heten förringades. Också växte massan af utelöpande sedlar oer- 
hördt, från omkring 33 millioner daler kmt år 1745, då invexlingen 
upphörde, till nära 150 millioner år 1762, I bredd dermed föll 
naturligen sedlarnas värde, eller, såsom man kallade det, steg vexel- 
kursen. Parikurs var 36 mark för 1 Edr Hamburger Bco, men 
redan 1757 var kursen stegrad till 50 mark, 1759 till 55 mark, 
1760 till 70 och i slutet af 1762 till 108 mark, d. v. s. att sed- 
iarne hade då fallit till en tredjedel af sitt ursprungliga värde. 
Eiksens Ständer ville då fälla kursen genom att minska sedelmassan 
och förbjöd för detta ändamål tillsvidare all utlåning ur banken. 
Ehuruväl förbudet icke strängt iakttogs, reducerades likväl beloppet 
af utelöpande sedlar till 127 millioner daler kr^t år 1765, och kur- 
sen varierade mellan 90 — 100 mark. Ständerna vid 1765 — 66 årens 
riksdag förklarade då, att riket icke kunde bestå och ännu mindre 
dess välstånd förkofras under en sådan förvirring i penningeväsen- 
det, hvarför kursen successivt borde fällas, samt att för detta än- 
damål banken skulle fortfarande förblifva tillsluten för utlåning och 
sedelmassan, genom årliga räntebetalningar af 4 procent samt af- 
betalningar till samma belopp å utestående lån, förminskas i det 
hela med 8 procent om året. Genom denna förminskning af se- 
delstocken borde naturligen erhållas en motsvarande förhöjning i 
dess värde, och då den förra skedde småningom och regelbundet, 
antog man att äfven den senare skulle följa samma väg. Då kur- 
sen redan vid ryktet om ständernas tillämnade åtgärder ej obetyd- 
ligt fallit, fastställde man den för år 1766 till 70 mark, samt för 
år 1767 till 66 mark, "väl under, men ej öfver". Om, såsom det 
synes troligt, ständernas mening sålunda verkligen varit, att "med 
landets minsta känning och rörelsens rubbande", småningom åter- 
gifva sedlarna ett stadgadt värde, så misslyckades denna plan full- 
komligt. Hvar och en skyndade att skrinlägga ett sedelmynt, soni 
redan derigenom skulle årligen vinna i värde till bet3^dligt belopp; 
ingen ville låna ut och ingen ville köpa, penningbristen blef allmän, 
och dermed äfven stockningen i rörelsen och näringarnss förlägenhet. 
Då kursen år 1767 föll ända till 42 mark, och en kunglig förord- 
ning dekreterade, att den för år 1768 ej skulle få beräknas deröfver, 
blef förlägenheten ännu större. Egendomarne föllo till halfva in- 
köpspriset, ofta nog äfven derunder, och de gäldenärer som afgifvit 
förbindelser i bankens mynt, blefvo ruinerade då de nödgades inlösa 
dem till dubbla värdet. Misstroendet till egendom och person var 
följaktligen lika stort och med den allmänna penningebristen för- 



247 

enade sig ett fullständigt tillintetgörande af all så reell som per- 
sonlig kredit. 

Näringarna och handeln kunde ej undgå att af dessa olyckliga 
förhållanden ytterst kännbart beröras, och den under 40 år med så 
mycken möda och kostnad upprätthållna industrien tycktes nu verk- 
ligen på branten af sin undergång. Commerce-Collegium, såsom nu- 
mera efter Manufaktur-Contoirets upphäfvande industriens målsman, 
bestormade regeringen med klagomål och böner om hjelp, och an- 
sökningarna från arbetslösa fabriksarbetare, att få i annat yrke och 
på egen hand söka sitt uppehälle , eller att erhålla understöd af ma- 
nufakturfonden eller tillåtas flytta ur riket, blefvo nu talrikare än 
någonsin. Olyckligtvis förbjödo privilegier och skråförfattningar bi- 
fall till deras förstnämnda anhållan, manufakturfondens fattigdom 
och ständernas orubbliga dispositioner åter till den senare, och att 
öfvergifva landet kunde slutligen af omsorg för rikets anseende 
hos främmande magter ej tillåtas någon. Utflyttningarna kunde 
dock ej faktiskt förhindras, då utländske agenter lockade med fagra 
löften och försträckte penningar till resan, och de tilltogo snart så 
mycket, att regeringen fann lämpligt att tillsätta en kommission 
för att undersöka förhållandet och föreslå åtgärder till deras före- 
kommande. Kommissionen trodde sig väl finna att farhågorna voro 
öfverdrifna, då efter sannolikhet endast omkring 3000 personer år- 
ligen utflyttade, men möjligt är att den för sin åsigt hade samma 
bevekelsegrund , som rådet för sin vägran att låta trycka Kammar- 
Collegii berättelse af år 1768, nemligen fruktan att försätta med- 
borgarne i "villrådighet, oro och svårmodighet angående rikets till- 
stånd". 

Manufaktur-Deputationen vid 1769 års riksdag ') bekräftade Col- 
legii berättelse om industriens bekymmersamma ställning. Väfveri- 
fabrikerna hade i anseende till antalet arbetare och stolar nedgått 
till föga mera än hälften mot år 1764; de öfriga fabrikerna hade 
visserligen aftagit något mindre, men dock högst betydligt, och 
samtliga, likasom spinnerierna och plantagerna, kämpade nu med 
så stora svårigheter, att de knappt kunde hållas uppe. Angående 
jordbrukets och bergslagernas tillstånd lemnade Kammar- och Bergs- 
Collegierna ej mindre nedslående underrättelser. Öfverallt var stor 
nöd, rörelsen afstannad, samt utmätningar och konkurser i starkt 
tilltagande, och, sade Kammar-Collegium , om också ej i alla län 



1) Berättelse 10 Oktober 1769. 



é 



248 



tillståndet var så svårt, emedan den ena orten träifades af det onda 
förr och den andra senare, så var det dock otvifvelaktigt, att slut- 
ligen ingen enda skulle kunna undgå de tryckande svårigheterna. 

Likasom förut det politiska enväldet, slutade sålunda äfven den 
politiska friheten med en ekonomisk bankrutt. Trots alla de afsteg, 
hvartill partiernas intriger och intressen förledde, har Frihetstiden 
dock väl förtjenat det vitsord att ärligt och med kärlek hafva sökt 
befrämja landets blomstring och välstånd. Att den deri misslyckades 
berodde till ej ringa del derpå, att den misskände de väsendtligaste la- 
garne för produktionen och bytet, att den ej egde nog förtroende till 
den enskilda företagsamhetens och vinstbegärets förmåga att skapa 
allmän ordning på samma gång som allmänt välstånd, och sålunda 
omgaf dem med hämmande skrankor, under det den lockade en ej 
ringa del af det nationella arbetet in på en bana, der det endast medelst 
det allmännas och de enskildas uppoffringar kunde fortgå; att den, 
med ett ord, ej ville inom den allmänna hushållningens område gifva 
tillräcklig plats åt den individuella friheten, hvilken är framgån- 
gens främsta vilkor. Man får dock ej säga, att Frihetstidens eko- 
nomiska arbete varit fåfängt eller att dess enda vinst varit de lär- 
domar, som af dess många förvillelser kunna hemtas, och efter- 
verlden bör icke förglömma, att af detta arbete föddes till lif åsigter 
om lagarna för samhällets ekonomiska förkofran, hvilka nu mera 
ej endast inom vetenskapen vunnit ett obestridt erkännande, utan 
äfven genom den nyare tidens reform- arbete blifvit i ej ringa mån 
tillämpade, såsom den nationella hushållningens lagligen berättigade 
grundval. 









v^^ ' 



LIBRARY OF CONGRESS 



O 021 899 128 2 






,' r;:}'K/,7^ 



it, ,'. 









•<!* li^ 


















■* il 



;'*'4li